har domkapitlet Vänge pastorats bygnadsskyldiges ansökan om skogsutsyning och kyrkoherde O. Jacobssons i Grötlingbo anhållan om ekutstämpling.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 November 1890
N:r 185
Lönetillskott
ur presterskapets löneregleringsfond äro för innevarande ecklesiastikår tilldelade kyrkoherdarne i Hangvar, Atlingbo, Hörsne, Sjonhem, Levide och Vänge samt komministrarne i Östergarn, Fardhem, Sanda och Dalhem.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 November 1890
N:r 177
Gotlands hypoteksförenings
uppbörd af årsinbetalningar för innevarande år bar af styrelsen blifvit atsatt att försiggå i dess kontor å nedannämda dagar i November månad från kl. 10 f. m. till kl. 3 e. m. nväml:
Lördagen den 1 med delägare i Stenkumla, Träkumla, Vesterhejde, Eskelhem, Tofta, Sanda, Mästerby, Vestergarn, Vall, Hogrän, Roma, Björke, Hejde och Väte socknar.
Måndagen den 3 med dito i Atlingbo, Sjonhem, Viklau, Vänge, Buttle, Guldrupe, Halla, Ganthem, Dalhem, Hörsne, Bara, Gothem, Norrlanda, Endre, Hejdeby, Källunge och Vallstena socknar.
Tisdagen den 4 med dito i Visby, Follingbo, Akebäck, Barlingbo, Ekeby, Fole, Lokrume, Bro, Veskinde, Lummelunda, Martebo, Stenkyrka, Tingstäde, Hejnum och Bäl socknar.
Onsdagen den 5 med dito i Hangvar, Hall, Fårö, Bunge, Rute, Fleringe, Lärbro, Hellvi, Othem, Boge, Kräklingbo, Ala, Anga, Ardre, Gammalgarn och Östergarns socknar.
Torsdagen den 6 med dito i Alskog, Lye, Garda, Etelhem, Lau, När, Burs, Stånga, Klinte, Fröjel, Ejsta, Sproge, Levide och Gerum socknvar.
Fredagen den 7 med dito i Fardhem, Linde, Löjsta, Rone, Eke, Hemse, Alfva, Hafdhem, Näs, Hablingbo, Silte, Grötlingbo, Fide, Öja, Hamra, Vamlingbo och Sundre socknar.
Afgifterna kunna sändas med posten, då qvitto, om postporto medföljer, efter uppbördens slut och då tid dertill gitves, blir utsändt.
För lån, som af delägare bekommits före år 1871, behöfver ej erläggas förvaltningsbidrag.
För tidg vinnande under uppbörden uppmanas vederbörande betalningsskyldige att uppgifva nummer å sina lån och må hvar och en passa på den dag han är inkallad.
De personer, som blifvit ägare af i Föreningen belånade hemman, men icke skriftligen öfvertagit sina lån, anmanag att pu fallgöra detta, hvartill fordras att ägarena sjelfva skola infinna sig, försedde med vederbörliga åtkomst handlingar.
Visby i Gotlands Hypsateksförenings kontor den 15 Oktober 1890.
Å styrelsens vägnar:
C. W. GARDELL.
J. E. Ihre.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Oktober 1890
N:r 165
Rättegångs- och polissaker.
Södra häradsrätten. (Länsfängelset). Fortsatt ransakning har i dag hållits med förre bandl. Johan Bokström, häktad för att ha tubbat till mened, samt arbetaren J. Stenqvist hvilken B. skulle ha användt såsom falskt vittne. Rättens ordförande var ordinarie domhafvanden. Såsom åklagare i håda målen fungerade kronolänsman A. M. Eneman. Rättegånssalen var fyld af folk.
Stenqvist fick först redogöra för sina lef.
nadsomständigheter. Han var född 1827 i Vänge, derifrån han som helt liten kom till Hemse, der han konfirmerades vid 16 års ålder. Sedan dees har ban i 45 år uppehållit sig i Hemse, dels tjenande, dels försörjande sig med tillfälligt arbete. Han är gift och har 3 barn. Han kan läsa, men icke skrifva.
