Botaniska sällskapet

hade i onsdags afton sammanträde i Stockholm.
Dervid förevisade docenten G. Anadersson sandslipade furbitar från Gotska Sandön samt föredrog sedan om fossil förekomst af Trapa natans i sydliga Finland, och om de många växlingar i afseende på form och taggutrustning, frukten visar inom slägtet Trapa.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 Oktober 1894
N:r 156

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Höstetingets första sammanträde 3—4 Sept. Ordf. häradsh. Lindroth.)
Vägmålet i Burs emellan fanjunkaren Oskar Höglund m. fl. och kyrkoh. Åsberg m. fl. Käromålet ogillades, sedan det vid syneförrättning visats att kär. af de omtvistade vägarne haft sådana fördelar, att de ansågos skyldiga äfven underhålla dem. Såväl rättegångs- som synekostnader skulle gäldas af de tappande, hvilka erlade vad i målet.

Statkarlen Alfred Engström, Uggårds i Rone, gick honom ådömd värjemålsed för djurplågeri.

En mot fyra stäldes. Åklagaren, länsman Svallingsson, hade under vårtinget tilltalat handelsidkerskan Josefina Österberg från Klintehamn, för oloflig utskänkning af maltdrycker. Åkl. hade dervid inkallat fyra vittnen, hvilka hvar för sig vid skilda tillfällen at svar. köpt öl, som förtärts på stället. Det oaktadt gick nu Österberg ed på att hon icke på sätt dessa vittaen berättat sålt maltdrycker.

Våld och okvädande mot länsman. Det sedan vårtingets sista sammanträde uppskjutne målet emellan kronofogden Aug. Bokström och Jakob samt Gustaf Pettersson från Vamlingbo, förekom ånyo till behandling, Vid målets sista handläggning medgafs uppskof till detta sammanträde för att ångf. Klintehamns befälhafvare och besättning skulle som vittnen höras i målet vid rådsturätten i Visby, Vid sådant förhör hade åklagarens påståenden blifvit fullkomligt styrkta, hvarför nu svar. anhöll att iå förebringa motbevisning; för hvilken orsak fyra vittnen voro inkallade, hvilka icke hört eller sett detsamma som Klintehamns befälhafvare och besättning. Utslag vid nästa sammanträde.
Målet emellan Per Gardberg och Georg Bergman, Autsarfve i Garda, angående våld m. m. anmäldes nu återtaget af kär, likaså det af förenämda Bergman mot Gardberg anhängiggjorda mål om oljud, dervid Gardberg vid sluttinget ådömdes edgång.

Ålander—Rudebeck. I detta mål förekom ingenting nytt utan uppsköts ånyo till det tredje sammanträdet, emedan ett par vittnen från Stockholm, som voro kallade, icke kommit tillstädes.

I målet emellan Anna Katarina Alström och Olof Båtelson, Bolarfve i Levide om födoråd förekom ingenting nytt, utan öfverlemnades målet å ömse sidor. Utslag nästa sammanträde.

I barnuppfostringsmålet emellan Maria Olsson och smeden Aug. Larsson, Maldes i När, förekom heller ingen bättre bevisning.
Utslag samtidigt som förra målet.

Ersättningsyrkande. I det uppskjutna målet emellan Laura Nilsson och Lars Pettersson, Enges i Burs, om olofl. bortförande af stängselvirke vidhöll sv. satt han uppfört stängsel för kär. med samma virke, hvilket äfven styrktes af inkellade vittnen. Utslag meddelas vid tredje sammanträdet.

Tyist om kvicktionde. Kronolänsman M. E. Svallingsson fordrade såsom ombud för afl. prosten Gahnes i Hejda sterbhus, att afl. hemmansögaren Norrbys, Jufves i Väte, sterbhusdelägare, enkan Greta Norrby m. fl., måtte förklaras skyldiga utgifva hvad som för de senaste 8 åren är oguldet af kvicktionde till prosten Gahne, hvilket skulle bestå af 1/4 lam om året, smör och ved, uppgående till ett sammanlagdt belopp af 65 kr. Svar., som var närvarande genom mågen Albrekt Johansson, bestred krafvet, emedan det fans flera sterbhusdelägare efter aflidne Norrby än dem som voro stämda. Invändningen ogillades af rätten, emedan boet ej var urarfva. Efter öfverenskommelse medgaf slutl. svar, att i ett för allt (inbegripet rättegångskostnader) utgifva 55 kr., hvilken öfverenskommelse af rätten faststäldes.

