Från landsbygden.

Vamlingbo, 6 Febr.
Förbättrad postgång.
Vamlingbo kommun ingick ifjor till post styrelsen med anhållan att postföring å linien Burgsvik— Vamlingbo tvänne gånger fram och äter hvarje vecka måtte ombesörjas och bekostas af poststyrelsen (förut har postföringen bekostats af kommunen), då kommunen ville ikläda sig kostnaden för postens fortskaffande ytterligare en gång hvarje vecka fram och åter. Poststyrelsen har nu bifallit den gjorda framställningen, som från 1 Mars skall träda i verkställighet, så att vi skulle få post 3 gånger hvarje vecka. Men ej nog härmed: Poststyrelsen har äfven på derom gjord framställning förflyttat Vamlingbo poststation från tredje, till andra klass så att hädanefter postanvisningar till 50 kronors belopp, postförskott o. d. direkt anlända till Vamlingbo och ei såsom nu är fallet qvarstanna i Hemse, tills qvitto från adressaten dit ankommit härifrån, hvilket ju varit ofördelaktigt för många. Härför skall poststyrelsen hafva tack!

Olyckskändelse.
För några dagar sedan råkade en landtbrukare från Sigters i Hafdhem att halka på isen hemma å gården med den olyckliga påföljd att han skadade sig mycket illa i hutvudet.
Af de vid tillfället erhållna skadorna har mannen sedermera aflidit, enligt hvad för eder meddelare berättats.

Burgsviks hamn
är nu helt och hållet isbelagd ända ut till inloppet emellan Näsrefvet och lotsstationen. — Ett större ångskepp, på väg söderut, passerade häromdagen tätt vid östra kusten, under det att samtidigt ett stort isband låg i drift utanför fartyget.

Ovanlig lagsökning.
För en skuld af åtta, säger åtta öre blef en person härute i södret, för kort tid sedan lagsökt af en handelsfirma, Gäldenären, — hvilken sjelf för mig omtalat saken ifråga — får nu lätta sin portmonnä med ett tjugutal kronor i stället för — 8 öre.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Februari 1888
N:r 13

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För snatteri vaf i dag tilltalad pigan Mathilda Gustafsson, i tjenst hos husbonden J. Norrby, Nors i Veskinde.
Hon hade en dag på hösten, då hon varit i staden och sålt fisk, kommit in i Häggs och Johanssons salubod och der tillgripit ett par kängor tillhöriga pigan Josefina Jonsson.
Mathilda Gastafson ville försöka göra troligt att hon tagit kängorna i vederlag för en korg som hon förlorat i ofvannämda salubod. Åtta dagar senare fick hon emellertid igen sin korg »och då var det just dumheten, att jag inte lemnade igen kängorna» — sade hon. När hon sedan togs till vaktkontoret, vid en annan stadsresa, hade hon kängorna på sig hade just då tänkt lemna igen dem, sade hon, och för att inte glömma det, hade hon tagit dem på sig.
Det fick nu den tro, som ville det, men Mathilda Gustafsson dömdes till 10 kronors böter för första resan snatteri.

Länsfängelset.
Ransakningen med häktade enkan Bokström fortsattes i dag, och hade anmälan inkommit om ytterligare stölder: från kapten Lyberg åtskilliga linnepersedlar, samt 8 kannor bränvin, fråa trädgårdsmästare Lind, evligt dennes uppgift, I tunna potatis och 1 1/2 unna korn samt några skålpund bruna bönor och från fröken Sofia Björkanderen röd verkenvskjol. Allt detta erkände Bokström och tillade att kornet sålts till hökaren Olsson vid torget. Dessutom bekände bon att hon stulit kli ur en säck från bagaren Lefvander vidÖsterport, samt några burkar och smärre föremål i Sjöströms lustbus mellan Norder- och Österport.
Om denna stöld hade anmälan inkommit som upptog en större mängd bortkomna effekter.
Dels för att höra hr Sjöström och för att invänta den förut nämda fullmakten uppsköts målet. Sjömannen Vilhelm Edlund, med hvilken Bokström sammanbott, förnekade all vetskap om stölderna.

Hvad vi sluppit äta. Under sistlidne Dec. månad hafva af länsveterinären tagits i beslag och förbjudits till försäljning: ett magert och missfärgadt nötkreaturskött (benskörhet) torgfördt af husbonden Oskar Carlström, Kyrkebys i Hejnum; ett nötkreaturskött, magert och missfärgadt samt refbensbrott, torgfördt af arbetaren Petter Stenström, Hall i Bro; bakdelen af ett nötkreatur, blodinfiltreradt, torgfördt af husbonden Otto Stengård, Stengårda i Stenkyrka; ett heltsvinkött, rödfläckigt & baken, i följd af dålig slagt, torgfördt af husbonden Jacobsson, Qvie i Stenkyrka samt ett nötkreaturskött, magert och missfärgadt (nedslagtadt på grund af främmande kropp i matstrupen) torgfördt af husbonden H. Olsson, Rovalds i Eskelhem.

