Etikett: Västergarn

Västergarns socken ligger på Gotlands västkust.
Gårdsnamn: Ammor, Annexen, Hamngården, Lauritse, Mafrids Lilla, Mafrids Stora, Snauvalds o Bilbos, Stelor o Kramplösatomt, Öninge o Lymans, Callanders tomt, Övide.

Publicerat

Från sjön.

»Två Bröder», kapten Ahlström, från Klinteham ankomn 14 dennes till Warnemiinde.
— »Doris», kapten Nyman, från Vestergarn ankom 16 dennes till Vismar.
— Från Köbenhavn telegrafsras i tisdags: Skonaren Jersö från Stockholm, förd af kap ten Sundman, påseglades i dag utanför Helsingörs redd af skonaren Fuglen från Svendborg, förd af kapten Hansen. Båda skadades.
Jersö har inkommit till Helsingör för att reparera.
— Från Simrishamn skrifves i fredags: I dag grundstötte här hemmahörande skonertskeppet Erland, fördt af skepparen Martin Pettersson och kommande från Åhus med barlast, strax utanför norra hamnarmen härstädes. Genom från land erhållen bjelp lyckades man utbogsera fartyget på djupare vatten. Men som fartyget låg helt vära ivvid hamnarmen erfordrades långvarigt bogseringsarbete för att få detsamma i öppen sjö. Under tiden arbetet härmed pågick, ökade vinden sig till storm och öfvergick från N. N. O. till ostlig med hög sjö, hvilket ännu mer försvårade arbetet. Slutligen brast äfven varptrossen och fartyget dref åter inåt hamnarmen samt strandade &å ett stenröse. Besättningen såväl som manskapet från land, hvilka biträdt vid arbetet, bergades på så sätt att en tross kastades i land samt fasthölls der af en del personer, hvarefter å trossen anbringades i stället för lifräddningskorg en s. k. båtsmansstol, hvari en person i sänder transporterades i land. Fartygets läge är svårt och lär det vara mycket sönderslaget i bottnen. Fråga är om det ej blir alldeles vrak. Vid middagstiden hitkom Switzerbolagets bergningsångare »Drogdem». för att söka taga »Erland» från strandning: stället, men efter det dykare varit nere och undersökt skadorna, lär han ha förklarat »Erland» för vrak. Fartygets ägare göra stora förluster, enär detsamma ej var assureradt. Det var ett af Simrishamns handelsflottas prydligaste och dyrbaraste fartyg.
— Enligt meddelande från Bureau Véritas ha under Februari förlist 79 segel- och 15 ångfartyg. Om 4 af segelfartygen saknas hvarje underrättelse,
Segelfartygen tillhörde följande nationer: 10 amerikanska, 4 österrikiska, 40 britiska, 1 holländskt, 3 franska, 6 tyska, 2 grekiska, 8 italienska, 8 norska, 1 ryskt och 1 svenskt.
Af ångfartygen voro: 1 amerikanskt, 8 brittiska, 2 franska, 1 italienskt, 1 japanesiskt, 1 mexikanskt och 1 norskt.
Orsakerna till förlisningarne voro beträffande segelfartygen: 48 strandningar, 4 kollisioner, 1 eldsvåda, 6 sjunkna, 10 öfvergifna i sjunkande tillstånd. 6 kondemnerade och 4 sakvades. Af åvgfartygen gingo 11 förlorade genom strandning, 1 genom kollision, 2 genom eldsvåda och 1 sjönk.
— Sjöfarten på Linköping, Hudiksvall, Sundsvall, Söderhamn och Hernösand är sedan några dagar öppnad.
— Holländske ångaren »Rembrandt», lastad med styckegods och destinerad till Köbenhavn och Stettin, strandade i onsdags på morgonen under den då rådande starka dimman på norra sidan af Hven och togs vid middagstiden loss af grundet med tillbjelp af tvänne Svitzers bergningsångare. Ersättningen härför uppgifves till 15 tusen kronor.
— Stor liflighet råder vid Vesterviks, Gamleby och Verkebäcks hamnar; sten, trävaror och jern exporteras i stvra mängder.
— Engelholmsjakten Elida, kapten Nilsson, grundstötte i lördags, på resa från hemorten till Göteborg med hvete, strax söder om Torekov och sjönk på aderton fots vatten.
Besättningen bergades.
— Sommartrafiken mellan Finland och Sverige tog sin början i tisdags, då ångfartyget »Finland» afgick från Åbo till Stockholm.
— Sjöfarten på Karlstad öppnades i måndags.
— Engelska ångfartyget Hazkaway har, enligt i onsdags ingånget telegram från Reval, af bergnings- och dykeribolaget Neptuns ångfartyg Hermes dit blifvit inbogseradt från sjöu utanför Havgö, der fartyget låg redlöst med sönderslagen propeller.
— Ångaren Väddö Kanal, som grundstött vid Fogdön, har flottagits och införts till Stockholm för att reparera.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 24 April 1886
N:r 33.

Publicerat

De två fyrlyktorna

vid Vestergarn, hvilka hittills hållits tända 15 November—15 Maj, komma såsom obehöfliga för den allmänna sjöfarten att så snart ske kan släckas och borttagas.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Mars 1886
N:r 25.

