Allekviatinget.

Mopedfylleri.
En äldre man inom Romadistriktet hade den 23 aug. i år efter att ha förtärt omkring 20 cl. brännvin åkt med moped från Visby på vägen mot Follingbo. Någon hade lagt märke till att färden gått vingligt och rapporterat saken för polisen. När mannen anhölls luktade han sprit och blev underkastad blodprovstagning vilket visade att hans promillehalt uppgick till 1,39. När han anhölls hade han i sin ägo c:a 80 cl, kvar av den brännvinsliter han under dagen inköpt.
Åkl landsfiskal Önnered yrkade nu ansvar på mannen för rattfylleri och krävde att den sprit som vid tillfället tagits i beslag skulle förklaras förverkad. Sedan rätten överlagt dömdes svar för rattonykterhet till 75 dagsböter.

Bilkörning utan körkort.
En fastlänning som inflyttat hit hade under år 1958 vid upprepade tillfällen fört sin hustrus bil oaktat hans körkort var indraget för en tidigare åtalad rattfylleriförseelse. Svar var n åtalad för olovlig körning och hans hustru för att hon utlånat bilen till honom, Båda erkände genom ombud och bötade mannen 50 och hustrun 30 dagsböter.

Trafikkrock i Hejde.
Den 17 april inträffade i vägskälet vid Forsa i Hejde en sammanstötning mellan tvenne personbilar varvid materiella skador för cirka 3.000 kr uppstod på bägge fordoren.
Båda bilisterna var nu instämdaför trafikvårdslöshet. Den ene av dem företrädd av adv. Kjällman hade syndat mot vänsterregeln o. den andre företrädd av adv. Ljungholm hållit för hög fart i vägskälet där sikten var skymd av buskage och ett backkrön. Båda förnekade ovarsamheten men rätten fann åtalet styrkt beträffande den som syndat mot vänsterregeln till 15 dagsböter medan den andre svar. frikändes.

Vårdslöshet i självdeklaration.
En lantbrukare hade i sin år 1957 avgivna självdeklaration glömt att uppta en inkomstpost på kr 1.550 som han erhållit för en försåld ko. Transaktionen skulle om den ej upptäckts ha medfört en för honom minskad skatt med 404 kr. Svar erkände genom ombud men framhöll att allt hade sin orsak i ren glömska. Omsättningen av hans djurförsäljning hade under året uppgått till 20.000 kr. och detta djur hade ej kommit med i bokföringen.
Slarvet renderade honom 400 kr i böter.

Oregistrerat, oförsäkrat och bristfälligt utrustade motorfordon.
Inte mindre än 12 motorfordonsägare stod vidare under dagens åtalade för att de brukat oförsäkrade bilar, traktorer eller motorcyklar utan att trafikförsäkringsavgifterna betalats. Några hade haft fordonen bristfälliga. En hade färdats med passagerare på sin lättviktare o. s. v.
De dömdes att böta varierande belopp på mellan 20 och 210 kr.
Dagens sista mål gällde en yngling som uppträtt berusad på festplatsen i Västergarn. Böterna blev i detta fall 75 kr.
Mögelvätskan som blev sprit kostade tillverkaren en från fyra till sex månader förlängd villkorlig fängelsedom, medan den för medverkan åtalade fastighetsägaren dömdes till 10 dgb á 5 kr.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Från landsbygden.

