Af årets inskrifningsrevision

blef K. N. V. Hallgren född 8 Febr. 1873, från Vifvungs i Vänge, hvilken inskrifvits i vapentjenst vid fotfolket, befriad från krigstjenst och afförd ur inskrifningslängden. J. P. Cedersten, född 24 Nov. 1873, från Sanda i Östergarn, hvilken inskrifvits såsom duglig till annan tjenst i hären och uttagits till smed, samt Herman Värnström, född 10 Mars 1873, från Bringes i Vänge, som inskrifvits vid fotfolket, hade anhållit den förre om befrielse från krigstjenst och den senare från värne pliktens fullgörande. Båda ansökningarna ogillades och Cedersten tilldelades fotfolket.

Gotlands Allehanda
torsdagen den 14 April 1892
N:r 57

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Tredje sammanträget å Skogs 14—15 Mars.) Handl. Aug. Nyberg, Klintehamn, hade instämt Aug. Åström, Lingsarfve, och hans morbror Johan Andersson, för att desse skulle hafva på bedrägligt sätt tillnarrat sig 2 säckar guano, värda 25 kr., genom att vid reqvisitionen uppgifva såsom reqvirent en bekant fullt vederhäftig person, hvilken dock intet hade med saken att skaffa, Sedan ett vittne hörts, uppsköts målet för vidare bevisnings förebringande; Joh. Andersson ådömdes 5 kr. böter för uteblifvande.

För öfverträdande af lotteriförordningen hade kronolänsman Svallingson instämt landtbrukaren G. Nyman, Stelor i Vestergarn, Stämningen innehöll, att N. vid flera olika tillfällen tillstält eller biträdt vid lotterier för olika ändamål, hvilka ej ens kunna få namn af välgörande. Svaranden genmälde i inlemnad skrift, att han visserligen en gång biträdt vid ett lotteri af en syförenings arbeten, men gjort det i välmening för ett godt ändamål, och hade han ej ens tillhandahållit lotterna till salu, utan endast låtit dem hos sig afhämtas, hvadan han bestred stämningens berättignnde. Målet öfverlemnades af parterna.

Barnaföda, Lars P. Nygren, Etelhem, var af Kristina Nordström instämd for utfående af bidrag till uppfostrande af två hennes barn, till hvilka hon påstod Nygren vara fader, Inför rätten upplystes, att ena barnet sedermera aflidit. Svaranden nekade och målet uppsköts.

Länsman E. Eneman yrkade ansvar å Lars Jakobsson, Mårtens i Sproge, för våld mot fader. Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Barnaföda ville Maria Pettersson, Sanda, att Johan Lyberg, Vestergarn, skulle åläggas utgifva för ett barn, till hvilket L. skulle vara fader. Käranden företedde ett vittne, som berättade åtskilligt för svaranden graverande. Målet öfverlemnades, sedan upplyst blifvit, att svaranden afrest till Amerika.

Samma yrkande hade Emma Johansson, Levide, tramstält mot Edv. Nordström. Barnet föddes 28 Maj 1891. Ett vittne var inkalladt, men led i betänklig grad af minnessvaghet i denna fråga. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af nästa sammansträde.

Redovisning för förvaltningen af fadersarfvet ville O. N. Allander från Visby hafva af Lars Jakobsson, Sanda. Svaranden företedde afskrift af en handling från 1854, hvarigenom A. skulle hafva gifvit afkall å arferätten i hemmanet Alands och derför erhållit 600 kronor i vederlag. År 1880 hade på svarandens ansökan Allander blifvit för död förklarad, alldenstund han sedan 1860 ej låtit sig afhöra. Allander var nu personligen närvarande och upplyste, att han i tretio år vistas å Amerikas vestkust och aldrig någonstädes sett någon kallelse att infinna sig på Gotland för att taga arf i besittning. Svaranden var ej heller nu beredd att styrka det sådan kallelse varit i laglig ordning utfärdad.
Utslag afkunnas 1:a rättegångsdagen af femte sammanträdet.

Skogsåverkan. Ett flere gånger handlagdt mål mellan kronolänsman Emil Eneman å tjenstens vägnar och Joh. Karlsson, Lojsta, angående åverkan af skog i den s. k. Lillhagen å Lojsta prestgårds annex, behandlades åter i går. Fem vittnen hördes. Första vittnet hade kört förbi Karlssons gård och der sett ett antal stora stockar ligga på gården, men visste ej hvadan de kommit eller hvart de skulle fara. Andra vittnet hede sett att svaranden kört på skogsleden, men hade ej sett om han haft något på lasset eller i så fall hvad detta var. Till sist tog på upprepade frågor lassets innehåll form af grenved. Tredje vittnet hade en gång för ett år sedan gått genom Lillskogen och der sett svaranden och hans far syssla med någonting vid sitt lass, men tyckt att det ej angått honom och derför ej lagt sig i det. Visste ingenting. Fjerde och femte vittnena voro ännu okunnigare. Uppskof till 2:a rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

En riktig baggbölare tyckes arrendatorn af Rangsarfve häradeskrifvareboställe i Alskog, Jakob Rondahl, vara, Han var af länsman E. Eneman instämd för att hafvavvid flere tillfällen från Ragnsarfve skog bortfört äf-honom olofligt fäldt virke, hvilket dels försågats och sålts, dels användts för eget behof, bland annat till stängsel å hans egna jordägor. 3 vittnen hördes. Ett kunde ingenting alls upplysa, men de andra båda i stället så mycket mera. Det första af dessa hade såsom varande i hans tjenst våren 1890 varit svaranden behjelplig dels att fälla och stycka 2 ekar, dels en del furuskog, hvaraf blitvit minst 5 tolfter stockar. Derjämte hade huggits litet jämt i Ragnsarfve skog hela vintern. Dessutom kunde vittnet intyga, att minst 3 lass stör huggits och sedan försålts söderut på Gotland. — Detta vittnesmål bestreds af svarandeombudet å hufvudmannens vägnar. — Det återstående vittnet berättade, att han vid Vesterby såg i Ardre varit med om att försåga för svarandens räkning omkring 6 tolfter stockar, af hvilka han visste största delen vara tagen från Ragnsarfve skog. Stort ingenting af detta hade enligt vittnets uppfattning kommit Ragnsarfve till godo, på sin höjd att några plankor inlagts till ladugolf.
Vittnet intygade dessutom, att två ekar huggits samt att 3 lass troder körts från Ragnsarfve till Bofride hage.
Efter detta vittnesmåls afläggande anmälde svarandeombudet, att han ej vidare ville taga befattning med saken. Käranden begärde för vidare bevisning uppskof, hvilket beviljades till andra rättegångsdagen af femte sammanträdet, då svaranden vid 25 kronors vite förständigades att personligen inställa sig.

