vid stadens folkskola stå f. n. ej i naturlig proportion till hvarandra, åtminstone icke hvad skolans första klass beträffar. Efter all sannolikhet komma nämligen de tre lärarekrafter, som finnas att tillgå för undervisning af till denna klass hörande barn, att till fördelning mellan sig vid nästa läsårs början få ej mindre än 195 barn, d. v. s. 65 barn på hvarje lärare. Och att detta antal är alldeles för stort, torde näppeligen kunna bestridas. Med så stora klassen är det äfven för den mest energiske lärare en omöjlighet att nå ett någorlunda godt resultat af undervisningen. Följden måste blifva många kvarsittare och ojämna kunskaper i de olika ämnena.
Inom skolans öfriga klasser fördelar sig lärjungeantalet på resp. lärare för nästa läsår, efter gjorda beräkningar, ungefär sålunda: inom skolans högsta — 4:e — klass 49 å 50 lärjungar på hvarje lärare; inom 3:dje klass 44 barn pr lärare och inom 2:a klassen 49 barn pr lärare. Proportionerna härvidlag äro mera naturliga och närma sig någorlunda det normala. Skolmän anse nämligen 40 lärjungar pr lärare bara minimum och 50 maximum inom folkskolan. Motsvarande siffror i småskolan beräknas vanligen till 25 á 30.
Nu torde — väl rättvisan och en förståndig omtanke om undervisningens praktiska ordnande få anses kräfva, att de i folkskolans tre klasser rådande proportionerna mellan lärjungar och lärare äfven bli tillämpade i den lägsta klassen.
Och detta blir desto mera fallet, då man vet, att barnens undervisning kräfver större arbete på det lägre kunskapsstadiet.
Med fäst afseende på dessa förhållanden har vårt skolråd också beslutat att vid den stundande kyrkostämman hos församlingarna äska anslag för ännu en lärares anställande vid härvarande folkskola. Då f. n. ej i skolhuset finnes utrymme för ännu ett klassrum — sådant kan emellertid erhållas genom skolhusvindens inredande till slöjdsalar — kommer härtill hyreskostnad för lärosal under närmaste framtiden.
Behofvet af den sålunda äskade nya lärarekraften synes 0ss genom ofvan relaterade förhållanden vara så tydligt bevisadt, att det ej gärna kan tänkas mera än en utgång af denna fråga, då den kommer till församlingarnas afgörande.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Juli 1898
N:r 102