Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Vänge socken ligger ungefär mitt på Gotland.
Gårdsnamn: Bjärges, Bringes, Gandarve, Hägvalds, Kyrkjuves, Nickarve, Norrbys, Nygårds, Prästbåtels, Prästgården, Rovalds, Sallmunds, Skogs, Suderbys, Vivungs.
ankom med Tjelvar i går och fortsatte på middagen söderut för undersökningar i Vesterhejde, Tofta, Vestergarn m. fl. kyrkor. Sådermera komma kyrkorna i Vänge, Guldrupe m. fl. socknar att underkastas samma detaljerade studium, som ifjor kom ett större antal af våra sockenkyrkor till del.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 Juni 1890
N:r 99
torsdagen den 5:te instundande Juni från kl. 10 f.m. låta sterbhusdelägarne efter aflidne dykaren L. P. J Stenbom vid Salmunds i Vänge till den högstbjudande försälja hela lösöreboet; bestående af guld-, silfver- och nysiltverarbeten, kokkärl af koppar och jern, tenn och blecksaker, deribland 2:ne tennkannor, glas och porslin, möbler såsom sängar, bord, stolar, 1 byrå en symaskiv, en soffa, tvättkommod, speglar, 3 st. väggur, sängkläder och linne, den aflidnes rikbaltiga garderob, kreatur såsom en ko och vågra höns, 1 värdefullt verkfat med snickare- och smedjeverktyg, en mängd urmakareverktyg, 1 barnvagn, diverse mattor, bunnar och spann samt en mängd handredskap m. m. m. m., som här ej kan uppräknas.
Af mig kände och fullt vederhäftige inropare erhålla betalvingsanstånd till den 1:ste nästkommande Oktober, andre betale kontant eller vid anfordran.
Guldrupe i Maj 1890.
Efter anmodan,
J. P. JACOBSSON.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 Maj 1890
N:r 81
föreligger nu äfven folkskoleinspektörens berättelse för 1889: Skoldistrikten äro fortfarande till antalet 42, folkskolorna 45, mindre folkskolorna 2 och småskolorna 26; alla numera fasta. Småskolornas antal har sålunda under redovisningsåret ökats med 4, nämligen 1 i Lärbro, 1 i Kappelshamn, 1 i Bunge och 1 i Vänge. Samtliga folkundervisningsanstalter — utom fortsättningsskolor och slöjdskolor — hafva inom detta område under år 1889 följaktligen utgjort 73.
I dessa 73 skolor hafva varit anstälda 47 ordinarie folkskollärare, 2 ordivarie folkskollärarinnor (Visby och Fleringe), 3 biträdande lärarinnor (Visby), 2 lärarinnor vid mindre folkskolorna (i Akebäck och Kappelshamn), 2 småskollärare och 24 småskollärarinnor eller tillsammans 80. Lärarekåren har sålunda under året erhållit en tillökning af 5, nämligen 1 ordinarie lärarinna och 4 småskollärarinnor i de nyinrättade småskolorna.
Fortsättningsskolor med statsbidrag hafva under året varit anordnade i 7 distrikt, nämligen Visby, Sjonhem, Halla, Gothem, Norrlanda, Östergarn och Gammalgarn, och hafva de således under året ökats med 5, under det att repetitionsskolorna samtidigt minskats.
Undervisning i träslöjd för gossar har anordnats ytterligare i 2:ne distrikt, nämligen Björke och Hangvar, hvadan 11 dylika skolor under året varit i verksamhet, alla med statsunderstöd.
Undervisning i qvinlig handaslöjd endast för flickor har i 9 distrikt meddelats af 13 lärarinnor. För öfrigt står sist nämda undervisning på alldeles samma ståndpunkt som under det näst föregående året.
Nya skolhus hafva under året uppförts i Follingbo och Barlingbo, hvarjämte ombygnad verkstälts af Vänge skolhus för erhållande af småskolciokal.
Folkmängden inom detta område har under året ytterligare minskats med 30 personer, hvaremot antalet af i skolåldern varande barn, som vid årets slut utgjorde 4,137, under året ökats med 32 barn.
Under året har hvarje lärare i folkskolorna haft att undervisa irundt medeltal 50 och i småskolorna 27 barn, hvaraf torde framgå, att lärarekrafterna ännu äro otillräckliga, synnerligen i småskolorna, der mycken öfning under lärarens omedelbara ledning är af nöden.
Alla till området hörande och af distrikten underhållna folkskolor, småskolor och mindre folkskolor har inspektören under året besökt, men af de 11 skolor, som hafva afdelningsläsning, har han endast i 7 haft tillfälle höra undervisningen i båda afdelningarna. At fortsättningsskolorna ha besökts endast 2, hvaremot inspektören under föregående år haft tillfälle att besöka 3 enskilda skolor i Visby nämligen fröknarna Calissendorffs, Arvesons och Petterssons. I den förstnämda mottagas visserligen också nybörjare, men der idkas äfven språkstudier. Denna skola afser dels att förbereda för intagning i elementarläroverket och högre flickskolan, dels att för flickorna ersätta den sistnämda, men står icke i något samband med folkskolan, hvadan jag anser denna skola under sin n. v. organisation ligga ntom området för min verksamhet.
Fröken Arvesons skola deremot förbereder genom de 2 lägre klasserna för folkskolan och genom 3:dje klassen för elementarläroverken. Inventarier och undervisningsmateriel voro goda och ändamålvenliga, undervisning och disciplin syntes äfven goda. I fröken Petterssons skola deremot saknades nödiga inventarier och materiel, lokalen var alldeles för trång, hvarjämte röjdes synbar brist på plan och metod. I denna skola, som åsyftar att förbereda för folkskolan, voro enåast 7 barn inskrifna, deraf 4 voro vid inspektörens besök närvarande.
Då hela lärarekåren varit samlad till allmänt stiftsmöte nästlidne sommar, har inspektören under detta år ej ansett nödigt att sammankalla lärarne till s. k. kretsmöte.