På fråga vidhöll Stenqvist att han varit tillstädes och sett det ifrågavarande uppträdet mellan Karl Jacobsson och Bokström. Stenqvist påstod, att Sven Pstter Johansson, hvilken vittnat att 9. varit inne i boden hela tiden uppträdet varade och derifrån ej kunde se något, varit så berusad, att Johansson antagligen icke riktigt vetat hvad som försiggått. Icke heller Isacson hade talat sanning.
På fråga af åklagaren förklarade Stenqvist att han under uppträdet stått vid gårdsgrinden, hvarvid åklagaren anmärkte att vid tillfället legat ionanför staketet en brädstapel, som i så fall hade förtagit utsigten. Detta bestred både Bokström och Stenqvist.
Såsom vittne hade åklagaren inkallat hemmansägaren O. Jacobsson, Ringome i Alfva, hvilken Bokström ville jäfva såsom sin ovän. Bokström hade kallat icke mindrn än 27 vittnav, Af dessa hade icke infunnit sig dr Sätervall i Hemse, hindrad af sin tjenst, Ha gkulle, enligt B:s uppgift, höras deröfver att kommissarien såsom B:s ovän vore jäfvig som åklagare och ehuru han erhållit länsstyrelsens förordnande samt jäf mot O, Jacobsson. Skolläraren Emil Helling, L. Gardelin, F. Lysholm, bokb. J. Norrby, J. Melin, Mulivalds, hade skriftligen svarat, de ingenting bade att i saken upplysa. Från hörandet af skomakarne P. och L. Skogren afstod Bokström, då de ej finge höras i det redan afgjorda målet mot Norberg; detsamma var förhållandet med svarfvaren Karl Laurin, bans hustrn och dotter. Öiriga vittnen skulle öfver hufvud taget höras om att de i målet förut till B:s nackdel hörda vittnen voro hans ovänner.
O. Jacobsson, Ringome hade en dag efter det målet om gräset varit före vid Skogs var rit ione på J. Bokströms kontor, då vittnet Nilsson inkommit för att få betaldt för sitt vittnesmål. Dervid hade Bokström yttrat, att han inie kunde få något, då hans vittnesmål ej tjenat till något.
Dr Nyberg hade sett uppträdet mellan Olsgon och Bokström, men det var så länge sedan, att han icke mindes, hvilka som dervid närvarit.
Karl Siggelin visste ingenting om Bokströms ovänskap med de förut afhörda vittnena. Icke heller kunde Nils Siggelin, färgaren Eriksson, garfvaren Johansson, Gustaf Nyman upplysa något om samma vittnens äfvensom Ö. Jacobsson ovänskap med Bokström. Vidare hördes om samma sak trädgårdsmästare J. May d. y. men visste heller ingenting.
Bokh. T. Hagvall, Rone, hade vid tiden för uppträdet varit biträde hos JJokström.
Han hade under detsamma expedierat kunder i butiken, hvarur ban ej utgått. Hvilka som varit inne, mindes ban ej; visste ej, om Stenqvist kunnat åse uppträdet. Dock ville han minnas att Bokström, Stenqvist och Norberg efter uppträdet kommit tillsamman in i boden, då vittnet fått höra talas om hvad som skett. Tillika ville han erinra sig att Norberg sagt, att Jacobssou haft något i handen. Om B:s ovänner visste han ingenting. Trodde ej att några brädstaplar hindrat utsigten från grinden.
En del andra vittnen voro äfven stämda, men hade ej infunnit sig.
Åklagaren yrkade nu ansvar å Bokström och Stenqvist äfven derför att den enetubbat och den andre vittnat falskt emot Olsson, som derigenom blifvit dömd till böter och rättegångsersättningar.
