som i otroligt hög grad florerar här i staden och som kan medföra allvarsamma faror, är det sätt hvarpå körsvennar ofta fara fram på våra trånga gator. Det torde ej vara många af Visby stads invånare, som ej en, utan flere gånger måst taga sin tillflykt till portar och alnshöga snödrifvor för att undgå att bli öfverkörda. Körsvennarna på de oftast breda och lastade åkdonen tycka förmodligen att det är under deras värdighet att iakttaga den ringaste försigtighet på gator, hvilkas smalhet gör dem dubbelt farliga för fredliga vandrare. I lördags afton t. ex. inträffade det på Sankt Hansgatan, att en bryggarsläde kom med full fart körande framåt norrut. En person, som befann sig i dess väg, hade ingen annan utväg än att trycka sig alldeles intill ena husväggen för att på så sätt om möjligt undgå att bli öfverkörd. Men icke ene detta hjelpte, ty på grund af den hårda, glatta körbanan, slängde kälkarna ned alldeles intill väggen, der han stod, med den påföljd att han fick båda benen ej så litet skamfilade.
Att fara fram på detta sätt är minst sagdt otillständigt och det gäller ej blott körsvennar inom staden, utan lika mycket landtborna, som ej tyckas begripa att våra trånga passager ej äro breda landsvägarna. Naturligtvis finnas böter för sådant. Emellertid torde det ej vara för mycket begärdt, att herrar husbönder tillhålla sina drängar att fara fram litet varligare.
Gotlands Allehanda
Måndagen 19 Mars 1888
N:r 23