Utom åtskilliga utlåtanden till domkapitlet har inspektören under året till skolråden utfärdat flere promemorior rörande förbättring af inventarier och materiel, hvaremot inga yrkanden om mera omfattande åtgärder blifvit framstälda, enär flere, förut påyrkade förbättringar ännu ej hunnit genomföras.
En statistik öfver skolgången inom detta område utvisar:
Klass 1 (100—96 proc.) 1 Lokrume, 2 Visby folkskolan, småskolan, 83 Källunge och Vallstena, 4 Bro, 5 Halla, 6 Fårö, 7 Hörsne med Bara, 8 Kräklingbo med Anga, 9 Norrlanda, 10 Sjonhem, 11 Hejnum med Bäl, 12 Othem vid kyrkan, vid Slite.
Klass 2 (95—91 proc.) 18 Gothem, 14 Dalhem, 15 Endre med Hedeby, 16 Lärbro, 17 Tingstäde, 18 Viklau, 19 Ardre, 20 Bunge, 21 Roma, 22 Ala, 23 Follingbo med Akebäck, 24 Hangvar vid kyrkan, Kappelshamn, 25 Rute, 26 Stenkyrka, 27 Vänge, 28 Östergarn, 29 Boge, 30 Fleringe, 31 Fole, 32 Barlingbo med Ekeby.
Klass 3 (90—86 proc.) 33 Guldrupe, 34 Lummelunda, 35 Hellvi, 36 Gammalgarn, 37 Ganthem, 38 Martebo.
Klass 4 (85—81 Af 89 Björke, 40 Veskinde, 41 Buttle, 42 Hall, 43 Visby norra landsförsamling.
Skolgången har alltså varit bäst i Lokrume och Visby och sämst i Visby norra landsförsamling.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 Maj 1890
N:r 68
i Hemse afslutade i går sitt läsår med examen för landtmannaskolans elever. Af skolans i staden boende styrelseledamöter hade infunnit sig landshöfdingen och öfverstelöjtnant Carlstedt, hvarjämte såsom examensvittnen voro inbjudnna landtbrukarne M. Larsson, Skäggs, O. Pettersson, Hallute i När, O. Pettersson, Odvalls i Linde samt handlanden R. Vittberg,, hvilka alla, utom den sistnämde, tillstädeskommit. Dessutom hade ett rätt stort antal åhörare infunnit sig från både närmare och fjärmare trakter.
Examen tog sin början kl. 1/2 11 med afsjungandet af en psalm, hvarefter skolans föreståndare dr Sätervall examinerade i matematik (yt- och rymdberäkning) samt botanik (frökontroll). Jägmästare Schoug examinerade sedan i skogshusbållningslära, andra läraren H. Lundgren i modersmålet och länsmejeristen af Vetterstedt i landthushållnisgslära.
Härmed var förmiddagen gången till ända och uppehåll gjordes från 1/2 2 till klockan 4.
Som vanligt begagnade man en del af denna tid för att taga del af lärjungarnes skriftliga arbeten, svenska uppsatser, rättskrifningsöfniogar, enkel och dubbel bokföriog. Högby, den fingerade kommunen, äger fortfarande bestånd. Prof funnos äfven på af lärjangarne i landtmannaskolan utförda smidesarbeten. Äfven hade af eleverna verkstälts 8 fröprof, öfver hvilka de förda protokollen fonnos att se.
I år hade landtmannaskolans elever fött författa en kort skriftlig uppsats öfver något ämne rörande landthushållningen. Landtbruksstyrelsen hade nämligen i skrifvelse af 8 April anmodat föreståndaren att låta lärjungarne skrifva öfver något af de samma skrifvelse åtföljande ämnena, för att derigenom utröna måttet af elevernas kunskaper i detta det vigtigaste af deras ämnen. Uppsatserna skola sedan öfversändas till landtbruksstyrslsen.
De detta år afgifna ämnena voro:
1.) Hvilka äro ändamålen med åkerjordens trädning?
2.) Kan trädens omfång i förhållande till den öfriga brukade jorden minskas, och under hvilka förhållanden kan detta ske?
3.) För hvilka ändamål användas Kent flerskäriga plogar, och hvilka äro fördelarne af sådana redskaps begagnande?
4.) Kort uppsats om tomasfosfat och dess ????? enbart eller jämte andra gödslingsmedel.
5.) Hvilka menliga följder för kulturväxterna medföra ogräsen på och i närheten af de odlade fälten?
6.) Huru behandlas lämpligast den till utsäde afsedda delen af skörden och hurudant bör ett fullgodt utsäde vara beskaffadt?
7.) Hvilka fordringar böra ställas då en för ortens behof lämplig arbetshäst inom det mindre jordbruket och huru bör utfordringen till en sådan (ej beskällare) vid olika användningasätt anordnas?
8.) Hvilka äro i allmänna drag grundreglerna för qvigans uppfödande och behandling före kalfningen ?
Lärjungarnes uppsatser öfver flere af dessa ämnen ådagalade, att undervisningen varit god och fruktbärande.
Efter intagen gemensam middag fortsattes examen kl. 4 af agronomen af Wetterstedt med landthushållningslära, hvarpå veterinär Boman examinerade i veterinärkunskap.
Examen var härmed slut och landshöfding Poignant uttalade till lärjungarne sin tillfredsställelse öfver de kunskapsprof de afgifvit samt önskade landtmannaskolans elever, af hvilka 4 gå till Skåne, lycka under deras fortsättningsutbildning samt folkhögskolans lärjungar ett välkomna åter. Till sist uttalades ett tack till skolans föreståndare och lärare samt till dem, som af intresse för saken öfvervarit examen. Dagen afslatades med nedkallande af Herrens välsignelse och afsjungandet af en psalmvers.
Härefter aftågade lärjungarne till kyrkan, der under skollärare Fredins ledning några fosterländska sånger afsjöngos.