Från hörandet af de icke inkomna vittnena afstod Bokström för närvarande.
Åklagaren anhöll om uppskof för anskaffande af ytterligare bevisning, hvilket bestreds af Bokström och Stenqvist.
Målsägaren Jacobsson förmälde, att Stenqvist dagen innan förra ransakningen sagt i vittnens närvaro: »Ja, jag kommer väl inte hem på 5—6 år, men Bokström skall jag då söka rädda.»
I sammanhang härmed förekom det nya mål, åklagaren väckt mot Bokström och Stenqvist, hvilka bestredo detta käromål och nekade att ingå i svaromål.
Åklagaren anhöll att få såsom vittne angående uppträdet med Olsson hörd O. Jacobsson, Ringome, bvilken Bokström jäfvade.
Vittnet hade varit närvarande vid Bokströms och Olssons gräl omkring middagstiden. Olsson hade. dervid icke, såsom Bokström och Stenqvist uppgifvit, knuffat Bokström tre eller fyra gånger, ej våldfört sig på honom, ej heller hade han spottat B. i ansigtet. Detta kunde vittnet taga på sin aflagda ed, då han och Olsson varit i sällskap hela tiden under det uppträdet på landsvägen påsick. Dervid hade dock Bokström låtsat som hade han blifvit skuffad af Olsson, samt högljudt ropat ut det. Omöjligt hade varit för O. att knuffa B., enär han hade ett pressjern i hvardera handen. Då Jacobsson hade kommit in i Bokströms bod, hade J. frågat B. huru han kunde våga att reta Olsson så, ty hade denne fattat humör, kunde han ha slagit ihjäl Bokström. — Dervid hade Bokström genmält, att han just velat att Olsson skulle slå honom, ty då hade han i rättegångskostnader kunnat få de pengar, som O. var skyldig honom. Under uppträdet hade Stenqvist varit med Bokström. Uppträdet hade åsetts af vittnets hustru, fader och broder, hvilka, efter vittnets utsago, skulle kunna vittna detsamma.
— »Du är bleking du», hade Bokström vid tillfället sagt till Olsson.
— »Nej, Gud styre min högra hand att ej röra dig!» hade Olsson genmält.
Bokström bestred älltsammans. Han anhöll att få slut i dag på första målet samt erbjöd sig att aflägga värjemhilsed. Åklagaren begärde uppskof och yrkade på de tilltalades qvarblifvande i häktet. Häradsrätten meddelar beslut i afton.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Oktober 1890
N:r 160
Gotlands finanser.
Det sammanlagda beloppet af kommunernas inom Gotlands län inkomster under år 1888 — de senaste uppgifter, som i detta fall föreligga — uppgick till 478,902 kronor, af hvilka 304,222 kr. belöpte sig på landskommunerna och 174,680 kr. på staden. Ser man efter med hvilka procenttal de särskilda slagen af ivkomster ingå i hela inkomstsumman, framträda högst väsentliga skiljaktigheter mellan landsbygd och stad i fråga om de olika inkomstslagens relativa betydelse. Sålunda utgjorde hyra, arrenden, räntor och dylikt 5,4 procent af alla inkomster för landskommunerna i länet samt lika mycket för staden. Kommnnalutskylderna ingå deremot i hela inkomstsumman med 67,4 procent för de förstnämda, men med blott 55,6 procent för den senare. Statsbidragen uppgå till 16,4 procent för landskommunerna, men stannar vid 2,9 procent för städerna, hvaremot utskänknings- och minuteringsafgifterna utgjorde för landsbygden endast 3,5 procent, men stiger för staden till 11,6 procent.
Kommunernas utgifter belöpte sig inom lävet till 446,896 kronor, af hvilka 293,573 kr. föllo på landskommunerna och 153,323 kr. på staden. För året uppstod för kommunerna inom länet alltså ett öfverskott af 31,006 kr., af hvilka 10,649 komma på landskommunerna och 20,357 på Visby. A£ de enskilda landskommunerna stå i fråga om större utgilter än inkoraster Lärbro främst med omkring 3,000 kr. brist, Öja med omkring 2,000 kr. brist samt Levide och Anga med omkring 1,000 kr.
Af utgifterna gingo å landsbygden till kyrkliga ändamål 105,454 kr. eller 35,9 procent, till folkskolan 118,553 kr. eller 40,4 procent, till fattigvård 41,123 kr. eller 14,0 procent, till sundhetsvård 7,931 kr. eller 2,7 procent, till kommunikationsanstalter eller allmänna bygnader 1,020 kr. eller 1,0 procent. Uti Visby uppgingo utgifterna för kyrkliga ändamål till 11,638 kr. eller 7,6 procent, till folkskolan 16,656 kr. eller 10,8 procent, till fattigvården 24,453 kr. eller 15,9 pro cent, till sundhetsvård 6,245 kr. eller 4,07 procent, till kommunikationsanstalter 30,596 kr. eller 19,9 procent Med hänsyn till den kommunala myn: dighet, genom hvilkens beslut utgifterna verkställts, visar sig, att inom länets kommuner å landsbygden utgjorde de å kyrkostämma beslutade utgifterna 224,860 kr. och de å kommnnalstämma 68,713 kr., hvaremot inom staden endast 27,441 kr. bes!utits å kyrkostämma, men 125,882 kr. af stadsfullmäktige. Beträffande omfattningen af de utgifter, som tillhörde de ena eller andra kommunalmyndighetens beslutanderätt, äger alltså ett så godt som omvändt förhållande ram mellan landskommnuaerra och staden. På landsbygden utgjorde nämligen utgifterna, som beslutits af kyrkostämma, icke mindre än 76,6 procent af samtliga utgifterna, under det att motsvarande procenttal för stadskommunen var endast 17,9 procent. I följd häraf uppgingo å andra sidan de af kommunalstämman beslutade utgifterna i hela ntgiftssumman med endast 23,4 procent, hvaremot utgifterna, beslutade af stadsfullmäktige, hunno upp till 82,2 procent.
Vid 1888 års slut uppgingo länets alla kommuners samtliga tillgångar till 1,779,536 kr. deraf 917,436 kr. tillhörande landskommunerna och 862,100 kr. staden. Med hänsyn till sin beskaffenhet fördelade sig dessa tillgångar å landsbygden med 574,790 kr. på fastigbeter och inventarier samt med 342,746 kr. uti fordringar eller kontanta medel.
I staden uppgingo fastigheterna och inventarierna till 291,859 kr. och fordringarne och kontanta medlen till 570,241 kr. Tillgångarne i fastigheter utgjorde å landsbygden 431,267 kr. i folkskolehus, 57,728. i fattigvårdsanstalter, 7,942 kr. i sockenstugor samt 32,405 kr. i andra fastigheter, eller inalles 529,342 kr. I dessa tillgångar hafva icke inberäknats sådana fastigheter och fonder, hvilka endagt stå under förvaltning, men ej disposition af de kommunala myadigheterna. Dessa uppgingo för länets landsbygd till kr. 1,714,389 i kyrkor, 634,584 kr. i ecklesiastika boställen m. m. och 61,483 kr. i donationsfonder.
Kommunernas skulder inom länet utgjorde vid årets slut 853,807 kr., deraf för landsbygden 103,502 kr. och för Visby 750,305 kr. Skulden för landskommunerna var vid årets början 105,768 kr. hvadan skalden under året minskats med 2,266 kr., eller 2,1 procent. Skilnaden mellan upptagna och betalda lån, utgjorde 5.421 kr., med hvilken summa de senare öfverstego de förras belopp.
