(Ur Svalan.)
(Forts. fr. n:o 44 o. slut).
År 1522 var åter så svår storm på Gotland, att en mängd skog nedblåste, äfvensom Lärbro kyrktorn och en del af muren.
År 1540 var stark jordbäfning öfver hela ön, särdeles norra delen. Då remnade många kyrkor, så att trädstammar måste sättas till stöd, såsom vid Lärbro, Othem m. fl. Heinums kyrka blef hopbunden med grofva furuträd, hvilkas rotändar ännu sitta utom murarna.
År 1449 härjade åter svår pest öfver hela ön.
År 1564 var vintern på Gotland så stark, ett dess like icke varit på flera hundrade år.
År 1596 rasade skärthorsdagen så förfärlig åska och ljungeld öfver hela ön, att man trodde den skulle förgås.
År 1597 blef all höstsäd uppäten af en sorts maskar med röda hufvuden och af ett halft fingers längd.
År 1610, den 7 och 8 mars steg hafvet så hastigt, att vattnet gick upp på flera gator i staden.
År 1709 föll så mycket snö att den räckte upp till hustaken, och folket kunde med yttersta möda gräfva sig igenom snön till sina uthus.
År 1711 rasade pesten åter öfver hela Gotland. På S:t Görans kyrkogård begrafdes då 483 pestdöda. I Sproge socken dogo alla så ut, att de efterlefvande fingo rum att ”ställa sig upp på en enda grafsten”.
År 1770, i mars, rådde ovanligt svårt yrväder. I augusti var så stark åska och ihärdigt regn, att vägar och broar förstördes. I september samma år började gräset växa nytt, som om våren.
År 1771 herrskade svår vinter, och postkommunikationen blef i följd deraf afbruten, så att konung Adolf Fredriks död i januari ej blef bekant på Gotland förr än i maj månad.
År 1780 inträffade återigen stark vinter; postjakten infrös vid Öland, så att Gotland ej hade någon kommunikation med fasta landet förr än i maj följande året. En mängd sälar gick då upp på Gotland och fångades. Vid Lekarshamn kom en säl ned genom skorstenen till en fattig gumma, öfver hvars hustak snön låg jemt med skorstensöppningen, den sälen troligen ansett för en vak och störtat ned.
År 1809 var sträng vinter, så att från januari till maj blott en post anlände till Wisby, och det var den som medförde underrättelsen om Gustaf IV Adolfs afsättning. Folket, som öfverfärde denna post, förgicks på återvägen.
Åren 1820 och 21 var årsväxten på Gotland ovanligt rik och herrlig; samma förhållande egde rum med strömmingsfångsten, hvilken var så ymnig, att folket måste upphöra med fisket, emedan de icke hade tillräckligt med kärl att salta ned fisken uti.
År 1822 var så tidigt vår på Gotland, att päron och körsbär började blomma i mars månad; i april var der 24 graders värme och i juni 36 grader.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 Juni 1874
N:r 46