De lärjungar som nu lemnade folkhögskolan, voro följande, hvarvid inom parentes angifves storleken af det understöd som tilldelades hvar och en af de dertill anslagna statsmeålen:
Johan Vilhelm Cristiansson, Klinte; Jakob Otto Jakobsson, Levide (70 kr.); Karl Fritiof Cederlund, Hafdhem (40); Karl Alfred Gustafsson, Hemse (40); Karl Johan Levander, Hafdhem (40); Jokob Johan Jakobsson, Viklau (40); Axel Teodor Hellström, Klinte (70); Lars Gunnar Bodin, Lokrume; Karl Hjalmar Enequist, Roma (40); Johan Leonard Gottberg, Ejsta (70); Aron Timoteus Mattson, Näs (25); Karl Viktor Rudolf Hansson, Alfva (40); Petter Teodor Gardell, Lokrume (25); Johannes Petter Karlsson, Tofta (70); Tomas Herman Viktor Båtelsson, Näs; (40); Karl Viktor Palmqvist, Alfva (40); Tor Arvid Pettersson, Stånga (40); Johan Petter Båtelsson, Silte (25); Karl Petter Pettersson, Hafdhem (25) och Petter Georg Leonard Levander, d:o 40.
Från landtmannaskolan afgingo Gustaf Alfred Hellgren, Ganthem; Olof Johan Adolf Lindgren, Halla; Johan Niklas Vahlgren, Vänge; Karl Ljuagberg, Visby: Jonan Konrad Ehinger Vesternorrland, (frånvarande på grund af sjukdom), Karl Teodor Edvard Ludvig Aunschitz, Martebo och Felix A. M. A. von Corsvant, Barlingbo.
Af dessa begifva sig i nästa vecka de 4 förstnämde med understöd af hushållningssällskapet för vidare praktisk utbildning till Skåne.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 April 1890
N:r 57
Norra häradsrätten.
Med dömdes Detlof Thomasson från Hägvaldsi Vänge att fria sig från beskyllningen att ha 25 Juni 1889 tilldelat hustru Katarina Lyander från Kyrkljufves i nämda socken ett slag samt att han icke derefter gripit hustru Lyander i näsan och ruskat henne, Svaranden hänvisades till själasörjaren.
För öfverdådig framfart hade länsman Boberg instämt arbetaren Nils Thomasson från Hägvalls i Vänge. På grund af hvad i målet förekommit ålades svaranden af rätten edgång och hänvisades till själasörjaren.
För våld hade länsman Håkansson instämt drängarne Ernst Broström från Hanes i Endre och August Björklund från Lillfole i Fole.
Genom egen bekännelse erkände Björklund att han 11 Okt. 1889 kl. 11 eller 12 på natten å allmänna landsvägen, då arbetaren Elof Östergren från Stora Hellvi i Fole på fråga af Broström hvilken flicka han hade i sällskap, genmält att det ej anginge honom, sprungit fram och med ena handen tilldelat Östergren ett slag i nacken, samt sedan Broström misshandlat Östergren, med en blykula å sin käpp tilldelat Östergren slag öfver ryggen och hutvudet så att blodvite uppstått och Östergren fallit omkull, samt erkände Broström att han lindrigt slagit Östergren öfver ryggen med en käpp. Dessutom hade Broström stött omkull en äreport som var rest öfver landsvägen genom Fole socken, så att deraf uppstått väghinder. Rätten dömde Björklund till en månads fängelse samt Broström att böta för sina båda förseelser tillhopa 50 kronor.
För våld och hemfridsbrott hade dels länsman Håkansson instämt landtbrukaren Adolf Malmros från Medebys i Martebo och enkan Maria Laura Bingström från Qvie i samma socker, dels Maria Laura Bingström Malmros för våld, dels Malmros Maria Laura Bingström för ärekränkning.
Då tillförlitlig utredning saknas derom att den af Adolf Malmros 13 November 1889 föröfvade och erkända misshandeln mot Maria Laura Bingström ägt rum å allmän väg, kunde åklagarens i denna del af målet förda talan icke upptagas till pröfning. Men som Malmros erkänt att han, sedan Maria Laura Bingström genom oqvädinsord retat honom till vrede, förutnämda dag tilldelat Maria Bingström en örfil å hvardera kinden samt med flata handen slagit henne å näsan, så att blodvite uppkommit, dels ock Maria Bingström vidgått, att hon af öfverilning kallat Malmros för »fyllfä» och »fyllhund» samt haft flere smädliga yttranden, dömde rätten Malmros för misshandel hvaraf ingen skada följt att böta 25 kronor samt Maria Laura Bingström för sina smädliga yttranden att böta likaledes 25 kronor.
Beträffande åklagarens och Malmros yrkanden om anevar å Maria Bingström för hemfridsbrott fann rätten, att hennes yttrande till Melmros att icke vilja aflägsna sig från det Malmros tillhöriga området, förrän hon sjelf ville, icke kunna anses för hemfridsbrott, hvadan åtalet härom ogillades.
För olofligt tillgrepp bade länsman Håkansson, efter angifvelse af enkan Maria Nordberg från Bjera i Roma, instämt drängarne Hjalmar Olofsson och Oskar Jakobsson i Björke samt enkan Nordberg samma drängar för skadegörelse.
Ehuru svarandena erkänt att de natten till 1 Sept. 1889 begifvit sig till målsägarens bostad vid Bjers för att tillegna sig päron ur hennes trädgård, samt att, sedan de ingått i den icke inhägnade trädgården, Hjalmar Olofsson stigit upp i päronträdet för att skaka ned päron och Oskar Jakobsson stannat vid trädet för att uppsamla frukten, likväl icke emot Hj. Olofssons och Oskar Jakobssons enständiga nekande ådagalagts att de tillgripit några päron, kunde åtalet för olofligt tillgrepp icke bifallas; men som Hj. Olofsson vidgått att han stigit upp i päronträdet och vid skakningen brutit af toppen, dömdes han att ersätta skadan med 5 kronor och böta 25 kronor för uppsåtlig skadegörelse.
För barnuppfostringshjelp hade Amanda Elisabet Palmgren från Varplösa i Björke instämt drängen Johan Karlström från Stenstu. Svaranden ålades att med ed fria sig från faderskapet till kärandens 7 Jani 1889 framfödda flickebarn. Han hänvisades till själasörjaren.
— I samma syfte hade pigan Maria Olsson från Hangvar instämt drängen Frans Lundgren från Hallvards i Vesterhejde. Då ej tillräckliga bevis förebragts, kunde hennes talan ej bifallas.
