(Ur Svalan.)
För dem af våra läsare, som äro intresserade af sådana, ha vi här upptecknat en del, som åtminstone ha det företrädet att vara fullt ”historiska”.
År 975 — så långt gå vi tillbaka i tiden — syntes på gotlandska horizonten i öfver 8 månaders tid en komet af så stark och strålande glans, att den om nätterna var fullt jemförlig med det klaraste månsken.
År 1086 hemsöktes ön af en så förfärlig pest att hälften af befolkningen utdog.
1282, i februari, fångades utanför Wisby — andra säga uti en källa i staden — en fisk, hvars hufvud liknade ett lejons och hvilken ”grät och skrek som en meniska, så att alla som det hörde blefvo förskräckta öfver detta fenomen”. Den upphängdes i ”Vår frukyrkan (Maria domkyrka) och kallades domedagsfisken, emedan en spådom sade när den trenne gånger fallit till golfvet, skulle yttersta dagen vara nära. När Linné år 1741 besökte Wisby, hängde fisken ännu qvar och förklarades emellertid af Linné vara en helt naturlig, fast i dessa farvatten ytterst sällsynt företeelse. Spådomen bekräftades emellertid alldeles icke, ty sedan den nedfallit öfver 30 gånger utan att verldsordningen i ringaste mån rubbades, blefvo qvarlefvorna bortkastade.
1296 inträffade så stark vinter, att hafve tillfrös, så att infödingarne kunde spatsera öfver till fasta landet.
1300 var torkan på Gotland så stark, att nästan all boskap dog ut. På hela södra delen af ön funnos endast 40 lam qvar, och hästar och dragare måste hemtas från fastlandet.
1302, den 21 september, rasade på gotländska kusten en så våldsam orkan att alla skepp som lågo i Wisby hamn vräktes högt upp på land.
1306 var vintern så bister, att man kunde fara på isen till Liffland och Öland. En mängd sälar spatserade då upp på landbacken, och många fångades vid Eskelhems kyrka.
1314, den 13 maj, blef Wisby sad, jemte kloster och kyrkor, till en stor del förstörda genom ljungeld.
1336 slog en örn ned på pastor Jörgen i Endre och dödade honom, till minne hvaraf ett stenkors restes vid platsen der olyckan skedde.
1350 härjade digerdöden så våldsamt äfven på Gotland, att flera kyrkosocknar blefvo ödelagda och öfver 8,000 personer dogo.
1375 hemsöktes ön af så stark orkan med jordbäfning, att man trodde den skulle sjunka, och 1399 uppstod likaledes en så häftig orkan, att öfver 200 fartyg förolyckades vid kusten och många vräktes högt upp på land.
1403 fångades en mängd delfiner utanför Wisby.
År 1440 hände sig, att tvenne män, Sbaldarfve i Martebo och Brusing i Weskinde, kommo att träta om ett stycke skog i Westkindemyr. Brusings nedhögg skogen; men Snaldarfve körde den hem till sig. Julattonen derpå hölls syn på skogen. Då aflade Brusing ed uppå att skogen var hans och önskade att skogen måtte sjunka innan julen vore slut, om den ej tillhörde honom. Julnatten sjönk skogen verkligen, hvaröfver Brusings så förskräcktes, att han trettondedagen samma jul dog. Af det huggna timret från den omtvistade skogen bygdes i Sandarfvegård en stuga, som stod till 1624, då den afbrann. Stubbarne efter den sjunkna skogen skola synas ännu i dag under vatten. En bonde, Per Lunds i Martebo, hittade 1794, under metning i Weskinde myr der nämda skog skulle hafva sjunkit, en brynsten, liggande på en stubbe en aln under vattenytan.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 Juni 1874
N:r 44