För tjenstefel och våld voro af agenten K. V. F. Engström från Garda instämda t. f. länsmannen Svante Lindström, samt maskinisten K. L. Vesterlund och besättningskarlen K. Stenberg, båda anstälda å ångf. Klintehamn. Länsman Lindströms tjenstefel skulle enl. Engströms påstående ha bestått deruti att Lindström låtit föra Engström iland från ångaren 22 sistl. April, när ångt.låg i Burgsviks hamn. Besättningen hade dervid på länsmannens uppmaning kastat sig öfver Engström samt slagit honom.
Vesterlund hade, då Engström promenerat på däck, knuffat omkull honom så att han slagit näsan i blod.
Stenberg hade ej kunnat anträffa med stämning.
Svarandena bestredo kär:s påståenden såsom osanningsenliga. Som vittnen hördeg, fru Amanda Stenkvist, hvilken sett en man, af ångarensa besättning, (okänd för vittnet) tillsäga Engström aflägena sig, emedan han vore full, samt sedan knuffa till honom så att han snafvat mot en ketting, samt fallit kull och slagit näsan i blod. Hade äfven hört länsmannen bedja Engström aflägena sig, samt sedan tillsäga besättningen att bära bort hovom, hvilket äfven skett, samt när Engström ville göra sig fri, uppmana besättningen att slå till honom. Hagström var väl rifven, men ej blodig.
Alb. Stenkvist hade sett det samma som förra vittnet, visste äfven att det var Vesterlund, som slagit till Engström, Svarandena bestredo fortfarande, Länsmannen hade försökt stilla oväsendet. Uppskop till tredje sammanträdet.

Ett liknande åtal hade äfven bröderna Gustaf Pettersson från Botvide i Öja, samt Jacob Pettersson, Mickels i Vamlingbo mot t. f. länsmannen Svante Lindström, kapten Alfred Snöbohm å ångf. Klintehamn, samt besättningekarlarne å samme ångare Bäckström, Törnkvist och den i förra målet omnämda Stenberg. Såsom ombud för kapten Snöbohm, Bäckström och Törnkvist, instälde sig hr Hjalmar Snöbom från Visby. Kär. Jakob Pettersson afstod från åtalet mot länsman Lindström. Törnkvist och Bäckström tilltalades för det de vid samma tillfälle som nämts i förra målet sparkat och slagit Jakob Pettersson, samt kapten Snöbohm för det denne uppmanat besättningen till sådant våld.
Gustaf Pettersson tilltalade t. f. länsman Lindström för det deune knuffat till honom så att han ramlat emot en magasinsvägg. Svarandena bestredo åtalet. Bäckström och Törnkvist hade blott på befälhafvarens tillsägelse hjelpt länsman Lindström att afstyra ett oväsen på bryggan. Flere vittnen voro inkallade, af bvilka skräddare Liljeros sett läns mannen knuffa till Gust Petterson så att han hukat baklänges emot en magasinsvägg. Hade äfven sett besättningen misshandla båda kärandena, men som han icke personligen kände besättningskarlarne kunde han icke bestämdt säga hvem af dem, som slagit kär.
Olof Olofssons vittnesmål ungefär lika med Liljeros’, men som han kände Bäckström och Törnkvist till utseendet kunde han säga att det var desamma som slagit kärandena.
Hugo Pettersson och Karl Bergström vittnade ungefär detsamma som första vittnet.
Målet öfverlemnades å ömse sidor. Utslag vid nästa sammanträde.

Krångel om hästbyte. Oskar Nilsson, Waldarfve i Eskelhem, yrkade genom stämning att Aug. Jacobsson, Källgårds i Atlingbo, måtte förklaras skyldig återlemna ett sto som denne olofligen uttagit ur Nilssons stall. Yrkade dessutom ansvar för detta egenmäktiga förfarande. Svar. upplyste genom ombud att bägge parterna på en torgdag i Hemse köpt hvar sitt hästkreatur. Jakobsson hade betalt sitt med 260 kronor. Vid hemresan hade vid Burge i Levide byte skett emellan parterna. Inom tvänne dagar hade Jacobsson emellertid ångrat sig, emedan det djur han i byte erhållit ej vore felfritt. Hade då för att äterbyta besökt Nilsson, hvilken äfven varit villig att återbyta. Nilsson kunde emellertid icke genast återlemna Jacobsons sto, emedan det befans längre borta på bete, Ett par dagar efteråt hade Jacobsson ånyo ditkommit, samt till Nilssons svärfader lemnat 50 kr., hvilka erhållits som afbetalning af mellangifo å bytet, hvilken mellangitt skulle vara 115 kr., samt erhållit sitt sto af svärfadren. Kär. medgaf att så tillgått, delvis som svar. uppgitvit, men hade kär. vid återbytet för 265 kronor tillbandlat sig stoet samt lemnat 50 kr. på hand. Målet uppsköts till nästa sammanträde.

För våld mot polisman hade länsman Svallingsson på angifvelse af poliskonstapeln Albert Johansson i Visby tilltalat döfstumme jernarbetaren Oskar Pettersson från Visby. Angifvaren hade vid idrottstäflingen 19 Aug. varit anstäld som ordningsman, dervid Pettersson öfverfallit honom och gifvit honom flera slag, samt då han skulle föras till militärvakten gjort våldsamt motstånd. Svar. genom sin fader nekade. Uppskof för svar. personliga »hörande» till första dagen ät fjerde sammanträdet.

Norra häradsrätten.
(Hösttivgets första sammanträde å Allekvia 3—5 Sept. Ordf. e. o. notarien Åman).
Målet mellan ogifta Maria Olivia Viddin, Smide grund i Väte, och drängen Ludvig Larsson i Visby angående barnuppfostringsabidrag och hvari svar. ålades edgång, förklarades som förlikt parterna emellan, hvadan det afskrefs.