För olaga maltdrycksförsäljning hade instämts hemmansägaren Anders Petter Andersson från Lilla Bjers i Stenkyrka. Som svaranden aflagt ådömd värjemålsed, kunde han ej till ansvar fällas och ogillades svarandens i målet gjorda yrkanden.
Med yrkande om ansvar för stöld hade länsman Smedberg instämt hemmansägaren Johan Teodor Karlsson fråo Vinor å Fårön. Som svaranden erkänt att han under Oktober månad 1887 från A. P. Nilssons vid Lilla Hoburga å Fårö skogsmark tagit och och till sig hemfört 4 lass hopsamlad topp- och grenved, värda 25 öre lasset och Karlsson icke visat att han vore dertill berättigad, förklarade häradsrätten, som fann anklagelsen att Karlsson skulle från bemmansägaren N. Brobäck vid Broskogs tagit 1 kast floved icke vara styrkt, Karlsson vara saker till stöld. — Men gom i målet upplysts, att Karlsson, som i Dec, 1887 från ångaren »York City» olofligen tillegnat sig en trumma af väf, af häradsrätten 31 Dec. 1888 dömts för stöld till straffarbete i 6 månader samt ett års vanfräjd samt k. m:t at nåd nedsatt straffet till 100 kronors böter, hvilka erlagts, och då Karlsson, som sålunda nu blifvit öfvertygad att förut ha föröfvat stöld, skall som hade han på en gång blifvit för båda brotten lagförd samt det ansvar som i sådant fall skolat ådömas Karlsson icke bort sättas högre än det genom häradsrätten 31 Dec. 1888 ådömda, fann häradsrätten ytterligare ansvar för nu åtalade ej kunna Karlsson ådömas.
Södra häradsrätten.
Om ansvar för olaga huggande af ved hade till senaste sammanträdet bemmansägaren Johan Eliasson, Petarive i Garda, instämt arbetaren Johan Nyman dersammastädes.
I målet hördes tre vittnen. Johan Söderström berättade, att han visste, det svaranden haft lof att hugga en liten tall och en liten björk. Din björk, svaranden huggit, hade bestått af två stammar utgående från samma rot. Äfven hade vittnet iakttagit tvåstubbar efter huggna tallar, men han visste dock ej bestämdt, om Nyman varit dep, som huggit träden. Inför vittnet hade svaranden erkänt, att han huggit en tall och en björk utöfver hvad han haft lof till.
L. P. Hansson hade för svarandens räkning forslat hem 2 tallar, värda minst 1 krona stycket.
Petter Pettersson nade hvarken sett eller hört talas om att svaranden huggit något utöfver det lofgifna.
Käranden vidhöll sitt ansvarsyrkande, hvilket af svaranden bestreds. — Utslag afkunnas första rättegångsdagen af femte sammanträdet.
Om barnuppfostringshjelp till ett 25 Juli 1889 framfödt flickebarn hade Jen Olivia Olsson i När instämt drängen Edvard Lindgren derstädes. Svaranden nekade för faderskapet. Två vittnen, statkarlen Jakob Jakobsson, Sindarfve i Hemse, och drängen Leonard Olofsson från Burs intygade att parterna haft umgänge med hvarandra. — Utslag afkunnas nästa rättegångssammanträde.
För skogsåverkan hade hemmansägaren Nils Jakobsson i Bara instämt arrendatorerna af sitt hemman Karl Bomqvist och dennes son Nils Fransson.
Enligt arrendekontraktet skulle svarandena ha rätt att årligen afverka 8 kastar ved. Nu skulle de ha betydligt öfverskridit detta år 1888. De nekade.
Tre vittnen hördes. Arbetaron J. Björkander, Nygårds, kunde ej gifva någon upplysning om hur mycket skog svarandena huggit. Timmer hade de icke sålt, men väl huggit och användt till reparationer å gården, hvartill de, enligt kontraktet, voro berättigade.
Oskar Pettersson, Bjerby, berättade, att svaranden på våren 1888 af vittnet köpt 4 sågstockar för sanmimanlagdt 8 kronor. Frausson hade sedan af vittnet begärt intyg på att han af honom köpt »skog», men vittnet hade, oaktadt uppmaningar härtill, blott gifvit qvitto på erhållen liqvid för 4 stockar. Vittnet hade dessutom sett svarandena köra timmer och ved från det hållet, ler kärandens skog är belägen, utan att han vetat, om svarandena der ägde någon rätt till afverkninog. Den väg de kört sina lass hade varit den, som i allmänhet endast begagnas af hemmansägarne i Bara.
Mjölnaren Lars Nygren, Isume i Väte, framträdde för att aflägga sitt vittnesmål ien mindre normal sinnesstämning, utan att dock allmänna åklagaren ansåg sig kunna yrka ansvar å honom härför. Målet uppsköts till 5:e sammanträdet och ålades Nygren vid vite att då infiona sig nykter.
— Samma Nils Jakobsson hade äfven iett annat mål instämt Karl Bomqvist den yngre, enär han skulle från kärandens ägor utan att äga rättighet härtill, ha bortfört flere kastar ved. Svaranden nekade och yrkade ansvar å käranden för obefogad rättegång, hvilket denne bestred. Ett vittne Johan Björkander hade intet att upplysa i saken, och uppsköts målet för nya vittnons hörande till andra rättegångsdagen af femte sammanträdet.
Våldet mot förre handlanden Johan Bokström i Hemse 30 Sept. i fjor var nu ånyo före. Svarande var hemmansägaren Olof Nilsson, Ringome i Alfva, hvilken framstälde ansvarsyrkande å Bokström för olaga rättegång, hvilket bestreds.
Hördes ånyo förut hörda vittnena arbetaren Anders Andersson i Rone och konduktören Nilsson. Andersson bade ej sett att Bokström fått stryk. Men han hade vid ett tillfälle, 2 September, hört svaranden vid uppgörelsen af en. revers hos Johan Bokström yttra: »han har narrat mig, den förb. rackarn, och det skall han få fullt för». Detta erkände Olof Nilsson, men nekade fortfarande till att ha slagit Bokström.