Publicerat

Från landsbygden.

Hemse, 6 Febr.
Torgdagen
i Hemse i onsdags var ej särdeles besökt. De kreatur som funnos såldes dock till just ej höga pris såsom kor 40—60 kr, oxar 75120 kr., hästar endast byttes. Kalfkött tingade 25 öre skålp.

Fodertillgången
på land är ännu god. En häck råghalm köpes för 4 kr., kornhalm för 6 och hvetehalm för 2:50.

Skattmötena
försiggå nu som bäst härute, Vid dessa inställa sig en mängd handlande; vid de två jag bevistat har jag sett 5 jernhandlare, 3 bleckslagare, 4 smeder, 2 krukomakare och — 6 till 8 andra småförsäljare at diverse varor.

Slädföret
på söder är godt, och åkande och körande trafikera vägarne oupphörligt. 9 grader kallt idag och ostlig blåst.

Jernvägssyllar
är den enda skogsprodukt, som numera bär sig för skogsägaren att sälja, och i stora partier afyttras äfven sådana vid handelsplatserna.

Vestergarn, 4 Februari.
Tillförseln af trävaror
har nu någon tid vid. varit ganska liflig tillföljd af den yppsarliga vägen och det gynsam: ma vädret, som varit ganska lämpligt för skogshygge.
Köpmännen på närgränsande hamn lära ock.i det närmaste redan fått sina behof fylda af vissa slag; ända till 6,000st.jernvägssyllar eller -mer lära på en dag ha emottagits der. Prisen ställa sig, liksom på alla andra produkter, mycket låga, men under dessa för landtbon bekymmersamma tider måste han skaffa sig pengar, om han ock, som nu är förhållandet, ej i de flesta fall får betaldt mer än för arbetet och transport.

Blå bandet
börjar nu vinna anhängare äfven härute på landsbygden. Några personer här uppträdde helt plötsligt med detta gradmärke och nu omfattas saken lifligt af både män och qvinnor.

Ett slädparti
var Häromdagen ordnadt och gynnades af ett behagligt väder och ett klingande före.
Ej underligt derför om det lockat ej så få deltagare i ett slikt ej hvar dag förekommande nöje. Efter återkomsten från den rätt långa åkturen serverades sexa efter hvars slut ei munter svängom vidtog, som fortsattes till\” framåt midnatt, då sällskapet skildes åt, glada och belåtna med den angenäma tillställningen.

Läseriet
florerar här och i närgränsande socknar starkt. Föredrag och bönemöten hållas nästan dagligen; söndagarne från morgon till qväll. Som åbörare ser msn nästan endast qvinnor och barn, de sistnämda tvingade, någon gång t.o.m. med våld af sina mödrar att medfölja. Som vanligt \’skilja sig dessa »bröder och systrar» åt i en hel mängd olika sekter, hvilkas olika anhängare ej gerna kunna rätt fördraga hvarandra, ty hvart parti anser sin åsigt vara den enda rätta och alla de andras galen. På endast de trenne närmaste socknarnes gränser finnas här luteraner, baptister, metodister, Waldenströmare, sista dagarnes helige och helgonister, representerade med hvar sina lelare och predikanter. Hvart detta bigotteri slutligen skall leda är svårt att förutse, men icke var det nu så skarpt markerade sekthatet den religionsstiftarés mening som en gång sade: den der hörer mina ord och icke tror, icke dömer jag honom, ty jag är icke kommen att sända strid utan frid på jorden.

Ett original
kan man med rätta kalla en mindre hemmansägare härstädes. I många år har han alltjämt uppträdt som väderleksspåman och det med en tvärsäkerhet, som både kungl. vetenskapsakademien, meteorologiska byrån och hela tutten få stå tillbaka för. Icke nog med väder och vind, storm och nederbörd och sådant mer, utan han förutsäger hur skörden det kommande året skall utfalla, om fisket skall blifva gifvande eller ej, om det skall blifva krig eller fred, hur många koovungar och furstar som skola födas och dö, hur många äktenskap som under året skola komma till stånd; med ett ord, allt förutser han. Sällan gå dock några af hans spådomar i fullbordan, men han fortsätter dock dermed envist, oaktadt andra personers gyckel och spe om honom och hans galna spådomar. Sin konst håller han ytterst hemlig och påstår att ännu ingen dödlig mer än han har kommit i besittning af samma.
I mera är mannen ett original. Hans bostad t. ex. (om jag kunde ens närmelsevis beskrifva den), vanligen observatoriet kallad, är högst frapperande. Om man tänker sig en ungefär 15 fot fyrkantig låda uppsatt på en 6 alnar hög steniot och 1/3 af lådan afplankad till en från ena till andra sidan gående gång eller korridår utan någon tillstymmelse till dörr för någondera ändan och dess ena vägg bestående af några på hvarandra staplade halfruttna timmer, 1/3 upptagen af skorstenen med tillhörande mur, samt slutligen 1/3 af det enda i lådan varande boningsrummet, hvars ena vägg helt och hållet upptages af tvänne väldiga fönster, så har man en ungefärlig bild af denne eremits bostad. Att denna är frisk som vinterbostad behöfver jag knapt nämna; att derinne urder sängen finnes en snödrifva vintertid; att när det regnar, genom taket och skorstenen inströmmar så mycket vatten, att elden släcks i spiseln och regnvattnet rinner ut genom dörren som för sådant ändamål visst ej behöfver öppnas; det anses af mannen som helt. naturliga saker. Hans mani för byta är ganska stor. Så kan han ombyta den enda dragare han har en åtta tio gånger om året och det är ej så ovant, att han om våren börjar byta sin oxe och på hösten slutar med en gris eller tupp i st. f. denne.

