Vid 4-tiden i tisdags eftermiddag afseglade fiskarna Karl Olsson och Elof Olsson i den förres fiskekutter härifrån med Kappelshamn som närmaste mål. Karl Olsson har sitt hem här i staden, medan Elof Olsson är bosatt å Hallshuk. Meningen var att den förstnämde, som vanligt, skulle bedrifva fiske i Kappelshamnsviken, och Elof Olsson, som ansåg det genare och bekvämare att sjöledes komma direkt till Kappelshamn än att fara dit landvägen med tåget öfver Tingstäde, medföljde på färden som passagerare.
Då de båda männen lämnade Visby, var vinden västlig med frisk kuling; de hade därför goda chanser att uppnå bestämmelseorten tidigt på onsdag morgon. Men ”böljorna äro oroliga sällar”, och ödet är ofta litet omildt mot hafvets arbetare. De hade icke hunnit långt till sjöss, förrän vinden drog sig öfver på sydlig och samtidigt tilltog i styrka, som efterhand ökades till full storm. Sjön gick våldsamt hög, stormen tjöt i tackel och tåg och trasade sönder seglen på den lilla farkosten, som kastades som en spån på de fräsande vågkammarna. Att under sådana förhållanden söka in till Kappelshamn var omöjligt; enda utvägen var att länsa undan. Och det blef en färd, som de båda männen helt säkert aldrig skola glömma. Först vid 7-tiden i går afton nådde de land – på Gotska Sandön. I mer än två dygn eller omkring 51 timmar i sträck hade de kämpat mot hafvet. Att de härunder utstått svåra strapatser är själfklart. Att deras anhöriga likaledes under tiden gått i en lätt förklarlig ångest och fruktan för männens öde är lika naturligt. Strax före kl. 8 i går afton fick emellertid Karl Olsson här bosatta hustru telegrafiskt meddelande från Gotska Sandön, att de lyckligt anländt dit i sin segelslitna båt.
Gotlands Allehanda
Fredagen 22 januari 1915
N:r 17