Konduktör Nilsson hade ej heller sett hvem som slagit Bokström och ej heller sett Nilsson utanför B:s trappa samma afton våldet mot B. skedde. Bokström yrkade att vittnet måtte hänvisas till själasörjaren för att erhålla Re lysning om edens vigt och betydelse, hvilket yrkande rätten emellertid afslog.
Åklagaren öfverlemnade målet, likaså svaranden, men målsägaren Bokström begärde och erhöll uppskof till femte sammanträdet för att få som vittne hörd en lumpsamlare Böklund, hvilken hittills ej kunnat anträffas med stämning.
— Samme Johan Bokström hade instämt samme Olof Nilsson med yrkande om ansvar för det Nilsson dels från Bokström stulit en revers å 25 kr. 78 öre, dels dervid begått hemfridsbrott hos honom samt slagit honom.
Nilsson berättade, att han vid ett tillfälle vid en uppgörelse blifvit skyldig Bokström 10 kronor, hvarå han fått skrifva reverg, å hvilken summan dock ej fa-s antecknad, utan hade B. sedan ditskrifvit densamma med 25 kr. 78 öre, dervid medräknande en ytterligare skuld, hvari han påstått svaranden häfta till honom, Vid ett annat tillfälle, då Nilsson betalat de 10 kronorna hade han tagit tillbaka reversen, och bestred nu till alla delar målsägarens påståenden. Angående saken vittnade kakelugnsmakaren Albert Berg i Hemse, att han varit inne bos Bokström vid ett tillfälle då äfven svaranden varit der och talat med B. om någon skuld, Nilsson hade dervid framtagit en 10-krona och Bokström framlagt å skrifbordet på kontoret en reversbok. Då Bokström aflägsnat sig för att tala enskildt med vittnet, hade svaranden ur boken uttagit sin revers, sägande, att då den nu vore betalt vore den hans. Bokström hade då blifvit uppbragt, kallat Nilsson tjuf samt sagt sig skola telefonera efter länsmannen, som skulle häkta Nileson innan qvällen. Häraf hade dock ej blifvit något. Nilsson hade åter ute i boden bjudit Bokström 10-kronan, gom denne vägrat mottaga; dervid hade Nilsson uppbragt hållit fram den mot Bokström och dervid med handen rört vid hans bröst, men icke slagit honom och ej heller hade vittnet uppfattat saken som om Nilsson velat begå något som helst våld mot Bokström.
Vittnena Karl Olofsson och Petter Johansson, hvilka varit tillstädes vid samma tillfälle, aflade berättelser alldeles öfverensstämmande med den förestående.
Bokström yrkade ansvar å Olof Nilsson för stöld och våld. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af femte sammanträdet.
För våld och hemgång voro af länsman Lindström instämda bröderna Karl och Albert Darling från Burgsvik.
De hade en afton, enligt hvad polisförhöret gaf vid handen, öfverfallit arbetaren Karl Johansson och kusken Söderberg med hugg och slag &å allmänna landsvägen samt kastat sten och sparkat på angifvarnes dörrar. Svarandena nekade; emellertid erkände de, att de varit så öfverlastade att de ej hade något redigt minne af hvad de företagit sig. Dock påstod Albert Darling bestämdt att han först blitvit öfverfallen af Johansson. Vid polisförhöret hade angifvelsen styrkts af vittnena Albin Johansson, Oskar Pettersson och Anders Samsioe. Åklagaren öfverlemnade målet, men svarandena ville ha uppskof för vittnens inkallande. — Beslut meddelas första rättegångsdagen af 5:e sammanträdet.
För ärekränkning hade landtbrukaren T. V. Hellerström, Skogs, såsom förut är omtaladt, instämt postmästare M. A. Löfgren, Klintehamn.
Som vittne i saken hördes fru Sofia Schyl, Klintehamn, hvilken berättade att svaranden vid ett tillfälle i hennes hem, då hennes man och en tredje person voro närvarande, på tal om en hästaffår, käranden gjort, kallat honom »hästskojare».
Ingeniör V. Schyl berättade, att han en morgon kommit ned till svaranden, som ombesörjer utdelning af såväl extra som ordinarie post å Klintehamn, hvarvid svaranden berättade, att käranden för hr V. Wöhlers räkning afslutat ett hästköp i södret, hvarvid så tillgått a:t käranden förplägat säljaren så rundligt, att han försålt sin häst till underpris. Svaranden hade tillika yttrat att »nog vora det snygt gjort af en fastländing alltid; hade det varit en gotländing skulle han ej alls ha undrat derpå.» Svaranden hade också uttryckt sin förvåning öfver att käranden kunnat låna sig till slikt. Sin hustrus vittnesmål kunde han ej bestyrka, enär han väl hört hästhandeln vara på tal vid det af henne omnämda tillfället, men föga intresserad derför hade han ej lyssnat till hvad som sades.
Målet öfverlemnades och utslag afkunnas första rättegångsdagen af nästa sammanträde.
Zigenaren Johan Dimitri var af länsmännen Svallingsson och Lindström instämd för olaga bedrifvande af näringsfång. Som ingen nu visste, hvar svaranden fans, afstodo åklagarne från målens fullföljande.
En skogsbagge hade kapten Hj. Bolin å Suderbys köpt af handl. Oskar Bokström för 65 kronor. Då han, envligt Bokströms påstående, ej kunnat förmås att betala hästen, hade Bokström utverkat stämning å Bolin.
Svaranden genmälde härå i en skrift, att han mycket riktigt köpt en skogsbagge at käranden, hvilken uppgitvit att hästen vore inkörd samt med ed bekräftat detta. Svaranden ville nu ej bestrida att hästen före köpet varit körd, men att baggen ej blifvit inkörd, derpå vore den sjelf ett lefvande bevis. Så hade den en viss benägenhet för att gå bakåt i stället för framåt, samt visade en högst obehaglig lust att lägga sig till ro i dikena etc. Under sådana förhållanden hade svaranden sändt åter hästen, hvilken Bokström ej mottagit. Ej heller ville denne taga erbjudna 50 kronor för densamma.
Målet uppsköts emellertid till första dagen af nästa sammanträde.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Mars 1890
N:r 39
voro vid 1888 års slut — det senaste år, för hvilket beräkningar finnas brandförsäkrade för tillhopa 1,898,961 kronor. Samtidigt hade kyrkkassorna inom ön en sammanlagd behållning af 134,441 kronor 97 öre. I skuld voro endast Visby landsförsamlingar, Vänge, Buttle, Eskelhem och Burs för tillhopa 9,107 kr. 6 öre.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 Februari 1890
N:r 30
låter arfvingarne efter aflidae Joh. Dablgrens bustra, Vivungs i Vänge, till den högstbjudande försälja såväl den lösa som fasta egendomen fredagen den 28 denneg från kl. 10 f.m. Den fasta egendomen utgöres af 1/29 ntl Vivungsa med nyuppförda åbygnader, gränsande intill allmän väg 1/8 mil från Buttle statiop, Den lösa egendomen består af möbler såsom bord, stolar, sängar, en skänk, en vätfstol, glas och porslin, jernsaker; träkärl; ett väggur, 1 jagt bössa; sängkläder och linne, den aflidpas gångkläder; kreatur: 1 sto, en ko; åker- och körredskap såsom last- och arbetsvagoar, 1 kälkrack, 1 foderhäck, 1 jerobarf, plogar, 1 kornvält, 1 hyf: velbänk samt diverse snickaresaker, 1 sigdstep, 1 kakelugn samt diverse handredskap m. m.
För den lösa egendomen lemnas åt godkände och vederhäftige inropate betalniogsanstånd till den 1:ste nästk. Oktober. För den fasta egendomen blifva vilkoren tillkännagifna före utropet.
Guldrupe i Februari 1890.
Efter anmodan,
J. P. JACOBSSON.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28
hafva under år 1889 vårdats 364 sjuke under 10,543 dagar mot 349 sjuke under 10,453 dagar år 1888. Af de år 1889 vårdade komma 348 under 9,961 dagar på lasarettsafdelningen och 16 under 582 dagar på kurhusafdelningen.
Inom lasarettsafdelningen hafva i allmänna sjukrum vårdats 333 sjuke och i enskilda rum 15 sjuke. Friplatser hafva under året lemnats åt 12 personer under 1,148 dagar förutom kurhuspatienterna.
15 hafva under året aflidit och 330 utskrifvits; 19 voro vid årets slut qvarliggande. Högsta antalet vårdade voro 42 i Mars och lägsta 13 i December. Medeltalet underhållsdagar för hvarje sjuk uppgår till 28,96 och medeltalet sjuke dagligen till 28,88.
De å kurhusafdelningen vårdade tillhörde alla länct. Efter 6 Dec. och till årets slut fans här icke någon patient.
Under året ha 166 opererats å lasarettet, 19 å polikliniken.
Af de å lasarettsafdelningen vårdade tillhörde 3 Ala socken, 2 Alfva, 3 Alskog, 5 Ardre, 3 Anga, 3 Atlingbo, 1 Bara, 5 Barlingbo, 4 Björke, 3 Boge, 2 Bro, 3 Bunge, 2 Burs, 2 Buttle, 1 Dalhem, 2 Ejsta, 3 Eke, 2 Ekeby, 4 Endre, 5 Eskelhem, 6 Etelhem, 2 Fardhem, 1 Fide, 1 Fleringe, 2 Fols, 5 Follingbo, 3 Fröjel, 5 Fårö, 1 Gammalgarn, 3 Garda, 1 Gothem, 2 Guldrupe, 3 Grötlingbo, 6 Hablingbo, 2 Hall, 3 Halla, 1 Hafdhem, 5 Hangvar, 5 Hejde, 2 Hejdeby, 4 Heinum, 8 Helvi, 5 Hemse, 1 Hogrän, 1 Hörsne, 5 Klinte, 9 Kräklingbo, 8 Källunge, 1 Levide, 6 Lau, 1 Linde, 1 Lokrume, 3 Lummelunda, 1 Lye, 9 Lärbro, 4 Lojsta, 3 Martebo, 2 Mästerby, 2 Norrlanda, 3 När, 6 Othem, 11 Rone, 5 Roma, 1 Rute, 7 Sasda, 1 Site, 1 Sproge, 4 Sjonhem, 7 Stenkumla, 6 Stenkyrka, 2 Stånga, 3 Tingstäde, 2 Tofta, 4 Vall, 5 Veskinde, 5 Vesterhejde, 2 Vestergarn, 4 Vallstena, 6 Vamlingbo, 50 Visby stad, 1 Visby norra landsförsamling, 5 Vänge, 3 Väte, 5 Öja, 1 Östergarn och 7 från andra län.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 Februari 1890
N:r 21
År 1850 på Gotland.
I vårt förra nummer meddelade vi en liten skildring af yrväderstisdagen 29 Januari 1850 sådan den tett sig från Värmlands horisont. Vi ha trott att det ej vore utan intresse att äfven efter de gåvg na 40 åren minna om huru den märkliga dagen var beskaffad på vår egen ö, då ju de flesta nu lefvande ej kunna ha något minne af densamma. Vi följa dervid Gotlands Läns Tidning för sagda år.
I dess nummer för fredagen 1 Februari läser:
Sistlidne tisdagsafton och derpå följande natt upplefde vi här ett af dessa förfärliga naturoppträden, om hvilka man, enligt den gamla sagan, kunde vara hågad att tro, att Stormguden lössläpt alla sina fängslade andar. På förmiddagen var vädret klart och vackert med nästan blida sydvestliga vindfläktar, men senare på dagen sprang vinden på nordvest och nordlig med nästan orkanlik storm och yrsnö. Det hemska mörkret, som dock fram på natten aflöstes af ett växlande (mellan stormmolnen framlysande) månsken och hafvets öfver allt förnimbara våldsamma brusande och sjudande samt den öfver hafvet med obeskrifligt hvinande och dån frambrusande kalla stormen — allt detta tillsammans bildande ett nattstycke af dysterhet och fasa, De nedpiskande yrsnöhvirflarne gjorde snart allt färdande på gator och vägar äfventyrligt. De nedblåsta fönstren, de afblåsta takpinnorna, de kullblåsta planken m. m. voro nu tilldragelser af ingen betydenhet emot andra rysliga olyckor, som timade denna natt.