Gammal stuga.
En sådan finnas här i trakten, den doktor Hazelius borde kasta sina blickar på. Enligt hvad gamla personer veta berätta och bygnadssättet antyder, torde den vara bortåt en 200 år. Ursprungligen uppförd af s. k. knutvirke är detta nu, der de ursprungliga bitarna ännu finnas qvar, så förmultnadt, att man utan synnerlig svårighet kan köra handen igenom väggarne hvar som helst, endast ett tunt skal på in- och utsidan hålla dem tillsammans. Tillstymmelse till tak finnes, men i det, liksom i väggarna, äro så många och stora lufthål, att man gerna betänker sig två gånger innan man vågar sig gå in i denna antiqvariska bostad. Och dock är den bebodd. Här om någonsin kan ordet få sin tillämpning som säger: under låga tak bo ofta höga själar. Mannen, som äger och med familj bebor stugan, är ganska förfaren i gevärssmide. Utan egentlig undervisning förfärdigar han alla gevärsdelar t. o. m. helt nya gevär, fint och prydligt arbete, som de voro utgångna från den bästa fabrik, Sjelt bar han ock uppfunnit förbättringar i såväl kammarladdning som bakladdningsmekaniemen. Derjämte är mannen snickare, svarfvare, finsmed, glasmakare, målare, klockmakare och byggmästare m. m.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Februari 1886
N:r 12.

Publicerat

Gotlands ekonomiska förhållanden

under sistl. år skärskådades i föregående nummer hufvudsakligen med hän syn till handel samt utförsel och införsel Ett närmare omnämnande af dess öfriga näringar göra vi nu, dervid börjande med sjöfarten.
Af Gotlands handelsflotta, som vid 1884 års slut utgjordes af 4 ångfartyg, 9 skepp, 4 briggar, 40 skonertar och galeaser, 2 kof: far samt 34 slupar och jakter, eller 93 fartyg om tillsammans 9,727,46 ton,bafva under året förolyckats 2 skepp och 1 skonert om 1,231,34 ton, 1 skonert om 115,02 slopats och 5 skonertar om 403,70 ton sålts; under året hafva deremot inköpts 1 skepp, 1 brigg, 2 skonertar och 1 slup om tillsammans 659,47 ton, hvarjämte tontalet till följd af ommätning af en del fartyg bar ökats med 85,89 ton. Vid senaste årsskifte bestod således Gotland handelsflotta af 4 ångfartyg, 8 skepp, 5 briggar, 35 skonertar och galeaser, 2 koffar samt 35 slupar och jakter eller tillsammans 89 fartyg af sammanlagdt 8,722,72 ton, hvadan antalet fartyg minskats med fyra och tonantalet med 1,005.
De in- och utrikes orter, med hvilka öns befolkning hufvudsakligen under året underhållit handelsförbindelse, hafva varit: Lule, Skellefte, Hernösand, Sundsvall, Söderhamn; Gefle, Öregrund, Köping, Örebro, Eskilstuna, Stockholm, Södertelje, Ny: köping, Oxelösund, Norrköping, Linköping, Mem, Valdemarsvik, Vestervik, Figeholm, Oskarshamn, Påskallavik, Mönsterås, Borgbolm, Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Sölvesborg, Åhus, Simbrishamn, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona, Råå, Helsingborg, Engelholm, Halmstad, Varberg och Göteborg samt Nystad, Kronstadt, Björneborg, Narva, Kövigsberg, Danzig, Rostock, Lybeck, Neustadt, Holtenan, Kiel, Flensburg, Apenrade, Horsens, Svendborg, Karstrup, Köbenhavn, Helsingör, Stavanger, Wisbeach, Grimsby, Hull, Suaderland, Blytb, Newcastle, Loudon, Bremen, Trouville, S:t Valery, Lissabon, Kadiz, Gibraltar, Torrevieja, Kagliari, Filadelfia, S:t Tomas och Rio de Janeiro.
Trafikförhållandena i Gotlands hamnar framgår genom följande öfversigt öfver inoch utgångaa fartyg under året 1883—1885:

Klinte och Vestergarn, Slite och Kappelshamn äro alltså näst Visby våra mest besökta hamnar.
Utgifterna för Visby hamns underhåll och förbättring hafva uppgått till följande belopp:

Djupet i Visby yttre hamn utgör i likhet med år 1884 fjorton till sexton fot och i inre hamnen 11 1/2 till 13 fot.
Beträffande landthamnarne hafva under sistli. år smärre reparationer verkstälts å brobygnaderna vid Kappelshamn, Fårösund, Slite och Klinte för en sammanlagd kostnad af 2,185 kronor.
Årets tulluppbörd, jämförd med de närmast föregående åren, visar sig sålunda:

