Sjöförklaring aflades igår af styrmannen å förolyckade tyska ångfartyget »Prima» Tomas Thomsen; förklaringens öfverensstämmelse med verkliga förhållandena beedigades af de sju man af besättningen, hvilka lyckades rädda sig i land.
Af förklaringen, som var afgifven på både tyska och svenska språken, framgick, att ångaren, som väl bemannad och utrustad 2 dennes afgick från Riga, följande dag kl. 4,15, e.m., sedan Holmuddens fyr å Fårö observerats, under disigt väder med full fart törnade på Salvoren. Orsaken till grundstötningen angafs vara den starka strömsättningen. Maskinen slogs genast back, hvarvid propellern stötte mot sten, så att fartyget ej kunde komma loss. Undersökning vidtogs genast för att utröna, om fartyget tagit någon skada, men ingen läcka upptäcktes.
Kl. 9 samma dags afton utkom lifräddningsbåten från Fårön till strandningsstället och qvarlåg vid fartyget omkring on timmes tid. Manskapet å räddningsbåten uppmanade kaptenen och besättningen att lemna fartyget och medfölja till land samt upplyste de skeppsbrutne, att det var förenadt med fara att qvarstanna, men ingen ville lemna fartyget, emedan detsamma då ännu var tätt. Med räddningsbåten afsände kaptenen ett telegram till Visby med begäran om bergningshjelp.
Under natten till 4 dennes utbröt en stark storm, så att vågorna bröto öfver hela däcket; pumparne höllos hela tiden klara. Tidigt på morgonen hölls skeppsråd, då det beslöts, att alla skulle söka rädda sig i land i fartygets egna båtar, emedan räddningsbåten från land ej syntes till. Fartygets båtar gjordes i ordning.
och kl. 9,80 f. m. rodde på kaptenens order styrmannen, andre maskinisten och sex man af besättningen i fartygets lifbåt mot land och landade lyckligt kl. 11 f.m. i närheten fyren. Styrmannen uppsökte då räddningsmanskapet vid Skär och uppmanade det att med räddningsbåten begifva sig ut till grundet, men manskapet vägrade för den höga sjöns skull och de svåra bränningarne, som nu slogo öfver fartygets masttoppar; han bjöd manskapet 200 kronor (maskinisten uppgaf i onsdags den erbjudna summan vara 500 kronor) men erhöll samma vägrande svar. KIL. 4 em. drefvoen del mindre spillror från fartyget i land och ett par timmar senare fartygets Iåringsbåt kantrad.
Följande dag, 5 dennes, begaf sig räddningsbåten med styrman Thomsen ombord ut till grundet, då fartyget befans vara öfvergifvet af kaptenen och de återstående åtta besättningsmännen samt fartygets kronometer, journal och skeppsdokumenter borta. Senare på qvällen ankommo bergningsångarne Poseidon och Hero. men kunde för mörkret och den höga sjön ingenting företaga.
Med Poseidons kapten uppgjordes följan= de dag, 5 dennes, bergningskontrakt, som bestämde, att 30 procent af fartygets och den oskadade lastens värde samt 50 proc. af inventariernas och den skadade lastens värde skulle betalas för bergningen.
Den 7 dennes närmade sig Poseidon grundet, då man fann det strandade fartyget bräckt itu med förskeppet liggande långs sidan af akterskeppet.
Lotskaptenen Berggren fick derpå till styrmannen och den öfriga besättningen framställa en del frågor om nedannämda förhållanden. De: tillfrågade ansågo, att räddningsbåten mycket väl kunnat qvardröja vid fartyget till följande morgon, då fartygets egen båt begaf sig motland, men de visste ej, om kaptenen begärt räddningsbåtens qvarstannande, enär samtalet mellan denne och räddningsmanskapets förman egt rum nere i fartygets kajata. Både ljud- och ljussignaler hade gifvits från fartyget från kl. 4 till 8 på fredagsmorgon, men ingen båt från land kunde upptäckas göra försök att komma till de skeppsbrutne. De tillfrågade förklarade sig anse, att räddningsbåten hade kunnat utan fara begifva sig ut till fartyget på morgonen till kl. 8, men sedan hade det varit förenadt med lifsfara att gå ut; besättningens rodd mot land hade varit mycket farligare än en samtidig färd med räddningshåten till fartyget skulle hafva varit. Vid besättningens rodd till land måste alla krafter användas; deras båt intog dervid endast litet vatten och lade oskadd till vid land, der intet räddningsmanskap då påträffades. DÅ styrmannen uppmanade räddningsmanskapet att göra ett försök att komma till grundet, svarades”att på morgonen ett tre timmars fåfängt försök gjorts, men att båten måst återvända. Kl. 2 på middagen var räddningsbåten redan insatt -i sitt skjul, då styrmannen gaf öfverenskommen signal till ångfartyget, att någon hjelp från land ej varatt vänta. Räddningsmanskapets uppförande hade för öfrigt varit tillmötesgående mot de räddade.
Vidare upplystes att afståndet från fartyget till land utgör omkring 5 1/2 minuter, d. v. s. närmare en svensk landtmil.
Såsom tolk vid sjöförklaringens afgifvande tjenstgjorde tyske konsuln Karl L. Ekman.
Denna sorgliga händelse torde vara ett gif akt för vederbörande att till ett bättre ändra det i mindre tillfredsställande skick varande lifräddningsväsendet vid våra kuster. Lifräddningsmanskapets bristfälliga utrustning och materiel förmå ej att tillräckligt skydda äfven det modigaste manskap vid dylika utfärder till sjös under vintertiden. Utom dugliga båtar måste manskapet förses med vattentäta, kroppen fullt skyddande kläder, som ej genast blifva genomisade, för att kunna utföra sitt svåra värf. Derjämte bör detta manskap, som ofta har att kämpa den största kraft och uthållighet fordrande strider på hafvet, utgöras af ungt och fullt arbetsfört folk. Först då kan det med tillförsigt upptaga kampen med vågorna och rädda de skeppsbrutne från undergång.
Af fartygets räddade besättning afreste i dag med Sofia de sex matroserna.
Styrmannen och maskinisten komma ännu en tid att qvardröja härstädes.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Januari 1884
N:r 4.