Olaga fiske, Detta af hemmansägare Olof T. Påhlsson och Nils Tomasson, Kyrkebinge i Gothem, mot hemmansägare J. O. Johansson, Magnuse i Gothem, anhängiggjorda mål, förekom åter till behandling. Kärandena hade inkallat några vittnen, af hvilka ett, T. Blomberg, i skrift intygade att han varit svar., som sjelf var tillsyningsman öfver fisket, behjelplig afstänga Gothemsån genom att utlägga nät. Afståndet mellan pålarne hade varit 10—15 alnar, men då näten ej nådde botten, trodde vittnet att fisken ändå kunnat ta sig fram.
De öfriga vittnena hade äfven sett att nät varit utlagda i åns mynnig, men kunde ej yttra sig om huruvida kärandena deraf lidit någon skada.
Dessas ombud öfverlemnade målet och yr kade ansvar å svar, för olega fiske, påpekande att denne, ehuru tillsyningsman, förut varit tilltalad för samma förseelse.
Svar. genmälde att han förut erkänt att han lagt ut nät, men då han ingen fisk fått och han föröfrigt icke öfverträdt ötverenskommelsen ansåg att han kärandena icke lidit någon skada.
Urslag vid tredje sammanträdet.

För olaga utskänkniug af vin och maltdrycker, hvicket haft gräl och slagsmål till följd, stod handl. Otto Lerberg i Kappelshamn tilltalad.
Svar. nekade icke till att han haft utskänkning, men bestred att oordaingarna uppkommit deraf.
— För samma förseelse var handl. S. Sisefsky i Hangvar inkallad.
Svar., som bjudit på vin i sin bod, erkände, men förklarade att det skett af oförstånd.
I båda målen afkunnas utslag vid sluttinget.

Med yrkande om äktenskapsskilnad hade urmakare O. A. Lindlöf å Fårösund instämt sin hustru Katarina Lindlöf.
Då kär. emellertid ej var tillstädes, och hade laga förfall, uppsköts målet till nästa sammanträde.

För förstörande af forntida grafvar stod arbet. Karl Aug. O. Sjölund, Visby, förut tilltalad.
Annandag påsk hade svar. varit synlig å graffältet i Veskinde i sällskap med f. handl. Ahlberg, hvilket ett par vittnen intygade och hvilka sett såväl att I. som A. gräft i graf varne.
S. nekade som förnt, under förklaring att han aldrig gräft någonting der på platsen, han hade inte haft verktyg en gång.
I målet, som öfverlemnades och i hvilket yrkades ansvar å svar. och att denne måtte åläggas iståndsätta grafvarne, faller utslag på sluttinget.
— Ett liknande mål mot bröderna Gust. A. och Joh. Larsson i Visby uppsköts till 3 sammanträdet, emedan svar. uteblefvo; vid laga ansvar skola de då inställa sig.

Målet mot hemmansägare Petter Karlsson i Sudergårda angående ansvar för öfverdådig framfart afskrefs, då svar. under uppskofstiden aflidit.

Målet mot husbonden Edvard Jakobsson, Hammars å Fårö, för oloflig försäljning af spritdrycker, förevar ånyo.
Två vittnen, drängen Alfred Bolin, hvilken haft anställning hos svar., och Karl Nyström, som kom ända Gotska Sandön tör att vittna, hördes.
B. berättade att han en dag förlidet år af svar. fått en liter punsch och en liter konjak, hvarför svar. sedermera dragit af 3 kr. 20 öre på hans lön.
Svar. bestred som förut under förklaring att till B. hade han lemnat ut omtalade varor för det att B., som var sjuk, skulle komma i svettning.
N. hade deremot icke fått något, det förnekade han alldeles, Svar., som begärde uppskof till 3 sammanträdet, ålades att då vara beredd att slutligt svara i målet.

För det han olofligt tillegnat sig en kär. Oskar Andersson, Vesterbjers i Gothem,; tillhörig lambock, samt för ärekränkning, var hemmansägaren Jakob Hellgren, Ljusarfve i samma socken instämd.
Då svar. förut bestridt kär:s påståenden, försökte denne nu med några vittnen styrka desamma.
Ett af dessa, som fått den uppfattningen att H. skulle ha beskylt kär, för att ha tagit bocken, sade sig ha hört svar. säga att kär. tagit hans bock, hvilken varit märkt och blodig.
Äfven skulle enligt ett annat vittne svar.nyttrat 28 Mars: det förundrar mig att A., en hederlig karl, tagit min bock.
Kär. yrkade bifall till stämningen och ersättning för kostnader, och faller utslag i målet, hvari svar. som förut nekade, på sluttinget.

I ärekränkningsmålet mellan Oskar Olofsson, Kännungs i Helvi och handl. Adolf Falk derstädes hördes ett par vittnen, Niklas Nyström och Petter Sundgren. N. hade i början af Sept. 1893 varit tillsamman med parterna, då träta uppkommit mellan dem, hvarvid Falk ofredat kär.
S. vittnade detsamma och hade hört att svar. kallat kär. bedragare m. m.
Kär. fordrade ersättning för ärekränkning med 100 kr., 5 kr. st. för 8 stämningar, vittneslöner m. m.
Svar., som bestred det höga ersättningsanspråket och förklarade att han förnt erkänt de ord, han låtit undfalla sig i vredesmod, begärde i sin ordning ersättning för rättegångskostnader efter den dag målet första gången var före, då sedan dess intet nytt i detsamma förekommit. Utslag på sluttinget.