Orsaken till den rena tullens och de utrikes båkmedlens minskning under år 1885 är att tillskrifva f de i allmänhet tryckta konjunkturerna inom affärsverlden såväl här som i ntlandet.
Rörande tullbevakningen på ön upprepar och vidhåller tullkammaren hvad den förut anfört angående det tidvisa behofvet af extra förstärkning af bevakningsperso:nalen i Visby under seglationstiden och lämpligaste sättet för detta bebofs afbjelpande.
I länets kreatursförsäkringsbolag voro vid årets slut försäkrade 643 st. hästar för 170,200 kronor och 837 st. nötkreatur för 83,908 kronor eller tillsammans för 25 ,108 kronor, utvisande en minskning af 22,075 kronor mot år 1884.
Hvad öns fiskeriräring angår, gom fortfarande hufvudsakligen består i fångst i saltsjön långst kusterna af strömming, torsk, lax, flundra, gädda, aborre och sik, har densamma äfven under år 1885 varit otillräcklig för befolkniogens behof undantagandes inom Burgsvik, Rone, Ljugarn och Katthammarsviks tulldistrikt, der fisket under höstmånaderna varit tämligen gyn: samt. Laxfisket utanför Visby, som idkats endast under höstmånaderna med tvänne båtar, har varit ganska ringa och medfört ej obetydlig förlust för båtägarne, hvaremot detta fiskeinom Ljugarns distrik gifvit ett mycket godt resultat, i det att der fångats omkring 7,660 kilogram lax För strömmingsfiskets uppbjelpandet hafva äfven under är 1885 undersökningar på statens bekostnad pågått med den förut omnämda sankeapparaten, af hvilken sju nya exemplar med tillhörande termometrar anskaffats och utdelats till begagnand9 vid: drifgarnsfisket vid vestra och östra kusterna. Apparatens användning har i allmänhet af fiskarena omfattats med intresse och densammas praktiska nytta är numera vitsordad af flere bland dem. Intet anslag till förbättrande af öns fiskehamnar har under året utbetalts.
Af bruks- och fabriksanläggningar finnas endast följande nämnvärda, nämligen i Visby stad och närhet: två kalkungnar, hvaraf en obegagnad, en cementfabrik, ett jerngjuteri, ett marmorsliperi jämte stenhuggeri, fyra garfverier, tre färgerier, en ångqvarn, en vattenmjölqvarn, två större och fyra mindre vädermjölqvarnar, ett mejeri, ett tegelslageri, äfvensom ett jervgjuteri, en mekanisk verkstad, ett ångbränneri och en tändsticksfabrik, i hvilka fyra sistnämda anläggningar rörelsen tills vidare upphört eller nedlagts; i Klinte distrikt: ett färgeri, tre garfverier, ett tegelbruk, en kalkugn, en vattensåg med en mjölqvarn, tvänne vattenmjölqvarnar, tvänve vädermjölqvarnar, en ångsåg i förening med två mjölqvarnar, ett mejeri, ett större ångbrävneri i förening med ångsåg och Ångqvarn samt ett skeppsvarf; i Burgsvik distrikt: ett garfveri, ett färgeri, en vädermjölqvarn med gryaverk och valk; i Rone distrikt: två garfverier, tre färgerier, ett mindre ångsågsverk och ett stenhuggeri; i Ljugarns distrikt: fem ångsågar, några mjölqvarnar samt tjugu kalkugnar, hvilka sistnämda numera sällan begagnas; i Katthammarsviks distrikt:
endast några kalkugnar, som dock under under året icke begagnats; i Slite distrikt: ett skeppsvarf, sex kalkugnar, två ångsågar och en ångqvarn; i Kyllej distrikt: tio kalkugnar, af hvilka endast tre under året begagnats; i Fårösunds distrikt: elfva kalkugnar, hvilka nästan varit obegagnade under året, ett qvarn- och ett sågverk, som drifvas med ånga, samt ett qvarn- och ett sågverk, som drifvas med vatten (bägge dessa qvarn- och sågverk nybygda); i Kappelhamns distrikt: sju kalkugnar, en vattenmjölqvarn, en vädermjölqvarn samt en ångsåg.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 2 Februari 1886
N:r 10.

