Det nya läroverksannexet.
Återigen håller en af det gamla Visbys representanter på att få stryka på foten för den nyare tiden med dess alltjämt växande kraf. Förra gången ni hade att berätta om något dylikt, då gälda det ett de fredliga idrotternas hemvist, som fick lemna rum för krigets söner — den gamla mekaniska verkstadens förändring till kasern för våra gotländske försvarare. Nu är det fråga om en för detta barmhertighetsanstalt, som skall i en framtid tjena till förvaringsplats för bildningens och vetandets skatter och der unga flåg-ten skola inhämta kunskaper för kampen genom lifvet. Vi syfta på det gamla fattighuset, der rifningsarbetena nu som bäst pågå med brytande spett och krossande hammare under molnskyar af gammalt kalkdam, för att inom en snar framtid visa sig i en ny gest alt såsom ett annex till vårt ståtliga läroverkshus.
»Gamla fattighuset» är såsom fattighus af tämligen ungt datum. Det bygdes under 1700 talets senare hälft och ägdes af slägten Ehinger till år 1838, då det för 3,000 riksdaler banko försåldes till af Visby stads äldste utsedde herrar deputerade för att användas till artillerikasern. På 1840-talet förändrades det till fattigbus, hvilken egenskap det bibehöll till år 1886, när inflyttningen skedde i det nya.
Och ml efter att ett par år stått obegagnadt, skall det uppstå åter, fastän i ny skepnad.
Låtom oss förflytta oss till 1 Oktober 1889. Huset skall då vara färdigt till inflyttning, sedan det blifvit afsynadt redan 1 Augusti samma år. Vi stå på läroverksplanen och betrakta den nya bygnaden. Den ter sig nu annorlunda än för 1 1/2 år sedan. Fasaden är ju riktigt ståtlig. Allt af densamma, som egentligen är qvar och påminner om fordom, är hufvudingängen, som bibehållits på sin ursprungliga plats. Nu glänsa oss till möte hela rader af höga, ståtliga fönster, i de öfre 2 våningarna ej mindre än 6 i rad, de öfversta med svängda olnarmingar. Gafveln och flygeln åt rådhustorget upptaga hvardera 2 fönster i bredd, af hvilka på gafveln ett i mellersta och båda i öfre våningen äro blindfönster. Huset ser solidt ut. Och det har också genomgått en grundlig förändring. Grundmurarna för de nya delarna äro af kalksten i försvarliga block. Likaså är sockeln af samma stenslag med cementbra i täckning. Yttermurarne äro ej mindre än 4 fot tjocka, de inre 3 1/2 fot. Murarna, de yttre, sträcka sig 4 fot under jordytan, de inre 2 fot under källarbottnen. Föröfrigt har all gammal fyllning borttransporterats från samtliga bjälklag och ny inlagts, så att mycket af det gamla, utom murarna, återstår icke.
Träda vi nu uppför trappan ock in i nedre förstugan ligger trappuppgången midt framför oss. Innan vi stiga in i de här befintliga lokalerna, gå vi igenom förstugan, ned en trappa åt gårdssidan och stå så i källarvåningen. Den upptager ej mindre än 7 afdelningar med kalkslammade murar och beklädda dörrar i karmar. Genomgångsrummen äro försedda med kalkstensgolf. Vi göra härifrån en titt utåt gården, som nyss blifvit befriad från allt bygnadsbråte, och blicka uppåt denna sidas fasad, som likaledes framstår med rader af höga, vackra fönster. Uthusen på gårdstomten äro dels borttagna, dela, såsom tvättkällan och vedboden, reparerade och nya begvämlighetsinrättningar uppförda. På behöfliga ställen är gården omgärdad af eu kalkstensmur af försvarlig höjd och tjocklek.
Så gå vi ånyo upp i förstugan, hvilken liksom de öfriga är belagd med plansten, och träda in genom en dörr till veneter i densamma och komma då in i för vaktmästaren (domkapitlets) afsedda 1 rum och kök. Genom en annan dörr framme i förstugan till höger komma vi in i ett kapprum och derifrån till veneter i tvänne kemikaliska rum, ett större och ett mindre. På andra sidan om kapprummet ligga 2 rum med naturhistoriska samlingar och så kommer man in i flygelbygnaden, som nu ter sig som ett stort, högt läsrum med ändamålsenliga bänkar och en del apparater. I det åt fasaden vettande naturhistoriska rummet finnes i nordvestra hörnet en spiraltrappa af trä. Vi gå denna uppför och stiga in i våningen 1 trappa upp. Hår ha vi då först ånyo ett rum med naturhistoriska samlingar och innanför detta ett arbetsrum för vårdaren af dessa, der han sysselsätter sig med arbeten för desamma.
Återigen stå vi i förstugan, gå midt öfver den samma och äro så i den för domkapitlet afsedda lokalen. Den består af ej mindre än 4 stora rum med en längd af öfver 24 fot och en bredd af 12-16 fot. Rummen i denna våning likasom i de öfriga äro ljusa och luftiga, 12 fot höga, med vackra taklister och höga paneler med fyllningar.
Våningen 2 trappor upp är uteslutande inredd till bibliotek, ej mindre än 4 stora salar, 2 på hvarje sida af förstugan Bokhyllor och bokskåp från golf till tak. Bibliotekarien har sitt rum midt för trappan. Man håller just nu som bäst på att flytta in det digra bokförrådet.
Vandringen genom salarna är slut och vi stiga ånyo ned för trapporna. De äro af grofhuggen kalksten, och synas kunna härda ut många väder och vindar. Allt ser nu putsadt och fint ut och man förvånas att det »gamla fattighuset» verkligen har kunnat blifva så ståtligt. Deraf dela de män som tagit initiativet till ombygnaden äran med arkitekten Stenberg och bygmästare Kihlberg, som utfört arbetet.
Åter stå vi på läroverksplanen. De båda skolhusen stå nu likasom vänligt blickande på livarandra. Det gamla helsar det nya som god kamrat. Visby högre allmänna läroverk har fått det utrymme det behöfver.
Gotlands Allehanda
Fredagen 27 April 1888
N:r 34