Strax efter det frälsningsarmén i söndags morgse slutat sin sedvanliga påskafröjd ute å Galgberget, sammanträffade några ynglingar ifrån staden, hvilka befunno sig i den hop af människor som deltagit i mötet å berget, med ett par småländingar, antagligen kanalarbetare. En af småländingarna gick då fram till Visbypojkarne och frågade en af dem: »Är du inte gotländing, hva?» På dennes jakande svar, genmälde småländingen: »Ja, då ska’ du också dj-r i min själ få smaka den här» Härvid framtog han en stor fällknif och visade för Visbypojken. »För se,» sade småländingen, »alla gotländingar borde slagtas.» Visbypojkarna togo emellertid saken lugnt och bådo den hetlefrade småländingen akta sitt eget skinn. Han lugnade sig ock för tillfället och stoppade knifven i fickan.
På kvällen lära emellertid Visbypojkarne ha träffat småländingen igen och då så grundligt lärt honom förstå, att det ej är så lätt att slagta gotländingar, att han nog aldrig mer går ut på krigsstigen mot dem. Han var naturligtvis vid tillfället berusad.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 April 1897
N:r 60