Publicerat

Till fjerdingsmän

i södra fögderiet äro tills vidare förordnade: Karl Johan Flodman för Visby södra landsförsamling och Vesterhejde socken, Karl Potter Jakobrson för Stenkumla, Johan Hejdenberg för Träkumla, Johan Emanuel Wiman för Wall och Atlingbo, Jakob Petter Nygren för Hogrän, Kristian Hem ström för Eskelhem, Oskar Wsssman för Tofta, Adoif Krusell för Sanda, Nils Henrik Hejdman för Vestergatn, Johan Fredrik Hederstedt för Hejde, Lars Niklas August Enequist för Väte, Oskar Fredriksson Klinte, Jakob Petter Sandström för Fröjel, Petter Israel Ekström för Fardhem, Linde och Löjsta, Lirs Henrik Suodvall för Levide och Gerum, Karl Johan Jonsson för När, Lars Östman för Lau, Anders Pettersson för Burs, Johan Melin för Stånga, Lars Petter Viman för Alskog, Lars Levin för Lye, Lorens Herman Forsberg för Etelhem, Karl Hemmander för Ejsta, Nils Lydal för Sproge, Johan Lundgren för Hablingbo, Olof Cederlund för Silte, Daniel Sjöström för Rone, Axel Holmberg för Eke, Vilhelm Vählberg för Alfva och Hemse, Lars Gottfrid Rondal för Öja och Hamra, Olof Segergren för Vamlingbo och Sundre, Johan Petter Hamberg för Grötlingbo och Hafdhem, Olof Lingvall för Näs och Karl August Karlsson för Fide. I Mästerby och Garda socknar utgöres fjerdingsmansbestyret tills vidare turvis af hemmansägarne.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Januari 1886
N:r 1.

Publicerat

Om Gotlands Kastáler.

Gothems Kastáler.