»Kände dem, gjorde han inte, men han visste att de hette Anna och Augusta», förklarade ett vittne Karl Berggren, som hördes i ett mål mellan hustru Maria Andersson, Halla, och hennes man snickare Karl Andersson angående äktenskapsbrott.
Kär:s man hade nämligen en pingstafton kommit hem till vittnet och bedt honom gå med ut. Utanför B:s bostad hade de då träffat två flickor med ofvannämda pamn och med hvilka de gjort sällskap hem till A., hvars hustru den kvällen var borta.
Först fram på morgonen hade den ena flickan lemnat A., hvilken sedan flere gånger varit tillsamman med henne.
Svar., som fvr andra gången uteblef, skall vid hemtningspåföljd vara tillstädes vid 2 sammanträdet, då målet åter förekommer.

»Det var inte meningen att du skulle ha stämningen», påstod ett annat vittna, som hördes i ett klockmål mellan Jakob Jakobsson i Sjonhem och arbet, Hj. Gardell, Gammalgarn, att kär, vid ett tillfälle skulle ha yttrat till svar.
Denne hade närliger för en tid sedan köpt en klocka af J., hvarför kär ännu icke skulla ha fått betalning.
Yttrandet bestreds af kär., och liksom förut nekade svar. för skulden.
Utlåtande på 3 sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 September 1894
N:r 138

Vid haveriauktion

i går vid Fårösund inropades bergade taklage- och inventariepersedlarne efter å Sandön förolyckade danska skonaren Johanna at åtskilliga personer för omkring 700 kr. Vraket köptes af fyrmästare K. Bourgström å Sandö för 60 kr. och ilandbergade lasten (furustär) af handl. M. Ekström å Fårö för 200 kronor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Augusti 1894
N:r 126

Haveri-Auktion.

Tisdagen den 14 dennes kl. 10 förmiddagen försäljes vid Fårösund, för vederbörandes räkning, bergade taklage- och inventarie persedlar, deribland flere utmärkta segel och särskildt nytt storsegel, efter förolyckade danska skonerten Johanna, som varit förd af kapten Christensen, hvilken strandat på Sandön; äfvensom det på kusten af Sandön liggande vraket med ankare och ketting, och den del af lasten, bestående at furustäf, som ilanddritvit på kusten derstädes; samt tillika en del mindre inventariepersedlar, som kvarligga å Sandön. Betalningen erlägges kontant.
Kongl, Danska konsnulatet i Visby 7 Aug. 1894.
Rudof Cramer.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Augusti 1894
N:r 122

Från sjön.

— Skonaren Drott, kapten Löffler, afseglade i går från Dunkerque till Rostock med last af oljekakor och mjöl.
— Skonerten Johanna, på väg från Brahestad till Hull med last af trä, har strandat på Gotska Sandön.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Juli 1894
N:r 115

Lots- och fyrväsendet inom Gotlands fördelning.