Tvist om jord. Handl. Victor Hansén, Burgsvik, hade genom kronolänsman Svallingson instämt enkan Bina Danielsson för att genom häradsrätten få utredt, hvem som hade bättre rätt till en jordlägenhet, afsöndrad från Bobbenarfve eller Mårtens hemman i Öja. Denna lägenhet hade öfvergått till svaranden såsom arf efter Jakob Öjedahl, hvilken år 1800 bekommit den genom byte med en viss Charles Chasseur i Visby. Käranden påstod att hvarken svaranden sjelf eller föregående fångesmän kunde bevisa sin rätt till den omtvistade jorden. Svaranden bestred yrkandet på grund af långvarigt obestridt innehafvande (sedan år 1800) samt emedan käranden i intet afseende styrkt sin bättre rätt. Målet uppsköts till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Norra häradsrätten. (Tredje sammanträdet vid Alleqvia 14—15 Mars).
Målet mellan Otto Fredriksson, Ljugarn, och Karl Ronander dersammastädes, rörande utbekommande af ersättning för hjelp med ilandbergning af spritfat förevar ånyo. Svarandens ett vittne hade sett Ronanders två söner berga i land hvardera 2 spritfat. Då dessa sedan kördes upp till tullkammaren, hade Fredriksson varit med, men vittnet hade ej sett att han på något sätt tagit befattning med faten, Som det nu upplysts, att de 6 spritfat, käranden bjelpt till att berga, tillhörde ej endast Karl Ronander, utan äfven hang båda söner, begärde kärandeombudet uppskof för att instämma äfven dem, Detta bestreds af svaranden, som yrkade ansvar å käranden för rättegångs missbruk, Om uppskof ej beviljades, ville käranden, att svaranden skulle fria sig från krafvet med ed. Yttrande meddelas första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Ärekränkningsmålet mellan byggmästare N. Persson, å sin hustrus vägnar, och handlanden Mikael Ekström å Fårö förekom ånyo vid detta sammanträde. Svaranden kunde ej nu påminna sig hvad han sagt om Helena Persson, vid den ifrågavarande kommunalstämman, men hen kunde bestämdt påstå, att det icke varit något förklenande, hvadan han bestred alla ansvars- och ersättningspåståenden. För att skaffa bevis erhöll käranden uppskof till femte sammanträdet, andra dagen.

De onda tungorna i Slite. I målet mellan poststationsföreståndaren Gustaf Risberg i Slite och arbetaren Karl Strandberg derstädes hördes vid detta tillfälle lotsåldermannen J. P. Vallin som vittne. Han berättade, att sommaren 1890, då pratet om det konstiga postqvittot börjat, hade han vid ett tillfälle frågat Strandberg, hvad denne tänkte derom. Hvad Strandberg sagt, kunde vittnet ej påminna sig, men han mindes att han derpå sjelf svarat; »Jaså, då äro vi af alldeles olika meningar, ty jag tar Risberg fri för min del». Sedan hade vittnet hört S. samtala om det förkomna brefvet med några arbetare, hvarvid han hört honom yttra: »Nej, det der var inte något vanligt qvitto, utan ett som skulle skickas till agenten i Göteborg». Vittnet hade då sagt: »Nu står ju Strandberg och säger osanning för folket här; det var allt ett riktigt qvitto, som Stenström skref under för gumman».
Svaranden bestred, att hvad än Strandberg yttrat, det skett i afsigt att på något sätt vara förklenande om käranden, utan vore det att hänföra till vanligt »käringprat», sådant som hela Slite samhälle gjort sig skyldigt till.
Han yrkade ansvar å käranden för obefogad rättegång. Käranden å sin sida yrkade ansvar å svaranden för hvad han låtit komma sig till last samt fordrade en del ersättningar. Utslag vid femte sammanträdet.

För egenmäktigt förfarande hade Johan Gardell Boters i Anga, instämt K. Classon, Butle, Svaranden hade, såsom förut nämts, af M. Anselm Pettersson Ardags köpt 1/8 mantal Hammers i Norrlanda, hvilket Pettersson exekutivt inropat. Käranden hade påstått att svaranden dels tillgripit å egendomen foder, som ej ingått i kopet, dels nekat utlemna käranden tillhörig hafre, hvarför han fordrat en ersättning af 105 kronor.
Käranden återkallade stämningen hvad fodret beträffade, men yrkade ersättning för en half häck hafre med 8 kronor. Målet öfverlemnades. Yttrande vid femte sammanträdet.

Vattenverksmål. Delägarne i Vänge myr, som låtit landtbruksingeniörSylvan uppgöra förslag till myrens afdikning, hade instämt ägarne af Sixarfve såg i Viklau med yrkande, att, då de envist motsatte sig afdikningen, de måtte åläggas att antingen visa sin rätt att genom dammar dämma upp vattnet eller också åläggas att utrifva vattenverket. Å kärandena hade uttagits genstämning af svarandena, hvilka bestredo att de motverkat utdikningen samt yrkade, att om vattenverket skulle utrifvas, lösesumman för detsamma skulle beräknas efter helt andra grunder än de hufvudkärandena ville göra gällande.
Efter någon utredning enade sig ,båda parterna om att begära häradssyn, hvartill dag senare kommer att utsättas.

Misshandel. Arbetaren Gustaf Andersson, Godrings i Ganthem, hade instämt skolläraren Lars Petter Höggren derstädes med yrkande om. ansvar för det denne skulle 2 Februari så ha misshandlat hans sun Gunnar, att denne blifvit sjuk deraf.
Enligt ett vid rätten företedt skolrådsprotokoll framgick, att skolläraren, i närvaro af kyrkovärden Pettersson, gifvit gossen flere slag utanpå underkläderna med ett ris af omåttliga dimensioner, hvarvid han dels begagnat skaftet, så att flere blånader uppstått.
Skolrådet, som ansåg, att läraren farit fram med öfverilning samt förgått sig, förklarade, att derest sådant ytterligare hände, skulle läraren af skolrådet undfå varning. Af dr Ernst Björkman hade lemnats tvänne intyg af hvilka framgingo, att gossen varit behäftad med flere blånader samt fått inflammatorisk retning i pjurarne, som dock senare gått öfver, hvilket styrkte läkaren i hans antaKanda att ajukdomen haft sin orsak i misshandel.
Rörande förloppet af tilldragelsen berättade käranden, att skolbarnen under rasttimmen i frukostrummet stojat något, hvilket föranledt läraren att i besinningslös vrede rusa ut, dervid han betett sig så löjligt, att gossen Gunnar ej knnnat låta bli att skratta, hvilket föranledt den hårda agan. Gossen vore ej ännu återstäld, hvilket framgick af ett nyss af dr Björkman utgitvet pytt recept för hans räkning.
Svaranden, som företräddes af skoll. Herlitz i Halla, bestred att gossen blifvit misshandlad. Orsaken till agan hade varit att gossen ofta uppfört sig så, att hans bestraffning måste blifva en följd, om ej disciplinen i skolan skulle slappas. Han frågade käranden om ej samtidigt någon annan än svaranden slagit gossen, hvarvid denne förklarade att gossen sagt, det kyrkvärden Pettersson, som tillkallats för att »hålla i» offret, äfven basat på honom. Svarandeombudet fäste sig vid läkarebetygets uttryck att gossens sjukdom syntes härleda sig från misshandel, Han ansåg det återstå att bevisa, att så också verkligen var förbållandet.
Käranden erhöll uppskof för vidare utredning till femte sammanträdet andra rättegångsdagen.

