borde på Gotland kunna med framgång drifvas i betydligt större omfattning än hvad som för närvarande är förhållandet. Särskildt med hänsyn till den ökade åtgång på torf, som uppstår genom jernvägens behof af denna vara, torde våra torfmosseegare böra taga i allvarligt öfvervägande frågan om tillgodogörandet af de «slumrande millionerna». Förbehållande oss att i ett följande nummer få återkomma till saken i sammanhang med en närmare redogörelse för de undersökningar af åtskilliga Gotlands torfmossar, som i somras egde rum, torde det till en början vara af intresse att erfara, hvad som om denna industri och dess nuvarande ståndpunkt yttras i den berättelse af länsveterinären Schoug, som i förrgår nämdes vara inkommen till hushållningssällskapet, på hvars bekostnad hr Schoug besökte landtbruksmötet i Kristiania sistlidet år.
Af maskiner, yttrar hr S., som särskildt för Gotland bör vara af största värde, må anföras löjtnant A. Anreps patenterade torfberedningsmaskin. Denna maskin, som vid utställningen i Norrköping var af de täflande den ende, som tillerkändes högsta utmärkelsen, guldmedaljen, belönades äfven här med första pris. Alla fackmän och torfegare, som sett och tillegnat sig maskinen i fråga, hafva öfver densamma lemnat de amplaste loford. Maskinen eger nämligen stor produktionsförmåga, är enkel och bereder framför andra maskiner torf för billigaste pris. Också hafva förr begagnade verk för kul- och rörtorf numera nedlagts. Hr A:s maskin producerar press- eller s. k. stångtorf af vanligt, mindre, för bränsle afsedt vedträs storlek, omkring 10 v. tum lång och 2 v. tum i fyrkant. Maskinen är förfärdigad af gjut- och smidjern med undantag af munstycket — ur hvilket torfven pressas från maskinen — som är af hårdt träslag, och är maskinen dessutom försedd med elevator för matningen. Den sinnrika apparaten för sönderdelningen af torfven, bestående af tvenne i hvarandra gående gängor eller skrufvar, är så konstruerad, att den ständigt <går ren«, äfven vid bearbetande af torf i mossar, hvilka äro fyllda med rötter. En vigtig omständighet, som vid torfberedning är att iakttaga, och hvilken hr A. under utställningen synnerligen framhöll, är den, att den för beredning af torfven afsedda mossen eller myren icke torrlägges, såsom förr ansågs oundgängligt, enär torfven då fryser, hvarigenom den egenskapen att «sammanhänge« tillintetgöres. Torfven blifver nämligen liksom jordig, smular sig, såsom händelsen bland annat är med torfven i Handskmyr i Träkumla härstädes och kan sedermera icke återställas. Hvad priset å nämde maskin beträffar, så ställer det sig jämförelsevis lågt. Sålunda erhålles sådan för 700 kronor med en tillverkningsförmåga af 17—18000 stycken torf om dagen. Torfven efter hr A:s metod beredes alltid på sjelfva mossen, der den upplägges icke i särskilda, konstruerade dyrbara torfställningar hvilket Ros’ m. fl. maskiner tarfva, utan i det fria. För torfvens torkning åtgår i vanliga fall 3—4 veckor. Af den mängd af hr A.
förevisade prof å torf, lemnar de gjorda försöken vid eldning, jag var i tillfälle öfvervara, intet öfrigt att önska. Torfven anbringades som ved i liggande ställning i kakelugnar och kaminer och brann med lika full låga som björkved, utan att derunder eller efter spjellets skjutning åstadkomma någon lukt.
Hvad torfs fördelaktiga användande som bränsle och nödvändigheten af dess allmännare tillgodogörande i hushållen angår, är derom af så många framstående och för saken intresserade män ordadt, att det derom är öfverflödigt att yttra sig, utan vill jag blott anföra. uppgifter i afseende på torfvens användande som lokomotivbränsle, hvilka uppgifter möjligen torde ega något värde. På flere ställen i utlandet har erfarenheten om torfvens fördelaktiga begagnande för detta ändamål, såsom i Amerika, Ryssland, i vårt grannland Norge (Trondhjems—Störensbanan), Wiirtemberg och i Baijern m. fl. länder blifvit till fullo bevisad. I det senare landet användes torf som lokomotivbränsle på alla jernbanor söder om Nördlingen på en sträcka af icke mindre än 108 svenska mil. Något försök i denna riktning har mig veterligen icke gjorts i vårt land, men genom bemedling afschefen för generalstaben, baron Hugo Raab, som är en liflig förfäktare af beredning af torf och dess tillgodogörande för jernvägarne, lära försök i närmaste framtiden komma att åvägabringas på Karlsborgs—Sköfde banan.
Då omnämda torfberedning, som kändt är, erbjuder de hittills största fördelar, är det att önska, att vår provins med dess outtömliga rikedom på torflager måtte tillegna sig hr Anreps stora erfarenhet. Hushållningssällskapet, hvars bemödande att främja allt, som kan lända till länets bäst, tacksamt må erkännas, skall säkerligen heller icke för denna högst vigtiga angelägenhet sluta sin hand!
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Januari 1878
N:r 9