Othems sockens fattigvårdsstyrelse yrkade år 1883 hos k. m:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län åläggande för generalkonsul H. A. Bürger i Göteborg eller vice konsuln H. K. Bergström i Lysekil att till sig afhämta den förres fader och den senares svärfader, f. d. tullförvaltaren K. G. Birger, hvilken åtnjöt underhåll af nämda fattigvårdsstyrelse. Under åberopande af sitt utslag 81 December 1881, hvarigenom Bürgers måg och son ålagts att för framtiden i mån af behof draga försorg om tullförvaltare Birger, beslöt k. m:ts befallningshafvande att Othems fattigvårdsstyrelse ägde öfversända tullförvaltare Birger till vare sig till konsul Bürger eller v. konsul Bergström.
I besvär hos kammarrätten yrkade Bergström, att, då han befunne sig i mindre goda ekonomiska omständigheter, hvilket nödsakat honom söka betalningsanstånd af sina borgenärer, konsul Bürger, som vore i goda omständigheter, måtte åläggas att ensam försörja sin fader. I sin förklaring häröfver framhöll konsul Bürger, att han till 1881 ensam bekostat sin faders vård och efter denna tid bidragit ej blott med den honom genom k. m:ts befallningsbafvandes utslag samma år ådömda hältt af underhållet för fadren utan äfven med gåfvor i penningar och varor; såsom ogift och ofta stadd på affärsresor. ansåg han sig icke lämpligen kunna mottaga fadren i sitt hem, hvaremot Bergström, som hade eget hus i Lysekil och en landtegendom ej långt derifrån och hvars ekonomiska obestånd ej var annat än en tillfällig förlägenhet, borde kunna upptaga fadren i sin familj. Han yrkade derför, att Bergström måtte åläggas att antingen betala det bidrag, hvartill han år 1881 förpliktats, eller ock mottaga sin svärfader till feg i sitt hem. Detta senare ansåg han böra blifva billigast för Bergström och sålunda mest förenligt med den krassa egennytta Bergström i denna sak ådagalagt. Othems fattigvårdsstyrelse ville i anledning af hvad sålunda blifvit anfördt göra ett praktiskt val mellan sonen och mågen på det sätt, att styrelsen yrkade att, i händelse detskulle visa sig att Bergström blefve oförmögen att lemna sin svärfader behöfligt understöd, skyldigheten att försörja denne måtte varda ålagd generalkonsuln Bürger; men kammerrätten afböll sig från att ingripa i fattidvårdsstyrelséns valfrihet och faststälde konungens befallningshafvandes beslut.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Februari 1885
N:r 17.