Södra häradsrätten.
För oloftig afverkan af ett par tallar i Timmerlundsskogen dömdes Nils Lingvall, Botes i Etelhem att böta 10 kronor samt att godtgöra käranJakob Jakobsson dersammastädes med 3 kronor.

Ansvar och ersättning för en 23 Maj 1885 i Augstens myr timad brand yrkade Mats Martensson, Nora i Vamlingbo, å Peter Olofsson derstädes, enär elden skulle uppkommit genom svarandens vållande. Häradsrätten frikände Olofsson och dömde käranden till 150 kronors rättegångskostnader.

För fylleri och oljud å allmän väg dömdes garfveriarbetaren Alfred Henriksson i Klintehamn att böta sammanlagdt 10 kronor.

För olofligt fiske i det till Lausholmarne gränsande fiskvattnet, dömes Nils Jakobsson i Nylund m. fl. att böta 15 kronor, samt att ergätta fisken med 25 kronor och rättegångskostnaderna med 100 kronor.

För olofligt tillgrepp från Gustaf Hellberg hade smeden Vilhelm Pettersson instämts-till häradsrätten. Trots synnerligen besvärande omständigheter kunde svaranden ej fällas mot sitt nekande.

Norra häradsrätten.
För misshandel har statdrängen O. Malander från Roma kungsgård dömts till 10 kronors böter. Han hade med en qvist slagit snickaren J. A. Jonson i ansigtet.

För snatteri dömdes husbonden T. Blomberg från Vidby i Gothem att böta 50 kronor. Han hade olofligen tillgripit en lina i Slite varfsbolags salubod.

För ärekränkning — mot f. nämdemannen N. Viddin på Qvie i Bro — dömdes hustru Josefina Gardell från Duss att böta 10 kronor samt till 50 kronors rättegångskostnader. Hon hade tillvitat käranden att han tillegnat sig en ek som vid laga skifte tillfallit henne,

För samma brott dömdes undantagsmannen Petter Pettersson från Suderbys i Gothem att böta 30 kronor samt i rättegångskostnader 45 kronor. Han hade kallat Olof Olofsson från Vibby, samma socken, >skojare, bedragare och dålig karl.

För oloflig utskänkning dömdes hustru Jenny Elm på Mickelgårds att böta 50 kronor, och drängen Karl Johansson från Stenstugu i Stenkyrka ait böta 56 kr. 25 öre.

För olofligt skjutande vid bröllop vid Lice: kershamn, dömdes Ernst Hejdenberg från Lickershamn att böta 5 kronor.

För samma brott vid samma bröllop, hvarigenom, som bekant flickan Emma Kristina Åkerberg ljöt döden, dömdes arbetaren Edvin Vinberg för olofligt skjutande vid bröllop att böta 5 kronor samt för det han genom vårdslöshet varit vållande till annans död att hållas i fängelse i 2 månader, samt att ersätta Åkerbergs fader med 60 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen 2 Januari 1888
N:r 1

Från landsbygden.

Levide, 31 Dec.
Levide mejeri,
inrättadt enligt agronomen Kihlbergs försiag, är nu färdigt att börja sin verksamhet vid nästa års ingång med uppköp af mjölk.
Sjelfva bygnaden af trä, inköpt af Herta salteribolag för 500 kronor, är belägen vid den s. k, Korsgatan och strax bredvid Skinnarfve å. Mejeriet är försedt med separator, äfvensom qvarn för sammanmalning.
Hvad beträffar det tilltänkta mejeriet i Ejsta pastorat, hvartill inalles sjuttiofem aktier under förliden sommar blefvo tecknade, lär detta icke komma till stånd, enär aktietecknarne finna sin fördel uti att sälja sin mjölk till Levidebolaget, hvilket åter å sin sida räknar som fördel, att ju mera mjölk som kan få köpas, desto bättre. Många af Ejsta pastorats jordbrukare hafva icke mer än en half mil till Levide, men för att aflemua mejerialstren å Hemse-station, är väglängden omkring två mil.

