Till allmänheten på nordvestra Gotland.
Det ena järnvägsförslaget, efter det andra framställes och diskuteras här på vår kära fosterö, och vare sig det gäller Hemse—Burgsvik eller Roma— Slite, så visa de hållna mötena, att intresset för förbättrade kommunikationer är stort. Af diskussionerna framgår tydligen att såväl norra som södra Gotlands befolkning inser nyttan ja nödvändigheten af lättare förbindelser med andra orter — för närvarande gäller det isynnerhet sockerfabriken i Roma, Ingen uppoffring tyckes skys för att nå detta mål, — »de hafva ej råd att undvara en järnväg». Vi deremot här på nordvestra Gotland tyckes vara likgiltiga för det, som på hela den öfriga och större delen af ön erkännes, som den viktigaste häfstången att upphjälpa den tryckta jordbruksnäringen, eller huru skall man annars förklara den.i sanning förvånansvärda tystnad, hvarmed dagens kraf på ett tidsenligt jordbruk bemötas. Nog dryftas järnvägsfrågan äfven här man och man emellan, och sant är, att den nog mognar till sig. Men jag är rädd för att den ändå kommer att dö, om den ej snart drages fram för offentligheten. Böra ej de olika åsikterna komma fram i ljuset och böra ej genom tidningspressen och möten den likgiltige intresseras, den vacklande stödjas? Nog är mången punkt i en för en vidsträckt ort så viktig fråga som en järnväg oklar, dels beroende på svårigheten att kunna sätta sig in i förhållanden, der erfarenhet saknas, och dels på det medfödda misstroendet till allt nytt. Men nog hafva äfven vi på denna del af ön många både så framsynte och erfarne landtbrukare, så att de med lätthet skola med sina upplysningar kunna öfvervinna nämda svårigheter. Det bör för öfrigt ligga såväl i Visby stads som Gotlands järnvägsaktiebolags intresse att få Veskindebanan förlängd. Komme den då att sträcka sig genom Martebo förbi Medebys, förbi Smiss i Stenkyrka, norr om Gullauser i Hangvar och förbi Vessninge i Lärbro till samma sockens kyrka, skulle den enligt min åsigt bäst tillfredställa ortens behof och blifva räntebärande. Skälen för nämda linie såsom den lämpligaste äro, tror jag många, dock gör jag ej anspråk på att vara någon auktoritet i ämnet. Kunde detta upprop endast väeka till lif en diskusson vore ingen mera glad än
en mindre landtbrukare.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Febuari 1897
N:r 19