Så förmäler den gamla Guta-sagan, att Gutarne, medan de ännu voro hedningar, foro med köpmansvaror till många land, både kristna och hedniska. Sedan kristendomen blifvit införd i landet, utvidgades handelsfärderna, och äfven utländske köpstadsmän ankommo i mängd: på den midt i Östersjön för handel och sjöfart beqvämligt belägna ön uppblomstrade ett storartadt handelslif. Härigenom samlades der utomordentliga rikedomar.
Men dessa rikedomar lockade tidt och ofta rofgiriga grannar, vikingar och sjöröfvare till strandhugg och sköfling med åtföljande mord och brand.
Hur osäkert härstädes i forna tider lifvet ofta var, hvilka förfärliga tummelplatser för plundringslystnad och kämpalek öns kuster och äfven dess inre bygder voro, hur\’omisskänligt behofvet af och omsorgen om ett betryggande försvar visade sig detta ådagalägges af många omständigheter.
Om forna strider, segrar och nederlag bära troligen de mycket talrika, isynnerhet på den östra, för de hedniske Finnarne, Esterne, Liverre och Kurerne närmast belägna kusten gruppvis befintliga skepps:sättningarna (grafplatser i skeppsform) och öfriga kummel ett dystert vittnesbörd.
Detsamma intyga ock de oräkneliga jordfynd, som blifvit gjorda och ännu årligen göras af i farans stund i hast nedgräfda, större och mindre skatter af guld och silfver, hvilkas ägare sedan omkommo i försvaret at hus och hem, och hvilka skatter derigenom fått ligga qvar, tills odlarens hacka eller plogbill dragit dem fram ur deras månghundraåriga gömslen.
Och i Statens historiska samlingar vittna de nu ej blott om den lilla provinsens forna välmakt och rikedom, utan ock om dess befolknings odling, konstflit och skönhetssinne. Med hänsyn till försvaret må erinras om de på alla öns uddar och höjder fordom bygda vårdkasarna, från hvilka man med eld och rök från bygd till bygd telegraferade om fientlig landstigning; äfvensom om de forntida befästningarna vid öns hamnar; om den väldiga ringmuren kring Visby med sina ursprungligen 37 torn; om de »varmän» (vaktkarlar), som i nästan alla tings-lag skulle hållas af hvarje hemman, och om de fasta stenhus, som talrikt funnits i socknarna, samt slutligen om de s. k. kaståler (kastellet) eller skydds-torn, som ännu, mer eller mindre bibehållna, finnas å landsbygden vid några kyrkor, och som troligen funnits vid de flesta.
Dessa kaståler äro grofva, i allmänhet fyrsidiga, blott på ett och annat ställe runda torn, uppförda afhuggen och tuktad kalk- eller sandsten. De finnas, såsom nyss nämdes, i närheten af kyrkorna, och man har derföre antagit, att dessa torn varit afsedda till förvaringsrum af templens heliga skatter, likasom ock. för sockenfolkets dyrbaraste ägodelar.
Brunius i sin »Gotlands konsthistoria» anser, att dessa kaståler äro äldre än kyrkorna, emedan de förete en rå ruandbågstil och sakna hvarje spår af spetsbågar. Men månne icke dessa torn kunna vara från den tid, då rundbågen var ensam herskande i-kyrkobygnaderna, hvilka sedan, mer och mindre, blifvit \’ombygda i den yngre gotikens spetsiga bågstil, och månne icke stilens råhet kan härröra deraf, att man icke på ett verldsligt bygnadsverk ansåg sig böra använda de talrika detaljer, hvarmed kyrkorna så frikostigt förskönades? Men vare härmed huru som helst. Brunii åsigt, att det i Visby vid stranden stående, numera s. k. Krättöriet som påtagligen är äldre än stadsmuren, varit för staden en sådan kastål, är mycket trovärdig, emedan det till sin inredning, med dörren högt öfver marken samt med. hvälfda rum och gångar i murarna liknar många aflandsbygdens skyddstorn.
Af dessa torn var det vid Gothems kyrka: ända till d. 11 April 1867 ett af de bäst bibehållna. Men nämda dag rasade den höga bygnaden, och nu synas deraf endast obetydliga murstycken. Det är den berömligt verksamme fornforskaren, P. A. Säve\’s säkra ritstift, som man har att tacka för en teckning, som visar utseendet af denna märkliga fornlemning före dess slutliga förstöring. Denna teckning, gjord år 1863, pryder och förklarar denna anspråkslösa uppsats.
Gothem\’s kastál, belägen bredvid kyrkogårdens vestra port, har, såsom ruinen ännu utvisar, varit ett fyrsidigt torn med nederst vidpass 6 fots tjocka murar, och bestod af en källare och fyra våningar under ett stenhvalf. I murarna funnos blott några mycket små öppningar för att insläppa ljus och luft, samt å en sida en låg, rundbågig dörr vid marken; men ett stycke deröfver fanns den egentliga ingången, en likaledes rundbågig dörröppning; samt på sidorna derom fyra parvis sittande, små och smala öppningar med snedt uppgående rännor.
Dessa voro troligtvis gjorda för de linor, medelst hvilka man efter sig upphalade den stege, på hvilken man, i ofrids-tider, bragte sina personer och sina dyrbarheter in i tornet. Vid tvenne jernbyglar, som sutto under dörröppningens tröskelsten, var nämda stege fästad.
Öfverst på tornet stod en likaledes fyrsidig smalare bygnad med en rundbågig port å hvarje sida, och från afsatsen framför denna öfverbygnad kunde de inneslutne med. stenar och andra kastvapen göra den belägrande fienden afbräck.
Såsom sägner förtälja, drog vid budskapet om en landstigen fiendes anryckande socknens stridbara manskap ut till motvärn och kamp; men qvinnor, barn och ålderstigne, med behöfliga lifsmedel, samt kyrkans och sockenfolkets dyrbaraste egendom inneslötos skyndsamt i kastålens fristad, der man åtminstone en kortare tid kunde trotsa ett anfall, tills budkaflarna och vårdkasarna hunnit samla tillräckligt folk, för att söka tillbakadrifva de vilda röfvareskarorna ut på deras små flottor. Och — såsom ofvan är kortligen antydt — månge Gutar, som icke hunnit att i kastålen få gömma sina dyrbarheter, utan nödgats skyndsamt gräfva ned dem vid någon större sten, vid roten af ett träd eller vid en rännil, stupade sedan i striden och togo gömställets hemlighet med sig i grafven.
Gothem\’s kyrka ligger 2 3/4 mil öster ut från Visby, samt 3/8:dels mil från öns östra kust och från hamnplatsen Botvaldavik. I närheten ligger en hed med :ett stort antal låga ättehögar, hyilken hed troligen ofta varit en blodig valplats.
Bland kaståler, som ännu finnas, är den vid Lärbro kyrka ganska väl bibehållen; Sedan den höga tornspiran på den härliga kyrkan år 1679 hade blåstned, blef kyrkklockan upphängd i kastålen, som förseddes med ljudhål och med ett åttasidigt, spetsigt tak. Denna kastål är fyrsidig, med trenne afdelningar öfver hvarandra. I andra afdelningen finnes en murfördjupning och derifrån sträcker sig rakt ned ett hål i muren (der har således varit en latrin), och midt inne i öfversta afdelningen har professor Brunius tyckt sig finna spår af ett med väktaregång rundt omkring omgifvet särskildt rum; — dessa båda detaljer påminna om alldeles dylika anordningar i kruttornet uti Visby.
— För öfrigt finnas vid Sundre kyrka temligen väl bibehållna partier af ett rundt skyddstorn, samt vid Fröjels, Lau, Hamra, Vestergarns och Gammalgarns kyrkor större och mindre murstycken eller åtminstone grushögar efter: sådana. Enligt sägner hafva försvars-torn äfven funnits vid Fide, Sanda och Kräklingbo kyrkor. Troligen hafva, såsom nämdt är, dylika funnits vid de flesta kyrkor, men de hafva längesedan blifvit nedbrutna och jemnade med marken.
Att namnet kastål eller kastell äfven begagnats om enskilde mäns befästade boningshus, derom vittna, bland annat, de gamla namnen å bondgårdarna Kastelle i Vamlingbo och Kassle i Hangvar.
O. J. Bergman.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 1 December 1885
N:r 96.

Publicerat

Genom offentlig auktion,

som förrättas vid Vestergarn fredagen den 23 innevarande Oktober frän klockan tio förmiddagen, låter undertecknad, för vederbörandes räkning, i mindre utrop försälja ett parti stenkol, som blifvit ilandbergade från Svenska barkskeppet »Ida», kapt. E. A. Lindberg.
Betalningen skall erläggas kontant, och närmare underrättelse meddelas vid auktionstillfället.
Visby den 16 Okt. 1885.
TE Axel Ekman.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 Oktober 1885
N:r 83.

Publicerat

Från sjön.