Vamlingbo, 31 Dec.
Ordinarie kommunalstämman
med denna församling hölls 28 dennes, och var besökt af närmare ett hundratal stämmoledamöter. Till ordförande i stämman för 4 år utsågs hemmansägaren Olof Nilsson, Bjerges; i nämden och fattigvårdsstyrelsen hemmansägaren Lars Nilsson, Simunde. Dessa båda senare befattningar ha i närmare 20 år gemensamt handhafts af den nu afgående ordföranden, hemmansägaren N. L. Olsson, Nora. Ledamöter i kreatursförsäkringsnämden, blefvo utom de bägge nyvalde ordförandena, hemmansägarne Lara Andersson, Augstens, och Paul Olsson, Tuna.

Hårdt pröfvad
är i sanning en person, förre kronobåtsmarnen Jakob Frisk från denna socken, hvilken under flere års tid varit fängslad vid sängen, till följd af ett fall ombord å ett fartyg. Föt terna äro helt och hållet förlamade för den ännu icke 30-årige mannen, så att han är urståndsatt att utan andras biträde flytta sig från en plats till en antan, hvartill äfven sällat sig flere svårigheter. På sista tiden, då sjukdomen det medgifvit, har den stackars krymplingen sysselsatt sig med något handarbete, sittande i sängen, såsom t. ex. nätbindning o. d, för att dermed förkorta tiden.

I lifsfara på sjön
var en person ifrån trakten för någon tid sedan, då han befann sig på jagt efter sjöfågel.
Då vår jägare, som hade skjutit några fåglar i en liten vak å den isbelagda sjön, skulle fatta sitt byte vid vakens kant, brast den svaga isen och han störtade i det öfver 2 famnar djupa vattnet. Ingen menniska fans i närheten till hjelp åt den nödstälde, hvilken dock omsider lyckades uppnå den fasta iskanten; men då brast isen framför honom när han skulle äntra sig upp. Ett nytt försök gjordes, med samma olyckliga resultat. Krafterna började nu aftaga för den i nöd stadde, men kärleken till lifvet stärkte dem ånyo. Ett tredje försök gjordes och detta aflopp lyckligt, så att han då isen ånyo nåddes fick krafla sig upp, varsamt och försigtigt, och sedan krypande på alla fyra ötver det falska istäcket, uppnå land. Genomvåt och utmattad som han var, bar det nu i väg mot hemmet i den bitande kölden.

Lärbro, 29 Dec.
»Nu ha vi jal igen och julen räcker intill påska» …. brukar uugdomen sjunga vid en af sina lekar; julen, ungdomens och isynnerhet barnens högtid, är förliden, ett minne bloit. För en del personer, lyckans skötebarn, räcker julen, åtminstone dess firande, intill påsken; men för arbetaren och de fattige är denna högtid ej lårg ; brödbekymmer m. m. tvinga dem allt för snart in i hvardagslifvets bestyr och besvärligheter, I, som nu idessa dagar resen från det ena gästabudet till det andra, tänken något litet på Edra fattiga medmenniskor, bopsamlen till dem något af Edert öfverflöd, och I skolen för visso känna en sannare glädje dervid än vid tömmandet af det ena glaset efter det andra.
Högtidligt var dat här på landsbygden julmorgonen, då folket vid klockors och bjällrors klang den arla morgonstunden skyndade sig till templet att der vid Jjusens matta flämtande höra »Si i dag är dig födt» o. s. v. Huru tindrade ej barnens ögon vid åsynen af det vackra templet och den granna presten, Med lif och lust instämde församlingen i orgelns toner. Ja, julen är en uppryckande högtid; denna dag äro alltid kyrkorna fullsatta med andäktiga åhörare, då det kanske andra kyrkodagar der knappast finnes tiondedelen af dem.
Så var det andra dag jul i en viss församling en person kommen, då presten anlände.
I en annan närgränsande socxen var presten borta, då folket i rätt tid anlände, han kom först efcer ett par timmar. Orsaken var ett misstag af tillkännagifvandet om tiden för gudstjenstens början. Häraf kan man se, att t. o. m. höga vederbörande kunna komma bort sig af all julglädje. Menskligt atttela, gudomligt att förlåta, då det hände en ytterst punktlig person,
Rätt mycket snö har fallit i dessa dagar, och folket har dertör haft fullt göra att hålla vägarne öppna; men ätt skotta snön såsom på vissa vägar har skett, är mycket illa, i det att snön fått ligga qvar 1/4 till 1/2 alns djup; detta förorsakar lätt vältning af de vägfarandes åkdon, då snön med detta djup & ena sidan af vägen är fast och å den andra lös.
Då detta läses ha vi ingått i ett nytt år och gå okända öden till mötes. 87 är ett minne blott. Det kan derför ej vara ur vägen blicka tillbaka och låta det gåvgna årets händelser passera revy för våra »blickar». Jag, såsom brefskritvare till en tidning, vill för min del framdra de allra vigtigaste händelser, som timat i min närhet t. ex. i Lärbro under det gamla året.
Förutom hvad som förut blifvit meddeladt såsom olycksbändelser, inträffade fall af sinnesrubbning, biskopsvisitationen m. m., har det i fjor anlagda mejeriet vid Augelbos uppbört att vara till. På kommunalstämma i Mars blef bestämdt att för hvart tiotal af dödade kråkor skulle af hundskatten (5 kr. för hund) 1 kr. utgå; att Lärbro fattiggård ånyo skulle utarrenderats på en tid af 6 år samt i håf eller på annat sätt vid julen influtna gåfvor genom fattigvårdsstyrelsens försorg skulle fördelas bland de fattiga (detta har ock skett).
Lärbro kommuns utgift- och inkomststat för år 1888 ter sig sålunda:

350 kr. utdebiteras dessutom till bygnadskassan efter förordningen af 1 Maj 1885.
Medlemmarnes antal vid Lärbro i kreaturs bolaget är 15. Försäkringsvämden utgöres af K. Gardell, ordf. (omvald), O. P. Ringbom (omvald), Å. Westöö (nyvald) och D. Wistrand (nyvald).
Förutom ofvannämda vid ordinarie kommunalstämman i dag förrättade val, omnämner jag blott: till kommunalstämmans ordf. efter K. Evström, Angelbos, utsågs D. Wistrand, Kejlungs, och till föreståndare för sockenmagasinet efter O. Björkegren, Angelbos, K. Gardell.

Gotlands Allehanda
Måndagen 2 Januari 1888
N:r 1

Från landsbygden.

Södra Gotland 20 Dec.
Den ekonomiska kris,
som pu i dessa dåliga tider, från många håll förspörjes, har äfven utsträckt sig till Södra landsbygden. Ofta hör man omtalas att den eller den hemmansägaren »slagit vantarne i bordet» och afträdt sin egendom till sina borgenärers förnöjande, Största delen af dessa affärer afvecklas medels administration, för undvikande af de dryga kostnaderna vid konkurs, — Hvad som dervid blir gäldenärens qvarlåtenskap är ej mycket; nödiga säng och gångkläder jämte 75 kronor antingen i penningar eller bohag, detta är allt hvad han kan kalla för sin tillhörighet, såvida ej tillgångarne öfverstiga skulderna, hvilket förhållande sällav eller aldrig inträffat. — På tal härom kan antecknas, hurusom en landtbrukare i en af socknarne på söder för kort tid sedan lät verkställa bouppteckning och hvad man kallar öfverlåtelse till sin måg och dotter emot förbehåll af lifstidsundantag, De unga skulle naturligtvis ansvara för alla skulder, hvilka vid förrättningen på hemmansägarens uppgift bletvo antecknade. Men denne hade »uppgjort räkningen utan värden» ty några dagar efteråt kom länsmannen och verkstälde ntmätning, för gäldandet af en skuld som troligtvis blifvit »glömd» iuppteckningen, och flere dylika troddes det vara. Följden häraf blef att mågen frånsade sig »egendomsgåfvan» och alla borgenärer blefvo sammankallade, dervid dessa finge öfvertaga hela boet och gården. Så tillgår det tyvärr ofta på landsbygden, och skulden härför tillskrifver man vanligtvis de »dåliga tiderna».

Olyckshändelse.
Till vederbörande pastorsembete i Vamlingbo har i dagarne ingått underrättelse, att sjömannen Viktor Nilsson, som till landtbrukare N. L. Olsson vid Nora — som var anstäld ombord å ett svenskt fartyg, hvars namn är mig obekant, aflidit under följande omständigheter: skeppet, som å ön S:t Thomas i Vestindien hade lossat sin last, bestående af trävaror och kol, skulle efteråt rengöras och sköljas i rummet förr än det ånyo kunde intaga den nya lasten. Härvid blef Nilsson af en vattenpyts på något vis skadad i hufvudet, hvarför han begaf sig till skeppets ksjuta, der kaptenen på bästa vis förband de erhållna skadorna. Kort derefter gick Nilsson åter upp på däck dervid han plötsligt störtade genom den öppna luckan ned i rammet, omkr. 19 fots höjd, samt skadade sig så illa att han genast förlorade medvetandet. Detta skedde vid pass kl. 8 e.m. och klockan 1 på natten var den hurtige yngliogen ett lik. Den aflidne var omkring 21 år gammal och reste från hemmet sistl, vår för att taga hyra och utveckla sig i sjömansyrket.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 December 1887
N:r 102

Till ordförande i bevillningsberedningarne

för 1888 har länsstyrelsen utsett: för Visby stad kronofogdon Aug. Bokström, för Norra fögderiet kronofogden D. Callissendorff, för Visby Södra landsförsamling, Stenkumla, Vall, Atlingbo, Eskelhem, Sanda, Hejde, Klinte, Fardhem, Lefvide, Burs, När, Alskog och Garda pastorater häradsskrifvaren T. Bergman samt för Hafdhem, Grötlingbo, Öja, Vamlingbo, Habblingbo, Ejsta, Rone och Alfva pastorater kronolänsman J. A. Lindström.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 December 1887
N:r 101

Dödsfall Niklas Viktor Herman Nilsson

Att vår älskade son Niklas Viktor Herman Nilsson, austäld som matros å skeppat John Bergman, genom en olyckshändelse afled å nämda fartyg i S:t Thomas, Westindien, den 13 sist). Oktober, i en ålder af 19 år, 6 månader, 18 dagar; innerligen sörjd och saknad af oss, syster, broder, farmoder samt öfriga sligtiugar och många vänner, hafva vi härmed den sorgliga pligten tillkännagifva.
Vamlingbo & Nora 12 Dec. 1887.
Margareta Olsson. N. L. Olsson.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 December 1887
N:r 101

Från landsbygden.

Hemse, 26 Nov.
Eldsvåda
utbröt i onsdags natt vid tretiden på morgonen hos svickare Hagström, (boende på Hulte grund) i en honom tillhörig verkstadsbygnad. Elden varsnades först då verkstaden stod i ljusan låga af nårboende grannar. Då de kommo till stillet, hade elden åfven fattat i boningshuset, som stod endast några fot med sin ena gafvel från verkstadsbygnaden.
Med möda haun också elden, som redan genomtrångt gafvelu in på loftet i boningshuset, slåckas af flere tillskyndande persouer. Verk, staden, som åfven var af trå, brann totalt upp. Ej heller några af de i verkstaden varande verktygen hunno bergas, utan de blefvo lågornas rof; åfven en del på bestållning fårdiggjorda möbelarbeten blefvo uppbrånda. Huset och en del af verktygen voro försikrade. Hur elden uppkommit kan ej med beståmdhet sågas, men troligen, då eld dagen förut vid fyratiden på eftermiddagen varit uppgjord i verkstadsspiseln har någon gnista sprakat fram och legat dold bland sågspånen och först senare brutit ut til eld. Ägaren hade en half timme före eldens utbrott varit uppe, men då ej varsnat något.

Sundre, 23 Nov.
En gripande jordfästning,
förråttades höromdagen å Sundre kyrkogård, då stoftet, efter den i sina blomstrande ungdomsår vådligen omkomne husbondesonsn Niklas Nilsson från Hallbjens, invigdes åt den sista hvilan och nedsinktes i jordens tysta sköte. På kyrkogården var en ovanlig mångd folk församlade, kanske för att såga ett tyst farvål åt åt den allmånt afhållne ynglingen.
Kyrkoberde Kulliu, som förråttade jordfåstningen höll, efter de vanliga ceremoniernas slut, ett för tillfållet och efter omståndigheterna sårdeles anslående tal, hvaruti han framhöll lifvets ovaraktighet, och huru snart såvål ung som gammal blir skördad af dödsengelns hand, helt hastigt och oförmodadt. Till den i tårar badande, djupt sörjande modren stlde talaren många trösten och uppbyggelsens ord. »Denne son» sade han »som nu nedbåddades i jorden, hade, menskligt sedt, varit en förhoppningsfull yngling, sin moders ålderdomströst; men hvem visste ifall han fått lefva långre, om haus lif blifvit till någon glådje för de sina; kan hånda, hanhånda icke. Detta låg i den allvises beslut förborgadt för oss menniskor; om det ån syntes oss svårt, vore det helt visst till nytta, ty »mina vågar åro icke edra vågar», stiger Herren. Man fick hoppas på ett lyckligare återseende derofvan, der ingen död mer år».
I de nårvaraudes ögon glånste sorgens och saknadens tårar.
Oaktadt ifriga spaningar har man ånnu icke lyckats finna liket efter fadren Nils Larsson.
Såsom en sårskild ömmande omståndighet kan antecknas att denna familj, som så tvårt hemsökts af sorg och olycka, befinner sig i knappå ekonomiska omståndigheter.

En åldrig gumma,
— jag tror Vamlingbo sockens åldsta invånarinna, — har i dessa dagar gått ur denna verlden, nåmligen förre husbondeenkan Kajsa Lona Söderlind vid Rofinds, hvilken — enligt uppgift — uppnått den höga åldern af 94 år.
På tal hörom han anföras att i Sundre lefver ett fattighjon, Anna Kajsa, som snart nog kan fira sitt hundraårs jubelium. Gumman år, i förhållande till sin höga ålder, ovanligt kry och rask.

Egendomligt jagtäfventyr.
Att stena harar till döds hör nog till sållsyntheterna. Detta inträffade dock för kort tid sedan, då en landtman från Vamlingbo, åtföljd af sin hund, befann sig ute på marken i arbete, ty då den senare plötsligt fick upp en »jösse» hvilken iblixtsnabb fart kom kilande förbi bonden, fattade denne en mindre sten, och slungade åt haren med den påföljd att han föll till marken och blef således den lycklige jägarens byte.

Från sjön.
Tre större okände ångare inkommo i dag — antagligtvis för motvind — till ankars å vestkusten utanför Burgsviks hamninlopp.

Hamra, 24 Nov.
Hamra socken,
en bland Gotlands mindre församlingar, har på senaste åren haft många och stora utgifter. För.ett par år sedan uppfördes ett nytt skolhus och anskaffades tidsenlig materiel för undervisningen, så renoverades kyrkan och nu i dagarne har uppsatts i nämda kyrka en orgel — sjuståmmigt labialverk — hvilken högtidligen invigdes söndagen 13 dennes Orgelverket är bygdt af herr Johan Lindgren från Göteborg, född i Linde socken på Gotland.

Fo!kskollärareval
har för eu tid sedan hållits i Eke, der ende sökanden, vikarien på stället, hr Ezström, född i samma församling exhälligt antogs som ordinarie lärare.

Herta salteribolag.
som nyligen upplösts, har sålt sin salteribygnad, som stod vid Herta strand, till styrelsen för Levide mejeribolag, hvilken skall använda bygnaden till mejerilokal.

Brandsynerna
å Södra Gotland hålla nu på att verkställas inom socknarne för innevarande år. Måtte nu vederbörande synesmän äfven efterse, huru pass flitige föreningens deltagare äro att hålla sina skorstenar frie från sot. På de flesta ställen torde sällan eller aldrig sotas, fastän erfarenheten lärt oss, att många för att ej säga de flesta eldsvådor uppkommit genom skorstenseld.

Stararne,
dessa lifliga och sällskapliga fåglar, tyckas i år hafva god lust att stanna qvar hela vintern, ty ännu för en vecka sedan såg man dem i stora flockar slå sig ned i trädens numera nakna kronor och sjunga lika muntert som om våren.

En nykterhetsförening
är bildad inom Öja socken, och har densamma i kyrkoherden derstädes en varm vän och beskyddare, som esomoftast uppträder med uppmuntrande och sakrika föredrag för hämmandet af dryckenskapslasten.

Orgelverket
i Wamligbo kyrka, hvilket är ett af de största och äldsta på gotländska landsbygden, undergår för närvarande reparation och ombygnad af orgelbyggaren herr Johan Lindgren, förut nämd-i brefvet.

Den regniga väderleken
har orsakat att vägar och stigar nu befinna sig i ett tillstånd, som påminner om nyligen tillredt murbruk. Våra skolpligtiga barn härute på landet, helst de fattiga, som sakna täta och bastanta skodon och ytterplagg, hafva derför under denna årstid det ej för angenämt.
Att i »ur och skur» dagligen gående trafikera de samtliga vägarne från och till skolorna är verkligen för barn ett påkostande arbete. Deras skodon och kläder äro alldeles genomvåta, då de komma från skolan, och hinna knappast torka, förrän de följande morgon åter skola påtagas för att ytterligare vätas ned. (Tänk huru luften i skolrummet blir beskaffad då kläder och skodon från ett 50-ja 60-tal barn under dagers lopp i skolrummet få torka på barnkroppen!) Och renligheten sedan? — Somliga barn hafva en half mil ja insändaren känner ett skoldistrikt så vidsträckt, att de fjermast boende barnen hafva tre fjerdingsväg till skolan. När dessa sistnämda barn Komma hem om qvällarne i mörkret, äro de alldeles uttröttade och förmå ej ordentligt lära sina hemlex\’r; och nästa morgon måste dexbege sig i väg långt före dagningen för att i smutsen och slasket arbeta sig fram till bestämd tid. Det fordras i sanning stor lust till skolan för att ej under sådana omständigheten tröttna. Många af oss vuxne torde knappast äga en så seg vilja, som dessa små visa sig besitta.

Ovanlig fruktsam jord.
En person i Rone hade på ett »lopsland» (1/4 tunuland) jord fått några kappar hvete förliden höst, och i eomras skördade han på denna jordbit sex tunnor.

