I skrivelse — till länets hushållningssällskap har en lantbrukare i Näs framfört allvarliga klagomål över de skador, som hans gröda tillfogats av vildkaniner. Skadorna på grödan äro så svåra, att han säger sig bliva tvingad att reducera gin djurbesättning och köpa foder till den del, som han måste ha kvar. Han har hos hushållningssällskapet begärt föreskrifter, hur man bör förfara för att kunna utrota skadedjuren, och han meddelar i samband därmed, att under genaste vintern i Näs socken anordnats flera stora klappjakter, då icke mindre än 3,000 vildkaniner dödats. Men t. o m. denna massdöd hade icke visat sig bereda skydd för lantbrukarnes gröda under den gångna sommaren.
Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har haft frågan under behandling, då man också dryftat olika uppslag. Som bekant har hushållningssällskapet under de senaste åren anslagit medel till skottpengar för dödande av vildkanin och från detta. anslag utbetalades under år 1931 skottpengar för 6,000 kaniner. I detta antal ingår dock icke de å Näs dödade, enär sällskapet på annat sätt understött utrotningskriget där. Resultatet synes emellertid icke vara så lysande, och nu har i stället bl. a den tanken framkastats, att man borde försöka inympa någon farsot på den gotländska vildkaninstammen. Denna metod har nämligen av vetenskapen under senare tid alltmera tagits i avlivning för utrotande av skadedjur.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 oktober 1932
N:r 237