Vid de 13 lotsplatserna inom Gotlands fördelning uppgick under 1893 lotsningarnes antal till 630 med en inkomst af 4,884 kr. Året förut voro inkomsteras större eller 5,053 kr.
Inom hela riket uppgingo under 1893; lotsningarne till 29,819 med en inkoms af 688.571 kr.
At Gotlands fördelnings lotsplatser står, ifråga om antalet lotsningar, Visby främst med 27 lotsningar, och den första lotsningen inträffade 26 Januari samt den sista 31 December, med influtna lotspengar af 1,786 kr., hvaraf största lotslotten utgjorde 865 kr. Darnäst koramer Klinte med 100 lotsningar, första 20 Februari, sista 6 Decembar, infutna lotapengar af 478 kr. samt största lotslotten 286 kr. Slite hade 85 lotsningar, första 14 Mars, sista 8 December, influtna lotspengar af 1,222 kr., största lotslotten 305 kr. Ronehamn hade 44 loteningar, första 25 Mars, sista 21 November, influtna lotspengar af 867 kr., största lotslotten 188 kr., hade 29 lotsningar, första 15 April, sista 7 December, influtna lotspengar af 182 kr., största lotslotten 66 kr. Ljugarn bade 20 lotsningar, första 17 April, sista 16 December, influtna lotspengar af 179 kr., största lotslötten 89 kr. Fårösunds södra gatt hade 19 lotsningar, första 20 April, sista 9 December, inflatna lotspengar at 219 kr., största lotslotten 54 kr. Grötlingboudde hade 15 lotsningar, första 25 Mars, sista 15 November, inflatna lotspengar af 121 kr., största lotslotten 60 kr. Härvik hade 14 lotsningar, första 15 April, sista 28 Juli, influtna lotepengar af 88 kr., största lotslotten 44 kr. Vestergarn hade likaledes 14 lotsvingar, första 19 April, sista 19 Oktober, ioflutna lotspengar af 67 kr., största lotelotten 33 kr. Fårösunds norra gatt hade 12 lotsningar, första 20 April, sista 927 November, influtna lotspengar af 116 kr., största lotslotten 90 kr. Burgsvik hade 9 lotsningar, första 24 April, sista 21 Juli, influtna lotspengar af 71 kr., största lotslotten 385 kr. Storvik bade 5 lotsningar, första 24 Mars, sista 21 Juli, influtna lotspengar af 85 kr., största lotslott 85 kr.
Högsta lotslotterna inom riket hafva förekommit vid Helsingborg med 3,199 kr., Gefle med 8,175 kr., Nylsnd med 2,868 kr., Malmö med 2,735., Oxelösund med 2,656 kr. samt Sandhamn med 2,502 kr. Öiriga lotsplatser med större lotslott än 2,000 kr. hafva varit Hernö, Landskrona, Norrköping, Göteborg, Lilljungfrun Limhamn, Liggskär och Sundsvall.
— Bogseringar. Fartyg, som utan anlitande af kronolots begagnat bogseringar, i sådana lotsleder, att endast half lotsafgift erlagts, uppgick inom Gotlands fördelning till endast 1 med en afgift af 2 kr. 30 öre.
— Grundstötning med kronolots ombord timade inom Gotlands fördelning 1 gång, hvilket mål efter rättslig undersökning öfverlemnats till vederbörande krigsrätt, som dock vid årets utgång icke meddelat beslut.
Strandningar och olyckshändelser.
Inom Gotlands fördelning inträffade under 1893 19 strandnings- och olyckshändelser, hvarvid 15 grunadstötningar förekommo, 2 fall vid i sjön träffad svårare skada, som föranledt fartygens öfvergifvande eller införande i hamn samt 2 fall, då till ankars liggande fartyg drifvit i land. I 10 fall var påföljden ringa, ingen eller okänd, i 3 fall var skadan betydlig och i 6 fall blefvo fartygen vrak. Af de strandade fartygen voro 5 ångare. Vid strandningstillfällen omkom, enligt hvad kändt är, ingen person.
Olyckorna voro följande: Vrak: en skonert fråa Vestergarn med afgångaort Katthammarsvik och destinationsort Svenborg, med trälast, under frisk N, N. O. vind och klart väder. Skonerten vägrade i en vändning, hvarför ankaret fäldes, men draggade med, så att fartyget dref på land vid Vikudden i Katthammarsvik, Kronolots var ombord. En galeas från Mariestad med afgångsort Oskarshamn och destinationsort Visby, med last af jern m. m., under N.N. V. storm och halfklar luft, vid s. sidan i Visby yttre hamn emellan badhusat och Skutrefvet. Ha galeas från Fårösund med afgångsort Ksppelshamn och destinationsort Vieby, med last af trä, under 0. S. O. vind med laber bris och regntjocka, 1′ N. O. från Visby, En skonert från Helsingsborg med afgångsort Helsingborg och destinationsort Reval, med last af tegel, under S. V. vind med laber bris och klar lufc, Fartyget sprang läck 43′ N. O. t. O. från Fårö fyr och sjönk. Ett skonertekepp från Kristiania med afgångsort Stugsund och destinationsort W. Hartlepool, med last af pitprops, under N. O. vind med frisk bris och stark tjocka, vid N. Ö. udden af Närsholmen.
Ett skonertskepp från Malmö med afgångsort Tunadal ooh destinationsort Köbenhavn, med trälast. Fartyget, som låg till ankara, dref 0 grund se. om inseglingsrännan till Klintehamn.
Betydlig skada: ett skepp från Stavanger med afgångsort Blyth och destinationsort Hernösand, med last af stenkol, under S. V. vind med frisk bris och mulen luft, vid Gotska Sandöns N. V. udde (Bredsandsudden). Ett skonertskepp från almö med afgångsort Tunadal och destinationsort Köbenbavn, med last af trä. Under S. S. V. storm och disig luft sprang fartyget läck emellan Hoborg och Stora Karlsön, men inkom till Klintehamn, En ångare från Newcastle med afgångsort Shields och destinationsort Kronstadt, med stenkolslast under frisk O. N. O. brig och tjocka vid Heligholm.
Okänd skada en ångare från Rostock med afgångsort – Kronstadt och destinationsort Dorrecht, med trälast, under S. O. vind med laber bris och klart väder, vid Faluddsrefvet (Briten). Kom flott med hjelp af ångbåt. En ångare, under frisk V. bris, 2 8/4′ S. S. 0. 1/2 O. från Ronehamn. Kom flott med egen hjelp och fortsatte resan.
Ingen eller ringa skada: en ekouert från Visby med afgångsort Fårö och destinationsort Visby, med last af ved, under N. N. O. vind med laber bris och klart- vader, vid Repenäsndde, 1′ N. 1/2 O, från Bungeör.
Bristande kännedom om farvattnet förorsakade grundstötningen, En jakt från Haugesund med afgångsort Haugesund och destinationsort Visby, med last af sill, under laber V. bris och klart väder, strax utanför inre bojen i Visby hamn, s. om farvattnet. Kom flott sedan en del af lasten loseats. Ett skepp från Bremen med afgångsort Narva och destinationsort Cardiff, med barlast, under laber S. S. V. bris, strömsättning och regntjocka, vid Skenholsrefvet, 2 1/2. 8. V. t. S. från Buvgeörs loteuppassningsställe. Ea ångslup från Visby med afgångsort Fårösund och destinationgort Visby, med barlast, under 8. vind med laber bris och regn, vid Vialmsref, strax N. om Fårösunds N. gatt. Ea galeas från Gröningen med afgångsort Memel och destinatiopsort Bremen, med last af trä, under laber S. V. bris, vid Grötlingboudde. Fartyget, som sprungit läck, började så småningom att fyllas med vatten, hvarför befälbafvarep, för att rädda besättningen, satte det på land, hvarifrån det sedermera togs flott och infördes till Ronebamn, der det kondemnerades. En jakt från Vestergarn med afgångsort Klintehamn och destinationsort Vestergarp, under storm från S. S. V. och disig luft, i Vestergarns hamn. Jakten låg till ankars, men ankarne draggade med, så att fyrtyget dref i land. En ångare från Visby med sfgångsort Slite och destinationsort Ronehamn, med last af diverse, under O. vind, frisk bris, tjocka och strömsättning, vid Virudden, 2 N. O, från Närs fyr. En jakt från Bargsvik med afgångsort Stockholm och destinationsort Burgsvik, med last af diverse, under S. S. V. vind och tjocka, vid Närrefvet.
Inom hela riket voro strandnings- och olyckshändelser, som drabbade fartyg vid Sveriges kuster, 205. Vid dessa blefvo 131 ringa skadade, 38 betydligt skadade och 36 vrak. Af de strandade fartygen voro 82 ångare. Af dessa olyckshändelser inträffade de flesta eller 103 å östra kusten från Haparanda till Ölands södra udde. Så vidt kändt är, hafva vid strandningstillfällena omkommit 17 personer.
Lifräddningsanstalterna inom riket räddade 44 menniskolif, deraf 7 vid Gräsgård, 23 vid Sandhammaren (Mälarehusen) 4 vid Ystad, 1 vid Skanör och 9 vid Visby.
Farkoster inom Gotlands fördelning ufpgingo under 1893 till 51, deraf 1 schefkutter, 3 lotskuttrar (kronans), 40 tjenstebåtar tillhörande lotsarne, 4 båtar vid fyrplatser och 3 lifräddningsbåtar. Sjömärkena voro 173, deraf 16 fyrar och fyrskepp, 32 båkar, stångmärken och kummel, 39 bojar och större prickar, 61 mindre prickar och 25 vinterprickar.
Inom hela riket funnos 764 farkoster och 4,717 sjömärken.
Uungefärliga värdet af fyrar, sjömärken m. fl. säkerhetsinrättningar inom riket uppgick vid 1893 års slut till 9,141,895 kr., deraf fyrarnve och fyrskeppen 6,580,195 kr., sjömärkena 198.582 kr., mistsignalinrättningarne 194.239 kr., öfriga signalinrättningar 18,871 kr., lotsbygnaderna 759,075 kr., förtöjnings- och säkerbetsanstalterna 315,500 kr. fartyg och båtar 715,849 kr., lifräddningsanstalterna 72,908 kr., samt diverse 287,036 kr.
Gotlands fördelning äger 13 lotsplatser, 17 uppassningeställen, 16 fyrplatser, och lifräddningsstationer. Personalen uppgår till 99 mao, deraf 1 öfverlots, 1 lots&lderman, 8 fyrmästare, 3 uppsyningsmän, 28 kronolotsar, 4 lotslärlingar, 17 fyrvaktare, 8 fyrbiträden och 29 räddningsmanskap.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Juli 1894
N:r 111