För försummad väghållning hade kronolänsman Arvid Jacobsson instämt enkefru Agnes von Corswant å Stafva i Barlingbo. En söndagsmorgon hade det vägstycke mellan Visby och Roma, som det åligger Stafva att underhålla, varit ofarbart.
Svaranden erkände, att så varit förhållandet blott en kort stund, innan gårdens folk efter ett väldigt snöfall hunnit skotta upp vägen. Åklagaren, som; emellertid påstod att vägen varit ofarbar nåra 8 dagars tid, erhöll uppskof till femte eammanträdet för att styrka detta.
Följande utslag afkunnades:

Förre sergeanten Nordströms, Demba å Fårö, förmyndare förpliktades att i ersättning för af Nordström, som vid tillfället ej varit vid sina sinnens rätta bruk, förstörda 25 ejderbon jemte deri befintliga 6 tjog ägg, utgifva kr. 27: 50.
Med ed dömdes Johan Niklas Budin, Kyrkljufves i Vänge, att fria sig från beskyllningen att under förra hälften af 1891 ha från Vänge kyrkoherdeboställo tillhörande skogs.
mark olofligen tillegnat sig och bortfört tillhopa två tolfter bräder, eller så stor del deraf han ville under eden inbegripa.

Skilnad till säng och säte på ett år har ådömts skolläraren Mickael. Lindström. från fn och hans hustru Kristina Maria Jernberg.

Landtbrukaren Karl Anschiltz\’ ansvarsoch ersättningsyrkande mot arrendatorn Lorens Stenberg från Qvie i Martebo, för det denne tagit oloflig väg öfver kärandens ägor och derigenom åstadkommit skada, blef af häradsrätten ogilladt, likaså svarandes yrkande om ansvar för ärerörig beskyllning.

Ogilladt blef af häradsrätten kronolänsman Arvid Jacobssons åtal mot hemmansägaren O. Jacobsson, Tibbles i Hejdeby, för det denne skulle ha bortfört foder från det af honom arrenderade Hejdeby annexhemman.

Till 75 kronors böter dömdes kalkläskerskan Karin Mårtensson för det hon pådiktat poststationsföreståndaren Gustaf Risberg i Slite brott, hvarå straffarbete i öfver 2 år kunrat följa. Det gälde som bekant, ett bortkommet rekommenderadt bref.

I det menedsmål, hvari husbonden Gustaf Andersson, Stora Velinge i Butle, samt hu stra Johanna Carlsson varit invecklade, fri kändes Andersson på grund af bristande bevisniog men dömdes hustru Carlsson för det hon mot bättre vetande vittnat falskt i ett djurplågerimål, men sedan sjelfmant återkallat vittnesmålet innan skada följt, till en månads fängelse.

För olaga handel dömdes kringvandrande Markus Behrman att böta 14 kronor.

Till edgång i ett barnuppfostringsmål, instämdt af Helena Matilda Andersson från Gerungs i Butle, dömdes drängen Gustaf Oskar Pettersson vid Vatlings i Fole.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Mars 1892
N:r 42

Genom ålderklassers ingång

i och afgång ur landtstormen inom Gotlands inskrifningsområde m. m. har nedanstående underbefäl förordnats inom Visby kompaniområde: till underofficer: vice häradsh. H. W. Cramér; till korpraler: G. W. Johavsson och J. P. Eklund; inom Roma kompaniområde: till underofficer: A. Jakobsson, Bolex, Eskelhem; till korpralen: L. E A. Björkman, Stora Homa i Stenkumla och J. E. Pettersson, Slitegånds i Dalhem; inom Tingstäde kompniområde: till underofficer: M. N. Söderström, Vala i Stenkyrka; till korpraler: K. J. J. Lindgren, Röstäde i Ekeby och O. J. Johansson, Petsarfve i Norrlanda, A. E. Hallberg, Tuer i Bro och J. J. P. Martelör, Myra i Martebo; inom Lärbro kompaniområde: till undarofficer: A. E. Olofsson, Lärbro skolhus; till korpraler: A. O. Sjöström, Slite i Othem, A. N. Bergbom, Alby i Rute, 95 124/1878 Vessman, 14 184/1874 Anderssov; inom Klinte kompaniområde: till underofficer: O. Olofsson, Pilngns i Mästerby, O. Jakobsson, Loggarfve i Klinte; till korpraler: K. Nilsson, Löfves i Hejde och O. Romin, Hägur i Ejsta och A. Eklund Stenhuse i Sanda; inom Garda kompaoiområde: till underofficer V. J. N. Häglund, Gandarfve i Vänge; till korpral: J. A. Söderberg, Hallbjens i Guldrupe; inom Hemse kompaniområde: till underofficer: E. J. F. Hägg, Stumle i Alfva, A. Jacobsson, Dalbo i När; till korpraler M. R. Lindström, Lingvide i Hemse och J. P. Pettersson, Gerete i Rone; inom Hafdhems kompaniområde: till underofficer: P. K. Hansson, Bertmessa i Hamra; till korpral: H. Jacobseon, Öjmunds i Hamra.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Februari 1892
N:r 23

Dödsfall Hermanna Maria

Att min kära maka Hermanna Maria, f. Enequist, efter svåra lidanden stilla afsomnade i Vänge Prestgård lördagen d. 6 dennes i en ålder af 38 år, 2 månader och 4 dagar; djupt sörjd af mig, barn, syskon och vänner, varder endast på detta sätt meddeladt.
Vänge prestgård d. 6 Febr. 1892.
E. Kahl.
Psalt. 126, 1 v.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Februari 1892
N:r 21

Kyrkoherde Kahl

i Vänge har anmält sig sjuk. S. m. och fil. kandidat Valdén lär komma att förrätta söndagens gudstjenst inom församlingen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Februari 1892
N:r 19

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Vårtingets första sammanträde å Skogs 18—19 Jan).
Tre delägare i Burs sockens första skiftestag, Per Mårtensson, O. F. Häglund och Lars Pettersson, alla vid Enges, hade uttagit stämning å kyrkoherden Åsberg i Burs samt 16 delägare i nämda skifteslag. Tvisten angick fördelningen af underhållsskyldigheten af vägar till ägorna i skifteslaget, dem kärandena ansågs till en del vara öfverflödiga och obeböfliga och yrkade blifva befriade från att underhålla, samt att erhålla ersättning för utbetalningar, som kärande fått vidkännas i och för samma vägar. Samtlige 3:ne kärandena instälde sig, men af de 17 svarandena 9, som förde talan äfven för de 8 uteblifna.
Svarandena bestredo käropåståendena och ville hålla sig efter vägdelningaprotokollet. Kärandena yrkade häradssyn å vägarna, hvilket svarandena bestredo, hvarjämte desse fordrade i ersättning för den obefogade rättegång hvarmed motparten besvärat dem, 10 kronor »till manns» och 100 kronor dessutom. Karta och protokoller företeddes och utslag kommer att meddelas å 3 sammanträdet, 1:sta rättegångsdagen.

Om barnuppfostringshjelp hade Maria Pettersson i Sanda instämt Johan Lyberg i Vestergarn. Svaranden erkände ej det faderskap, som tillades honom och sade sig ej hafva stått i något intimare förhållande till käranden. Uppskof till 2 rättegångsdagen af 3 sammanträdet.

Länsman Svallingsson hade väckt åtal mot drängen Auguet Vestergren för oloflig rapphönsjagt. Utslag å 3 sammanträdet 1:sta rättegångsdagen.
Lika utgång fick det åtal som samme åklagare, i likadan sak, anstält mot arbetaren.
Mårten Tomsson.

Samme åklagare hade instämt Hjalmar Vestberg för oloflig jagt. Målet blef uppskjatet.

Mot bröderna Johan Gustafsson och Gustaf Gustafsson i Vestergarn hade länsman Svallingsson väckt åtal med yrkande om ansvar för öfvervåld, som bröderna Gustafsson skulle utöfvat vid ett tillfälle då dansnöje var anstäldt vid Mafrids i Vestergarn. Enligt bröderna Gustatssons berättelser om uppträdet, hade de ej utöfvat något öfvervåld, utan endast värjt sig för misshandling. Målet blef förlikt och nedlagdt.

Länsman Emil Eneman hade instämt Lars Jacobsson Mårtens i Garda med yrkande om ansvar för öfvérvåld, men svaranden instälde sig ej och målet uppsköts till 3:e sammanträdet och 2:a rättegångsdagen.

Länsman Svante Lindström förde talan mot Karl Hoffman, Tjengdarfvei Hemse, med yrkande om ansvar för olofligt beträdande af jernvägsspåret. Utslag kommer att meddelas å 3:e sammanträdet.

Mål om barnaföda. Ogifta Emma Johansson i Lefvide hade instämt ynglingen Edvard Nordström i Klinte med yrkande om uppfostringsbidrag. Svaranden förnekade faderskapet. Käranden hade inkallat 2 vittnen, enkan Stenberg och Konrad Laurin, båda i Lefvide. Målet uppsköts till tredje sammanträdet och andra rättegångsdagen.

Med likadant yrkande hade Brita Vigren instämt Olof Nygren, hvilket mål äfven uppsköts till samma rättegångsdag som det föregående.
Hemmansägaren Petter Persson, Burge i Rone såsom förmyndare för Axel Teodor Andersson, som från landet öfverflyttat till Amerika, var instämd af ogifta Karolina Runander i Rone, med påstående att till henne utgifva uppfostringsbidrag till ett barn, som svarandens myndling skulle vara feder till.
Det upplystes, att Teodor Andersson först erkänt sig vara fader till barnet och villig att betala till detsamma, men sedermera hade han kommit på andra tankar, emedan en dräng skulle uppgifvit sig vara barnets fader. Förmyndaren sade sig hvarken medgifva eller förneka sin myndlings faderskap, men undandrog sig att betala det fordrade, enär han inga medel hade om händer för sin myndling.
Parterna fordrade å ömse sidor rättegångskostnadsersättning.
Uppskof till tredje sammanträdet och andra dagen.

O. N. Allander Alands i Sanda hade instämt Lars Jacobsson derstädes med yrkande om redovisning för Allander tillkommande arfsmedel, Denne hade i många år varit från landet borta och slutligen, sedan lysning i tidningarna efter honom utgått, blifvit af domstolen förklarad för död, hvadan hans identitet ifrågasattes, Den intygades nu af 6 athörda vittnen. Svaranden ansåg sig befriad från redovisniag enär käranden var af domstol förklarad för död. Uppskof till tredje sammanträdet och andra rättegångsdagen.
Nils Jacobsson, Rovide i Fröjel, hade instämt sin gårdsman, Petter Bökelund, med yrkande om ersättning för det svarandens hund flugit på kärandens minderåriga dotter samt bitit och illa sargat barnets ansigte och skadat dess ena öga. Svaranden hade inkallat vittnen för att ådagälägga att flickan lekt och rasat med hunden, hvilket vållat att hon blifvit biten; 7 vittnen framropades, 6 af dem aflade vittnesed, det sjunde, en qvinna, vägrade af samvetsskäl, men blef afhörd utan edgång. Vittnena intygade, att flickan klappat hunden och strukit honom med handen på ryggen. Efter mycket prutande träffades förlikning, Bökelund snulle betala 127 kronor.

Länsman Eneman hade åtalat Johan Karlsson, Kvie i Löjsta för åverkan å annexhemmanets i Löjsta skog. Vittnen athördes. Målet uppsköts till tredje sammanträdet, andra rättegångsdagen.

Det af länsman Svallingsson anstälda åtalet mot possessionaten herr Willy Wöhler på Klintebys om ansvar för olofligt brytande af kalksten på prestgårdens i Klinte mark, hvilket mål förnt handlagts, men uppskjutits, förekom nu. Herr Woöhler förklarade, att han visserligen vore en af intressenterne i i Klinte kalkbruksbolag. hvilket, utom honom, bestod af 2 andra delägare, handlandena Suöbohm och C. Smitterberg på Klintehamn, men att han aldrig haft befattning med brytvingen af den kalk, som bolaget låtit bryta, utan att det var bolagets disponent Snöbohm, som dermed haft bestyr, hvadan Wöhler undandrog sig att stå i ansvar för någon kalkbrytning & Klinte prestgårds mark. Dessvtom bröts kalken mest å Klintebys mark, hvadan hemmansägaren erhölle en årlig ersättning af 100 kronor. Både åklagaren och svaranden öfverlemnade målet till afgörande, hvadan domstolen förklarade att utslag kommer att afkunnas tredje sammanträdet första rättegångsdagen.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets första sammanträde å Alleqvia 18—19 Jan.).
Tvist om bergarlön, Otto Fredriksson, Ljugarn, hade instämt lotsen Karl Ronander med yrkande om ersättning för lemnad hjelp vid ilandbergningen af några fat råsprit från i Jan, 1889 strandade ångaren »Ginevra».
Svaranden påstod, att käranden erhållit 18 kronor för sitt 8 timmar långa arbete.
Arbetaren Vilhelm Dahlgren vittnade att Fredriksson sagt sig ha erhållit omkring 20 kronor af Ronander, hvarmed han, enligt vittnets uppfattning, menat svaranden. Käranden anmärkte att det var af en son till svaranden han erhållit de 18 kronorna. Lika med Dahlgren berättade vittnet N. A. Hultin, och arbetaren Alfred Olsson hade sett när Ronander gaf Fredriksson 18 kronor, hvarvid det sagts att de utgjorde betalning för bjelpen med spritfatens bergning.
För vidare bevisning erhöll käranden slatligt uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För åverkan hade kronolänsman Boberg instämt N. J. Budin, Kyrkliufves i Vänge, hvilken enligt stämningen skulle ha buggit skog i den till prestgården hörande s. k. Klockarehagen samt försågat och sålt sålunda afverkadt, prestgården tillhörigt timmer. Utom angvar för åverkan yrkade åklagaren på grund af senare delen af åtalet ansvar å Badin för olofligt tillgrepp, hvilket föranledde svaranden att väcka rekonventionstalan mot åklagaren, enär ej alls blifvit styrkt, att någon som helst skog kommit bort från prestgården. Utlåtande fr rättegåvgsdagen af tredje sammanträdet.

Expropriationsärende. Lotsstyrelsen hade instämt delägarne i Medebys hemman i Hall socken rörande rätt till expropriation af mark för Halls huk, omfattande en areal af 51 ar 19 qv. meter jämte väg till vattenhämtning. Lotsstyrelsen ville med verklig äganderätt förvärfva nämda område, hvarför svarandena begärde en summa af 500 kronor. Då lotssiyrelsens ombud, länsbokhållare Bachér, härpå ej kunde ingå, skreds till val af expropriationsnämd för bestämmande af ersättningen och utsågo kärande och svarande härtill gemensamt: ingeniör L. Fegraeus, löjtnant E. Löfvenberg, nämdemännen A. Englund, Banna i Lärbro och Källström i Bunge samt landstingsmannen O. N. Björkegren, Angelbos i Lärbro.

För ärekränkning hade byggmästare N. Persson å sin hustrus vägnar instämt handl. Mikael Ekström Gåsemora å Fårö. Svaranden skulle å allmän kommunalstämma haft kränkande yttranden om hustru Helena Persson, hvarigenom omintetgjorts hennes val till barnmorska. Hon yrkade ansvar enligt lag och 500 kr. i skadestånd. Svaranden hade ej kommit tillstädes. Uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Onda tungor. Poststationsföreståndaren i Slite Gustaf Risberg hade instämt arbetare J. N. Strandberg med ansvarsyrkande för ärekränkning, bestående deri, att svaranden skulle fält och utspridt yttranden om att käranden skrifvit ett postqvitto med falskt datum. Kronolotsen A. F. Gadd vittnade att Strandberg sagt vid ett tillfälle att ett qvitto, dateradt 26 Nov., ej var riktigt, enär posten ej kommit den dagen. Detsamma hade kronolotsen Wallin hört, och timmerman J. Petterson, som var något döf, hade hört afbrutna meningar af samtal, gående ut på samma sak.
Svaranden bestred vittnesmålen för så vidt i dem skalle ligga någon ärekränkning. Kärandeombudet bestred att åtalet väckts på grund af någon slags processlystnad. I nära 2 år hade käranden varit utsatt för detta förtal, och enda sättet att få det tyst, hade varit att draga ryktesutspridaren inför rätta.
Uppskof för ytterligare bevisning till andra dagen af tredje sammanträdet.
— Samme kärande hadeinstämt kalkläskerskan Kajsen Mårtenson från Slite, enär hon öppet beskyllt käranden för att ha behållit ett från Amerika ankommet rekommenderadt bref samt att ha tubbat en arbetare att skrifva qvitto i den verkliga adressatens namn. Svaranden nekade först, men sedan ett vittne, hushållerskan Josefina Pettersson, berättat, att svaranden vid nuppgifvet tillfälle beskylt Risberg för att ha tagit det nämda brefvet, erkände svaranden efter något om och men hvad som Jades henne till last, hvarefter målet öfverlemnades å båda sidor, af käranden med tillägg att svaranden troligen fält sina förklenande yttranden af obetänksamhet. Utslag första rättegångsdagen tredje sammanträdet.

Med yrkande om äktenskapsskilnad hade f. skolläraren M. Lindström i Rute instämt sio hustru Maria, med hvilken han ej lefc samman på 8 år. Svaranden medgaf, och utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Menedsmålet mot hemmansägaren Gustaf Andersson, Stora Velioge i Buttle, och hustra Anna Karlsson öfverlemnades af åklagaren, som vidhöll sitt ansvarsyrkande mot Andersson för tubbande till mened äfvensom mot Anna Karlsson för mened, hvarvid åklagaren dock ville ha taget i betraktande att hon af egen drift och innan skada följt återtagit sitt först hafda vittnesmål. Utslag vid tredje sammanträdet.

Landtbrukaren Anschiltz hade instämt arrendatorn Lorens Stenberg, Qvie i Martebo för det denne tagit oloflig väg öfver käravdens ägor samt nedbrutit gärdesgårdar för att komma fram, Utslag vid tredje sammanträdet.

För egenmäktigt förfarande hade Johan Gardell, Boters i Anga instämt K. P. Klasson, Butle. Svaranden hade af M. Anselm Pettersson, Ardegs köpt 1/8 mantal Hammars i Norrlanda, hvilket Pettersson inropat på exekutiv auktion. Köranden påstod nu att svaranden dels tillgripit å egendomen foder, som ej ingått i köpet, dels nekat utlemna käranden tillhörig säd, hvarför han nu fordrade ersättning med 105 kr.
Klasson erkände att han nekat Gardell taga höet, men detta på grund af protokollet vid exekutiva auktionen. Bestred käromålet, Uppskof till endra rättegångsdagen af tredje sammenträdet.

För olaga handel hade länsmen Arvid Jacobson, på anmälan af Markus Zacharias, irstämt sringvandrande handlanden Markus Behrman, hvilken en dag i slutet af Oktober vid Sorbys i Kälunge sålt liane- obh bomullsvaror samt ett par klockor. Svaranden erkände, men sade sig ha handlat af oförstånd. Utslag vid tredje sammanträdet.

På grund af anmälan från åtekillga sockenbor hade länsman Jacobsson instämt arrendatorn at Hejdeby annexbemman, Oskar Jacobsson, Tibbles, enär han från annexhemmenet bortfört allt foder under åren 1889—91 utan att i stället ha påfört spillning. Svaranden medgaf detta men åberopade i detta hänseende det mellan honom och boställsinnehafvaren uppgjorda kontraktet. Utslag vid tredje sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Januari 1892
N:r 10

Folkmängdsuppgifter

från Gotlands landsbygd 31 Dec. 1891.

Stenkumla: födda 9 (4 m. 5 q.); döda 6 (5 m. 1 q.); inflyttade 27 (18 m. 9 q.); utyttade 55 (33 m. 22 q.); vigde 5 par; folkmängd 414; minskning 25.

Träkumla: födda 2 m. döda 2 (1 m. 1 q.); inflyttade 12 (4 m. 8 q.); utflyttade 19 (9. m. 10 q.); vigde 3 par; folkmängd 214; minskning 7.

Vesterhejde: födda 12 (8 m. 4 q.); döda 9 (4 m. 5.); inflyttade 72 (34 m. 38 q.); utflyttade 49 (21 m. 28 q.); vigde 2 par; folkmängd 486; ökning 26.

Ejsta: födda 9 (6 m. 3 q.); döda 13 (7 m, 6 q.); inflyttade 31 (19 m. 12 q.); utflyttade 30 (18 m, 12 q.); vigde 5 par; folkmängd 608; minskning 3.

Sproge: födda 8 (4 m. 4 q.); döda 1 q.; inflyttade 11 (6 m, 5 q.); utflyttade 15 (7 m. 8 q.); vigde 3 par; folkmängd 369; ökning 3.

Levide: födda 11 (8 m, 3 q.); döda 9(5 m. 4 q.); inflyttade 24 (8 m. 16 q.); utflyttade 20 (7 m, 13 q.); vigde 3 par; folkmängd 576; ökning 6.

Gerum: födda 2 (1 m. 1 q.); döda 3 (1m,. 2 q.); inflyttade 4 (2 m. 2 q.); utflyttade 9 (5 m. 4 q.); vigde 1 par; folkmängd 166; minskning 6.

Sanda: födda 9 (6 m. 3 q.); döda 10 (6 m, 4 q.); inflyttade 56 (24 m. 32 q.); utflyttade 55 (23 m. 32 q.); vigde 4 par; folkmängd 828; ökning 7.

Mästerby:, födda 5 (2 m. 3 q.); döda 6 m, 4 q.); inflyttade 35 (19 m. 16 q.); utlyttade 37 (25 m. 12 q.); vigde 3 par, folkmängd 392; minskning 0.

Vestergarn: födda 7 m.; döda 7,(5 m. 2 q.); ivflyttade 30 (14 m. 16 q.); utflyttade 33 (15 se 18 q.); vigde 2 par; folkmångd 340; minskning 3.

Vall: födda 3 (1 m, 2 q.); döda 5 (2 m. 3 q.); inflyttade 22 (18 m. 9 q.); utflyttade 27 (10 m. 17 q.); vigde 1 par; borgerligt äktenskap 1 par; folkmängd 283; minskning 7.

Hogrän: födda 5 (3 m. 2 q.); döda 6 (2 m. 4 q.); inflyttade 29 (13 m. 16q.); utflyttade 23 (14 m. 9 q.); vigde 1 par; folkmängd 325; ökning 5.

Fårö: födda 25 (9 m. 16 q.); döda 13 (10 m. 3 q.); inflyttade 33 (17 m, 16 q.); utflyttade 63 (34 m. 29 q.); vigde 4 par; folkmängd 1,157 (541 m. 616 q.); minskning 18.
Församlingens äldste medlem fyllt 97 år.

Alskog: födda 12 (6 m. 6 q.); döda 5 (1 m. 4 q.); inflyttade 21 (7 m. 14 q.); utflyttade 20 (9 m. 11 q.); vigde 3 par; folkmängd 476; ökning 8.

Lye: födda 11 (7 m. 4 q.); döda 7 (5 m. 2 q.); inflyttade 11 (3 m. 8 q.); utflyttade 16 (6 m. 10 q.); vigde 1 par; folkmängd 291; minskning 1.

Hejde: födda 9 (6 m. 3 q.); döda 11 (6 m, 5 q.); inflyttade 38 (12 m. 26 q.); utflytta de 42 (22 m. 20 q.); vigde 4 par; folkmängd 606; minskning 6.

Väte: födda 7 (4 m. 8 q.); döda 9 (6 m. 3 q.); inflyttade 34 (19 m. 15 q.); utflyttade 27 (14 m. 13 q.); vigde 2 par; folkmängd 580; ökning 5.

Klinte: födda 29 (19 m. 10 q.); döda 14 (10 m. 4q.); inflyttade 127 (62 m. 65 q:); utflyttade 102 (47 m. 55 q.); vigde 2 par; folkmängd 1,228; ökning 40.

Fröjel: födda 15 (11 m. 4 q.); döda 3 (1 m, 2 q.); inflyttade 17 (8 m. 9 q.); utflyttade 28 (16 m. 12 q.); vigde 5 par; folkmängd 592; ökning 1.

Hafdhem: födda 14 (7 m. 7 q.); döda 9 1 m, 8 q.); inflyttade 19 (7 m. 12 q.); utflyttade 38 (21 m 17 q.); vigde 2 par; folkmängd 662; minskning 14.

Näs: födda 7 (2 m. 5 q.); döda 2 m,; inflyttade 9 (4 m. 5 q.); uflyttade 17 (7 m.
10 q.); vigde 0 par; folkmängd 405; minskning 3.

Vamlingbo. födda 14 (8 m, 6 q.); döda 7 (3 m,. 4 q.); inflyttade 18 (12 m. 6 q.); utlyttade 21 (8 m. 13 q.); vigde 7 par; folkmängd 749; ökning 4.

Sundre: födda 4 (2 m. 2 q.); döda 3 (1 m. 2 q.); inflyttade 10 (4 m. 6 q.); utflyttade 21 (6 m. 15 q.); vigde 1 par; folkmängd 219; minskning 10.

Hablingbo: födda 10 (8 m. 2 q.); döda 8 (4 m. 4 q.); inflyttade 13 (6 m 7 q.); utflyttade 30 (19 m. 11 q,); vigde; 4 par folkmängd 631; minskning 15.

Slite; födda 4 (3 m. 1 ad döda 1 q.; inflyttade 14 (8 m. 6 q.); utflyttade 18 (8 m.
10 q.);vigda 2 par; folkmängd 365; minskning1.

Sjonhem: födda 9; döda 6; inflyttade 12 utflyttade 23; vigde 2 par; folkmängd 318.

Viklau födda 2; döda 2; inflyttade 19; utflyttade 12; vigde 1 par; folkmängd 207.

Vänge: födda 9 (5 m. 4 q.); döda 11 (3 m. 8 q.); inflyttade 31 (16 m. 15 q.); utflyttade 55 (33 m. 22 q.); vigde 5 par; folkmängd 542; minskning 26.

Buttle: födda 4 q.; döda 8 (2 m. 4 q.); inflyttade 19 (9 m. 10 q.); utflyttade 21 (8 m. 13 q.); vigde 1 par; folkmängd 344.

Guldrupe: födda 3 (1 m. 2 q.); döda 6 (5 m,. 1 q.); inflyttade 9 (4 m. 5 q.); utflyttade 19 (7 m. 12 q.); vigde 1 par; folkmängd 281; minskning 3.

Martebo: födda 3 m.; döda 5 (3 m. 2 q.); infyttade 31 (13 m. 18 q.); utflyttade 37 (20 m. 17 q.); vigde 1 par; folkmängd 294; minskning 8.

Lummelunda: födda 10 (6 m. 4 q.); döda 10 (7 m. 3 q.); inflyttade 39 (16 m. 23 q.); utflyttade 54 (24 m. 30 q.); vigde 3 par; folkmängd 366; minskning 15.

Hejnum: födda 7 (3 m. 4 q.); döda 5 (2 m. 3 q.); inflyttade 27 (13 m. 14 q.); utflyttade 24 (11 m. 13 q.); vigde 2 par; folkmängd 317; ökning 5.