Ejsta, 6 Juli.
Ett välbehöfligt regn
föll härstädes i går natt (med åska gående från vester åt öster), i går, i natt och isynnerhet i dag, då strida skurar, stundom blandade med hagel, fallit på den törstiga jorden.
Ehuru försommaren nästan uteslutande var kylig och blåsig, inträffade dock ändtligen efter midsommarsafton varma dagar, som blefvo rätt tryckande i början af månaden. Oaktadt kylan stå gräs och gröda ganska lofvande, isynnerhet höstsädet; och af vårsädet är det bäst som såddes tidigt. De odlade gräsvallarne, som pu, om väderleken blir stadig, skola afmejas, äro i allmänhet ej så illa till utseende, och å de naturliga ängarne, om de ej äro af allt för mager éller torr beskaffenhet, kan någorlunda god skörd påräknas. Grönsakerna i trädgårdarne äro öfver hufvud lofvande, der ej sena nattfroster allt för mycket härjat.
Fruktträd och bärbuskar lofva bättre afkastning än det föregående året, då total missväxt inträffade. Dock bör anmärkas att masken mångenstädes härjat såväl frukt- som löfträd. De förra stå somligstädes afklädda och de senares blad söndernaggade, hvartill de ständiga stormarn2 äfven mycket bidragit. I regel gå dock land:män och trädgårdsodlare en glad och förhoppningsfull framtid till mötes.

Den stora kanalen,
sträckande sig genxom Sproge socken från sjön nästan till vestra landsvägen, är ou fullbordad, med uuvudantag af några fot midt för en mindre bygnad, som var till hinder för gräfningen och som derför måste flyttas åt söder. Det har varit ett drygt arbete för delägarne att verkställa, sedan laga skifteskostnader med ty åtföljande utflyttningar, odlingsersättningar, skogslösen, åkerjordens omläggning, för attej tala om den »oändliga» stängselskyldigheten m. m., blifvit nndanstökade både med penningar och arbete: Arbetarne hafva haft möda, men ock god förtjenst. — När allt är väl utfördt och betaldt, må man med skäl hoppas, att jordbruket hädanefter skall komma att se helt annorlunda ut.

Från många håll
klagades förliden vår öfver bjertlidanden, som hos flere öfvergått till sinnesrubbning; och då vederbörande ej kunna bereda rum å Visby dårhus åt de arma offren, som måst stängas inne i hemmen, hafva deras anhöriga, liksom de sjelfva, varit mycket att beklaga.

Burgsvik, 7 Juli.
Åskslag.
Ett starkt åskväder, åtföljdt af strida regnskurar, drog sistl. tisdags morgon vid 4-tiden fram öfver södra Gotland. Vid samma tillfälle slog äfven åskan ned på flere ställen i väjden. Exempelvis vill jag här anföra några: Vid Sibbjens i Vamlingbo å boningshuset (der en i köket sysslande gumma af den hårda kvallen svimmade) utan att dock antända, blott litet ramponera bygnaden; äfvenså hos en qvinna, Anna Farstedt, i samma socken och ätven der utan antändning. En ko, tillhörig skomakare Qvarnberg från Hamra, som i sällskap med flere andra kreatur befann sig å bete på marken, dödades ögonblickligen likaså ett får vid Burge i Öja. I träd och ledstolpar har äfven åskan samtidigt slagit mångenstädes.

Egendomlig fångs!
fick häromdagen en fiskare i ett strömminggarn, hvilket var uthängdt till torkning. Då man på qvällen skulle intaga detsamma, hade ett bisamhälle, helt behändigt, tagit sin plats i ett garn; hvilket nu blef fiskarens byte.

Ett parti furustäf
har under loppet af gårdagen ilandflutit å vestra kusten i närheten af Hoburg. Troligtvis tillhör det däckslasten å något fartyg, hvilken under den rådande stormen spolats öfverbord.

Med slipstenshandeln
lär det i år gått tämligen trögt, eftersom åtskillige fartygsägare redan »lagt upp» med sin sjöfart för året.

Strömmingsfisket
har på våra kuster i sommar varit särdeles klent, nätt och jämt torskbete. Deremot har torskfisket varit ymnigt, 30—40 tjog om dagen. Priset har varit 25—30 öre tjoget.

En orm
påträffades härom dagen af en arbetare, sysselsatt med gräfning lätt vid en skog. Arbetaren hade lagt sin tröja under ett träd, men på aftonen, då man kom för att hämta devsamma, fann han till sin förvåning en stor huggorm ligganda död under tröjan. Troligt är att ormen fått tag i någon tobaksbit i tröjfickorna och deraf njutit döden, ty vid nogare efterseende fans ett blad qvarsitta i gapet.

