Från södra Gotland.

Att tiggeriet på landsbygden
visserligen något litet aftagit, är väl godt, men att äfven många begagna det som ett geschäft, är rent af sorgligt. Mot sådant är någon lag ännu ej nog skarp. Många underhålla det äfven genom att gifva utan urskiljning. Men att synnerligast barnen till sin moral genom tiggeri förderfvas, vill jag härmed med färskt exempel bevisa. Ett par pojkar, som »gingo omkring«, behagade härom sistens i Rone taga en båt och i den ro till Ete och der byta båt och sedan ro längre söderut, der de land:tego,lemuande båtägarne att sedan först efter mycket bråk återhämta sina båtar. Pojkarne voro under femton år.

Flere qvarnar
hafva i höst af stormen ramponerats, såsom då helt nyligen alla vingarne under malning blåste af en qvarn vid Findarfve i Rone. Vid Koparfve i Alfva kom en qvarn under en orkanlik storm i gåvg på vatten, hvarvid hon betänkligen aftacklades.

Söndagsskolan.
Man skiljer på två slags söndagsskolor. Det ena slaget, dervid undervisning lemnas i vanliga skolämnen, som några skollärare här ooh der hålla. och det andra, der endast religionsundervisning förekommer. Om detta senare slaget tänkte vi något yttra oss. Statskyrkan har få sådana på landet, och der de finnas ledes undervisningen vanligen af småskolang lärarinna, Sekterna åter ha många söndagsskolor, och undervisningen ledes af lirare och lärarinnor och personer urfolket. Undervisningen är ungefär lika i båda. Bibelns ord ha blifvit lästa och tillämpade i all enfaldighet. Och fastän vi besökt många, hafva de skilda läromeningarne och åsigterna fått vika för detta enfaldiga ord, som, säga hvad man vill, ändock är en mäktig häfstång för ungdomens lyftning i sedligt hänseende.

Enkan Anna Erasmidotter
från Smiss i Eke, »Smissmor» kallad, är en person, som här ute på landet var allmänt känd och i Visby och till och med i hufvudstaden icke okänd. I omkring 12 till 15 år har hon ideligen vaudrat utåt landsvägen, styrd af vansinnets mörka demon, än hit och än dit men vanligen till tingsstället, der hon fritt fick inlemna sina »handlingar» och derpå aflägsna sig. Hennes fixa idé var, att hon ständigt processade, satte af och satte till ämbetsmän, högt skrikande sitt »nå jär dä slänt» o. s. v. Hon var ibland ganska otidig, kunde göra små skälmstycken såsom lösa bundna hästar, kullkasta kärror m. m., men det stannade också dervid, På desenare åren blef hennes ansigte mörkt och fult troligen af det ständiga vandrandet och kaffedrickandet (man säger, som ock är sant, ända till sju Koppar hvarje gång). På senare tiden sof Hon sällan i någon säng utan tillbragte natten sittande på en stol. Hon hade fritt tillträde till alla myndigheter och ämbetsmän, som kände henne, och hon reste ofta på ångbåt till hufvudstaden, der hon äfven framförde sina klagomål för som det bestämdt påståa sjelfve konungen. Detta verkade ej illa på hennes sinne, och i somras tycktes en liten förbättring vara märkbar. Det påstås att svåra sorger och tillstötande motgångar varit en bidragande orsak, att den svaga förståndsgnistan släckts, Emellertid reste hon på eftersommaren i år till Amerika, der hennes barn lära vistas och der, som hon sjelf hoppades och sade innan hon reste, lyckan ändtligen skulle le mot henne, så hon en vacker dag komme igen och »satteaf» allt som var odugligt.

Gråsparfvarne
ha ökat sig i tusental detta år, så att nu är hungern inom deras slägte stor. Vintern är hård för fåglarne, Sätt ut julkärfven!

Räfvar
kringströfva på landsbygden. Härom dagen tittade en in i en ladugård, hvarest en dräng sysslade. Men då mickel blef varse drängen, kilade han i väg.

Vatten, bara vatten
har flödat jämt öfver åkrar och ängar under senaste rika nederbörd, och ännu stå myrarne till större delen under vatten.

Vägarne
äro de eländigaste, så att julkandefn och försäljuingen af skogsprodukter, som före jul bruka äga rum, varit nästan omöjliga.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 December 1884
N:r 103.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *