Det till i dag utlysta sammanträdet med tecknarne af bidrag till fonden för beredande af skydd åt grafstenarna i domkyrkan var besökt af en — säger en — af bidragstecknare, hvadan intet som helst beslut kunde i saken fattas.
Nu kommer emellertid ett cirkulär med kyrkorådets förslag i frågan att tillsändas bidragstecknarne, som därigenom sättas i tillfälle att skriftligen yttra sig om förslaget.
Detta förslag — att inköpa mattor för att täcka stenarna med — är kanske ej fullt praktiskt. Kostnaden för en sådan åtgärd blir föröfrigt mångdubbelt strörre än den summa som f. n. är för ändamålet disponibel, och åtgärden blir dessutom af föga varaktig verkan, ty om några år skola mattorna vara utnötta och man står då åter inför nödvändigheten af nya uppoffringar och nya åtgärder. Det enda fullt effektiva medlet att bevara stenarna från förstörelse vore ju att låta uppbryta dem ur golfvet och förvara dem på annan plats. Men detta är en åtgärd, som måste bli föremål för församlingarnas beslut.
Det torde i detta sammanhang ej sakna sitt intresse att erinra om, hur riksantikvarien behagat behandla denna fråga. De för ändamålet tecknade medlen blefvo redan 1892 öfversända till riksantikvarien och stälda till hans disposition, men han har visat så litet intresse för saken, att han nu, efter sex års dröjsmål, återsändt medlen utan att ens ge den ringaste antydan om, hur han anser att frågan bör ordnas. Och dock har han förr visat ett så varmt intresse för saken, att han i sitt stora arbete om Visby tillåtit sig i ämnet göra följande skarpa uttalande.
»Det sätt på hvilket dyrbara grafstenar blifvit helt eller delvis undandragna vetenskaplig forskning är en beklaglig handling af vandalism, som måste bereda upphofsmännen herostratiskt rykte.»
Undras storligen om ej hr Hildebrand nu, efter sitt senaste uppträdande i frågan, med all rätt bör få på sig öfverlåten brorslotten af detta af honom själf omskrifna herostratiska rykte?
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 April 1899
N:r 50