Hangvar, 4 Juli.
Åfskedsfest.
I går på e.m. var ordnad en afskedsfest i kyrkan med anledning af vår folkskolllärare K. V. Thommasons afflyttning till Häradshammars församling i Östergötland, till hvilken plats han blifvit kallad. Efter afsjungandet af psalmen nr 342 besteg pastor Lagerman predikstolen, hvarvid han valt till ämne dessa ord : lärer dem hålla allt det jag hafver eder befalt. Sedan ban tillämpat detta på såväl lärare som åhörare och ett särskildt tack uttalats till den afgående läraren afslöts högtidsstunden med bön och sång, hvarefter pastorn trädde ivom altarringen och skolläraren uppmanades att framträda i koret för att emottaga en enkel minnesgåfva, som församlingen genom kyrkorådet insamlat, bestående uti ett par ljusstakar jämte några andra husgerådssaker, allt af nysilfver.

Vestergarn, 6 Juli.
Åskan
slog i torsdags förmiddag ned uti ett handelsmagasin, tillhörigt hr O. H. Nyman. Åskstrålen träffade husets gafvel samt följde ut efter väggen, som splittrades. Genast efter nedslagningen märkte man rök uppstiga, men genom raskt arbete med två sprutor blef man spart herre öfver elden, som icke hann göra synnerlig skada, Tilibudet var dock ganska hotande med hänsyn till åtskilliga närliggande hus med halmtak.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 Juni 1887
N:r 54.

De värnpligtige,

hvilka antingen innevarande år undergått inskrifning, eller af äldre åldersklasser, hvilka ej något år förat undergått vapenöfning, och tillhöra Klinte kompani, omfattande socknarne Sanda, Mästerby, Vestergarn, Hejde, Väte, Klinte, Fröjel, Eista och Sproge, skola för undergående af 30 dagars vapenöfning samlas å kompaniets samlingsplats Ejmunds i Mästerby torsdagen den 19 dennes kl. 7 e.m. — och erinras de värnpligtige om skyldigheten att medföra -erbållna: inskrifningsböcker och inskrifningssedlar.
Visby den 11 Maj 1887.
A. Lange,
Befälhafvare för Klinte kompaviområde.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 Maj 1887
N:r 38.

Dödsfall Anders Petter Nyman

Tillkännagifves att vår ömt älskade fader sjökaptenen Anders Petter Nyman lugnt och stilla afsomnade å Vestergarn den 29 April 1887 kl. 1,30 e.m. i en ålder af 75 år, 6 mån. och 18 dagar; djupt sörjd och saknad af barn, barnbarn, syskon och vänner.
Den aflidres barn.

Gotlands Allehanda
Måndagen 2 Maj 1887
N:r 35.

Inskrifningsrevistonen

i Gotlands inskrifningsområde har afslagit sjöman G. L. Larssons, Gisle i Öja, besvär öfver inskrifningsnämdens inom Hafdhems kompaniområde fattade beslut att afslå bang begäran om uppskof med tjenstgöring, enär klaganden fylt 22 år. Sjömännen H. N. F. Anderssons, Norrgårda i Hamra, och L. J. V. Vigstens, Bottarfve i Vamlingbo, besvär öfver samma vämds beslut hafva af revisionen ej upptagits till pröfning såsom för sent inkomna.
Samuel Gunnar Nyman, Övide i Vestergarn, har af revisionen beviljats nppskof med tjenstgöring till nästa år. Arbetaresonen L. J. Vigrens, Bjerges i Ejsta, besvär öfver nämdens inom Klinte kompaniområde beslut hafva afslagits, enär klaganden fylt 22 år och dessutom ej är förhyrd för sjöresa.
Karl Vilhelm Andersson, boende strax norr om Visby, hade såsom frånvarande af nämden inom Visby kompaniområde uppförts i bötesförteckningen. Hans besvär kunde såsom för sent inkomna ej upptagas till pröfning af revisionen.