Vid visitationen å Fårö

in spekterades församlingens östra och vestra skolor, af hvilka den senare är förenad med småskola. I båda skolorna var un: dervisniogen omsorgsfullt bedrifven och jämngod med andra skolors. Då emellertid Fårön genom Gazelianska stiftelsen kunde vara i stånd att göra än mera för folkundervisningen, lade biskopen församlingen på hjertat vigten af fortsättnings- och slöjdskolas inrättande. Rådet meddelade att beslut om sådana skolor i föreniog med vestra skolan fått hvila i afvaktan på ny lärare efter den gamle, nu tjenstgörande, men ville rådet medverka till undervisningens höjande på antydt sätt vid nästa lärareskifte. Trädgårdsland fans ej, ehuru lämplig jord kuade vinnas, hvilket biskopen beklagade; äfvenså uttryckte han sin ledsnad öfver att ej skolbygnaden framskridit vidare. Man borde ej nedlägga kostnad ph ombygoad. Vigten af åskådningsmateriel, isynnerhet fysykalisk, framhölls. Framhölls önskvärdheten af begränsning af ledigheten bland barnen med giltigt förfall.
Kyrkan och kyrkogården voro i godt skick. Värmeledning tunnes ej. Dock troddes utvigterna för en sådan nu ej så mörka, då kyrkokasssan visade en behållning som delvis borde föralå. Önskvärdheten af andaktsstunder för barnen betonades, Förhållandena inom församlingen ansågos dock ej kräfva s. k. söndagsskola.
Arkiv, inventarier och kassor voro i ordning.
Af pastors embetsberättelse framgick, att inga odöpta barn funnes inom pastoratet. Husförhör hölles årligen med de sex rotarne. Bibelförklaringar en gång i månaden. Den frikyrkliga riktningen hade på senaste tiden uppträdt, synnerligast i pastoratets mera aflägena del, utan att dock väcka allmännare intresse.
En fond för fattiga skolbarn fannes, stiftad af kyrkoherdens närmaste företrädare. Hufvudsakligen genom användande af denna fonds afkastning hade skolrådet kunnat under 4 månader af året bespisa de fattigare barnen till ett antal omkring 15 med ett middagemål hvarje skoldag. För avskaffande af sockenbibliotek hade under senare åren medel afsatta till en fond, som uppgick till kr. 362: 93. Beslut om inköp af böcker vore redan fattadt.
Å Gotska Sandön förrättades fullständig högmessogudstjenst med nattvardsgång 2 gånger om året, då på samma gång andra presterliga förrättningar jämväl verkstäldes, om så påfordrades.
Af gröfre brott hade sedan sista visitationen förekommit ett mord, giftmordet sommaren 1890 å Sandön, samt ett fall af fosters läggande å lön. 11 oäkta barn hade på de senaste åren födts inom pastoratet. Fastän sålunda i fråga om sedlighetstillståndet mörka punkter visserligen icke saknades, funnes å andra sidan månvga sant gudfruktiga och många som, utan att kunna göra anspråk på att kallas så, förde ett stilla och ärbart lefverne. — Rusdryckslastens slafvar påträffades mera sällan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Juni 1894
N:r 94