På vägen mellan Visby och sitt hem i Vesterhejde omkom arbetskarlen Klintberg, hvars lik vid den följande dagens snökastning hittades i ett dike vid de så kallade Djupqvior, bredvid de oxar, han kört och hvilka stela af is till bälften stodo inyrda i snön med tillfrusna ögon. Liket infördes till stadsn, men de af v. stadsläkaren Rsuterman gjorda räddningsförsöken blefvo fruktlösa. Osxarne deremot repade sig svart efter erhållen skötsel och äro utan fara. Klintberg och tvänne andra arbetskarlar hade med 3 par dragare till staden inforslat 3 häckar halm och alla tre företogo sig i ovädret i sällskap med tre qvinspersoner emot husbondefolkets och allas råd den vådliga utresan, som för Klintberg slutatade så olyckligt.
På vägen emellan Follingbo och Visby har samma natt en arbetskarl vid namn Lindström (bosatt i staden) omkommit och hittats dödsfrusen i snön.
Piloglagsföreståndaren Jacobson, som på tisdags e. m, varit ute med det till snökastning uppbådade manskapet hemlsddes, förkyld och afled den följande morgonen.
På vägen mellan Visby och sitt hem i Dilhem tog husbonden Hans Pettersson Dunegårda, åkande med ett par hästar, i mörkret, stormbyarne och dea starka kölden på Endre backe miste om vägen, och efter flere timmars fruk löst sökande träffade han slutligen bivägen till Endre prestgård, der den i beklagansvärdt tillstånd stadde mannen fann skydd och vård och der han de senaste dagarne qvarlegat med af kölden svårt angripna armar och fötter. *) Om personer, som varit i fara att med fordon och dragare bsgrafvas på landsvägarne, om personer, som blifvit här och der inyrda utan att kunna fortsätta resan m. m. gå många berättelser. Fruktanpsvärdt är, att flere olyckshändelser komma att spörjas från denna rysliga qväll och natt, hvilka för arbetaren i skogen, för formannen på vägen, för armodets barn utan föda och kläder i de bräekliga kojorna — vi hoppas att icke behöfva tillägga: för seglaren på hafvet — säkert varit i dubbelt mått fasansfulla.
Numret för 8 Februari innehåller följande:
Såsom följder af detta utomordentligt rysliga oväder, hvars like ingen af de pu lefvande kan minnas, hafva ytterligare såsom man kunde befara många olyckshändelser blifvit försporda. Inberäknade de i förra ovumren omtalade dödsfallen — — — har man sig bekant, att tillsammans 10 (kanske 11) menniskolif denna förfärliga qväll och natt gått förlorade.
Hval Visby angick omnämdes sist förstörelsen å tak, plaak och fönster; särskildt bör kanske nämnas, att flere hundra tegelpannor lössletos från södra sidan af domkyrkans tak och att några plankor utrefvos ur vestra trätornet (strax under den s. k. altanen) på samma kyrka, — Hvad angår nya hamubygnaden härstädes, lära från en söndrig kista i vågbrytaren några stockar ha kastats i land äfvensom en mängd stenar från sluttningen vräkts upp på kammen af vågbrytaren. — Att St. Karins 200 år gamla och (på den platsen) vanprydliga trätorn med sitt numera nästan odugliga urverk icke denna gång nedstörtade, till glädje för alla kringboende, som för alla, hvilkas beundrat den sköna rninen torde slutligen böra omnämnas.
På landet har förstörelsen månvgenstädes gått fram och i mångfaldiga former, och det skulle behöfvas stort utrymme att uppräkna de väderqvarnar, lador och uthus, som blifvit mer och mindre förstörda eller alldeles kullblåsta. Ds i uthusen befintliga kreaturen kunde ofta endast med möda räddas; endast vid Sigters i Hafdhem (enligt hvad hittills veterligt blifvit) ha tårkreatur blifvit krossade under en nedramlad husgafvel, I vissa trakter ha de snöhöljda vägarne varit liksom granbeströdda i följd af den myckna barr, som stormen afslitit från granar och tallar. På många ställen ha stora träd blifvit afbräckta och bortslungade flere hundra alnar. På ett annat ställe ha väderqvarnar af stormen ofrivilligt satts i gång och börjat mala, med mera dylikt. Om Fröjel kyrka berättas det, att dess tak skall vara så godt som rensopadt från tegel. Om Stenkyrka kyrka skrifver en korrespondent, att en del af brädbeklädnaden på tornet samma qväll med förfärligt buller nedrasade. Följer nu i ordningen, att från landet omnämna olyckor afsvårare art, förluster som äro oersättliga.
Fader och son. Husbonden Olof Johansson, Rosarfve, och dess son husbonden och sergeanten And. Jak, Rosengren, i Tingstäde, hade den olyckliga tisdagseftermiddagen varit ute på snökastning och efter slutadt arbete någon stund uppehållit sig vid Träskväller gård. Oaktadt det häftiga yrvädret, begåfvo de sig kl. 8 på aftonen åt hemmet, beläget ungefär en half mil från Träskväller. Men under vandringen i den allt mer och mer för\’ärliga snöyran hade de troligen blifvit utmattade samt nedyrda. Efter ett sorgfälligt sökande, som började på orsdagsmorgonen, igenfunnos de först kl. 1 e. m. dödfrusna och liken liggande bredvid hvarandra, endast på några hundra alnars afstånd från bemmet. Bägge efterlemna enkor och barn. Såväl O:of Johansson R»arfve som hans son Rosengren om alas såsom nyktre och allmänt högaktade män, och lär den förres enka i följd af sorg och förtviflan öfver förlusten af både man och son vara i ett högst oroande och beklagansvärdt tillstånd.
Johan Stenbom, Lokrume, i tjenst hos husbonden Klas Hammars i nämda socken, hade likaledes varit ute på snökastning. På bemvigen har han blifvit nedyrd i snön och der ljutit döden. Hans lik hittades i en åker nära vid Stora Hammars.