Gotlands Allehanda
Fredagen 29 April 1887
N:r 34.

Telefonfrågan

på landsbygden har mötts af bifall i 3 socknar: Guldrupe, Fole och Vestergarn Roma har anhållit få tänka på saken. Öfriga socknar hafva afslagit framställningen, men att döma af de sympatier, som derunder kommit saken till del, kan frågan sägas hafva fallit ett goåt stycke framåt. Det har förnämligast varit tidsförhållandena i ekonomiskt afseende, som verkat återhållande. Med ändrade sådana torde saken ånyo böra upptagas.

Gotlands Allehanda
Fredagen 28 Januari 1887
N:r 8.

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd:
Sanda socken: födde 16, döde 12, inflyttade 53, utflyttade 58; folkmängd 31 December 871; minskning 1.
Mästerby socken: födde 6, döde 6, inflyttade 33, utflyttade 32; folkmängd 31 December 402; ökning 1.
Vestergarns socken: födde 6, döde 7, inflyttade 42, utflyttade 22; folkmängd 31 December 348; ökning 19.
Grötlingbo socken: födde 15, döde 14, inflyttade 23, utflyttade 31; folkmängd 31 December 653; minskning 7. ”
Fide socken: födde 7, döde 8, inflyttade 10, utflyttade 12; folkmängd 31 December 323; minskning 3.
Hörsne och Bara: födde 5, döde 6, inflyttade 19, utflyttade 23; folkmängd 31 December 391; minskning 5.

Gotlands Allehanda
Måndagen 24 Januari 1887
N:r 7.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Till två månaders fängelse dömdes drängen Olof Klint, Sindarfve i Hemse, för våld å allmän väg mot Petter August Petterson i Fardhem.

Vållande till eldsvåda. Förut omnämde minderårige gossen Rudolf Valberg i Sanda dömdes att i hemmet med aga rättas eller i allmän uppfostringsanstalt insättas, om tillgång dertill funnes.

Barnuppfostringsmål. Jakob Närström i Eskelhem, instämd af Ida Pettersson från Vestergarn, ådömdes edgång.

Ytkandet om äktenskapsskilnad mellan Petter Jakobsson, Jakobs i Ejsta, och hans hustru Anna Danielsdotter kunde ej bifallas, enär ej tillförlitligt blifvit upplyst, att hustrun verkligen öfvergifvit och förlupit sin man af ondska och motvilja och farit utrikes.

Oloflig ölutskänkning. Handlanden L. P. Jakobsson, åtalad af länsman Svallingson, ådömdes edgång.

För förargelseväckande uppförande inför domstolen dömdes Kristoffer Hansson, Krokstäde i Tofta, att böta trettiofem kronor. Han hade ej åtlydt ordförandens tillsägelse att afträda från den plats i tingssalen, der förhandlingarne ägde rum, samt upprepade gånger fallit ordföranden i talet.

Gift- och fotogenmål. För öfverträdelse af giftstadgan dömdes handlande G. A. Norrby i Klintehamn att böta tjugufem kronor.

— För att utan att dertill vara berättigad hafva sålt en del giftiga ämnen dömdes handlande J. A. Vallin i Klintehamn till tjugufem kronors böter, hvarjämte det beslagna godset förklarades förbrutet.

— För enahanda förseelse dömdes handlande Karl Smitterberg i Klintehamn att böta tjugufem kronor. Yrkandet om ansvar för uraktlåtenhet att hafva förordningen och sundhetskollegii cirkulär uppspikade i försäljningslokalen ogillades, enär svaranden ej förvärfvat sig tillstånd till handel med nämda ämnen, hvadan han ej kunde anses vara skyldig iakttaga denna föreskrift.
Dylika yrkanden i flere nedannämda giftoch fotogenmål af liknande art vordo afslagna.,

— Åtalet mot handlande R. Snöbohm i Klintehamn angående öfverträdelse af gifcistadgan ogillades, enär de af svaranden vidtagna åtgärder ej vore af beskaffenhet att föranleda till ansvar.

— Till tjugufem kronors böter dömdes handlande O. H. Nyman i Vestergarn, enär han utan berättigande sålt en del giftiga ämnen, hvarjämte det beslagtagna godset förklarades förbrutet.

— För enahanda förseelse dömdes handlande L. P. Olsson i Hablingbo, Anton Melin vid Snosariva och L. P. Jakobsson att hvardera böta tjugufem kronor. Beslagtaget gods hos alla tre förklarades förbrutet.

— Handlande J. Nilsson, åtalad af länsman Svallingson, för enahanda förseelse dömdes att böta tjugufem kronor.

— Samma åklagare hade åtalat handlande J. V. Jakobsson, emedan denne sålt gitter utan att hafva ingifvit förteckning på de giftiga ämnen han haft till salu. Han bötfäldes till tjugufem kronor. Beslagtaget gods förklarades förbrutet.

— För åsidosättande af den vård af eldfarliga oljor, hvilken är föreskrifven, dömdes handlande J. A. Vallin i Klintehamn, John Johansson i Klintehamn, Johan Nilsson i Stånga och N. A. Nyström i Klintehamn att hvardera böta tjugu kronor.

— Ett liknande åtal mot handlande August Nyberg i Klintehamn ogillades såsom obestyrkt.
Svarandens ansvars- och ersättningsyrkanden lemnades utan afseende,

— Till femtio kronors böter dömdes handlande Jobn Johansson i Klintehamn, emedan han efter hemforsling af ett kärl, innehållande 15 kannor gasolja, låtit kärlet qvarligga i åkdonet till följande dag.

— Handlanden Karl Smitterberg i Klintehamn och godsägare Wöhler dömdes, emedan de innehaft större förråd fötogen än de ägde rätt att böta, den förre tjugu och den senare tio kronor.

— För att hafva sålt eldfarliga oljor utan att derom hafva ingifvit behörig anmälan dömdes handlaudena Johan Hultgren, Isome i Väte, Anton Jakobsson i Fardhem, Johan Hansson, Hägvalds i Linde och J. Malkan samt handelsidkerskan H. Wirsén att hvardera böta femtio kronor. Beslagtaget gods hos en del förklarades förbrutet.

— Ett liknande åtal mot handlande Johan Nilsson i Stånga ogillades, enär det styrkts att han en gång gjort behörig anmälan.

För att hafva begagnat ojusterade skålpundsvigter voro handlandena K. L. Krokstedt i Klintehamn, Kr. Malkan, V. Hansén, Klas Nilsson, M. Krusell, L. Krusell och handelsidkerskan H. Wirsén åtalaed. Åtalet ogillades, enär åklagarne ej kunde påstå, att nämda vigter äfven voro oriktiga.

Norra häradsrätten.
Vid femtio kronors vite förpliktades nämdeman A. Englund, Banna i Lärbro, att inom en månad afgifva redovisning för sitt förmynderskap för Jakobina Pettersson, Snäckers i Hangvar. Englund, som 1876 förordnats till förmyndare för nämda person, hade underlätit att lemna redovisning, då Jakobina Pettersson blef myndig.

För åverkan dömdes drängen Karl Valström, Fardume i Rute, att böta fem kronor. Han hade, okunnig om gränserna för ett par vid hvarandra liggande skogsskiften, forslat ett par lass s. k, ruckjord från hemmansägare V. P. Karlssons mark, då han af sin husbonde J. Falk ålagts hemköra dylik jord. Svaranden ålades derjämte ersätta jorden med 50 öre samt betala rättegångskostnaderna med 13 kronor.

För oloflig bränvinsutskänkning dömdes hustru Maria Thomsson, Olsarfve i Ardre, åtalad af länsman Bolin på angifvelse af smeden Edvard Andersson, Kopungs i Ardre, till 40 kronors böter, hvarjämte hon ålades utgifva utskänkningsafgift med 56 kronor 25 öre.

