Södra Gotland, 2 Mars.
Utan presterligt biträde jordades i förra veckan å Sundre kyrkogård stoftet af en afliden äldre f. d. hemmansägare, hvilken i lifstiden tillhört de s. k. helgeanisternas religionssamfund. I den dödes hem lästes vid liket, förr än det utbars, några böner och sjöngs en sång, men vid grafven var allt tyst. Ingen bön eller sång, ingen ringning, blott den steniga kyrkomullens slag mot kistan i grsfven var det enda ljud, som störde tystnaden.
Ifrån en höjd af närmare fyrtio fot föll härstädes för kort tid sedan en yngling utan att nämnvärdt skada sig. Ynglingen, sysselsatt med kullgräfning af träd, uppgick i en störe tall, för att fästa ett tåg i toppen, då han genom någon oförsigtighet — kanhända ock betagen af svindel — föll till jorden. Lyckligtvis var trädet beklädt med grenar ett stycke, hvilka något hämmade farten. Mellan dessa slingrade ynglingen utan att äga nog sinnesnärvaro att fatta i någon. Genom fellet förlorade han medvetandet, men sedan hans hufvud af närvarande person badats med kallt vatten kryade han så småningom till, så att han stödjande sig vid sin kamrat kom till sitt närbelägna hem, der han efter några timmara hvila var frisk igen, blott genom några skråmor å händer och fötter påmint om sin ofrivilliga luftfärd.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Mars 1891
N:r 38