För Visby öfverstego de under året betalda låne: de upptagna med 9,993 kr. Af landskommunerna hade Hemse den största skulden eller 18,132 kr., dernäst Vänge med 13,977 kr., Othem med 9,329 Barlingbo med 7,860 kr. Stenkumla med 7,500 kr., och Dalhem med 7,087. Skuldfria voro Visby norra landskommun, Ekeby, Follingbo, Akebäck, Veskinde, Bro, Hejnum, Bäl, Martebo, Lummelunda, Stenkyrka, Tingstäde, Boge, Hangvar, Hall, Rute, Fleringe, Bunge, Gothem, Ganthem, Halla, Sjonhem, Viklau, Guldrupe, Östergarn, Visby södra landskommun, Vall, Atlingbo, Mästerby, Hejde, Sundre, Hafdhem, Näs, Fide, Rone, Sproge, Fardhem, Linde, Lojsta, När, Lau, Stånga och Alskog.
För ett riktigare bedömande af kommnunernas ekonomiska ställning meddela vi här några undersökningar angående skulldernas förhållande till såväl folkmängden som tillgångar och det påförda fyrktalet eller bevillninges. Dessa utvisa, att på hvarje invånare å länets landsbygd utgör andelea i kommunernas skuldbelopp kr. 2: 30 hvaremot på hvarje stadsbo kommer en skuld af kr. 109: 06 — alltså en ganska betydlig skilnad mellan landsoch stadskommunerna. Då emellertid äfven tillgångarne fördela sig högst olika nämligen med kr. 20: 42 per invånare å landsbygden och kr. 128: 09 i staden kommer behållningen på hvarje parson att stanna vid kr, 18: 12 för landsbygden, men uppgå till kr. 19: 03 för staden.
I förhållande till summan af tillgångarne utgjorde skulderna samtidigt 11,3 procent för länets landskommuner och 8,7 procent för staden. Fördelas landskommunernas skulder på fyrktalet, kommer inom länet på hvarje fyrk en skuld af 38 öre, medan en fördelning af stadens skulder på bevillningen utfaller med kr. 50: 06.
Kommunernas behållning eller det belopp, som återstår sedan skulderna fråndragits tillgångarne uppgick vid årets slut inom länet till 925,729 kr., deraf 813,934 kr. för landskommunerna och 111,795 kr. för stadskommunen.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 September 1890
N:r 141
Riksdagsmannavalet i norra domsagan 18 Aug.
1) A. Malmros, Medebys, Martebo, 1 röst.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Augusti 1890
N:r 129
Norra domsagans
rikedagsmannaval är nu kändt från alla socknar utom sju, hvilkas röster icke kunna antagas inverka på utgången. Det visar sig häraf att nuvarande ombudet Per Larsson i Fole erhållit 191, kyrkoherde Nyberg 55 och hemmansäg. O. Högberg i Stenkyrka 54 röster.
Deltagandet har varit ytterst matt. Endast omkring 19 proc. af de röstberättigade hade infunnit sig vid valurnorna. En jämförelse med de två nvärmast föregående valen utfaller sålunda att Per Larsson erhållit
röster af röstande:
Maj 1887 550 591
Sept. 1887 228 253
Aug. 1890 191 318
I de olika socknarne föllo rösterna i måndags sålunda:
1) A. Malmros, Medebys, Martebo, 1 röst.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Augusti 1890
N:r 128
Till riksdagsman
för norra domsagan har i dag återvalts nuvarande ombudet Per Larsson, Lilla Fole.
De hittills kända röstsiffrorna visa:
Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Augusti 1890
N:r 127
Genom offentlig auktion
som lördagen den 9 nästkommande Anogusti kl. 10 f.m. förrättas bog handlanden C. A. Jacobsson vid Bjerges i Vänge försäljas aflidne komministern D. Nystedts för osäkra ansedda fordringar. Betalningen erlägges kontant vid auktionstillfället.
Bjers i Guldrupe den 22 Juli 1890.
J. P. JACOBSSON.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Juli 1890
N:r 113
Rättegångs- och polissaker.
Länsfängelset.
