Sälarne tycka om drifisen

och issörjan. I dag vid middagstiden iakttogos tvänne vackra »kutar» gladeligen tumlande bland issörjan tätt under vågbrytaren och de läto icke ens störa sig i sin muntra lek i hafsytan af ett par åskådares ifriga snöbollsbombardemang fastän de fingo den ena snöbollen efter den andra på sin bruna hud. Först då ett par skott från någon i en båt ute på bafvet varande jägares bössa sände sitt eko mot land, försvunno de under vattanytan.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 Febuari 1897
N:r 20

Klintehamn

hade på senaste resan Visby—Vesterviks skärgård ett jämförelsevis godt väder, och isförhållandena tilläto ångarens inträngande ända till Grundsroddarne strax invid Idö lotsplats der posten aflämnades och ny post mottogs. Rundt omkring öfver fjärdar och sund ligger dock isen fast och körbar och iskanten invid ångaren var 33/4 tum tjock. Från Idö och in till Horns brygga samt vidare till Vestervik är isen körbar, och har :postväg öfver densamma blifvit utstakad samt snön undanplogad, der den lagt hinder i vägen för trafiken. Utsigterna äro dock ej så lofvande för närmaste framtiden, ty packisen och :sörjan äro ganska mäktiga och mellan hvarje tur ångaren gör fryser den upptagna rännan igen till fast is. Inloppet bland holmarne samt vid Stickskär och Karten är täckt med tio tums packis.
Trots detta har dock ångaren som sagdt hitills lyckats taga sig fram och vände igår åter med godt mod stäfven mot Visby, dit.den ankom vid 10-tiden på saftonen utan vidare säfventyr. Och efter. gammal god vana gled ångaren för half maskin förbi:hamnpiren in i:gattet och ihade ikommit midt för yttre hamninloppet.
Men då var det stopp.
Den pålandiga vinden shade drifvit tillsammans en -massa seg issörja hvilken låg minst halfvägs till botten för ut från ångaren. Och i denna sörja fastnade Klintehamn så bastant och ögonblickligt att kaptenen i första -häpenheten trodde att -han stod på grund. Man såg dock genast orsaken och slog back samt satte full fart mot den motsräfviga ismassan, En half båtlängd lyckades det attintränga, men då var det åter »täft».
Nya försök, nya bakslag. Och så fick Klintehamn ligga der och brottas med det envisa och gummilikt sega isbandet en hel timmes tid. Då lyckades det ändtligen vid 11-tiden att tränga igenom och att komma intill kajen, der rätt många åskådare under hela tiden båten legat och sträfvat i sörjan, hade samlat sig.
Klintehamn afgår åter i natt till. Vesterviksskären men får då antagligen ganska snart känning af den annalkande infrysningsvinterns sändebud — drifisen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 Febuari 1897
N:r 20

Han badar alldeies för litet

i Visby under den kalla årstiden. Det tyckes som om man vore rädd för att förkyla sig. Och så käns det så obehagligt att nu afkyla sig, klagar mången. Man har nämligen för sig, att afkylningens grundlighet måste stå i omvändt förhållande till temperaturen ute. I hopp om att kunna förtaga vederbörande denna villfarelse och förmå dem att äfven under den kalla årstiden njuta de uppfriskade baden vilja vi återgifva följande råd ur en af d:r Levertin författad och i Aftonbladet intagen artikel om bur man skall bada under den kalla årstiden.
Sedan han påpekat, att en individ med bärdadt hudsystem kan begagna som vinterbad antingen dagliga halfbad från 26 grader —20 grader eller med ännu större fördel varmluftsbad en a två gånger i veckan, stryker han under professor Curmans ord, att man ej bör vistas i badet längre än 20 a 25 minuter, icke öfverreta huden genom för stark hetta, för hård borstning och för kall och för lång afkylning.
Faktiskt föreligger, fortsätter han, ingen absolut nödvändighet att direkt från badets höga temperatur :kasta sig under en källkall dusch. Badet verkar lika stimulerande och härdande, om man begagnar afkylningsproceduren med en, modererad dusch. Denna modererade dusch bör ej tagas för lång, så att man formligen utkyles, då förhindras reaktionen att normalt följa.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 6 Febuari 1897
N:r 20

Meddelande från allmänheten.