Bäl: födda 8 q.; inflyttade 20 (8 m. 12 q.); utflyttade 23 (11 m, 12 q.); vigde 1 par; folkmängd 204,

Dalhem: födda 8 (4 m. 4 q.); döda 6 (3 m. 3 q.); inflyttade 36 (17 m. 19 q.); utflyttade 40 (18 m. 22 q.); vigde 1 par folkmängd 489; minskning 2.

Ganthem: födda 5 (2 m, 3 vi döda 4 (1 m. 3 q.); inflyttade 18 (11 m. 7 q.); utflyttade 18 (8 m. 10 q.); vigde 2 par; folkmängd 289; ökning 1.

Halla: födda 5 (2 m. 3 q.); döda 2 (1 m. 1 q.); inflyttade 18 (12 m. 6 q.); utflyttade 17 (11 m. 6 q); vigde 1 par (borgerligt); folkmängd 215; ökning 4,

Grötlingbo: födda 14 (7 m. 7 q.); döda 5 q.; inflyttade 19 (8 m, 11 q.); utfyttade 24 (13 m, 11 q.); vigde 3 par; folkmängd 636; Ökning 3.

Fide: födda 5 (1 m. 4 q.); döda 5 (3 m 2 q.); inflyttade 7 (3 m. 4 q.); utflyttade 14 (5 m. 7 g.) vigde 1 par; folkmängd 314; minskning 5.

När: födda 17 (8 m, 9 q.); döda 17 (2 m. 15 q.); inflyttade 36 (18 m. 18 q.) utflyttade 36 (15 m. 21 q.; vigde 2 par; folkmängd 1077.

Lau: födda 10 (3 m, 7 q.); döda 3 (1 m. 2 q.); inflyttade 11 (6 m, 5 q.); utflyttade 24 (13 m. 11 q.); vigde 1 par; folkmängd 513; minskning 6.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Januari 1892
N:r 3

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
Till 20 kronors böter har för det de egenmäktigt låtit nedrifva ett ladugårdshus, tillhörigt Maria Viberg, Hallgårds i Östergarn, dömdes Lars Danielson och Ferdinand Johansson, båda från Hessle i Östergarn.

Frikänd från åtal för mened, på grund af bristande bevisning, blef hemmansägaren Gustaf Andersson, Stora Velinge i Buttle. Svasandens yrkande mot Sundahl om ansvar för ärekränkning ogillades.

För oloflig jagt dömdes snickaren Adolf Larsson, Gisslanuse i Lärbro att böta 20 och f. skogvaktaren J. A. Lönnroth från Visby att böta 15 kronor.

Barnuppfostringshjelp med 50 kronor om året dömdes drängen August Myrsten från Hall att utgifva åt Emma Österberg dersammastädes.

För olofligt beträdande af jernväg dömdeg statkarlen P. Othberg från Stenstu i Endre och drängen Nicklas Snöbom, Petsarfve i Sjonhem att böta hvardera 5 kronor.

För ärekränkning, beskyllning för tjufnad, mot Maria Fredrikson dömdes lotsdottern Josefina Ronander, Ljugarn, att böta 20 kronor.

För misshandel hvaraf ej skada följt, mot Anna Bjersander dömdes Olof Sjögren, Norrbys i Vänge, att böta 10 kronor. För att Anna Bjersander vid samma tillfälle titulerat Sjögren för »lus» fick hon böta 10 kronor.

Ogilladt blef Olof Johanssons, Skogs i Vänge, åtal mot hustra Elisabeth Rosvall der sammastädes för ärekränkning.

För olofligt tillgrepp af hö hade arbetaren Oskar Lundberg, Medebys i Hall instämt hemmansägaren Johan Pettersson derstädes.
Svaranden befriades från käromålet och käranden fick utgifva 289 kronor i rättegångskostnader.

Att med ed fria sig från den förut om nämda beskyllningen för öfverdådig framfart å vägen mellan Visby och Stenkyrka dömdes busbonden Petter Karlsson från Sndergårda i Stenkyrka.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 December 1891
N:r 196

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
För att ha promenerat å jernvägen mellan Barlingbo och Roma hade länsman Håkanson instämt statkarlen P. Othberg, Stenstugu i Endre. Han erkände, Utslag vid elutsammanträdet.

För oordentlig bokföring samt för det han, oaktadt han borde inse sitt obestånd, fortsatt sin rörelse i uppenbar atsigt att fördröja konkursens utbrott dömdes handl. A. Hellgren i Sjonhem till 2 månaders fängelse. Hellgren har afvikit från orten.

»Finngubben» framme. Som våra läsare torde minnas var för någon tid sedan en »Finngubbe» ute och gick i Sanda samt fördref trolldom mot kontant erkänsla. Bland andra, han sedan hemsökte var också eu hustru Elisabet Rosvall, Skogs i Vänge. Mot 30 kronor: borttog han trolltyget i hennes ladugård samt sade dessntom att Olof Johansson, boende & samma ställe, nog vore den, som tillstält trolltyget. Detta hade hustru Rosvall sedan berättat för en grannqvinna, och med anledning häraf hade Johausson instämt sagda hustru Rosvall för ärekränkning. Hon förklarade att hon endast till sin grannqvinna sagt, att »finngubben» påsvått att Johansson var trolldomens upphofsman, »men det tror jag inte», hade hon tillagt. Utlåtande vid slutsammanträdet.
Ett ruskigt mål förekom vid sammanträdet i måndags. Hemmansägaren Gustaf Andersson Stora Velinge i Butle hade vid ett föregående tillfälle med ed friat sig från beskyllningen att hafva öfvat djurplågeri å cn honom tillbörig hingst. Till Anderssons fördel hade hustru Johanna Karlsson, som sade sig ha varit närvarande, vittnat. Då kronolänsman Boberg emellertid till detta sammanträde på förekommen anledning instämt sagde Andersson med yrkande om. ansvar för mened, uppträdde hustru Johanna Karlsson och berättade under strida tårar att hon förut vittnat falskt, dertill tubbad af Gustaf Andersson, Hon berättade:
Åtta dagar före djurplågeriets senaste behandling vid tinget hade Gustaf Karlsson inkommit till Johanna Karlsson, som då var ensam, och frågat henne, om hon ville göra honom en tjenst. I så fall skulle hon få tillbaka en ogulden revers å 60 kr. samt dessutom erhålla en tunna säd. Hustrn Karlsson hade i början nekat, men då Andersson upprepade gånger legat öfver henne och yttrat att han utan hennes vittnesmål säkert skulle bli fast, gick hon in på att vid tinget säga som Gustsf Andersson förestafvade, nämligen att hon sett honom vid det tillfälle han skulle misshandlat hingsten samt då iakttagit, att han blott slagit hästen två gånger öfver manen med en sveg. Ville hon ej göra detta, skulle han lemna skuldsedeln till inkassering.
Sedan Andersson gått, hade Johanna Karlsgon till sin man, som kommit bem, sagt, att hon kunds hjelpa Andersson, hvarpå Karlsson, i tro att hustrun verkligen visste något, underrättat Andersson derom, och så hade tillkomsten varit af vittnesmålet, som hustru Karlsson sade sig bittert ångra. Hon tillade också att Andersson tagit henne med sig till ängen, der djurplågeriet skett, ocs noga visat henne platsen samt gifvit henne upplysningar.
Gustaf Andersson bestred alltsammans. Han hade hvarken tubbat henne eller lofvat henne något.
Åklagaren fick för vidare bevisning uppskof till andra rättegångedagen af första sammanträdet å höstetinget.

