sammanträdde åter i dag kl. 11 förmiddagen. Öfverste von Hohenhausen var personligen tillstädes, och tillspordes af auditören, hvilken dag han hade haft rätt att uppbära sin lön. Härpå svarade den tilltalade, att aflöningsdag, hvad beträffar så väl lön som inkvartering, inföll första dagen i kvartalets tredje månad.
Tillspord, om han genom att genomgå de vid rätten företedda brefven skulle kunna fixera deras datum, genmälte öfverste von H., att detta vore honom omöjligt. Olyckligtvis hade han aldrig fört några anteckningar. Hvad uppgiften om skuldsumman å 37,000 kr. angår, hade kan skaffat den före sin afresa hit nu.
Öfversten erkände att han underskrifvitdettill landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition ingifna beskedet om tjänstehästar för sista kvartalet 1894, der äfven hans egna upptagits.
Med anledning af öfverstens häntydning, att han: handlat beträffande sina tjänstehästar som sin företrädare, hade åklagaren förskaffat sig tillförlitliga uppgifter, som upplyste, att öfverste von Vegesack visserligen haft sina hästar på annans stall, men med full dispositionsrätt, d. v. s. till utfodring. Öfverste von H. sade sig ha hört) att hästarne ägdes af öfverstelöjtnant Gahne, men ville ej bestrida åklagarens utsago. Han var gammal, minnesslö och medtagen af de senaste händelserna, så att om han glömde att omtala något eller uppgaf hvad som ej var fullt riktigt, vore det ej i afsigt att ljuga, utan berodde på ofvannämda omständigheter.
Åklagaren återgick till förskottskvittona och gjorde en del frågor i afsigt att få ytterligare konstateradt, att öfversten uttagit sin lön, icke blott ett helt kvartal i förskott, utan äfven långt in på följande kvartal. Så hade han 1 Jan. i år utkvitterat 195 kronor mer än han hade rätt att få till 1 Mars o. s. v. Här voro ej heller pensionsafgifter fråndragna. Då han afgick, hade han uttagit 245 kronor mer än han hade rätt att erhålla i lön, hvilket sålunda skulle öka balansen. Öfversten bestred ej detta.
Då öfversten 15 Februari i år kvitterade inkvarteringsersättning, skref han till intendenten:
Ryktesvis hört att Åkerhjelm skrifvit till Cronstedt förra posten. Om han skulle komma med förfrågningar, så säg att vi talat om saken.
Åklagaren ville förmena att detta kunde ha afseende på balansen, men detta bestred öfversten, ehuru han icke kunde minnas hvad brefvet åsyftade, om det ej möjligen varit en sjuk volontär, som vårdades å lasarettet och för hvilken kapten Åkerhjelm utfärdat ansvarsförbindelse. Bland brefsamlingarna förekommo ett par lappar, der Karlsson uppgjort kalkyler för en kortare tid öfver affärerna med öfversten. De å dessa lappar upptagna summorna erkände öfversten delvis, men påstod bestämdt, att han å beloppen lemnats förskottskvitton. Karlsson deremot har påstått att så icke skett, utan att de nämda summorna äro en öfverstens skuld. Vidare tillfrågades öfversten om en del poster i »tablån öfver kvartalslikvider» å hvilka till dels ej funnos verifikationer. Äfven rörande dessa påstod öfversten sig hafva betalt genom afdrag på sin lön. Såsom slutpåstående om tablån och brefsamlingarne vidhöll öfversten ännu en gång att han ej vore skyldig Karlsson mer än 6,000 kronor.
Åklagaren tillsporde öfversten, huruvida någon gång anmärkningar framstälts öfver att icke löner utbetalats i rätt tid. Härpå genmälte öfversten, att kapten O. Åkerhjelm tillskrifvit honom från Karlsborg, att officersvolontärernas löner dröjt, hvarpå v. H. tillsport intendenten om, hwu saken förhöll sig. Karlsson hade förklarat den så, att volontärkontingentsbefälhbafvaren icke irätt tid insändt lönerekvisition.
Ett par af kaptenerna hade ock klagat öfver att det förhalats med betalning åt rekryter och musik manskap. Med anledning häraf hade öfversten befalt intendenten att genast utbetala de förfallna medlen.
På fråga förklarade öfversten att arrendatorn af Kungsladugården klagat öfver att han ej utfått ersättning för till kronan afträdd mark. Karlsson hade härom förklarat, att arméförvaltningen icke medgifvit betalningen, utan finge Dassow klaga. Öfversten hade funnit detta vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande.
När de tjänstgörande underofficerarne vid intendentsexpeditionen omtalat, att leverantörer klagat öfver sena likvider och öfversten tillsport Karlsson om detta förhållande, hade intendenten förnekat saken såsom alldeles ogrundad.
Öfversten vitsordade det af sergeant Böttigar vid rådhusrätten afgifna vittnesmålet samt begärde att som vittne få höra vaktmästare Johansson, hvilken förmedlat försäljningen af öfverstens hästar till handl. Hägg.
På åklagarens begäran uppsköts förhöret till imorgon kl. 11 f. m. då det begärda vittnet äfvensom förvaltningsdirektionen komma att inkallas. Öfversten skall vid förut stadgad påföljd vara närvarande och åklagaren beredd att fullständigt utföra sin talan.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 11 November 1895
N:r 175