Lefnadsbeskrifning öfver kyrkoherden Lars Neogard i Östergarn.
(Forts.)
Såsom nu Sal. Herr Kyrkioherden med största heder och beröm sitt KyrkioherdeÄmbete förwaltade så har han med icke mindre lofford ock fullgjort andra stycken, som thenna wärdigheten åtfölja, hvaribland enkannerliga bör nämnas, at han Åhr 1723 uti Synoda Annwersaria med en lärd och wälskrifven oration, förklarade Articula de Conjungio. Tikaledes at han Åhr 1742 opponerade priori loco, ta then Articlen af Augsburgiska trosbekännelsen de Filio Dei under nu mera framlidne Prostens Högährewyrdiga och Höglärde Herr Mårten Bergs Presidio ventilerades hvilken han äfvenledes til samteliga Välähbrewyrdiga OClereciets största nöje förrättade afläggjandes thermedelst uppenbart prof af sin grundeliga lärdom.
At nu ännu något vidare tilläggja om Sal. Herr Kyrkioherdens allmänna lefverne och vandel, så kan man i allsanning betyga at han jämte sitt Ämbetes redeliga uträttande och trogna förvaltande som redan ofvanföre omrördt är städse Wwinlagt sig om et exemplariskt lefvarne thet är sådant som en Guds menniskjo aldrahälst höfves. Åt taga honom undan ifrån alla Adams barns gemensamma wilkor och således räkna honom ibland helgons antal, wore i sanning at sättja på honom en oförsvarlig skamfläck. Han själf erkjände altid med ödmjukt hjärta både inför Gud och menniskor sitt syndaälände, sina margfalliga menskliga svagheter och stora ofullkomlighet icke mindre än thet utkorade Guds Redskapet then helige Aposteln Paulus gjorde; förtbenskull han ock war så fjärran från stålt inbillning och höga tankar om sig sjelfvan, at han af et oskrymtat hjerta räknade sig för then ringaste ibland Jesu Christi tjenare, påminnande sig altid at han bar Guds gåfvor ilerkar och sålunda genom Guds nåd behållande sitt hjerta uti en sann ödmjukhet. Therföre han ock war så skygg at höra eget beröm at han wid sådant wardt harmse, och ansåg såsom en skrymtagtig smickran. Men för öfrigt war det et inbrott emot rena sanningen, om man förnekade honom then berömelse, som hans eget samvetes witnesbörd honom meddelte at han med allo flit winlagt sig der om at han uti enfaldighet och Guds renhet icke, uti kjötslig wishet uten i Guds nåd måtte wandra på thbenne werldene såsom hon predikade trona och sanningens kundskap hvilken til gudagtighet förer (Tit 1. 12) så höll han sig och sjelf thervid behållande trona och et godt samvete, såsom han undervisat många till rättfärdighet så wandrade han ock sjelf på rättfärdighetens wäg. Såsom han ock ganska wäl förstod, hvad åtskilnad thbet är mellan Gudagtighetens kraft och blotta skjenet theraf så war han mån therom at uti sina alfwarliga Gudaktighets öfningar endast täckjas Gudi och icke synas för menniskjone, men såsom han ock thertil wisste at gjerningarne bära witne om trona så lät han ock sitt Jjus lysa för menniskjone genom en Christlig dygdevandel. Här behöfves icke annat witnesbörd, än tbet hvar och en wet, at han warit en from, redelig, sagtmodig, rättrådig, fridsam och försonlig man, som vinlade sig om et godt samwetes witnesbörd inför Gud och menniskjor altid, En san Gudsfruktan plägar hafva korset till följeslagare, thet hafver ock wår Saliga medbroder nogsamt fått röna, men han har thet ock altid med et Guds helga wilja undergifvet hjerta uptagit och låtit thet verka hos sig trons, hoppets, tålamodets, gudaktighetens förökelse.
En rättskaftens Christens förnyade sinnes goda beskaffenbet wisar sig ock genom fromhet, wänlighet och behaglighet i then allmänna sammanlefnaden. Så war ock Salige Herr Kyrkioherden rätt en hygglig och angenäm man uti sitt umgänge utan tvång och storsint wäsende, wördsam emot sina förmän, upriktig emot sina Ämbetsbröder, förtrolig med sina wänner, höflig mot alla. Och såsom han wid trägna tider af sjöfarande wid thenna sidan af landet haft äbran af många höga och förnäma Herrars påhälsning hvilkas namn han ock til et stort antal uptecknat så har ban ock wid sådana tillfällen förwärfwat sig mycken namnkunnighet och högaktning så wäl genom sin synnerliga belefvenhet, som förnemligast genom sina förnöjsamma discourser så wäl utur Historien som Antiquiteterna, ther att han icke ringa insigt hade.
(Forts.)
Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Mars 1897
N:r 37