Södra häradsrätten. (Länsfängelset). Fortsatt ransakning har i dag hållits med förre bandl. Johan Bokström, häktad för att ha tubbat till mened, samt arbetaren J. Stenqvist hvilken B. skulle ha användt såsom falskt vittne. Rättens ordförande var ordinarie domhafvanden. Såsom åklagare i håda målen fungerade kronolänsman A. M. Eneman. Rättegånssalen var fyld af folk.
Stenqvist fick först redogöra för sina lef.
nadsomständigheter. Han var född 1827 i Vänge, derifrån han som helt liten kom till Hemse, der han konfirmerades vid 16 års ålder. Sedan dees har ban i 45 år uppehållit sig i Hemse, dels tjenande, dels försörjande sig med tillfälligt arbete. Han är gift och har 3 barn. Han kan läsa, men icke skrifva.
På fråga vidhöll Stenqvist att han varit tillstädes och sett det ifrågavarande uppträdet mellan Karl Jacobsson och Bokström. Stenqvist påstod, att Sven Pstter Johansson, hvilken vittnat att 9. varit inne i boden hela tiden uppträdet varade och derifrån ej kunde se något, varit så berusad, att Johansson antagligen icke riktigt vetat hvad som försiggått. Icke heller Isacson hade talat sanning.
På fråga af åklagaren förklarade Stenqvist att han under uppträdet stått vid gårdsgrinden, hvarvid åklagaren anmärkte att vid tillfället legat ionanför staketet en brädstapel, som i så fall hade förtagit utsigten. Detta bestred både Bokström och Stenqvist.
Såsom vittne hade åklagaren inkallat hemmansägaren O. Jacobsson, Ringome i Alfva, hvilken Bokström ville jäfva såsom sin ovän. Bokström hade kallat icke mindrn än 27 vittnav, Af dessa hade icke infunnit sig dr Sätervall i Hemse, hindrad af sin tjenst, Ha gkulle, enligt B:s uppgift, höras deröfver att kommissarien såsom B:s ovän vore jäfvig som åklagare och ehuru han erhållit länsstyrelsens förordnande samt jäf mot O, Jacobsson. Skolläraren Emil Helling, L. Gardelin, F. Lysholm, bokb. J. Norrby, J. Melin, Mulivalds, hade skriftligen svarat, de ingenting bade att i saken upplysa. Från hörandet af skomakarne P. och L. Skogren afstod Bokström, då de ej finge höras i det redan afgjorda målet mot Norberg; detsamma var förhållandet med svarfvaren Karl Laurin, bans hustrn och dotter. Öiriga vittnen skulle öfver hufvud taget höras om att de i målet förut till B:s nackdel hörda vittnen voro hans ovänner.
O. Jacobsson, Ringome hade en dag efter det målet om gräset varit före vid Skogs var rit ione på J. Bokströms kontor, då vittnet Nilsson inkommit för att få betaldt för sitt vittnesmål. Dervid hade Bokström yttrat, att han inie kunde få något, då hans vittnesmål ej tjenat till något.
Dr Nyberg hade sett uppträdet mellan Olsgon och Bokström, men det var så länge sedan, att han icke mindes, hvilka som dervid närvarit.
Karl Siggelin visste ingenting om Bokströms ovänskap med de förut afhörda vittnena. Icke heller kunde Nils Siggelin, färgaren Eriksson, garfvaren Johansson, Gustaf Nyman upplysa något om samma vittnens äfvensom Ö. Jacobsson ovänskap med Bokström. Vidare hördes om samma sak trädgårdsmästare J. May d. y. men visste heller ingenting.
Bokh. T. Hagvall, Rone, hade vid tiden för uppträdet varit biträde hos JJokström.
Han hade under detsamma expedierat kunder i butiken, hvarur ban ej utgått. Hvilka som varit inne, mindes ban ej; visste ej, om Stenqvist kunnat åse uppträdet. Dock ville han minnas att Bokström, Stenqvist och Norberg efter uppträdet kommit tillsamman in i boden, då vittnet fått höra talas om hvad som skett. Tillika ville han erinra sig att Norberg sagt, att Jacobssou haft något i handen. Om B:s ovänner visste han ingenting. Trodde ej att några brädstaplar hindrat utsigten från grinden.
En del andra vittnen voro äfven stämda, men hade ej infunnit sig.
Åklagaren yrkade nu ansvar å Bokström och Stenqvist äfven derför att den enetubbat och den andre vittnat falskt emot Olsson, som derigenom blifvit dömd till böter och rättegångsersättningar.
Från hörandet af de icke inkomna vittnena afstod Bokström för närvarande.
Åklagaren anhöll om uppskof för anskaffande af ytterligare bevisning, hvilket bestreds af Bokström och Stenqvist.
Målsägaren Jacobsson förmälde, att Stenqvist dagen innan förra ransakningen sagt i vittnens närvaro: »Ja, jag kommer väl inte hem på 5—6 år, men Bokström skall jag då söka rädda.»
I sammanhang härmed förekom det nya mål, åklagaren väckt mot Bokström och Stenqvist, hvilka bestredo detta käromål och nekade att ingå i svaromål.
Åklagaren anhöll att få såsom vittne angående uppträdet med Olsson hörd O. Jacobsson, Ringome, bvilken Bokström jäfvade.
Vittnet hade varit närvarande vid Bokströms och Olssons gräl omkring middagstiden. Olsson hade. dervid icke, såsom Bokström och Stenqvist uppgifvit, knuffat Bokström tre eller fyra gånger, ej våldfört sig på honom, ej heller hade han spottat B. i ansigtet. Detta kunde vittnet taga på sin aflagda ed, då han och Olsson varit i sällskap hela tiden under det uppträdet på landsvägen påsick. Dervid hade dock Bokström låtsat som hade han blifvit skuffad af Olsson, samt högljudt ropat ut det. Omöjligt hade varit för O. att knuffa B., enär han hade ett pressjern i hvardera handen. Då Jacobsson hade kommit in i Bokströms bod, hade J. frågat B. huru han kunde våga att reta Olsson så, ty hade denne fattat humör, kunde han ha slagit ihjäl Bokström. — Dervid hade Bokström genmält, att han just velat att Olsson skulle slå honom, ty då hade han i rättegångskostnader kunnat få de pengar, som O. var skyldig honom. Under uppträdet hade Stenqvist varit med Bokström. Uppträdet hade åsetts af vittnets hustru, fader och broder, hvilka, efter vittnets utsago, skulle kunna vittna detsamma.
— »Du är bleking du», hade Bokström vid tillfället sagt till Olsson.
— »Nej, Gud styre min högra hand att ej röra dig!» hade Olsson genmält.
Bokström bestred älltsammans. Han anhöll att få slut i dag på första målet samt erbjöd sig att aflägga värjemhilsed. Åklagaren begärde uppskof och yrkade på de tilltalades qvarblifvande i häktet. Häradsrätten meddelar beslut i afton.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Oktober 1890
N:r 160