För utfående af skadeersättning hade samme Gustaf Andersson instämt Olof Levander och Olof Levén, Velinge i Butle. Hans påstående var, att de skulle ersätta honom med 1C0 kronor för det hans skog år 1888 tagit skada genom eld, uppkommen genom Levéns vårdslöshet vid tyning. Levander var instämd såsom den, för hvars räkning Levén tynat, Levén bestred att ovarsamt ha anlagt eld för tynandet. Tvärtom hade detta skett på vattenhaltig mark, och lågorna hade fattat i tunen innan någon verklig eld hunnit göras upp. Man hade snart blifvit herre öfver branden, som endast torkat några mindre trän, så att Anderssons förlust möjligen kunde motsvara värdet af en kast ved. Den förstörda tunen hade Lavén återställt, ehuru Andersson ansåg densamma ej tillräckligt god. Aundersson hade, påstod Levén, stämt endast af hämd derför att svarandens söner vittnat mot Åndersson.
Levander, som icke kunde finnas hafva del i målet, då han ej varit närvarande, då elden uppgjordes, skildes ifrån målet och tillerkändes 15 kronor af Andersson för sin inställelse.
Ett vittne Jakob Karlsson intygade det att skadan varit ringa, dels att den tun Levén uppfört vore fullgod.
Andersson bestred allt hvad svaranden och vittnet sagdt och vidblef sitt yrkande om ansvar å Levén för vårdslöshet vid uppförande af eld, dertill på opasslig tid, dels om ercättning. Han erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af höstetingets första sammanträde.

För missfirmelse hade återigen samma Gustaf Andersson instämt O. Levander, som vid flere tillfällen skulle ha kallat käranden skojare, bedragare och förb-d rackare, första gången vid den ofvan nämda skogsbranden, senast i somras. Svaranden bestred. Uppskof.
Ett vattenmål. Husbönderna J. Rondahl, K. Olofsson, Axel Engström och P. Pettersson hade imstämt husbondesonen Karl Hellgren, Hammars i Kräklingbo med yrkande om ersättning för det han våldsamt bortritvit en damlucka för en såg, och derigenom hindrat dem att använda en bredvid liggande qvarn.
Hellgren å sin sida hade uttagit genstämning å kärandena med påstående att de måtte ådömas ansvar för det de i olaga tid haft damluckan nere — dertill tillspikad — och derigenom förorsakat öfversvämning å hans jordar.
Båda parterna erhöllo uppskof för sakens närmare utredning.

Öfverdådig framfart. På a gifvelse af busbonden Jakob Ringbom, Liknatte, i Stenkyrka hade länsman Smedberg instämt husbonden T. Karlsson Sudergårda i Stenkyrka. Enligt stämningen skulle saken ha tillgått så:
Ringbom hade lördagen 7 November på aftonen på vägen mellan Visby och Stenkyrka i Lummelunda upphunnit en skjuts, som han tillropat att antingen väja eller köra fortare. Då Ringbom sedan försökte komma förbi skjutsev, som emellertid fortat betydligt, vände Karlsson, som var körsvenn en, hästen tvärs öfver vägen, derigenom hindrande Ringbom att komma förbi, Detta upprepades tre gånger, tredje gången ofvan en backe vid Etebols, med den påföljd att Ringboms vagn stjelpte, hvarvid bak- och framvagnen skildes, hästarne satte af i sken och Ringbom fick en stöt i hufvudet så att ett stort sår uppstod, hvarjämte han skadade benet.
Svaranden bestred detta. Han hade, enär det var mörkt, icke märkt någon skjuts förrän Ringboms hästar skenat förbi honom.
Som vittnen hörde åklagaren skolläraren Axel Lindgren i Stenkyrka, hvilken vid tillfället åkt med målsägaren, samt nu afgaf en vittnesberättelse öfverensstämmande med hvad här ofvan omtalats.
Pigan Kristina Rudberg, som åkt med Karlsson, hade ett par gångar hört högljuda rop från personer som åkte fort efter dem, men ej sett något af Ringboms skjute förrän ett par hästar skenade förbi med något som hon antog vara en framvagn.
Johan Lundin, Lundbjers i Lummelunda, berättade, att Ringbom kört om honom på vägen och äfven sökt komma förbi Karlsson, men plötsligt ett par gånger hållit inne hästarne, såsom vittnet antog emedan Karlsson vändt tvärs öfver vägen. Sedan hade han träffat Ringboms stjelpta skjuts och då sett att R. var blodig. På särskilda frågor berättade Lundin att Karlsson vore känd för att köra öfverdådigt och ej släppa någon förbi sig, Lundgren att Karlsson ett par gånger mot ersättning i penningar sökt förlikning med Ringbom. Detta senare erkände Karlssop, men sade det ej ha skett derför att han var skyldig, utan för att slippa allt bråk.
Åklagaren öfverlemnade målet. Ringbom fordrade 25 kronor för sveda och värk och 25 kronor för inställelsen, Karlsson fordrade 50 kronor för sin inställelse,
Utslag vid slutsammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 December 1891
N:r 187

Mönstring

med beväringsmän tillhörande Hemse kompaniområde N:r 187 förrättas:
Fredagen den 18 December kl. 8 f. m. vid Stånga jernvägsstation med beväringsmän från Fardhem, Linde, Lojsta, Levide, Gerum, Alfva och Hemse socknar samt
Lördagen den 19 December kl. 8 f. m. vid Stånga jernvägsstation med beväringsmän från Rone, Eke, Burs, Stånga, När och Lau socknar.
Närmare upplysningar om mönstringen blifva intagna i Länskungörelserna.
Hemse den 18 Nov 1891.
Philip Hertzman,
Beftälbafvare för Hemse kompaniområde N:r 187.

Mönstring med beväringsmän tillhörande Garde kompaniområde N:r 186 förrättas:
Fredagen den 18 December kl. 11 f. m. vid Kräklings i Kräklingbo med beväringsmän från Kräklingbo, Ala, Anga, Östergarn, Gammalgarn och Ardre socknar samt
Lördagen den 19 December kl. 1/2 10 f. m. vid Buttle jernvägsstation med beväringsmän från Vänge, Buttle, Guldrupe, Garde, Etelhem, Alskog och Lye socknar.
Närmare upplysningar om mönstringen blifva intagna i Länskungörelserna.
Visby den 21 November 1891.
Axel Ytterberg,
Befälbatvare för Garde kompaniområde N:r 186.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 November 1891
N:r 183