De båda barnen. Den fattiga styrmansenkan Ruthbergs i Rute tvänne barn, en flicka om 14 och en gosse om 10 års ålder, hade på tisdags e. m., då vädret ännu var vackert, tillsammans vandrat till gårdarne i sockren för att begära understöd och gåfvo sig sedan på hemvägen till modren, boende vid Vestrume gård. Torsdags f. m, hittades af den tröstlösa modren de stackars barnen ihjälfrosna nära hemmet.
Maria Elisabet Kullberg, i tjenst hos busbonden Petter Berg, Nygårds i Vänge, hade tisdags f. m, blifvit skickad till Gandarfve qvarn med en mindre fora råg. Som vägen till Gandarfve var mindre farbar, så valde bon en vanlig viuterväg öfver Vänge myr och kom också sintligen fram, På e. m. försökte hon att återvända samma väg. I hennes hem förmodade man, att hon i anseende till ovädret qvarstannat på Gandarfve och som hennes husbonde följande onsdag icke vistades vid hemme, kom man icke förr än torsdagsmorgonen att anställa efterfrågningar, och af personer från Gandarfve fick man nu den oroande underrättelsen, att pigan Kullberg på tisdags e. m, begifvit sig på hemvägen. Nu började mar att söka och vid middagstiden påträffades häst och släda, stående i snön i fela af myren i slädan låg den unga qvinnan dödfrusen. Sedan dragare från Gandarfve blifvit anskaffade, hemfördes liket till Nygårds, Hästen, som i nära 2 dygn stått nedyrd i snön, var vid lif men alldeles stel af köld. Slutligen må omnämnas ett litet drag, som på ett rörande sätt bevittnar denna tjensteqvinnas i dess sista stunder och oaktadt dess förtviflade belägenhet visade omsorg om hästep, hennes kamrat i olyckan och hennes husbondes egendom. Det stackars djuret påträffsdes nämligen med omsorgsfullt pålagda täcken, hvilket man kanske kan antaga att hon gjort, sedan hoppet om räddning var uppgifvet och innan hon sjelf satte sig i slädan — att dö.
Anders Höglund i tjenst hos husbondeenkan Ingrid Lisa Olofsdotter Rofvalds, likaledes i Vänge, hade på tisdags morgon i sällskap med en annan arbetare, Karl Vedin, utgått för att bugga bjälkar i Rofvalds skog. På aftonen skulle de\’återvända hem, men gingo i följd af snöyran vilse och, oense om rätta vägen, styrde hvar och en åt sitt håll. Vedin hemkom kl.
9 samma qväll, men Höglund var och förblef borta, Sedan man följande dag förgäfvas sökt efter honom, hittades först på torsdagen hans lik, liggande framstupa med armarne i kors öfver annigtet och tröjkragen uppdragen öfver hu\’vadet, tätt invid en 2ärdesgård till den s. k. Rofvalds myr.
Mot dessa sorgliga berättelser gör nedanstående romantiska händelse ett angenämt afbrott.
Samma tisdags e.m, 29 sistlidne Januari återvände den 13-årige tjenstegossen Nils Högberg till sitt hem, Rings i Hejnum, från Kyrkeby, dit han af sitt husbondefolk varit skickad att köpa bränvin, På vägen hemåt besökte han en nära Kyrkeby boende torpare och begaf sig deritrån klockan 4, oaktadt ovädret radan börjat. Hemma vid Rings tog man för afgjordt, att Nils stannat qvar vid Kyrkeby. Men då han den följande dagens förmiddag ej hördes af, så skedde efterfrågan, och sedan man fått veta hvad bär ofvan omförmäldt är, började man ana att Nils omkommit. Man började nu att söka. Här och der invid gärdesgårdar och träd tyckte man sig se spår af menniskofötter, man följde dessa spår öfver åkrar och ängar och skogsmarker, tills de slutligen alldeles försvunno, Men då fäste sig de letandes uppmärksamhet vid en ovanlig upphöjning i snön, man undersökte den, fann en liten buske och der bredvid — låg Nils, hopkrupen och sofvande! Han väcktes ur sin dvala, Hans glädje var obeskriflig. Stel och frusen, bad han befriarne att hjelpa honom på benen och gifva honom en bit bröd. Illa beklädd, nästan trasig och halfnaken hade Nils legat under sitt snötäcke i 20 timmar.
Nu följer det prosaiska af denna underbara tilldragelse.
— Hvar har du bränvinet, som du skulle köps? — tillspordes den räddade gossen.
— Bränvinskaggen ligger på heden — svarade han — jag orkade ej bära den längre.
Den återfavs också. Nils hade varit klok nog att icke smaka dess innehåll, hvilken återbållsamhet troligen bidrog till hans räddning och hastiga återställande.
Samma tisdag hade hustra Löfqvist från sitt hem, fattigvå:dsstugan i Bro, begifvit sig till staden, men var 6 dennea ej ännu återkommen, hvarför man förmodar att hon gått vilse och omkommit **).
Många personer, både fotgängare och åkande, äldre och yvgre, voro ute den rysligt oförgätliga tisdagsaftonen och sväfvade alla i beständig lifsfara, Vi ha hört stora och starka karlar berätta, huroledes det var omöjligt att gå hundra steg utan att bsböfva lägga sig ned E snön för att få andas ut och hämta nya krafter, samt att det var nästan ogörligt att länge hålla ögonen öppna i anseende till de som nålar i ögonen stickande, npdpiskande små hvassa snöflingorna.
Det lär vara tämligen säkert, att i manuaminne, kanske icke på flere hundra år, något sådant oväder rasat på Gotland — — — —.
*) På Pettersson måste sedan å lasarettet amputeras 8 fingrar.
**) Detta bekräftade sig sedermera.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Februari 1890
N:r 20
vid Gotlands infanteriregemente ha antagits ynglingarne Jakob Adolf Dahlgren från Levide, Jakob Petter Elof Nilsson från Ala och Olof Petter Adolf Larsson från Vänge med placering under nr 123, 124 och 125 vid Garda kompani.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 Januari 1890
N:r 16