Nyby tegelbruk.
Ungefär tjugu minuters väg från Barlingbo jernvägsstation ligger Nyby tegelbruk. Det skönjes redan på något afstånd genom tegelugnen, som skjuter upp öfver några kringliggande lador och skjul.
Den fabrikation, som här bedrifves, sker visserligen ännu i liten skala, men är likväl förtjent af uppmärksamhet såsom bidragande att fylla ett af ortens behof, och har antagligen framtid för sig, då vår landtbefolkning en gång fullkomligt fått klart för sig fördelarne af tegel som bygnadsmateriel framför den nu så allmänt använda kalkstenen.
Ty det kan ju ej förnekas, att kalkstenen som ämne för bostadsbygnader är mycket olämplig, hufvudsakligen på grund af den fuktighet, som aldrig ur ett af den samma uppfördt hus kan aflägsnas. Utom detta är kalkstenen svårare att forsla samt tager betydligt mera utrymme än tegel. Detta har man också börjat inse, i det man nu för det mesta använder tegel åtminstone till skorstenspipor och spislar, hvilka förut onödigtvis inkräktat på utrymmet.
Tegelbränningen vid Nyby har pågått redan sen flere år tillbaka, eller från 1882, men först på de allra senaste åren har den tagit något uppsving. Den första tiden brände man teglet på öppna fältet, d. v. s. man staplade upp de formade lerklumpare, täckte öfver dem, och brände dem sålunda. Leran användes då också sådan den togs från fälten. Men detta tillverkningssätt ville ej slå riktigt väl ut. Materielet särskildt var ej så rent att det utan vidare kunde ge tegel af god qvalitet. Det innehöll nämligen kalkpartiklar i ganska stor mängd, hvilka förringade teglets hållbarhet. Leran måste, om den skulle bli fullt användbar, befrias från dessa, och så blef man nödsakad att, ehuru det för en så liten fabrikation var förenadt med ganska dryga kostnader, anlägga slamdammar för lerans renande. Och då man dessutom kommit under fund med att bränningen å det fria fåltet ej häller gaf godt resultat, uppförde man en särskild tegelugn för omkring 30 tusen tegel.
Mod de här ofvan antydda förbättringarna tillgår nu tegeltillverkningen vid Nyby på följande sätt:
Leran upptages ur marken och föres ned i de vattenfylda slamdammarne. Här upplöses den nu till en tjock välling, hvarvid stenar och annan orenlighet sjunka till botten. Den sålunda renande leran flyter sedan genom särskilda kanaler in i ännu en annan dam, der den får stå, tills vattnet afdunstat. Lsran är nu ren och går härifrån till lerkranen, der den till vissa delar uppblandas mel sand. Den är pu färdig att använda. På kärror köres den till tegelladorna och öfverlemnas till formaren. I en mycket enkel form af trä göres nu tvänne stenar åt gången hvilka derefter läggas till torkning. Huru fort denna försiggår, beror naturligtvis på vädret. Så kommer slutligen bränningen. I ordentliga skift med mellanrum för luften staplas nu lerklumparne upp i ugnen från golf till tak. Då ugnen väl blifvit fyld, muras den igen och eldas så upp. Bränningen brukar taga en tid af ungefär 10 dagar, hvarpå ugnen får stå ännu ett par dygn för att svalna. Ugnsöppningen rifves ånyo upp — och teglet tages ut, färdigt till användning.
Nybyteglet är hårdt och klangfullt samt af en vacker, ljusgul färg, beroende på lerans beskaffenhet. Tillverkningen omfattar såväl vanligt murtegel som tunnare eller s. k. klinktegel samt dräneringsrör. Brukets tillverkning uppgår för närvarande till omkring 100 tusen tegel, men fabrikationen ökas årligen på grund af allt större afsättniog. Man är betänkt på att nu vidtaga sådana utvidgningar, att man äfven kan bli i tillfälle att tillverka s. k. fasadtegel, ett slags färgadt tegel, som nu kommit mycket i kruk i de stora städerna. Bruket sysselsätter för närvarande ungefär ett dussin arbetare.
Som ofvan nämts, är Nyby tegelbruk egentligen afsedt att fylla ett ortens behof på god och ändamålsenlig bygnadssten. Detta hindrar dock icke att man i en framtid kan täuka sig en afsättniog, som sträcker sig äfven utom våra landamären.
Ifrågasättas kan likvisst, med tanke på möjligen blifvande anläggningar af detta slag, huruvida icke de lämpligast böra förläggas till. kusten, Så högt upp som Nyby är beläget kan tillverkningen icke undgå att besväras af de orenligheter, som följa med den der förherskande moränleran, under det åter leran vid åtskilliga kuststräckor uppträder mera rent silurisk.
Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Augusti 1888
N:r 65.