Strömmingsfångsten
har åter de senaste dagarne varit rätt gynnande vid några af våra fisklägen härute.
Vid t. ex. Herta i Burs såldes strömmingen för 28 öre valen.

Ett par storkar
syntes en morgon i förra veckan på södra Gotland. Troligen var besöket härstädes af kort varaktighet, eller hålla de blott här ett par dagars hvila för att sedan, ehuru sent, med all kraft anträda resan till Nilländerna.

Fyrmästarens och fyrvaktarens,
på hvilken klippa eller strand de än må beffona sig, öden tänker jag på både dag och natt, såvida jag är vaken. Sofverjag på skinnsoffan å vindskammaren, drömmer jag om de tåliga och oförskräckta menniskorna, då nämligen stormarne ryta och rycka och kila in under utsprånget på spåntaket, så att väggarna (men icke jag, som tycker om sådan musik) darra af skrämsel.
Vare sig det är på Sandön, der flygsanden far in genom nyckelhålet och lägger sig i drifvor inne i rummet, ifall man inte är ytterst försigtig att väl stoppa till hvarje hål, om ett sådant också icke är större än ögat på en böjtnal (stoppnål som man bytt sig till, t. ex. för ull eller säd), ty gör man inte detta, då får man tro på annat; eller på Fårön derborta något i nordost om Ava gård; (i hvars närhet alen växer vildt, men på den ena partens storgård står en stor väldig ek, åtminstone har hon stått der, — kanske hon nu i tysthet för sudergutar ramlat öfver ända till följd af hög ålder). Men jag borde väl inte vara så långrandig, utan skynda fram till Fåröbåken. Det är tre och tretti vintrar sedan jag en mörk höstqväll vandrade dit i sällskap med en af Ava-karlarne. Under vägen förde han mig upp på en hall (hög), som bar namn efter gården. Slutligen kommo vi fram till båken, den första i sitt slag undertecknad gutason sett i sina dagar, Jag fick stora ögon, när jag såg det stora, vackra ljusskenet derborta i vrån (af viken), långt skildt från kyrka, prestgård och skola, men man vakade här då vi hunnit spiraltrappan uppför och fått se resans mål. I en handvändning kunna vi (tidens kraf är att resa fort), om icke just med hästar och vagn eller ångslup, vara vid Stenkyrke-huk och efter gammalt helsa på fyrmästaren derstädes, han, som i många år slet ondt som hund under tiden å Gotska Sandön, der han, menskligt sedt, icke kunde hafva mycket att roa sig med. Vil sådana kritiska lägen gäller det att vara uppfinningsrik och hafva godt förråd af idé-associationer.
Till sist bär det ändå aftill hemorten, resan får vara lång eller kort: Stora Karlsön, vid hvars båk man några fot från den höga lodräta klippväggen kan eisna eller frukta för att blåsa öfver lotsstyrelsens staket cch plumpsa ner »uti hafvet». Isynnerhet kan det vara farligt för små barn, som älska friheten mer än lifvet och vilja se sig om utför fyrtornet, som står »ytterst på skärets strand, sköljd utaf hafvets svall.» Och det blåser och det brummar och det tjuter derute! Det kan man tänka sig, om ock man ej varit mer än tre alnar från sjöstranden. Och aldrig någon vänlig menniska att få se och tala med på vintertid. Bara sin Gud, sin båk, sin klippa, sitt haf. Bara? Ja, det är tillräckligt tör den, som lärt sig förstå att vara nöjd; och är man inte det, då är det beklagligt.
Jag kan ej förneka att de stackars isolerade menniskorna jämt och samt komma för mig.
Ibland tänker jag: då de stadigt måste vara på sin post och aldrig komma på land, borde vi, fria barn, glädja dem då och då med ett litet besök. Senast tänkte jag så kl.5 på morgonen vid mitt uppstigande då jag såg deras vänliga helsning, de tre blänkarne efter hvarandra lik kornblixt vid horisonten. Da synas öfver trädens toppar endast vid duskig, snöblandad luft. En gång har jag sett det förut. Inte kommer jag för det, och troligen icke många andra heller medan det är vinter , ty den falska Ran fruktar man så mycket i öppen båt. Det är ingalunda såsom att gå till närmaste granne och sjuvga tillsammans med denne, om han har röst, Sehlstedts tilltalande »Fyrtorn»:
»Alltid lika på vakt
vakar du dag och natt
gungar en stolt fregatt
eller en gotlands-jakt;
lika för hög och låg
trotsar du vind och våg.»

