För någon tid sedan annonserade en person i Gotlands Allehanda, att ett fickur med vidhängande kedja upphittats på gatan utanför handl. Hellström vid Tranhusgatan och att den på beskrifning kunde återfås där och där. Samtidigt eller strax förut bortkom för trädgårdsmästare Charles W:m May en klocka på oförklarligt sätt. Hr May såg annonsen i tidningen men fäste sig först ej vid densamma då han visste, att han icke tappat klockan utan att den måste ha blifvit stulen från honom. Men af en händelse kom hr M. att besöka platsen, där klockan hittats, och upptäckte man därvid, att klockan varit gömd i en stenfot till handl. Hellströms hus men fallit ur gömstället ned på gatan. Hr May besökte då upphittaren, hvarvid det befans att det var hans klocka som upphittats. Såsomden hvilken föröfvat stölden, misstänktes genast en 11-årig pojke, hvilken varit anstäld hos hr May och därunder visat sig mycket oärlig och tjufaktig. Så hade han en gång förut från hr M:s skrifbord stulit ett ur med guldkedja och ör öfrigt visat sig oärlig därigenom, att han af kunder, till hvilka hr M. sändt honom med buketter tagit mera betaldt än han skolat. Dessutom har han erkännt att han från ett fruntimmer genom fickstöld stöld tillägnat sig en portmonnä med inne liggande 4 kr, 50 öre. Den unge tjufven hvars föräldrar äro bosatta iStenkyrka, uppsöktes af hr M., i föräldrahemmet och medtogs till staden. Under vägen ??? erkände han att han stulit klockan och gömt den i den förut omtalade stenfoten. Samtidigt var det äfven han erkände stölden af den första klockan, därvid tilläggande, att klockan funnes i föräldrarnes förvar. Så var äfven förhållande det, men föräldrarne förklara, att sonen uppgifvit sig hafva hittat klockan och att de därfär tagit den i förvar.
Till följd af den unge brottsling minderårighet kan intet åtal mot honom vidtagas. Han har dock af stadsfiskalen fått en allvarlig skrapa för sin tjufnadet lusta. Det bästa vore dock, att han blefve intagen å någon uppfostringsanstalt för varnartiga barn, ty eljes torde han med tiden komma att blifva rätt besvärlig att dragas med, då han redan vid så unga år hunnit så långt i tjufyrket.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 September 1897
N:r 150