Till allmänheten på nordvestra Gotland.
Det ena järnvägsförslaget, efter det andra framställes och diskuteras här på vår kära fosterö, och vare sig det gäller Hemse—Burgsvik eller Roma— Slite, så visa de hållna mötena, att intresset för förbättrade kommunikationer är stort. Af diskussionerna framgår tydligen att såväl norra som södra Gotlands befolkning inser nyttan ja nödvändigheten af lättare förbindelser med andra orter — för närvarande gäller det isynnerhet sockerfabriken i Roma, Ingen uppoffring tyckes skys för att nå detta mål, — »de hafva ej råd att undvara en järnväg». Vi deremot här på nordvestra Gotland tyckes vara likgiltiga för det, som på hela den öfriga och större delen af ön erkännes, som den viktigaste häfstången att upphjälpa den tryckta jordbruksnäringen, eller huru skall man annars förklara den.i sanning förvånansvärda tystnad, hvarmed dagens kraf på ett tidsenligt jordbruk bemötas. Nog dryftas järnvägsfrågan äfven här man och man emellan, och sant är, att den nog mognar till sig. Men jag är rädd för att den ändå kommer att dö, om den ej snart drages fram för offentligheten. Böra ej de olika åsikterna komma fram i ljuset och böra ej genom tidningspressen och möten den likgiltige intresseras, den vacklande stödjas? Nog är mången punkt i en för en vidsträckt ort så viktig fråga som en järnväg oklar, dels beroende på svårigheten att kunna sätta sig in i förhållanden, der erfarenhet saknas, och dels på det medfödda misstroendet till allt nytt. Men nog hafva äfven vi på denna del af ön många både så framsynte och erfarne landtbrukare, så att de med lätthet skola med sina upplysningar kunna öfvervinna nämda svårigheter. Det bör för öfrigt ligga såväl i Visby stads som Gotlands järnvägsaktiebolags intresse att få Veskindebanan förlängd. Komme den då att sträcka sig genom Martebo förbi Medebys, förbi Smiss i Stenkyrka, norr om Gullauser i Hangvar och förbi Vessninge i Lärbro till samma sockens kyrka, skulle den enligt min åsigt bäst tillfredställa ortens behof och blifva räntebärande. Skälen för nämda linie såsom den lämpligaste äro, tror jag många, dock gör jag ej anspråk på att vara någon auktoritet i ämnet. Kunde detta upprop endast väeka till lif en diskusson vore ingen mera glad än
en mindre landtbrukare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Febuari 1897
N:r 19

En utvidgning af gymnastiksalen

vid läroverket har varit ett önskningsmål och gymnastikläraren har gjort framställning om tillbyggandet af ett afklädningsrum samt dessutom framhållit bebofvet af en åskådarläktare. För ändamålet har domkapitlet beslutit att anslå 3,000 kronor.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Febuari 1897
N:r 19

Af issörja

och mindre drifisflak är nu hela inre hamnen betäckt. I yttre hamnen ligger isen 2 till 3 tum tjock och issörjan fyller hela gattet nästan ända ut till hamnpiren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Febuari 1897
N:r 19

Tvänne starar

hafva i dag iakttagits i en trädgård vid Tranhusgatan. De voro synbarligen litet dufna af sig och ej det minsta skygga för menniskor, utan läto dessa komma sig ganska nära.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Febuari 1897
N:r 19

Vinterliggarne i Visby hamn

uppgå i år till ett antal af endast 8, deraf 3 ångare och 5 segelfartyg. Under ett tjugotal år har antalet ej varit så litet som i år, beroende bl. a. derpå att ganska många Visbyskepp under seglationsåret dels förlist och dels försålts och sålunda fått sin hemort på annat håll.
De i vinterlag i vår hamn liggande fartygen äro:
Ångare Visby, Tielvar och Thor, skeppen Belize, Stella och Suomi, skonaren Roker och jakten Laurine Marie.
Dessutom ligga här stationerade bergningsångarne Argo och Poseidon, eller tillsammans 10 fartyg.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Febuari 1897
N:r 19