Skonerten Lars, kapten Hultman, ankom 16 dennes till Travemünde.
— Skonerten Oskar, kapten Pettersson, från Kappelshamn passerade 18 dennes Helsingborg på väg till Halmstad.
— Skonerten Doris, kapten Nyman, från Vestergarn inkom 16 dennes till Wismar, hvarifrån skonerten Concordia, kapten Hejdenberg, afgick 15 dennes till Slite.
— Skeppet Slite, kapten Lind, ankom i förgår till Skellefte.
— Barkskeppet »Johannes», kapten Andersson, hemma i Mariehamn, från Kotka till Cherbourg med trälast, har sött på grund på Öland, blifvit läck och den 15 Juni af ångt. »Dragör» inbogserats till Köbenhavn.
— Engelska ångfartyget Norway, som för några dagar sedan strandade utanför Brahestad, har i torsdags blifvit taget flott at bergnings- och dykeribolaget Neptunus ångfartyg Neptun och införts till Brahestad för att at dykare tätas i bottnen, hvarefter fartyget kommer att bogseras till reparationshamn.
— Finska ångaren Alcxander ankom i fredags till Stockholm bogserad af bergningsångaren Belos. Ångaren skall upptagas ä slipen derstäde; för att reparera skador, som erhöllos vid grundstötningen å Fårå.
— Återigen har ett budskap inkommit om sorgliga verkningar af den senaste nordvestliga stormen. Från skonerten Elia, hemmahörande i Råå och förd at skepparen A. Magnusson, som då befann sig på resa från Östersjön tull Landskroha, bortrycktes nämligen två man at besättningen, kocken och styrmaunen Magnus Pålsson. Den sistnämde, en ung man på ett par och tjugu år, hade för knappast ett år tillbaka gift sig och efterlemnur ul på Råå en ung sörjande enka.
— Rycka pansarfregatten Kreml, som strandat vid Port Kunda i finska viken, har flottagits af bergningsångarne Hermes och Assistant, sedan fregawtens bottenskador tätats och deu blitvit länspumpad.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Juni 1885
N:r 50.

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrättens Junisammanträde pågick en och en half dag, hvarvid ett utslag afkunnades samt åtta nyinstämda och elfvauppskofsmål hand lades. Genom den nya domhafvanden bär radshöfding Lindroths åtgörande, att stämningar i ärekränkningsmål skola påtecknas af domaren sjelf och ej, såsom förut skett, af länsmännen, har antalet sådana mål väsentligt minskats; vid förevarande sammanträde inträffade det ovanliga, att ej ett enda dylikt mål var instämdt.

Förlikt vardt inför rätten ett mål mellan husbönderna Nils Hansson och Båtel Jakobsson, Ejvide i Ejsta, samt arbetaren Per Qvarnström derstädes angående afträdande af jord.

Olaga fiske m. m. I det förut omnämda målet -mellan arrendatorn å Vestergarnsholm landtbrukare Gabriel Herlitz samt Per Lyberg, Karl Pettersson, Erik Stenqvist, Karl Persson, och N. Hejdman, hvilka 22 sistl. April skulle olofligen hafva gjort intrång på käranden Herlitz fiskvatten och derifrån bortförtitvänneidnät, afkunnades utslag. Enär svarandenva invändt, att fiskerätten tillhörde dem, men tvisten härom, hvilken måste vara afgjord, förrän det kunde bedömas, huruvida svarandena gjort sig skyldige till åtalade förseelsen, icke kunde pröfvas på den nu ågångna stämningen, så hänvisades parterna att efter stämning i laga ordning tvista om bättre rätt till ifrågavarande fiskevatten, hvarefter häradsrätten, sedan tvisten härom afgjorts genom laga kraftvunnen dom, på endera partens anmälan åter skulle till behandling företaga målet, som pu förklarades hvilande,

Ovarsamt skjutande. Drängen Anton Lindell, Heffride, och bondesonen Lars Österberg, Gläfves, hade efter en promenad tillsammans med sömmerskan Olivia Hermansson i Burs »för att hedra henne», då de skildes åt, afskjutit hvar sitt skott, hvarvid det ena träffa de henne i låret och illa sårat henne. Svarandena erkände, art hon sårats af ettdera af skotten samt att Lindell aflossat det första och Österberg det andra skottet.
Ett vittne, som åtföljt käranden, då hon stannat för att taga farväl af svarandena, berättade, att vittnet å en sidoväg sedan gått framåt med käranden 8 eller 9 salsar, då ett skott smält och strax derefter ett annat. Käranden hade efter första skottet ej tillkännagifvit annat än sin förskräckelse men yttrat efter andra skottet »Aj mitt lår, hvad gjorde de nu», hvarefter hon fallit omkull.
Detta vittnesmål ville Österberg, som afskjutit det andra skottet, ej bestrida. Bössorna voro laddade med löst krut men med starka förladdningar.
Utslag afkunnas 15 instundande Juni.

