Ifrån Gotland skrifver en korrespondent till Göteb. P.: Fårö kyrka var visserligen, likt alla kyrkor här på Gotland, som jag vet, ett gammalt tempel, men syntes i hafva någon synnerlig märklighet hvad stilen beträffade. På en af väggarne hängde en mycket egendomlig tafla, som jag ej kan underlåta att omnämna.
Å denna var på ett isstycke 15 fårobönder uppmålade, hvilka anno 1603 på ett dylikt gjorde en högst märklig färd till svenska skärgården. De hade varit på kutjagt, d. v. s.
säljagt, då plötsligt isen lossnade fr n land och bönderna drefvo i väg. Man kan lätt tänka sig deras förskräckelse, Också te de sig &å taflan högst bedröfliga, der de stå alla femton i en rad med pilbågarne i luften och de skjutna sälarne bredvid på en isbit, som knappast kan rymma dem, På taflans nedre kant synas deras trefna hem med gråtande qvinnor och barn, och långt till venjon ter sig rätt ståtligt det gamla Visborgs slott.
Under sjelfva afbildningen står »Tacksiägelse till Gud för nådig befrielse 20 April 1603», samt vidare bland annat:
Ret femten mänd voro vi i fölge
Som isen förde offer di bölge.
Hvarefter följde äfvenledes på vers en beskrifning öfver deras ångest och vedermöda
under 14 dagars tid, men
Da kom Gud och bjalp oss pa samme tid,
At isen dreff hend ind mot Sveriges land,
Och fösloste oss doff dödens vånd,
Vår frudag i faste vi igenkom,
Till vort Foröje, hustru, höro, bus och hjem.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Maj 1885
N:r 43.