För oloflig utskänkning af maltdrycker dömdes husbonden Karl Vessman, Hammars i Lokrumme, på åtal af länsman Håkansson, att böta fem kronor.

Ansvar för lägersmål hade pigan Augusta Magnusson i Lärbro yrkat å husbondesonen Vilhelm Andersson, Bryor i Tingstäde. Svaranden, som aflagt honom ådömd edgång, frikändes.

För tillgrepp af ett vagnshjul var husbondesonan Johan Broström, Broa å Fårö, åtalad af rättaren Teodor Stenström, Furubjers i Tingstäde. Käromålet såsom varande obestytkt ogillades. För åtalet, som antogs hafva skett af obetänksamhet, fäldes Stenström till 25 kronors böter, hvarjämte han ålades ersätta Broström med 21 kronor och utgifva lösen för protokoll och utslag.

För misshandel å hemmansägare J. Falk, Fardume i Rute, voro hemmansägaren N. P.
Karlsson och dennes son Oskar Karlsson åtalade af länsman Smedberg. Oskar Karlsson ådömdes edgång.

För försummad hundskatt dömdes löjfnant v. Schewen å Fårö att böta fem kronor, hvarjemte han ålades utgifva dubbel hundskatt med tio kronor. Från åtalet mot hemmansägare Kr. Pettersson & Fårö afstod länsman Smedberg.

För misshandel å pigan Emma Vickman var kronobåtsmannen Anders Hallström i Halla åtalad af länsman Håkansson. Hallström ådömdes edgång.

Tvist om bränsle. På fgrordnande af k. m:ts befallningsbafvande och lotsstyrelsen hade länsman Smedberg iustämt hemmansägarne P. Medin, Jakob Medin, Johan Pettersson, Per Lindberg, K. J. Björkqvist, I. Pettersson, Lars Lautin, O. P. Karlsson och Petter Pettersson, samtlige vid Medebys i Hall, enär de ej under åren 1881—1885 fullgjort bestämmelsorna i ett mellan lotsstyrelsen och ägarne af Medebys bemman 1829 uppgjordt kontrakt, hvari bland annat stadgas att de.till lotsarne vid Hallshuk skulle årligen anvisa å sin skogsmark fyra famnar tallved till bränsle mot ersättning af nio kronor årligen. Svarandena förpliktades att mot nämda ersättning vid Påfordran utsyna åt lotsarne till afverkniug så stor mängd till ved tjenliga tallar, som åtgingo till tjugu famnar, vid äfventyr att utsyningen eljes af vederbörande utmätningsman på deras bekostnad verkstäldes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 Januari 1887
N:r 2.

Axelsönerna.