Fyrbetjeningen måste kunna förströ sig med ett kärt och hemtrefligt familjelif, läsning, slöjd, fiske, ja brefskrifning till den öfriga lilla verlden. Det sista nöjet blir väl ej så strax besvaradt. Kanske kommer kuttern i regel en gång i månaden med post och förnödenheter. Men när böljorna vyreda som lejon, gå höga som hus, eller det är snötjocka såsom i dag, då får man vänta och vänta och blott lefva på hoppet. Men när han, lotskuttern, då ändtligen kommer, är den lilla farkosten säkerligen välkommen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Brorifningar

samt omläggningar komma att ske 17 och 18 dennes å en större bro på vägen mellan Lilla Hammars i Lokrume och kyrkan, i stället för hvilken väg kan begagnas landsvägen till Ekes i Bro och derifrån s. k. Krokspina till Lokrume kyrka, samt från måndagen 24 till och med torsdagen 27 å en större bro på allmänna landsvägen mellan Sibbjens i Vamlingbo och kyrkan, då i stället vägan kan tagas gonom Hamra socken förbi Rofinds och Böusarfve gårdar.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 14 Oktober 1887.
N:r 82.

Från landsbygden.

Södra Gotland, 16 September.
Ett välgörande regn,
föll härstädes natten mellan sistl. onsdag och torsdag, samt äfven en del af den senare dagens förmiddag, hvilket i högsta grad var välkommet för den späda rågbrodden, som öfver hufvad taget ser rätt bra ut. — Sådden af råg har helt nyligen kunnat afslutas & de torra sandjordarne, ty blott ett par gånger har på sista tiden något litet regn fallit härstädes förut, — Hvetesådden har äfven börjat på söder, men ännu icke hunnit afslutas. Kornet är till största delen inbergadt, äfvenså hafren, blott på enstaka fält ser man något litet qvarstå. Ett utmärkt tjenligt bergningsväder har varit rådande, så att skörden blifvit inforslad i godt tillstånd. På Burgsvik ser man dagligen en mängd landtmän afyttra sina jordbruoksalster, råg och korn, som i pris växlat, rågen från 7,50 till 8 kr. och kornet 9,50 till 10 kr. för gammal tunna, allt efter beskaffenhet; dock hoppas man längre fram få ett högre och mera bestämdt pris på dessa varor. För handlanden Hanséns räkning hitkom i lördags med Klintehamn till Burgsvik en sädesrensningsmaskin, som allaredan på måndagen var i full verksamhet och som visat sig ändamålsenlig och nyttig för det ändamål han är afsedd. Såvida tillfälle erbjudes, bör ej någon landtman underlåta att här rensa sitt utsädeskorn, ty derigenom erhålles en mera reel vara till ett kommande år, Maskinen, som endast är afeedd för kornrensning, lär kosta 850 kronor.
Under den sist förflutna veckan, har i den s. k. Norevik å östra kusten af Vamlingbo, fångats

en myckenhet strömming,
helt nära land, ända till 50 valar på man, på ett fåtal (4—5) garn; hvilken fisk varit af utmärkt beskaffenhet. I brist på afsättuing har åtskilliga måst inställa fisket, På vestkusten har deremot fångsten varit klen, blott några valar. — Torsk har äfven fångats å åtskilliga platser vid kusten.

Sydvestra kusten, 16 Sept.
Väderleksförhållandena
ha nu, sedan regn fallit, varit särdeles gynsamma för rågfälten, som till en början befunnos gauska klena. Efter ett ymnigt regn i torsdags har brodden yppigt frodats och fortskridit i växtlighet.

Fyrfotade seglare.
Då fyra män af kustbefolkningen i söndags fjorton dagar nedkom till Petesviken i Hablingbo för att företaga en spatsertur utefter sjökusten, varsnades af desse män ute i hafsviken ett mindre flytande föremål, kommande norrifrån och som af de krusiga vågorna syntes närma sig åt landsidan, Iuom en stund då sjöfyndet nådde land gjordes af dessa män en egendomlig upptäkt; — i vassen vid sjöstranden flöt in en något kupig s. k, granbark, hvarpå 2:ne ekorrar tagit plats, och klent försedda med föda syntes dessa passagerare under sin färd hafva varit, ty endast några söndertuggna nötskal och litet furubark förefunos qvar å farkosten.
Den omskrifna

Hvetemyggan
har å många hvetefält härstädes under sommarens lopp menligt inverkat. Vid rengörring af hvete efter verkstäld tröskning ha flere laudtmän funnit att qvantiteten af detta sädesslag betydligt minskats, i det att en stor del hvetekorn varit mer och mindre angripna, ja ända till 3/4:delar urätna af den s. k. hvetegallmyggan.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 19 September 1887.
N:r 75.