Norra häradsrätten.
Slagsmål efter ett dansnöje. Kronolänsman Smedberg har på angifvelse af fiskaren Teodor Schultz åtalat ullspinnerifabrikören Oskar Bjersander och garfvaren Oskar Andersson, alla i Hangvar, hvilka båda sistnämde skulle hafva begått våld mot Schulz. Ett vittne hade hört, att Andersson yttrat, att ban tilidelat Schultz två sparkar i hufvudet; två vittnen hade iakttagit, att alla tre varit blodiga. Målet uppsköte, — För misshandel vid samma tillfälle yrkade ofvavnämde Bjersander ansvar å drängen Anton Bergström, hvilken skulle hafva varit Schultz medbjelpare. Svaranden bestred hvad vittnen förut berättat i saken.
— Ofvansämd Bergström bade slatligen instämt Oskar Andersson för misshandel. Svaranden berättade, att han, då han sett Bergström ligga öfver Schultz och Bjersander på marken, tagit Bergström i kragen för att lyfta upp honom, E:t vittne hadé dock sett, att Andersson gifvit Bergström ett slag, hvarjämte ett annat vittne intygade, att Å. sedan ville begå våld mot Bergström, som redan då var blodig.

För skogsåverkan voro Mårten och Teodor Li!jegren (fader och son) åtalade af kronolänsman Bolin. Svarandena erkände, att de vid Slumra och Gennor i Vallstena, hvilka fadren L. tillhöriga egendomar blifvit utmärta, buggit skog under tiden mellan utmätningen och den derpå följande utmätningsauktionen, men att de gjort det för att för\’jena sitt lifsuppehälle och för att skaffa sig pengar till kommunalutskylderna ; sonen (\’6 år) hade deitagit i huggningen på fadrens befallning. Målet uppsköts.

För oloflig utskänkning af maltdrycker un-der ett års tid före 27 Maj 1884 var fra Bernhardina Etelund vid Fårösund åtalad. Hon erkände förseelsen.

Ärekränkningsmål. Ett dylikt mål mellan sömmerskan Hanna Norrby, Bursbage i Othem, och Olivia Gahnström, Närs i Othem, vardt på domarens framställuing förlikt.
— Fredrik Olofsson i Lokrume yrkade ansvar 2 Petter Hallgren derstädes, emedan H. skulle hafva beskylt O. att hafva begått hor.
Målet uppsköts.

Barnuppfostringsmål. Pigan Johanna Helena Persson i Gothem hede instämt husbondon Oskar Nilsson, Botare i Gothem, med yrkande om barnuppfostringsbidrag. Svaranden erkände faderskapet och ville betala 30 kronor årligen; käranden hade fordrat 70 kronor. För att höra käranden öfver anbudet erhöll kärandeombudet uppskof.

För stöld af en guldurnyckel m. m. från sin husbonde J. P. Pettersson, Lauks i Lokrume, har ogifta Anna Maria Katarina Johansson blifvit häktad i Visby af stadsfiskalen.

För stöld från en sofvande person, som lagt sig till hvila ute i det fria i närheten af jernvägsstationen, häktades igår af stadsfiskalen arbetaren Johan Petter Ferdinand Nordell.
Nordell har förut flere gånger varit straffad för stöld.

Tvist om jagthund. — Arbetaren J. L. Silvin lemnade till hemmansägaren G: J:son Bex i Endre en jakttik. Sedermera återtog han henne och sålde henne. Nu instämde de hvarandra till Gotlands norra häradsrätt, Silvin med yrkande att få ersättning för de hundvalpar, 75 kr. stycket, som Bex försålt, och Bex med yrkande om ansvar å Silvin, för det han tagit hyndan tillbaka, påstående Bex, att han fått den till skänks, I hufvudsak ogillades bägges yrkanden, men dömdes dock Silvin att till Bex utgifva hyndans värde, som skulle bestämmas genom kompromiss, dock ej högre än 200 kr.
Detta utslag har af hofrätten blifvit faststäldt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Juni 1885
N:r 47.

Publicerat

Borgenärerne

i förre Handlanden J. F. Hedins i Hafdhem vid Gotlands Södra häradsrätt anhängiga konkurs kallas att sammanträda å Burge Gästgifvaregård i Levide måndagen den 22 innevarade juni kl. 12 på de, för att emottaga redo visning tör konkursboets förvaltning samt granska utdelningsförslaget.
Fardhem den 1 Juni 1885.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Att borgevärena uti hemmansegaren Niklas Petterssons på Vesterbys i Hall socken vid Gotlands norra Häradsrätt anbärgiga, den 11 nästlidoe Maj började kookurs blifvit kallade, att fredagen den 7 nästkommande Augusti före klockan XII på dagen inför Dombatvanden i Gotlands mnorta bärad & tingsstället Alleqvia i Eadre socken sina fordrivgar bevaka; varder härmed kungjordt.
Visby den 5 Juni 1885.
På Domare-Embetets vägnar:
GUSTAF BERGMAN.

Att borgevärena i urarfvakonkursen efter aflidve hemmansegaren Jonas Valliv, Norrgårda i Veskinde socken, hvilken konkurs börjats denna dag, kallats att måndagen den 7 nästa September sist före klockan tolf på dagen inför Domare-Emhetet i Gotlans norra härad å) tivgsstället Alleqvia sina fordrivgar lagligen bevaka, varder härmed kungjordt.
Tingsstället Alleqvia den 8 Juni 1885.
På Domare-Embetets vägoar:
GUSTAF BERGMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Juni 1885
N:r 47.

Om Oss Drivs med WordPress