En god reklam för Visby
är det s ällskapsspel som handlanden hr V. Sandberg härstädes i dagarna utsänt i marknaden. Det är en ur gotländsk synpunkt förbättrad upplaga av de tidigare bekanta ormspelet, spårvägsspelet m. fl. och spelas med tärningar. Iden är fyndigt utnyttjad, i det utgivaren med tanke på det Trojeborg som finnes å Skansen i Sockholm och dessa stensättningars upprinnelse enligt sagan, gjort ett spel av vårt Visbytrojeborg. Runt en stor avbildning av Trojaborg försedd med nummerbeteckningar äro gupperade en samling små men väl valda bilder från Visby ned omgivningar, och på olika avstånd i nummerserien kommer man till ett sådant nummer, där då med ring hänvisas till motsvarande vers. Versen innehåller dels en anvisning för spelet, dels små fyndiga upplysningar om bildens innebörd.
Hr Sandberg, som ju många gånger genom sina souvenirer från Visby gjort reklam för staden och ön, har nu med tanke på det historiska intresse som bland annat visats för Visbyminnena genom det nämda Trojeborgs kopierande a Skansen i Stockholm, i och med utsläppandet av detta sällskapsspel hoppats icke endast få en gångbar artikel, utan även kunna göra något för att i sprida intresse för vår ö. Otvivelaktigt, kommer också detta spel att köpas av många turister i sommar, och när sedan på olika hål, i landet detta spel kommer att spelas, skall minnena från Visby rullas upp får dem som varit här, och de nya bilderna får dem am icke sett Visby, locka dem hit. Priset är satt så lågt som 1:50 pr st. med tärningar och pjäser, och det kan nämnas att partiförsäljare erhållits för Stockholm, Göteborg och Malmö, dit nästan halva upplagan försålts. Spelet skall även tillhandahållas på utställningen i Göteborg. Framdeles kommer även en finare (lyxutförande, upplaga av spelet i marknaden, men vi misstänka att dessförinnan har nog hr Sandberg fått trycka ny upplaga av den här kvaliteten. Det kan nämnas att arbetet alltigenom svenskt. Vi tillåta oss tro, att spelet kommer att direkt och indirekt röra en hel del nytta i turistreklamens tjänst för vilket vi få hålla utgivaren räkning.
Uti N. D. A. för torsdagen stod en ytterst vacker recension om Österlund och av Ugglas bok Visby, ur vilken vi saxa följande för Visby smickrande omdöme av recensenten, hr G. Nordstrand:
Och var i Nordens land möter oss skönheten i mera oförtäckt gestalt än i de goda gutarnas stad, Visby! Den, som en gång fängslats av dess trollmakt, bär livet igenom dess bild i sitt hjärta.
Det är svårt för en nordbo att ej bli allt för poetisk, då Visby kommer på tal. Nota bene, om han varit där! Om ingen stad i vårt rike tänkas väl vackrare tankar in om Visby, och ingen har blivit så besjungen och förhärligad. Men så tänka också alla gotlänningar styra och vackra tankar om sitt Sverige. Det råder, kan man väl säga, mellan ön och fastlandet ett förhållande av ömsesidig beundran och förälskelse. De ligga i rummet så fjärran från varandra, men längtan flyger på stora vingar frada och åter över havet.
Därför är Visby för oss en så vilsam stad. Befriade från nuet, försättas vi in i en värld som varit, det overkligas tillvaro. Vi uppleva den på samma sätt som vi uppleva en dikt, och den utövar diktens helande inflytande på vår själ. Det är skönt för oss nordbor att veta, att vi på så nära håll kunna uppliva och försjunka i drömmen om en styrhet, som dock aldrig helt var vår.
Naturligtvis har det moderna livet med dess oroliga puls klappat även på den gamla stadens portar. Men den som skriver dessa rader är ense med författaren däri, att det aldrig bör få komma längre. Visby må få förbliva vad det nu är, hälvten medeltid och hälvten Biedermeier. Det bör ej få bliva, också det, en det transatlantiska livets val- och tummelplats. Därtill har det redan för gett lynne. Och klet är väl sim författaren säger: orömmen och fantasien bli allt mera hemlösa i världen. Må de då få behålla sina vallfartsorter i fred! nordisk Fantasos är Visby en sådan vallfartsort. Nutiden har intet Jerusalem att färdas till på nakna fötter, ingen stad för heliga minnen och löften. Må vi då få i ostört skick behålla de platser, som tiderna vigt åt skönheten, friden och minnena! Vi behöva dem långt mera än de tusen bullrande marknadsborgen».
Allan
Gotlands Allehanda
Lördagen 5 Maj 1923
N:r 103