Ett blad ur Gotlands häfder på 1400-talet af Alf Snöbohm.
Forts. fr. nr 99.
Den 25 Januari 1449 afgick från Köbenhavn till Gotland en eskader, under befäl af Folmer Mårtensson och Jörgen Laurentsson, för att inkasta förstärkning på Visborg. Den ankom framför Visby, men kunde ej inkomma i hamnen, som var försänkt, och återvände till Danmark ; Erik lär dock lyckats smyga sig ombord och har då lyckats träffat aftal med befälhafvarne. I April, strax efter påsk, ankom en by dansk flotta under amiralen Olof Axelsson Tott. Strelov berättar om denua expedition om dess resultat följande: »Strax om Foraarit 1449, gjordes udi Dannemarck en skibsflaade ferdig, Herr Oluff Axelssön var Admiral fore, hvilken löb ad GathiJand, sette i Land under Lands chrone (Klintehamn), som vi nu kalde Chronevold. It andet antal Folck sette an i Vestergarn, hvor dog skeede it stort Mandfald, bleff straxt gjort Fordrag, at det skulde staa i.Dage (vara vapenstilleståud) till s. Hans Dag (Midsommar), saa skulde skickes Dommere till, som om Gathiland dömme, hvilken Rige (det) tillhörde. Derfore skuld de Danske hafve slottet fritt inde, oc de Svenske Landit oc staden. Darmed foer da Herr Oluff Axelssön frit ind paa Slottet, med alt sit Folck, oc förde aff Skibene, ald den deel som hand behöfvede paa Slottet, udtog Kong Erik, der aff med ald hans Gosads, bemandede slottet Vissborg och sejlede saa tillbago igien. Der de kom till Borringholm (Bornholm),er kong Erick sejlet fra dem till Riwol udi Pommern, hvor hand endda lefvede udi mange Aar, oc döde Aar 1459».
Så skildes kung Erik från Gotland.
Från sina 3 riken var han skild redan 10 år förat. Strelovs uppgift att Olof Axelsson sjelf seglade från Gotland är dock oriktig. Han stannade qvar som slottsherre på Visborg, hvilket embete han innehade till sin död, 1464., Mellan honom och Gren uppstod nu ett vänskapligt för hållande, som hade fill följd att den senare blef förrädare mot sitt land och sin kunglige svåger samt öfvergick i bemlighet till dennes fiender. Unionspartiet, de svenske adelsmän, som påyrkade att Kalmarunioa skulle hafva bestånd och Sverige ej hafva egen konung, hvarför de slöto sig i tysthet till danskarne och arbetade på att få bort Karl Knutsson, som ock med tiden lyckades.
Konung Kristian tillskraf konung Karl att denne borde hemkalla sitt folk från Gotland, som var ett danskt land; men Sveriges konung förklarade, liksom gotländingarne gjort i deras hyllningsbref, att Gotland hörde med rätta Sveriges rike till, och nu beslöt Kristian att med vapenmakt taga ön i besittning samt ejorde för detta ändamål betydliga rustningar. I Juli månad 1449 kom han sjelf till Gotland med en stor makt. Flottan, anförd af Junker Gerhard (förmodligen kungens broder, Grefve Gerhard af Oldenburg och Delmenhorst) bsstod af 150 fartyg, amå och stora. Den lade till i Vestergarns hamn och medförde en landthär af 6,000 man.
Magnus Gren och Olof Axelsson Tott begålvo sig båda till Vestergarn för att få veta om” konungen ville hafva krig eller fred och här afslöts 14 Juli af desse herrar, hvarå sinkonungs vägnar, en ny s. k. dagtingan eller vapenstillestånd, enligt bvilkon Visborg skulle förblifva i danskarnes händer, staden och landet i svenskarnes, samt frågan om” hvilketdera riket Gotland borde tillhöra afgöras före midsommarstid följande året af 12 svenska och 12 danska riksråd och skulle ingendera parten ofreda eller skada den andra på något sätt. Nio daoske riddare och adelsmäm bevittna riktigheten åf den ingångna föreningen. Om det -ej varit för att inhämta danske ko nungens vilja och beslut kan man ej förstå hvarför. afbandlingen skulle uppgöras i Vestergarn och ej lika gerna i Visby. De båda herrarne Gren och Tott återvände till staden och slottet. Svenskarnes för Visby uppkastade förskansningar blefvo ou eller hade förut blifvit raserale, emedan de förklarades nu mera obehöfliga, och när svenske krigarne knotade häröfver sade Gren, att den, som satte sig deremot, vore förrädare.
Snart spordes dock från Vestergarn, att konungen landsitte sin krigsmakt.
Gren började nu ana oråd, eller låtsade Åtminstone så, och tillsporde Tvutt om konungen ej ärnade hålla den ingångna föreningev. Oiof Axelsson försäkrade honom att Kristian skulle håtla den: eller ock ville han, Tott, ligga död för kungens fötter. Dankonuvgen ryckte emellertid åt Visby med sin här och stod framför staden 28 Juli. Han lät utkalla stadens borgmästare och rådsherrar samt begärde af dem, att staden skulle bylla honom som konung. Rådet bad ödmjukt konungen hafva fördrag dermed och ej begära sådant, alldenstund de hyllat svenske” konungen, och frågan om hvilket rike Gotland skulle tillhöra borde, enligt ingången dagtingan, inom viss tid först afgöras. Nu blef Kristian vred, hotade dem med att om de ej ville, så skulle de, »hvad. som blifvit dem lofvadt brydde han sig ej om».
Rådet bad nu om tillstånd att få begifva sig in i staden för att inhämta menighetens beslut. De fingo aflägsna sig för detta ändamål; men medan rådet samman: kallade stadsborna, stormade danskarne staden, hvarjämte besättviogen på Visborg sköt eld på staden. Svenske krigarne, så oförväntadt anfallne, måste till en början fly in på de fastaste husen i staden och derifrån försvara sig; stadsborna flydde in i templen för att anropa Gud och helgonen om hjelp, mord och brand rasade på gatorna och i husen. Detta lömska öfverfallande afsåg att med ett slag göra slut på svenska hären och intaga Visby genom öfverraskniog ; men utgången blef ej sådan som Dankungen beräk at. Svenska mannamodet förnekade sig icke. De svenske krigarne hämtade sig snart från öfver raskovingen, upptogo tappert striden samt lyckades köra ut danskarne ur Visby och släcka elden. Fyrahundrade svenske kri gare och 300 stadsbor blefvo offer för detta nedriga beteende. Länge derefter voro svensk tapperhet och dansk trolöshet väl bekanta på Gotland och besjungna i det gamla qvädet, som kallas »gotlandsvisan», hvaruti förekommer följande:
»Visby var belagdt
med Sveriges makt
för stadens port.
Deras värjor vuro harde,
de manneligt sig varde,
deras hjerta var stort.
Svenske män!
I minnens väl än,
hvad falskhet Däner gjort.»

