är nu kändt. Det visar i rundt tal en inkomst af trafiken af 206 tusen kronor med en behållning af 111 tusen kronor. Bolaget hade fullgjort sin annuitet till staten med 25 tusen kronor samt på sin sväfvande skuld afbetalt 20 tusen kronor, så att denna nu utgör 80 tusen kronor. Förrän sist nämda summa är till fullo gulden, kan naturligtvis icke någon utdelning på aktierna äga rum, Visby stad har emellertid så tålmodigt väntat på afkastning af sin i järnvägen nedlagda halfva million, att det bör kännas som en ren förpliktelse för vederbörande att vidtaga anstalter snarast möjligt till befrielse från den sväfvande skulden, på det icke den generation af skattdragande, som burit debetsedlarnes tunga, må helt dö ut, innan lindringen kommer i form af afkastning på stadens andel i järnvägen.
En sådan anordning bör nu vara så mycket lättare att träffa, som Gotlands järnvägsaktiebolag genom den norra utsträckningen af banan erbållit dels en ointecknad järnvägssträcka, värd omkring 130 tusen kronor, dels inkomster från denna nya bana tillräckliga att bestrida amorteringen på det lån, som kan behöfva upptagas för dödandet af den sväfvande skulden.
När tal blef om järnvägens utsträckning från Visby till Veskinde, så vardt helt naturligt den första frågan: bör Gotlands järnvägsaktiebolag intressera sig för detta företag? Och svaret vardt lika naturligt; ja, för så vidt kan visas att Visby-Hemsebanan får någon ökad inkomst genom Visby—Veskindebanans tillkomst. — Det var alltså tanken på ökning af trafiken på den gamla banan, som helt naturligt i främsta rummet spelade in vid frågan om intresset från det gamla bolagets sida för den nyas anläggning.
Genom verkstälda beräkningar kom man då till det resultat, att den ökning i inkomster, som borde väntas för Visby—Hemsebanan genom trafik från Visby—Veskindebanan, uppginge till 6,050 kronor, under det å andra sidan Visby —Veskindebanans egen trafik borde lemna en inkomst af 8,680 kronor. Det var alltså en ökad årlig inkomst för Gotlands järnvägsaktiebolag af 14,730 kronor, som skulle blifva följden af att bolaget intresserade sig för och tog hand om den norra utsträckningen.
Ser man nu till, huru dessa beräkningar — hvilka såsom alltid fallet är med kalkyler öfver ännu otrafikerade järnvägar måste hvila mera på sannolikhetens än på realitetens grund — utfallit för den tid, med hvilken Visby—Veskindebanans trafik ingår uti fjorårets bokslut, så visar det sig, att beräkningarna varit gjorda med en klok försiktighet, som icke korsats af den hittills vunna erfarenheten.Det framgår nämligen afdetta bokslut, att den inkomst, som under Nov.—Dec. tillflutit Visby— Hemsebanan från Veskindebanan, utgör 3,365 kr. 32 öre, under det att trafiken på Visby —Veskindebanan under samma tid inbragt 3,010 kr. 73 öre eller tillsammans kr. 6,276 och 5 öre. Med denna inkomst under två månader lider icke minsta tvifvel att inkomsten under årets återstående 10 månader skall uppgå till ett belopp, som förmår utfylla hela årsintägten till den beräknade 14,730.
Efter all sannolikhet kommer emellertid denna summa redan under banans första år att öfverskridas. Det ser nämligen ut, ifall icke alla tecken bedraga, som skulle Gotlands järnvägsaktiebolag genom Veskindebanans tillkomst i sina trafikinkomster för 1897 kunna beräkna ett tillskott af mellan 15 och 18 tusen kronor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 April 1897
N:r 60