Blir man »dysterkvist» på Gotska Sandön?

Efter Dagens Nyheter meddelade vi häromdagen en skildring från Sandön af en bland den för någon tid sedan dit afgångna geologiska expeditionens deltagare. Mot hans beskrifning af ön och lifvet der har en insändare i lördagens D. N. tagit till orda och skrifver:
Det sällskap »vetenskapsidkare» som nyligen besökte ön och för hvilken artikelförfattaren torde vilja betraktas såsom representant, måtte ha varit öfvermåttan sorgset stämdt, eftersom det funnit förhållandena på ön så dystra.
Riktigast torde emellertid vara att betrakta personer och förhållanden med en mera objektiv blick, och hade författaren gjort så, skulle han till sin förundran funnit att, oaktadt befolkningen på Gotska Sandön lefver ett stilla och enformigt lif, den der gräsliga sorgmodigheten, som enligt författarens uppgift leder till hemska mordgerningar, existerar hvarken hos invånarne eller naturen på Gotska Sandön utan endast i författarens fantasi. Ett mord har verkligen en gång blifvit der begånget, men det föröfvades af ett extra fyrbiträde som vistats der endast ett par år och nog ägde de mordiska tendenserna från sitt föregående, något växlingsrika lif, Det var sålunda ej en följd af några »årtiondens» bedröfliga vistelse på ön. Det fridfulla, friska och helsosamma samt i ekonomiskt hänseende på visst sätt gynnande lif lotsverkets personal på Gotska Sandön kan föra är förvisso icke, lika litet som den intressanta och långt ifrån dystra naturen, egnadt att sätta sådana griller i hufvudet på folk, som den unge »vatenskapsidkaren» inbillat sig ha upptäckt. Jag tror knappt att den intelligenta och ganska lefnadesfriska befolkningen på Gotska Sandön skall finna sig särdeles smickrad af artikelförfattarans egendomliga uppfattning af dem och deras ö.
Den första artikelns författare, som tidningen uppgifver vara en erkänd vetenskapsman, svarar härtill:
Insändaren som tydälgen anser sig äga en ej ringa auktoritet, har författat ett meddelande, hvilket torde kunaa sammanfattas i följande två punkter. Naturen på Gotska Sandöa är »långt ifrån dyster», Invånarne äro, som i uppsatsen påpekades, lyckliga och förnöjsamma samt bruka ej af »sorgmodighet» taga lifvet af hvar andra. Det första af dessa påståenden visar att insändaren antingen aldrig besökt Sandön eller också att han alldeles icke är vittnesgill vis å vis bedömande af natur. Skogens hela beskaffenhet, sparsamheten i djurverldan, den noästan fullständiga frånvaron af småfoglar, växttäckets enformighet dynernas hela utseende, de på stränderna massvis hopade spillrorna från skeppsbrott etc., allt är just egnadt att göra naturen allvarlig och trist på samma gång som den blir storartad och gripande, Vi kunna ej annat än högligen beklaga att insändaren, om han sett Sandön, ej förstått detta, ty derigenom har just det intressantaste, mäktigaste draget i Sandöns natur alldeles gått förbi honom.
Det är just i denna beskaffenhet i naturen vi ha sökt en förklaring till »den kärlek till torfvan, som man bebor», på hvilken i uppsatsen ett par exempel anförts. Synnerligen stor psykologisk skarpblick behöfs dock ej för att inge att på vissa lynnen en sådan omgifning på längden verkar ogynsamt, och i all synnerhet måste det anses mycket olämpligt af vederbörande att på en post som extra fyrvakt på Sandön placera en person, hvilken, enligt den i detta afseende helt visst synnerligen väl underrättade insändaren, »nog ägde de mordiska tendenserna från sitt föregående, något växlingsrika lif»!

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Juni 1894
N:r 85

Gotska Sandön.

