hade skeppet Moya, kapt. Eklund, i går på middagen så när gjort. Händelsen är en ytterligare påminnelse om svårigheten att angöra hamnen vid sydliga och sydvestliga vindar.
Kommande från Blyth, svårt lastadt med kol, kom fartyget länsande undan för den friska brisen och skulle just inlöpa i yttre hamnen, då det med ens girade babord öfver med den påföljd att det törnade mot vågbrytarens yttre pirhufvud, der det blef stående. Babords ankare fäldes genast och sedan en kabel förts ut akteröfver till yttre bojen svängde skeppet af grund och förhalades sedan till förtöjningsplatsen utan att, efter hvad det uppgifves, någon svårare skada än en läcka lär kunna märkas.
Orsaken till missölet tillskrifves att skeppet ej lydde roder, hvilket åter uppgifves bero på att dels seglen voro nedtagna, dels attfartyget vid sjöarnes nedridning huggit i grund ute i inloppet och derigenom förlorat styrkraften.
Lotsen Setterqvist förde vid tillfället befälet ombord.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 24 Oktober 1887.
N:r 85.