af ovanlig beskaffenhet, följd af en stark åskknall, drog, skrifver man till Gotlands Allehanda i måndags, i lördags förmiddag fram i närheten af Vamlingbo kyrka. Till en början föll ett hagelblavdadt regn, hvilket så småningom öfvergick till ett verkligt isregn, alldenstund isstycken nedföllo, som voro af 2 tums längd och nära nog 1 tumigenomskärning. Större delen qvarlåg ännu i två timmar efter nedfallandet. Gamla personer påstå, att något sådant eji mannaminne förut inträffat. Det ännn ej afmejade kornet fick naturligtvis deraf skada, i det axen till en del deraf afslogos och förstördes, hvilket dock blifvit händelsen i större omfattning, om ej lugnt väder vid tillfället varit rådande, hvarigenom de stora haglen och isstyckena kommo med jämförelsevis sakta fart. Senare på qvällen hördes åskan doft mullra på afstånd, och himlahvalfvet upplystes af otaliga blixtar, som från trenne håll korsade hvarandra i rymden. Det hela erbjöd en särdeles härlig anblick i det allt mer tillta: gande mörkret. Påföljande morgon föll ett godt regn, som gaf växtkraft och näring åt den späda rågbrodden och uppfriskade den torra jorden, som på sina ställen varit så torr, att rågekdden hittills ej kunnat företagas. En frålkomlig vindstilla har äfven bela tiden varitrådande, till stor sorg för mjölnare och andre, särksildt sjöfarande, men nu börjar det ändå »friska upp» litet efter regnet.
Gotlands Tidning
Fredagen den 5 September 1884
N:r 72.