För fosters läggande å lön bar i dag på middagen inför norra häradsrätten företagits ransakning med häktade husbondedottern Anna Matilda Pettersson från Friggårds å Fårö.
Svaranden, som är född 10 Juni 1862, har sedan 1882 haft tjenst i Stockholm och hemkom 1 Maj till modern samt födde 9 Juni ett foster, som enl. hennes åsigt var halfgånget och som hon sedan några dagar dolde i sängen, tills hon en morgon inlindade det i ett stycke tyg och lade det under en krusbärsbuske i närheten af stu an. Fostret har sedan på obekant sätt försvunnit.
Enär åklagaren sport, att den åtalades moder ett par dagar efter barnets födelse aflägsnat sig på natten från hemmet åt kyrkan till, så begärde han och fick uppskof. Modren nekade att ha varit från hemmet.
Norra häradsrätten.
För förskingring af utmätt gods hade länsman G. Boberg yrkat ansvar å hemmansägaren Karl Petter Bergström från Bjärby i Sjonhem. Enär bos svaranden för skuld blifvit utmätt en ko, en förläggarslef och sju matskedar af silfver m. m., men B. före den härå utlysta auktionen låtit slagta kon samt undandolt den öfriga egendomen, så att försäljning ej kunnat ske, dömdes han att böta 30 kronor jämte ersättningar.
För våld och hemfridsbrott hade samme åklagare instämt drängen Hjalmar Lindström från Rotfvalds i Vänge. Han skulle 21 Okt.
Okt. 1889, då båtsman Petter Hök åkt efter allmönna landsvägen förbi Rofvalds, slagit Hök med en stör samt dagen förut kastat in i Höks gård en sten, som träffat Höks barn i bröstet, så att det fallit omkull, Svaranden ålades edgång och hänvisades till själasörjaren.
För ärekränkning hade pigan Anna Sandbom, Suderbys i Bro, instämt drängen Oskar Olsson, Råby i Hejdeby. Denne skulle nämligen beskylt Anna Sandbom för att ha olofligen tillegoat sig skinn som tillhört Karl Holmberg, Ytlings i Bro, samt utspridt rykte att hon stulit skjortor ur hans kista, Då emellertid Olsson med ed friat sig från den förra beskyllningen och käranden icke gittat styrka den senare, ogillades käromålet, Men som svaranden erkänt att han i flere personers närvaro fält smädliga yttranden om Anna Sandbom, dömdes han att böta 15 kronor jämte rättegångsersättningar.
För våld hade på angifvelse af hustru Katarina Lyander instämts hustru Maria Thomsson. Som denna emellertid begick ådömd värjemålsed, kunde åtalet icke bifallas.
För öfverdådig framfart var instämd arbetaren Nils Thomasson, Hägvalls i Vänge.
Svaranden gick ålagd värjemålsed och kunde sålunda ej till ansvar fällas.
Till ansvar för det han olofligen satt sig i besittning af käranden tillhörigt foder hade hustru Maria Budin, Suderbys i Vänge, instämt sågverksägaren Karl Adolf Nyström i Buttle. Häradsrätten dömde svaranden att böta 20 kronor samt ersätta fodret med 100 kronor och kärandens kostnader med 55 kr.
För att ha tillegnat sig ved hade sakföraren A. K. Stenmark instämt landtbrukaren Adolf Malmros, Medebys i Martebo. Enär käranden emellertid icke styrkt, att svaranden tillegnat sig den istämningen omförmälda veden samt anledning icke förekom att ålägga svaranden värjemålsed, ogillades kärandens talan och tilldömdes svaranden 20 kronor i kostnader.
För lösdrifveri har i dag häktats skomakaren Karl Petter Norrby född 1846 i Follingbo, nu bosatt i Visby.
Karl Johan Toftén, född 1856, dömdes ifjor för lösdrifveri till 2 års tvångsarbete, men har nu på grund af sjukbetyg frigifvits.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 Juli 1890
N:r 107