Man har ingen underrättelse om huruvida svenska härea, som ursprungligen varit 2,000. man, fått några förstärkningar från Sverige. Många af dess krigar hafva säkerligen stupat i striderna vid Vestergarn och framför Visby, vid stadens stormande natten mellan 3 och 4 Decem ber 1448 samt vid bardaleken 28 Juli 1449. Den wåste alltså varit betydligt underlägsen danska hären til antal, ty denna var, utom en stark garnison i Visborg och en talrik flotta, 6,000 man landttrupper, af hvilka dock ett eller annat hundratal säkerligen stupat i denna bardalek. — Det var således omöjligt att mot en mångdubbelt starkare fiende kunna erötra Visborg och försvara Visby, följaktligen tjenade det till iogen nytta att längre hålla svenska trupperna qvar på Gotland och danskarne, som fått erfara, att deras fiender ingalunda fälde modet, fast de hade öfvermakten mot sig, voro tvifvelsutan glade att bli af med dem. Den 31 Juli, 3:dje dagen. efter striden, afslöts en ny dagtingan mellen de svenske och danske höfvitsmäonen, 10 på hvardera sidan*) om att svenska. krigsmakten skulle lemna Gotland. Denna öfverenskommelse ratificerades af konung Kristian följande dagen 1 Augusti, och Hf konung Karl Knutsson 24 Aug., hvarefter svenska krigsmakten drog hem. På sådan sätt kom Gotland genom våld; list och färräderi Under Danmark och förblef under detta rike i nära 200 års tid; men vedergällningens tid kom 1645, då Danmark måste böja sig för segerhjelten Lennart. Torstenssons svärd och återlemna Götland till dess gamla och rätta moderland.
Vi komma nu till de bålde Axelssönerne.

*) Erik Axelsson Tott och Birger Trolle äro ej bland de svenske, som blott hade 8 riddare och deremot 2 väpnare, då danskarne hade 9 riddare och en väpnare — Etik Tott och Birger Trolle hafva alltså ej varit qvar vid svenska hären den tiden, Tott, som var född i Danmark, har väl 6 velat föra vapen mot sitt fädernesland.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 December 1886
N:r 100.