den må nu vara mer eller mindre öfverdådig, på den del af Strandpromenaden, som löper utmed stadsmuren från s. k. kruttornet fram till murfallet, väcker för hvar dag som går allt större ovilja hos öfrige, icke gumphjulande promenerande och ger upphof till allt lifligare protester, hvarmed man bestormar oss och upptar vår dyrbara tid.
Den enda utväg att råda bot på det onda vore att förbjuda all velocipedåkning — och för öfrigt allt annat färdande till häst eller: i åkdon — på den här ofvan närmare angifna sträckan af Stranpromenaden, och önskligt vore, om magistraten eller polisschefen, hvem det nu tillkommer, snarast möjligt, innan velocipedryttarne lyckats drifva alla våra luftoch sommargäster på flykten, ville utfärda en polisförordning i detta syfte. Detta borde så mycket lättare kunna låta sig göra, som ju velocipedryttarne, liksom ock öfrige åkande och ridande, uti Strandgatan och Studentallén, hvars hetydelse som promenadplats år efter år blir allt mindre och mindre, hafva en för dem själfva lätt trafikabel, men för deras medmänniskor mindre riskabel väg att nå fram till murfallet och genom detta ut på den åt norr löpande delen af Strandpromenaden.
I Stockholm och andra städer äro ju vissa gator och promenader i sin helhet afstängda från all bicykeltrafik; skulle det då. inte kunna gå för sig att här afstänga en liten del af vår mest gouterade promenadplats?
Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Juni 1898
N:r 93