i länet har under år 1890 haft sammanlagdt 109 förrättningsdagar. Derunder hafva, bland annat, kontrollerats och afsynats åtskilliga med statslån understödda afdikningsföretag, hvilka alla funnits utförda med omsorg.
Bland under året upprättade afdikningsförslag må nämnas:
Plan till afdikning af sank mark inom Källunge, Vallstena och Bara socknar.
Areal 456 hektar; kostnad 25,120 kr.;
förslag till torrläggning af Lunds myr i Hejde, Guldrupe och Väte socknar.
Areal 241 hektar; kostnad 10,900 kr.;
plan till utdikning af s. k. Dalbo starrar i Halls, Sjonhems och Dalhems socknar. Areal 79 hektar; kostnad 1,200 kr.;
plan till torrläggning af Gammalgarns stormyr i Gammalgarns och Östergarns socknar. Areal 170 hektar; kostnad 1,700 kr.
Desentom ha förslag upprättats till sänkning af Ekes träsk å Fårön, till fullständig torrläggning af Kejlungs myr i Lärbro socken till utdikning af sank mark tillhörande prestgården m. fl. hemman i Kräklingbo socken.
Af Gotlands 60—70 tusen tnl myr säger landtbruksingeniören i sin berät telse — tordejomkring en tiondedel vara afdikad, men på grand af bristande företagsamhet och insigter bar blott en del af den utdikade arealen tillgodogjorts som åkerjord. Om också intresset för myrodlingen är i tilltagande, vill man derför icke bringa stora offer.
Sålunda anses ett utdikningsföretag för dyrt, ja nästan ekonomiskt omöjligt, om kostnaden för detsamma uppgår till 50 kr. pr tunnland, under det att man annorstädes icke tvekar att offra det dubbla beloppet för vinnande af odlingsmark, som svårligen torde kunna mäta sig med en stor del af de gotländska myrarna.
Landtbruksingeniören omnämner vidare de till godhetsgrad olika myrar, som här finnas och uttalar som sin mening att grundare afdikning har mycket skäl för sig; då myren är af sämre beskaffenhet eller en fullständig utdikning på grund af stora kostnader vore ekonomiskt oriktig. Dock anser han att vid afdikningsplaners uppgörande fullt utdikningsdjup bör söka åstadkommas för sådana myrar, å hvilka sädesodling i en ej allt för aflägsen framtid kan förekomma. Och detta på grund deraf att gotländingeni en framtid bör skörda sin säd der deasa tiotasentals tunnland ofruktsamma myrar ligga, under det att högmarken, som under mansäldrar, två år af hvarje tre, burit sädesgrödor, genom en förståndig ängskultor med riklig öfvergödning och med iskende af qväfvesamlande leguminorer så småniogom skall lyftas ur det utmattningstillstånd den för närvarande befinner sig i.
En ytterligare anledning att förorda de odlingsbara myrarnas falla afdikning torde äfven ligga i de utmärkt vackra resultat som sistlidna års odlingsförsök på myrjord med sockerbetor hafva visat. Skola stora förhoppningar med något berättigande kunna hämtas härutaf, så är det af vigt att så afdika myrarna att en ofullständig afdikning icke lägger hinder i vägen för ernåendet af ett lyckligt resultat härntinnan.
Tänker man vidare — yttras i berättelsen — å ena sidan på de växter som företrädesvis visat sig trifvas på mossarna, och å andra sidan derpå att hundratals tunnland myrjord på skilda ställen af ön under förlidet år buro en mycket vacker gröda utaf våra ädlare och mera gifvande kulturväxter såsom raps, hvete och korn, så kan man icke ungå att finna, att de, så att säga försökskördar, som aflockats myrarna, gifva löften för framtiden, som om de uppfyllas, och dertill finnes all utsigt, skola gifva Gotland ett af de främsta rummen bland våra spanmålsexporterande provinser, men i så fall är det på myrarna som spanmålen skall skördas, Bättre, än att förflytta de outtömliga qväfvetillgångarne upp på de myllfattiga och qväfvehungriga höglandsåkrarna, för att dymedels göra dem mäktiga af sädesproduktion, är att å myrarna sjelfva skörda säden, och en mera lättskött, en billigare afdikad och en för torka mindre utsatt jord skall på samma gång vinnas.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Februari 1891
N:r 33