Omkring 40 kilometer norr öm Gotlands nordligaste spets ligger midt ute i Östersjön en ganska stor ö, lydande under det svenska väldet, men om hvars tillvaro och beskaffanhet flertalet svenskar torde ha en mycket dunkel föreställning.
Sandön är ett synnerligen betecknande namn för denna ungefär 7,500 tunnland stora ö, hvilken till formen är något oregelbundet fyrkantig och som är helt och hållet täckt af sand. Geologiskt taget ganska sent har den lyft upp öfver hafsytan, och från dess långgrunda af fin, hvit sand bildade stränder har vinden fört sanden som flygsand in öfver ön. Der har sanden tornats upp i väldiga, ända till omkring 49 meter höga dyner, men under århundradenas lopp har först strandväxterna; sedan furuskogen tagit makten öfver den drifvande sanden och bundit den under sig. Ute långs kusterna, särskildt den norra, pågår än på det mest storartade sätt denna våldsamma strid mellan vinden och sanden å ena sidan och vegetationen å andra. Stödd af skogsköfia, de ägare och en för skogen. förderflig fårafvel, har sanden under det senare, århundradet ända fram mot vår egen tid gått af med segern, och storartad är den syn, som erbjuder sig igkogsbrynet på nordkusten, der ingen yxa höjts, utan de väldiga, knotiga, som vuxna, fororna ligga stupade och afbarkade ekar samt blekta af sol, regn och vind, Det är som såge: man väldiga djur, som låge der halft eller helt begrafna af sanden på denna vidsträckt ödsliga kyrkogård.
Längre ut mot stranden, dit upp, dit högvattnet når, möter en annan syn, ej mindre tröstlös och fantasilockande. Bredvid väldiga bjelkar med armgrofva jernbultar, vridna som trådar, ligga målade bräder, som än bära sirningen från en kajuta, och några steg längre bort ligger ett stor bamburör bredvid: krithvita kotor och kranier. — — — Gör man från stranden in i skogen, möter äfven der endast sand, än i jämn slätt, än som ganska skogstäcka dyner. Enformig och dyster är skogen, bildad af knotiga, senväxande tallar utan inblandning af andra trädslag på marken renlaf och åter renlaf med några stånd mjölon, bildande gröna fläckar här och der i renlafstäcket. Varmt som i högsommaren bränner solen nu i Maj, och ej minsta spår till vatten synes någonstädes, Endast på dynernas nordsluttningar; der sanden behåller fuktigheten något längre, växa lingon frodigt.
På tre ställen på ön finnas dock »löfskogar», som invånarne älska att kalla dem, d. v. s. någta små fläckar, der bland tallarne växa ekar, björkar, rönnar och framför allt öns ryktbara hasselbuskar, hvilka lenna ovanligt goda nötter. De två »löfskogarne» ligga invid den nya kyrkan, som staten uppfört åt öns 21 invånare. Dossa tillhöra numera alla fyrpersonalen vid öns tre fyrar, och två gånger om året få de höra predikan i sin kyrka samt :en gång i månaden få de pojt — om väderleken tillåter det 1 Men 1892—93 tillät den t. ex. ingen beröring med ytterverlden från ungefär medio af December 1892 till i medio af Maj 1893 Ön har heller ingen som helst hamnplats.
Egendomligt är emellertid att se hur kärleken till den torfva; som man bebor, kan ntveckla sig under de minst lockande förhållanden, Den gamla gumman, som man lätt träffar vid öns södra fyr, hade på 49 år endast en enda gång varit »i land» på Gotland, men de 14 dagarne leddes hon så, att hon tyckte dem vara minst en månad! Älven fyrvaktarne komma sällan till fastlandet. Så hade den gamle hedersman, som visade oss Öns sevärdheter, under 30 år fem gånger lemnat sin ö. Väderbitna och allvarliga gå de der omkring sin ö, se ut öfver hafvet, der den enda fasta punkt, som möter dem, är fyrekeppet på »kopparstenarne». När man.
ser deras enformiga lif och tänker sig det fortsatt det ena tiotalet år efter det andra, tror man sig kunna förstå bur det kan inträffa att en fyrvaktare gifver en annan arsenik, så att han dör, af den anledning att den förgiftade i lifetiden varit stygg mot mördarens — höns.
Nu är allt så stilla på ön. Skogen står i fred och under god omvårdnad, fåren, som förr lefde som vilda på öv, äro utskjutna, det gamla »nybygget», der öns ägare förr residerade, får sköta sig sjelf, de små odlingar, som funnits, äro igengrodda allt sedan steten i slutet af 1850:talet inköpte ön och der bygde de tre tyrar, som sedan dess räddat så många fartyg från att hamna på den Gotska Sandöns ogästvänliga stränder.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 Maj 1894
N:r 78

I det föredrag

om Gotska Sandön, som dr Högbom häromdagen höll i Geologiska föreningen omtalade han särskildt dynerna samt vindnötta och sönderbrustna stenar. Vid södra kusten hade dr Munthe påträffat Ancylus- Littorinalager och vid den vestra hade hr Hedström funnit moränlera. Den sistnämde och dr G. Andersson bifogade några anmärkningar om fltytblock och vegetation, hvarjämte fotografier och prof förevisades.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Maj 1894
N:r 74

This website is using cookies to improve the user-friendliness. You agree by using the website further.

Privacy policy