Lustresan till St. Karlsö

i går med ångfartyget Gotland anträddes under auspicier, som icke sågo vidare lofvande ut, men som likväl icke förmådde afskräcka den skara af friluftslifshungriga individer — det var väl omkring 100 personer — som infunnit sig vid Skeppsbron i akt och mening att deltaga i utflykten.
Visserligen småregnade det, och himlen var jämnmulen, och det blåste ganska friskt från sydväst. Men i förhoppning om, att blåsten snart skulle drifva regnet och molnen på flykten, och i tillit till den präktiga och snabbgående båten och dess trygge, jovialiske befälhafvare, klef man med friskt mod ombord och stanna: de i allmänhet troget kvar, fastän vänner på stranden förföriskt viftade med handen och i all välmening sökte förmå en att desertera.
Belöningen för den ådagalagda ståndaktigheten uteblef ej. Förhoppningarna, att vädret snart nog skulle bättra sig, gingo i fullbordan. Redan vid ankomsten till Klintehamn, dit båten under vägen skulle göra en afstickare, var himlen i det närmaste rensopad från moln, och färden därifrån till Karlsö anträddes i strålande solsken, som spridde tusentals skiftande reflexer öfver den glittrande, lätt krusade vattenspegeln.
Vid framkomsten till Karlsö voro flere präktiga roddbåtar till möte, så att deharkeringen gick ganska raskt för sig. Spridda i smärre grupper genomströfvade de lustresande sedan under ett par timmars tid den märkliga klippön i olika riktningar, besökte Stora förvår, Hiheim och fyrstationen, besågo vraket af den strandade Flensburgångaren Stern, hvar akterhalfva för några dagar sedan skilt sig från förskeppet, insögo med vällust den af aromatiska örter härligt doftande luften uppe på den vida, solbaddade klipplatån och skrämde upp harar i massa, hvars lustiga skutt och krumbukter uppväckte munterhet och skrattsalvor.
Vid 5-tiden, sedan en präktig, uppe å kommandobryggan serverad middagsmåltid intagits och behörigen nedsköljts, anträddes under den gemytligaste stämning återfärden till Klintehamn och Visby. Några små öfverhalningar, som båten då och då gjorde, bidrogo endast att öka munterheten och några ombord varande kvartettsångare gjorde för öfrigt sitt bästa att med sång krydda färdens ock samvarons behag.
Vid 9-tiden lopp båten åter in i Visby, och med tonerna af »Öfver fjärden» samt Myrbergs vackra serenad tackade sångarne för godt sällskap och bjödo farväl åt hvarandra och öfrige deltagarne i den synnerligen lyckade utfärden.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Juli 1898
N:r 108

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *