Etikett: Vamlingbo

Vamlingbo socken ligger på västra sidan av ön.
Gårdsnamn: Anderse, Augstens, Austre, Bilds, Bjärges, Bosarve, Bottarve, Fridarve, Frides, Gervalds, Hallvards, Hägvier, Kastelle, Kvarne, Kyrker, Lingsarve, Mickels, Nore, Petsarve, Prästgården, Rembs, Rofinds, Sibbjäns, Sigfride, Sigrajvs, Sigmunde, Sippmanne, Stenstugu, Storms, Svalstäde, Tume, Västlands, Ängvards.

Publicerat

Från landsbygden.

Vamlingbo, 26 Mars.
Folk och småskolorna
ha i denna och flere närgränsande socknar, nu ett par veckors tid fått inställa sin verksamhet med anledning af den myckna snön och det otjenlige väglaget för skolbarnen.

Liten post
erhölls här i torsdags, då blott två, säger två bref utgjorde dagens hela post. Visbyposten för veckan hitkom ej förrän på lördagen till följd af snöhinder.

Omslag i väderleken
ha vi numera erhållit. Temperaturen har de sista dagarne växlat emellan + 2 och — 2 C.; i går på eftermiddagen och qvällen föll ett länge efterlängtadt regn. Förut har lin: driga snöfall ägt rum.

Öppet vatten,
så långt man kunnat se, har sedan sistl, 17 dennes å vestra kusten förefunnits; blott de senast tvänne dagarne bar en massa dritis samlat sig, hvilken, när detta skrifves, åter drifvit tillgsjös; utom synhåll. Såsom ett exempel på de kolossala snömassor, som hopat sig å landsvägarne, kan anföras, att vid skottning under förra veckan en del af manskapet måste ställa sig ofvanför på drifvorna, för att bortskotta: de af det öfriga manskapet uppkastade snöblocken. Jag tror mig ej gå till öfverdrift, då jag säger att snödrifvornas höjd å åtskilliga ställen belöpa sig till omkring 15 fot.

Egendomligt missfoster.
Ett sådant har i dagarne framfödts af en sugga å Gervalds gård i denna socken. Fostret i fråga, som var af en ovanlig storlek — ungefärligen dubbelt så stort som en vanlig gris — saknade helt och hållet både hufvud och bakfötter; blott å ena sidan tycktes vara tillstymmelse till tryne, för öfrigt var kroppen af oval form, Oåfvanpå ryggen, om man enskan beteckna det så, syntes en utväxt liknande en del af en svans. Såväl det missbilda fostret, som en vid samma tillfälle framfödd välskapad gris, voro då folk kom tillstädes utan lif, men det antogs att åtminstone den senare haft lif vid födseln.

Rone, 26 Mars.
Höken i ladugården.
Eno hök flög under den stränga kölden i förra veckan in i sjelfva kostallet, der hönsen också funnos. Ägaren, som just gick derin, anade ingenting, förrän den objudne gästen började kretsa krig öronen då han greps och fick med lifvet plikta för det djertva tilltaget.
Då ett ploglag härstädes häromdagen skottade snö blefvo de vittne till huru

en räf
gjorde sina skutt och lade ut sina krokar för en kråka -en liten bit från landsvägen. Den gången lyckades ej mickel, troligen derför att det blef för många vittnen. Bättre lyckas han med rapphönsen, hvilka tyckes vara hans säkra byte. En hemmansägare, hvars dräng fitigt undanskottat snön för dem, hade på sin åker trenne kullar tillhopa 21. Antalet minskades hastigt till 14, men dessa höllo sig rätt bra en tid. Men sedan minskades den till 8. Då beslöt man passa på. Jo, mycket riktigt, kära mickel kom och knep en tre eller fyra och en hittades död på snön. Afståndet var dock för långt att skjuta på honom. Emellertid är det örskvärdt att skallgånger anställas ty det är ovanligt godt om Gotlands »högdjur» räfven här, och torde herrar räfjägare äfven bebjerta den saken. På åkrar och gödselhögar kan man se honom morgon och qväll.

Snö, mycket snö
ha vi fått härstädes, I måndags blef ett fruntimmer, som bodde ensam i en stuga, insnöadt och måste hjelpas ut.

På hamnen
äro vägkanterna 7 alnar höga och trettio alnar breda mellan Cramérs och bron.
Snö på en gård, som är 200 alnar lång och 56 alnar bred, ligger ända till 18 fot hög på vissa platser. Snömängden på detta ställe kan lågt beräknad godt skattas till 224,000 kubikfot.

Skarlakansfebern
går epidemiskt här, dock ej många fall med dödlig utgång. I ett hus lågo 5 barn på en gång för litet sedan.

Vårförebud
visa sig. Vid vårdagjämningen blef det omslag i väderleken, så vi fått rätt blidt med starkt töväder + 9 t. o. m. på dagen. Vårens föregångare ha också visat sig. Ett par lärkor sågos redan 19 dennes, men sedan har man sett starar vipor, änder och gäss. Så nu lära vi få vår, fast det nog dröjer innan drifvorna smälta.

Hemse, 25 Mars.
Missionsmöte
Missionsmöte hölls härstädes i missionshuset i lördags och söndags. På första dagen predikade de vanliga predikanterna Jaeobsson och Ahlqvist, hvarefter hölls middagsrast till kl. half 3. Som alla deltagarne infanno sig något sent, blef tiden framskjuten. Derefter samtalades öfver frågan: »Hvilken är dep rätta platsen för den troende att lära sig följa Guds bud, inom eller utom församlingen»? hvilken naturligt besvarades sålunda att rätta platsen vore inom församlingen. För öfrigt voro meningarna något skilda om begreppet församling.
Derefter predikade Hendrickson och Skedin i stora salen, under det ombuden höllo konferens i den lilla. Mot denna konferens må med fog påpekas det slarf, ombuden tillåta sig, att under förhandlingarna springa ut och in samt att aldrig sitta till slut. Man kan börja med en 40 till 50 medlemmar men måste sluta med 10 till 15. Som intet tåg anlände från Visby på f.m. måste ordföranden, som är från Hogrän, taga skjuts från Roma, med hvilken han anlände kl. 2, Det offentliga mötet slöt kl. 6 och konferensen kl. 9.
Andra dagen predikades af Ahlqvist och P. A. Wassberg. Den senares predigan torde blifva offentliggjord sedermera. Det gilde att vinna hjertan för missionssaken. Texten var Joh. 12:1—16. Derefter offentliggjorde predikanten en öfversigt öfver fjorårets räkenskaper, hvaraf framgick att under året influtit genom förbundet till inre och yttre missionen omkring 4,200 kr. Dessutom redogjordes för Hemsehusets skuld, som nu var betald, och som orden föllo >vi samlades i dag för första gångeu i ett skuldfritt hus», För att vinna detta mål hade några gjort rätt stora sammanskott vid ett sammanträde hos kassören. För detta sade tal. borde man tacka all god gåfvas gifvare och med all kraft taga i för att få ett hus i Visby till stånd. Ena kollekt upptogs genast för sagde ändamål, som ej inbringade så litet.

Till Norder Jaku.
Sum de nå jär faslit läng\’ se\’n vör talt mä hvarandrä, så kom de nå för mi att skrifvä någlä radar till di gamlä haidarsbror, nå sum vör, bad ja w mejvä grannkarlar, för att int talä um kvinfolki, mattä sitä inne hajlä tejden för den miknä snåjens skuld. Tänk um däu kundä kummä hejt till uss skudd däu fa sej, snåidrejfvar som gar langt upp på taki, u kåirvägar sum gar yfvar stuckar u stain, så att man kan brautä bajni af bad kräk u folk, när man promt skall äut u färdäs. Ja har mangä gangar tänkt att däu var dödar u väl bigrafven, ettar sum däu vart så tystar af di en så langar tejd, ellar att däu hadä ränt i sjoän u bränt upp di sum kalfskinnsollä, men sum ja int\’ fat någä sorgbud så har ja den tankän att däu ännu lifvar. Nå kan däu tro att vör gynnar ta uss upp häräntä i sudrä, sen vör fat bad telletån u maijarej; tänk va ust u mjölk de nå jär till fas, bad till grejsar u folki. Kaffi de har ja sägt mor att vör ekall vän uss af mä nå etterhandi, när vör kan fa mjölki fran majjarejä för tejä stöifvar kannu, för kaupmännar, de döirgudar, di sättar npp bad kaffi, sockär, u fårtujen, så att allmogen inv kan ha rad till fa någderä, atminstän intä förr än vör far sej um tullen sättar någ prejs pa sedi, sum vör far till sälä i haust, Kärä Jakul säg din rajnä majning när dän kummar till skrifvä järnest, um däu tyckar um tellefån, maijarej, snåi u allä sånnä nöjjä uppfinningar. — Ja vill nå till släut talä um en lejtän passjas sum händädä i sundäsnat för di. Da var astu stejnä, pejku sum di har, u så skräddarpellä pa lajkstävå, u när di fram imot måndäs mårgnän gick haim to di in pa stallsluftä beiastäuas, der di sumnäd\’ till a stund på dag. Astufar sum int jär så bleidar af si fick håir dum snarkä i håjjä, u da stängd han till duri sått di inv kuud\” kummä äut, u int viddä di heldar vejsä si i fölgä så bi dagen. Da hittäddä pejku pa att pellä, sum uss imillum sägt, jär en dummerjöns, skuddä gäjmä si i håijä, när ha bankädä pa duri u vidd ävt, sam u skedä. Astufar, däu vajt att han jär väl lumhåirdar, sat just i stäugu u jetäd ust sum sunän kaupt hajm fran maijarejä, när stejvä gynt allarmä pa luftduri, men han störtäd si gejnäst äut u frågäd pejku när han fick luck upp för nä, um ha var ajosummi på höusä, da sägdä ha jå. Astufar blaj da argar u rautäddä till att ha ljaugäddä, u så upp i håjjä u ravastä, till han trampäd pellä pa nasar, sått Lå fick ajn stor skråmä der, u da störtäd\’ pellä, si upp, u såg så slokåirå äut när ban kräupt äut i ginum duri men sägdä alldri ett ård, gick se\’n på häudä pa göjselhopen u förstördä bästä troiju, da grejndä astufar da kan däu tro Jaku, u sägd till mi att de var bäst att löjden nå för tejden, gick in kyskhajt u nyktarhajt u kaupäddä blå band u drack mjölk sum vör andrä. Låt snart håirä någ af di Jaku, bidar din gamlä vän
Hobergsgubben.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 29 Mars 1888
N:r 26

Publicerat

Från landsbygden.

Rone, 5 Mars.
Ett oväder,
hvars mako man icke i mannaminne härstädes skådat drog i lördags fram öfver våra kuster.
På morgonen var vinden O. men öfvergick sedermera till NO och på e. m, till full Nord under orkanlik storm och förfärlig snöyra. I hugs, stall, lador, vind ja isjelfva boningsrummen pressades snön in genom de minsta springor af det starka lufttrycket. Vägarne voro ofarbara och omöjliga att hålla öppna. Postbudet från Hemse måste öfver natten qvarstannna på Ronehamn till påföljande söndag. Åkande måste taga in hvar de kunde och man berättar om personer, som kommit vilse, hvilket dock ej är bekräftadt eller närmare kändt då detta skrifves. Rapphönsen kommo in under boningshusen.

Sitt ben afbrutet
fick häromdagen en arbetarehustru, då hon gick alldeles ensam bärande endast en kanna mjölk. På vägen måste hon ligga, tills hennes man ändtligen fick höra hennes rop och måste köra henne hem. Läkare tillkallades och benet blef gipsbehandladt eftersom håda läggpiporna voro afbrutna.

Hafsisen
utanför Ronehamn är icke blott gångbar utan äfven körbar. Dagligen forslas »släke» från holmarne af flere par dragare. Sedan 1881 har isen icke varit sådan.

Rone mejeribolag
hade idag ordinarie bolagsstämma som leddes af handlanden L. Cramér med landtbr. Nils Eneqvist till sekreterare. Styrelsen redogjorde för bolagets ställning 29 sistlidne Februari, hvaraf framgick att bolaget tills dato inköpt 9,263:70 k:r mjölk för kr. 1,654:82 samt afsändt tillsammans 2,308 skålp. smör. Vid mejeriet såldt smör, ekum- och kernmjölk belöpte sig till kr. 465:05, hvilket sammaalagdt med hvad man tror sig erhålla för afsändt smör utgör 2,285:33. Derifrån afgår ofvanstående summa för inköpt mjölk ellar 1,654:82, och några div. audra omkostnader 420;82. I så fall skulle dock uppstå en behållning af något öfver 200 kr. Vid mejeriet hade tillverkats 2,366 skålp. smör hvilket visar att omkr. 3,91 kanna mjölk utgått till hvarje skålp. smör. Härefter föredrogs revisiousberättelsen, som tillstyrkts ansvarsfrihet, hvilket af stämman tacksamt beviljades. Nuvarande styrelse omval des för nästa verksamhetsår 1889. — 100 kr. stälde bolaget till denna styrelses förfogande som ersättning åt verkställande direktören för korrespondens och besvär. Af suppleaaterna omvaldes de förre med undantag af handl. Fagerberg, i hvars ställe utsågs landtbr. Karl Norrby, Bölske, Eke. Revisorer blefvo hrr Nils Eneqvist och nämdeman O. N. Bolin. Styrelsen uppmanade alla aktieägare, som icke fullgjort sina amorteringar för halfva December, Januari och Februari månader att desamma ofördröjligen fullgöra med kr. 1,58 för aktie. Frågan om att bygga svinhus, hvartill ritning genom styrelsens försorg inkommit jämte kostnadsförslag slutande på 400 kr., uppsköts till framtiden. Men deremot lemnade stämman styrelsen i uppdrag att genast så fort ske kan låta uppföra en vedbod och skjul för skjutsar. Sedan åtskilliga mindre vigtiga frågor dryftats afslöts stämman sedan fabrikör A. V. Krokstedt och N. O. Nilsson utsetts justera dagens protokoll. Länsmejeristen G. af Wetterstedt har undersökt mjölken, Se här buru ett af hans undersökningsprof taget 23 Januari tar sig ut.

Som synes äro profven nr 16, 72, 101, 129 de styfvaste.

År 1830
var det påstå de gamle sådan vinter som i år. Mars var ovanlig kall och snörik och April hade starka yrväder så man i Rone kastade snö 16 dagar i denna månad och sista gången 19 April.

Tidig lamning.
Den 16 Januari erhöll en hemmansägare ett unglam, som nu är krytt och raskt.

Wamlingbo, 5 Mars.
En åtgärd, som af de kyrkobesökande emot tagits med särskild tillfredsställelsa, har kyrkoherden i denna socken vidtagit, nämligen

passionspredikningarnes
hållande i skolsalen, Under den nu rådande ganska skarpa kölden, torde detta tillvägagående mana till efterföljd flerstädes.

Snöyran 3 Mars.
All samfärdsel, likaså alla utomhus förefallande göromål måste formligen inställas.
Stormen, som vid middagstiden uppnådde en orkanlik styrka, sopade snön i drifvor af flare famnars höjd å flere ställen, och de landtmän, hvilka det ålåg att hålla landsvägen öppen för dem som af nödvändighet måste färdas, hade en ej afaudsvärd sysselsättning, då de, bokstafligen förvandlades tilllefvande isstoder, måste i det förfärliga ovädret traska öfver åker och äng, för att utstaka 8. k. bivägar, der snön & landsvägen ej till följd af sin myckenhet kunde undanskottas. Fram emot qvällen bedarrade dock vädret något, under det termometern sjönk allt mer och mer, tills den på natten visade 11—12 gr. Cels. under fryspunkten. — Å vestra kusten, från Hoburg och norrut, har ganska mycket is lagt sig å sjön, ända ut till omkring 16—20 famnars djup, öfver 1/2 mil från land.
För den väldiga snömassan och den stränga kölden infann sig i söndags blott en åhörare i Sundre kyrka, och derför vardt ingen gudstjenst förrättad, utan presten måste resa hem med oförrättadt ärende. I Vamlingbo kyrka infunno sig blott tre qvinnor och några män.

Flere ångare,
ha under den sist förflutna veckan synts trafikera Östersjön, de fleste å östra kusten af ön. I onsdags åtta dagar sen, inkom i Stockviken för att kola och proviautera en göteborgsångare, hvilken var lastad med sill och destinerad till Libau. På lördagsmorgonen afgick den åter med lots från Faludden ombord, och då hvarje försök att landsätta lotsen, till följd af påträngande drifis, syntes fruktiöst, måste deune, som var åtföljd af en kamrat, medföljde på färder. Fartygat angjorde sedermera för storm Visby, derifrån de bägge gotlandsmännen fortsatte resan åt hemmet.

Illa skadad
i ena foten blef en arbetare från en närgränsande socken för en liten tid sedan, då yxan slant med den olyckliga påföljd att foten nära nog klöfs midt itu från tårna och till yristen. Genom en skyndsam och omsorgsfull behandling har det gapande såret, som måste sys tillsamman, så småningom läkts, så att mammen numera är utan all fara.

Östergarn, 6 Mars.
Att gifta sig
midt i smällkalla vintern och uti ett så stormande yrväder, som knappast någon »ungdom» bevittnat, syntes häromdagen vara ganska riskabelt. Det fingo tvänne unga tu erfara under sista högtiden. I Alskog, brudgummens hem, skulle brölioppet stånda redan i lördags; men vigselförrättningen skulle försiggå uti härvarande kyrka, ity att bruden var född härstädes. Men »bradgummen dröjde» till följd af det då rådande yrvädret, och anlände först i söndagsaftop, På måndags f.m. vid tiotiden först kunde den högtidliga akten försiggå ehuru icke under gynsamma omständigheter, ty yrvädret tog åter till med sådan styrka, att återfärden till »brudhuset stälde sig enligt mångas omdömen ganska tvifvelaktig. Emellertid så bar det i väg, och hur det gick med »kronan» och hvad »kokarmor» sade, det vet ingen här ännu.

Buttle, 7 Mars.
Messfall
inträffade i söndags i Buttle och Guldrupe på grund af mycket svåra snöhinder. Till Vänge kyrka, der gudstjensten var utlyst till 12 midd. kommo endast ett par personer, hvarför gudstjensten, sedan pastor delgifvit de närvarande dagens text, blef instäld. Man kan icke minnas att messfall här förut inträffat 1:a böndagen.

Burs, 5 Mars.
Snöstormen.
Vid 1-tiden på e. m. hade stormen nått sin höjdpunkt. Saön yrde, så att man ej såg föremål två alnar framför sig. Några olyckor med anledning af stormen ba, då detta skrifves, ej athörts; dock såg det betänkligt ut med tegeltaken. På ett ställe måste man med stänger och rep binda fast taket, som flere gånger var i lyftning. På ett avnat ställe hade taket öfver pumphuset till gårdens bruan af stormen kastats ett långt stycke bort. Posten, som i vanliga fall brukar anlända kl. 1, kom ej förrän kl. 1/26, men gående, ty häst och släde måste lemnas vid stationen.
De gamle säga, att de ej minnas ett så fruktansvärdt yrväder sedan 1849, Äfven kölden har varit ovanligt stark. Så har det natten mellan lördagen och söndagen frusit i de källare och ladugårdar, hvilka förut i vinter rätt bra motstått kölden. Man hade af barometern förusett att något stort oväder skulle komma, ty den visade nära orkan; men äfven en annan ovädersspåman hade på förhand tillkännagifvit ovädret, nämligen

En tupp,
ifråga om hvilken man flere gånger förut iakttagit, att han genom sitt galande tillkännagifvit att oväder vore i annalkande. Nämde tupp gal då om qvällarne vid 9-tilen, hvilken tid i vanliga fall ej hör till hanegället.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20

Publicerat

Från landsbygden.

Sundre, 22 Febr.
Afliden åldring.
I den höga åldarn af nära 96 år afled i förra veckan fattighjonet Anna Kajsa i härvarande fattigbus. Öaktadt den höga åldern var hon ända till för kort tid sedan i besittnivg af både kropps- och själsförmögenheter; höll sig städse snygg och renlig och lagade sjelt den mat som blef buren till henne. På sista tiden blef hon dock behäftad med flere krämpor. Enligt hvad eder meddelare har sig bekant, var hon den äldsta innevånarinnan i såväl patoratet, som flera kyrksocknar på södra landsbygden.

Sin stora brandspruta,
har en socken på söder mycket säkert fövarad både för tjufvar och äfven för den som med hastighet vill hafva henne till hands vid förekommande eldsolyckor. Den befinner sig nämligen inom dubbla lås i en uti kyrkan brefintlig s. k. materialbod, och då den skall forslas ut i det fria skola ej mindre än fyra dörrar öppnas, deraf två med lås, Detta ansåg en af kommunens medlemmar vara ett olämpligt förvaringsställe, hvarför han bäromdagen vid stämman föreslagit att en lämpligare plats till sprutans förvarande skulle anskaffas, men det mötte motstånd från de fleste stämmoledamöternas sida, hvilka helt enkelt ansågo den nuvarande platsen ändam ilsenlig och säker och det skulle kosta för mycket att få en annan plats.

Snöfall
med stark storm ha vi nu haft en tid i förening. Vägar och stigar hafva stundom varit ofarbara på långa sträckor, och för snöns undanskottande ba landtmännen mångenstädes flere dagar å rad varit sysselsatta. Till följd häraf ha skogskörslor och dylikt måst inställas på många platser.

Skydda rapphönsen.
Detta är en uppmening som ej för ofta kan upprepas både till jägare och djurvänner. Här ser man dagligen hela flockar af dessa fåglar, vära nog halfdöda af hunger, krafsa i snön å sädesfälten för att erhålla någon föda, om än aldrig så sparsam. Huru man bör gå tillväga för att hjelpa dem härvid, är föruti denna tidning ofta påpekadt och det är ett nöje att omtala hurusom, då hundratals rapphöns sam lat sig å en åker, en barmhertig jägare och landtman der undanskaffat snön å några qvadratfamnars yta, för att förse fåglarna med föda. Skall något göras måste det göras nu.

Egendomlig fångst.
Att fånga kringströfvande kattor på s. k. torskanglar hör nog till ovanligheterna. Detta inträftade dock för kort tid sedan här i trakten, då en fiskare som stält sina anglar, Lvarå betet mångenstädes satt qvar, utanför dörren till boningshuset. En katt fick syn på det rara lockbetet och tog det till lifs; men misse blef grymt bedragen, ty helt plötsligt fastnade en krok i halsen, och så bar det i väg med ett förfärligt jamande. Fiskaren begaf sig ut på jagt efter tjufven som med fiskredskapen i släptåg lopp undan allt hvad han förmådde. Omsidor lyckades det vår man att få fast i djuret och sina anglar; men det värsta återstod dock ännu, ty att klorna voro skarpa för katten då kroken skulle ur svalget det fick fiskaren nogsamt erfara.

Olyckshändelse.
En snickarehustru från Vamlingbo råkade i går stjelpa ut en med kokande vatten fyld panna, med den olyckliga påföljd att fötterna erhöllo högst svåra brännskador. Läkarehjelp måste genast efterskickas till den arma qvinnan, som ett par gånger förut varit utsatt för olyckshändelser.

Ett ofrivilligt bad
fick en landsman härom dagen, som färdades med sitt släklass öfver sjöisen ett stycke, då helt plötsligt isen brast och hästar med åkdon och lass stör:ade i vattnet, som på platsen hade ett djup af 5—6 fot. Bonden var dock nog rådig att genast med sin knit sönderskära seldonen, så att hästarne blefvo befriade från lasset, hvarefter de åter med erhållen hjelp omsider kommo upp på isen.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Februari 1888
N:r 16

Publicerat

Från landsbygden.

Vamlingbo, 6 Febr.
Förbättrad postgång.
Vamlingbo kommun ingick ifjor till post styrelsen med anhållan att postföring å linien Burgsvik— Vamlingbo tvänne gånger fram och äter hvarje vecka måtte ombesörjas och bekostas af poststyrelsen (förut har postföringen bekostats af kommunen), då kommunen ville ikläda sig kostnaden för postens fortskaffande ytterligare en gång hvarje vecka fram och åter. Poststyrelsen har nu bifallit den gjorda framställningen, som från 1 Mars skall träda i verkställighet, så att vi skulle få post 3 gånger hvarje vecka. Men ej nog härmed: Poststyrelsen har äfven på derom gjord framställning förflyttat Vamlingbo poststation från tredje, till andra klass så att hädanefter postanvisningar till 50 kronors belopp, postförskott o. d. direkt anlända till Vamlingbo och ei såsom nu är fallet qvarstanna i Hemse, tills qvitto från adressaten dit ankommit härifrån, hvilket ju varit ofördelaktigt för många. Härför skall poststyrelsen hafva tack!

Olyckskändelse.
För några dagar sedan råkade en landtbrukare från Sigters i Hafdhem att halka på isen hemma å gården med den olyckliga påföljd att han skadade sig mycket illa i hutvudet.
Af de vid tillfället erhållna skadorna har mannen sedermera aflidit, enligt hvad för eder meddelare berättats.

Burgsviks hamn
är nu helt och hållet isbelagd ända ut till inloppet emellan Näsrefvet och lotsstationen. — Ett större ångskepp, på väg söderut, passerade häromdagen tätt vid östra kusten, under det att samtidigt ett stort isband låg i drift utanför fartyget.

Ovanlig lagsökning.
För en skuld af åtta, säger åtta öre blef en person härute i södret, för kort tid sedan lagsökt af en handelsfirma, Gäldenären, — hvilken sjelf för mig omtalat saken ifråga — får nu lätta sin portmonnä med ett tjugutal kronor i stället för — 8 öre.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Februari 1888
N:r 13

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För snatteri vaf i dag tilltalad pigan Mathilda Gustafsson, i tjenst hos husbonden J. Norrby, Nors i Veskinde.
Hon hade en dag på hösten, då hon varit i staden och sålt fisk, kommit in i Häggs och Johanssons salubod och der tillgripit ett par kängor tillhöriga pigan Josefina Jonsson.
Mathilda Gastafson ville försöka göra troligt att hon tagit kängorna i vederlag för en korg som hon förlorat i ofvannämda salubod. Åtta dagar senare fick hon emellertid igen sin korg »och då var det just dumheten, att jag inte lemnade igen kängorna» — sade hon. När hon sedan togs till vaktkontoret, vid en annan stadsresa, hade hon kängorna på sig hade just då tänkt lemna igen dem, sade hon, och för att inte glömma det, hade hon tagit dem på sig.
Det fick nu den tro, som ville det, men Mathilda Gustafsson dömdes till 10 kronors böter för första resan snatteri.

Länsfängelset.
Ransakningen med häktade enkan Bokström fortsattes i dag, och hade anmälan inkommit om ytterligare stölder: från kapten Lyberg åtskilliga linnepersedlar, samt 8 kannor bränvin, fråa trädgårdsmästare Lind, evligt dennes uppgift, I tunna potatis och 1 1/2 unna korn samt några skålpund bruna bönor och från fröken Sofia Björkanderen röd verkenvskjol. Allt detta erkände Bokström och tillade att kornet sålts till hökaren Olsson vid torget. Dessutom bekände bon att hon stulit kli ur en säck från bagaren Lefvander vidÖsterport, samt några burkar och smärre föremål i Sjöströms lustbus mellan Norder- och Österport.
Om denna stöld hade anmälan inkommit som upptog en större mängd bortkomna effekter.
Dels för att höra hr Sjöström och för att invänta den förut nämda fullmakten uppsköts målet. Sjömannen Vilhelm Edlund, med hvilken Bokström sammanbott, förnekade all vetskap om stölderna.

Hvad vi sluppit äta. Under sistlidne Dec. månad hafva af länsveterinären tagits i beslag och förbjudits till försäljning: ett magert och missfärgadt nötkreaturskött (benskörhet) torgfördt af husbonden Oskar Carlström, Kyrkebys i Hejnum; ett nötkreaturskött, magert och missfärgadt samt refbensbrott, torgfördt af arbetaren Petter Stenström, Hall i Bro; bakdelen af ett nötkreatur, blodinfiltreradt, torgfördt af husbonden Otto Stengård, Stengårda i Stenkyrka; ett heltsvinkött, rödfläckigt & baken, i följd af dålig slagt, torgfördt af husbonden Jacobsson, Qvie i Stenkyrka samt ett nötkreaturskött, magert och missfärgadt (nedslagtadt på grund af främmande kropp i matstrupen) torgfördt af husbonden H. Olsson, Rovalds i Eskelhem.

Södra häradsrätten.
För oloftig afverkan af ett par tallar i Timmerlundsskogen dömdes Nils Lingvall, Botes i Etelhem att böta 10 kronor samt att godtgöra käranJakob Jakobsson dersammastädes med 3 kronor.

Ansvar och ersättning för en 23 Maj 1885 i Augstens myr timad brand yrkade Mats Martensson, Nora i Vamlingbo, å Peter Olofsson derstädes, enär elden skulle uppkommit genom svarandens vållande. Häradsrätten frikände Olofsson och dömde käranden till 150 kronors rättegångskostnader.

För fylleri och oljud å allmän väg dömdes garfveriarbetaren Alfred Henriksson i Klintehamn att böta sammanlagdt 10 kronor.

För olofligt fiske i det till Lausholmarne gränsande fiskvattnet, dömes Nils Jakobsson i Nylund m. fl. att böta 15 kronor, samt att ergätta fisken med 25 kronor och rättegångskostnaderna med 100 kronor.

För olofligt tillgrepp från Gustaf Hellberg hade smeden Vilhelm Pettersson instämts-till häradsrätten. Trots synnerligen besvärande omständigheter kunde svaranden ej fällas mot sitt nekande.

Norra häradsrätten.
För misshandel har statdrängen O. Malander från Roma kungsgård dömts till 10 kronors böter. Han hade med en qvist slagit snickaren J. A. Jonson i ansigtet.

För snatteri dömdes husbonden T. Blomberg från Vidby i Gothem att böta 50 kronor. Han hade olofligen tillgripit en lina i Slite varfsbolags salubod.

För ärekränkning — mot f. nämdemannen N. Viddin på Qvie i Bro — dömdes hustru Josefina Gardell från Duss att böta 10 kronor samt till 50 kronors rättegångskostnader. Hon hade tillvitat käranden att han tillegnat sig en ek som vid laga skifte tillfallit henne,

För samma brott dömdes undantagsmannen Petter Pettersson från Suderbys i Gothem att böta 30 kronor samt i rättegångskostnader 45 kronor. Han hade kallat Olof Olofsson från Vibby, samma socken, >skojare, bedragare och dålig karl.

För oloflig utskänkning dömdes hustru Jenny Elm på Mickelgårds att böta 50 kronor, och drängen Karl Johansson från Stenstugu i Stenkyrka ait böta 56 kr. 25 öre.

För olofligt skjutande vid bröllop vid Lice: kershamn, dömdes Ernst Hejdenberg från Lickershamn att böta 5 kronor.

För samma brott vid samma bröllop, hvarigenom, som bekant flickan Emma Kristina Åkerberg ljöt döden, dömdes arbetaren Edvin Vinberg för olofligt skjutande vid bröllop att böta 5 kronor samt för det han genom vårdslöshet varit vållande till annans död att hållas i fängelse i 2 månader, samt att ersätta Åkerbergs fader med 60 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen 2 Januari 1888
N:r 1

Publicerat

Från landsbygden.

Levide, 31 Dec.
Levide mejeri,
inrättadt enligt agronomen Kihlbergs försiag, är nu färdigt att börja sin verksamhet vid nästa års ingång med uppköp af mjölk.
Sjelfva bygnaden af trä, inköpt af Herta salteribolag för 500 kronor, är belägen vid den s. k, Korsgatan och strax bredvid Skinnarfve å. Mejeriet är försedt med separator, äfvensom qvarn för sammanmalning.
Hvad beträffar det tilltänkta mejeriet i Ejsta pastorat, hvartill inalles sjuttiofem aktier under förliden sommar blefvo tecknade, lär detta icke komma till stånd, enär aktietecknarne finna sin fördel uti att sälja sin mjölk till Levidebolaget, hvilket åter å sin sida räknar som fördel, att ju mera mjölk som kan få köpas, desto bättre. Många af Ejsta pastorats jordbrukare hafva icke mer än en half mil till Levide, men för att aflemua mejerialstren å Hemse-station, är väglängden omkring två mil.

Vamlingbo, 31 Dec.
Ordinarie kommunalstämman
med denna församling hölls 28 dennes, och var besökt af närmare ett hundratal stämmoledamöter. Till ordförande i stämman för 4 år utsågs hemmansägaren Olof Nilsson, Bjerges; i nämden och fattigvårdsstyrelsen hemmansägaren Lars Nilsson, Simunde. Dessa båda senare befattningar ha i närmare 20 år gemensamt handhafts af den nu afgående ordföranden, hemmansägaren N. L. Olsson, Nora. Ledamöter i kreatursförsäkringsnämden, blefvo utom de bägge nyvalde ordförandena, hemmansägarne Lara Andersson, Augstens, och Paul Olsson, Tuna.

Hårdt pröfvad
är i sanning en person, förre kronobåtsmarnen Jakob Frisk från denna socken, hvilken under flere års tid varit fängslad vid sängen, till följd af ett fall ombord å ett fartyg. Föt terna äro helt och hållet förlamade för den ännu icke 30-årige mannen, så att han är urståndsatt att utan andras biträde flytta sig från en plats till en antan, hvartill äfven sällat sig flere svårigheter. På sista tiden, då sjukdomen det medgifvit, har den stackars krymplingen sysselsatt sig med något handarbete, sittande i sängen, såsom t. ex. nätbindning o. d, för att dermed förkorta tiden.

I lifsfara på sjön
var en person ifrån trakten för någon tid sedan, då han befann sig på jagt efter sjöfågel.
Då vår jägare, som hade skjutit några fåglar i en liten vak å den isbelagda sjön, skulle fatta sitt byte vid vakens kant, brast den svaga isen och han störtade i det öfver 2 famnar djupa vattnet. Ingen menniska fans i närheten till hjelp åt den nödstälde, hvilken dock omsider lyckades uppnå den fasta iskanten; men då brast isen framför honom när han skulle äntra sig upp. Ett nytt försök gjordes, med samma olyckliga resultat. Krafterna började nu aftaga för den i nöd stadde, men kärleken till lifvet stärkte dem ånyo. Ett tredje försök gjordes och detta aflopp lyckligt, så att han då isen ånyo nåddes fick krafla sig upp, varsamt och försigtigt, och sedan krypande på alla fyra ötver det falska istäcket, uppnå land. Genomvåt och utmattad som han var, bar det nu i väg mot hemmet i den bitande kölden.

Lärbro, 29 Dec.
»Nu ha vi jal igen och julen räcker intill påska» …. brukar uugdomen sjunga vid en af sina lekar; julen, ungdomens och isynnerhet barnens högtid, är förliden, ett minne bloit. För en del personer, lyckans skötebarn, räcker julen, åtminstone dess firande, intill påsken; men för arbetaren och de fattige är denna högtid ej lårg ; brödbekymmer m. m. tvinga dem allt för snart in i hvardagslifvets bestyr och besvärligheter, I, som nu idessa dagar resen från det ena gästabudet till det andra, tänken något litet på Edra fattiga medmenniskor, bopsamlen till dem något af Edert öfverflöd, och I skolen för visso känna en sannare glädje dervid än vid tömmandet af det ena glaset efter det andra.
Högtidligt var dat här på landsbygden julmorgonen, då folket vid klockors och bjällrors klang den arla morgonstunden skyndade sig till templet att der vid Jjusens matta flämtande höra »Si i dag är dig födt» o. s. v. Huru tindrade ej barnens ögon vid åsynen af det vackra templet och den granna presten, Med lif och lust instämde församlingen i orgelns toner. Ja, julen är en uppryckande högtid; denna dag äro alltid kyrkorna fullsatta med andäktiga åhörare, då det kanske andra kyrkodagar der knappast finnes tiondedelen af dem.
Så var det andra dag jul i en viss församling en person kommen, då presten anlände.
I en annan närgränsande socxen var presten borta, då folket i rätt tid anlände, han kom först efcer ett par timmar. Orsaken var ett misstag af tillkännagifvandet om tiden för gudstjenstens början. Häraf kan man se, att t. o. m. höga vederbörande kunna komma bort sig af all julglädje. Menskligt atttela, gudomligt att förlåta, då det hände en ytterst punktlig person,
Rätt mycket snö har fallit i dessa dagar, och folket har dertör haft fullt göra att hålla vägarne öppna; men ätt skotta snön såsom på vissa vägar har skett, är mycket illa, i det att snön fått ligga qvar 1/4 till 1/2 alns djup; detta förorsakar lätt vältning af de vägfarandes åkdon, då snön med detta djup & ena sidan af vägen är fast och å den andra lös.
Då detta läses ha vi ingått i ett nytt år och gå okända öden till mötes. 87 är ett minne blott. Det kan derför ej vara ur vägen blicka tillbaka och låta det gåvgna årets händelser passera revy för våra »blickar». Jag, såsom brefskritvare till en tidning, vill för min del framdra de allra vigtigaste händelser, som timat i min närhet t. ex. i Lärbro under det gamla året.
Förutom hvad som förut blifvit meddeladt såsom olycksbändelser, inträffade fall af sinnesrubbning, biskopsvisitationen m. m., har det i fjor anlagda mejeriet vid Augelbos uppbört att vara till. På kommunalstämma i Mars blef bestämdt att för hvart tiotal af dödade kråkor skulle af hundskatten (5 kr. för hund) 1 kr. utgå; att Lärbro fattiggård ånyo skulle utarrenderats på en tid af 6 år samt i håf eller på annat sätt vid julen influtna gåfvor genom fattigvårdsstyrelsens försorg skulle fördelas bland de fattiga (detta har ock skett).
Lärbro kommuns utgift- och inkomststat för år 1888 ter sig sålunda:

350 kr. utdebiteras dessutom till bygnadskassan efter förordningen af 1 Maj 1885.
Medlemmarnes antal vid Lärbro i kreaturs bolaget är 15. Försäkringsvämden utgöres af K. Gardell, ordf. (omvald), O. P. Ringbom (omvald), Å. Westöö (nyvald) och D. Wistrand (nyvald).
Förutom ofvannämda vid ordinarie kommunalstämman i dag förrättade val, omnämner jag blott: till kommunalstämmans ordf. efter K. Evström, Angelbos, utsågs D. Wistrand, Kejlungs, och till föreståndare för sockenmagasinet efter O. Björkegren, Angelbos, K. Gardell.

Gotlands Allehanda
Måndagen 2 Januari 1888
N:r 1

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland 20 Dec.
Den ekonomiska kris,
som pu i dessa dåliga tider, från många håll förspörjes, har äfven utsträckt sig till Södra landsbygden. Ofta hör man omtalas att den eller den hemmansägaren »slagit vantarne i bordet» och afträdt sin egendom till sina borgenärers förnöjande, Största delen af dessa affärer afvecklas medels administration, för undvikande af de dryga kostnaderna vid konkurs, — Hvad som dervid blir gäldenärens qvarlåtenskap är ej mycket; nödiga säng och gångkläder jämte 75 kronor antingen i penningar eller bohag, detta är allt hvad han kan kalla för sin tillhörighet, såvida ej tillgångarne öfverstiga skulderna, hvilket förhållande sällav eller aldrig inträffat. — På tal härom kan antecknas, hurusom en landtbrukare i en af socknarne på söder för kort tid sedan lät verkställa bouppteckning och hvad man kallar öfverlåtelse till sin måg och dotter emot förbehåll af lifstidsundantag, De unga skulle naturligtvis ansvara för alla skulder, hvilka vid förrättningen på hemmansägarens uppgift bletvo antecknade. Men denne hade »uppgjort räkningen utan värden» ty några dagar efteråt kom länsmannen och verkstälde ntmätning, för gäldandet af en skuld som troligtvis blifvit »glömd» iuppteckningen, och flere dylika troddes det vara. Följden häraf blef att mågen frånsade sig »egendomsgåfvan» och alla borgenärer blefvo sammankallade, dervid dessa finge öfvertaga hela boet och gården. Så tillgår det tyvärr ofta på landsbygden, och skulden härför tillskrifver man vanligtvis de »dåliga tiderna».

Olyckshändelse.
Till vederbörande pastorsembete i Vamlingbo har i dagarne ingått underrättelse, att sjömannen Viktor Nilsson, som till landtbrukare N. L. Olsson vid Nora — som var anstäld ombord å ett svenskt fartyg, hvars namn är mig obekant, aflidit under följande omständigheter: skeppet, som å ön S:t Thomas i Vestindien hade lossat sin last, bestående af trävaror och kol, skulle efteråt rengöras och sköljas i rummet förr än det ånyo kunde intaga den nya lasten. Härvid blef Nilsson af en vattenpyts på något vis skadad i hufvudet, hvarför han begaf sig till skeppets ksjuta, der kaptenen på bästa vis förband de erhållna skadorna. Kort derefter gick Nilsson åter upp på däck dervid han plötsligt störtade genom den öppna luckan ned i rammet, omkr. 19 fots höjd, samt skadade sig så illa att han genast förlorade medvetandet. Detta skedde vid pass kl. 8 e.m. och klockan 1 på natten var den hurtige yngliogen ett lik. Den aflidne var omkring 21 år gammal och reste från hemmet sistl, vår för att taga hyra och utveckla sig i sjömansyrket.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 December 1887
N:r 102

Publicerat

Till ordförande i bevillningsberedningarne

för 1888 har länsstyrelsen utsett: för Visby stad kronofogdon Aug. Bokström, för Norra fögderiet kronofogden D. Callissendorff, för Visby Södra landsförsamling, Stenkumla, Vall, Atlingbo, Eskelhem, Sanda, Hejde, Klinte, Fardhem, Lefvide, Burs, När, Alskog och Garda pastorater häradsskrifvaren T. Bergman samt för Hafdhem, Grötlingbo, Öja, Vamlingbo, Habblingbo, Ejsta, Rone och Alfva pastorater kronolänsman J. A. Lindström.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 December 1887
N:r 101

Publicerat

Dödsfall Niklas Viktor Herman Nilsson

Att vår älskade son Niklas Viktor Herman Nilsson, austäld som matros å skeppat John Bergman, genom en olyckshändelse afled å nämda fartyg i S:t Thomas, Westindien, den 13 sist). Oktober, i en ålder af 19 år, 6 månader, 18 dagar; innerligen sörjd och saknad af oss, syster, broder, farmoder samt öfriga sligtiugar och många vänner, hafva vi härmed den sorgliga pligten tillkännagifva.
Vamlingbo & Nora 12 Dec. 1887.
Margareta Olsson. N. L. Olsson.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 December 1887
N:r 101

Publicerat

Från landsbygden.

Hemse, 26 Nov.
Eldsvåda
utbröt i onsdags natt vid tretiden på morgonen hos svickare Hagström, (boende på Hulte grund) i en honom tillhörig verkstadsbygnad. Elden varsnades först då verkstaden stod i ljusan låga af nårboende grannar. Då de kommo till stillet, hade elden åfven fattat i boningshuset, som stod endast några fot med sin ena gafvel från verkstadsbygnaden.
Med möda haun också elden, som redan genomtrångt gafvelu in på loftet i boningshuset, slåckas af flere tillskyndande persouer. Verk, staden, som åfven var af trå, brann totalt upp. Ej heller några af de i verkstaden varande verktygen hunno bergas, utan de blefvo lågornas rof; åfven en del på bestållning fårdiggjorda möbelarbeten blefvo uppbrånda. Huset och en del af verktygen voro försikrade. Hur elden uppkommit kan ej med beståmdhet sågas, men troligen, då eld dagen förut vid fyratiden på eftermiddagen varit uppgjord i verkstadsspiseln har någon gnista sprakat fram och legat dold bland sågspånen och först senare brutit ut til eld. Ägaren hade en half timme före eldens utbrott varit uppe, men då ej varsnat något.

Sundre, 23 Nov.
En gripande jordfästning,
förråttades höromdagen å Sundre kyrkogård, då stoftet, efter den i sina blomstrande ungdomsår vådligen omkomne husbondesonsn Niklas Nilsson från Hallbjens, invigdes åt den sista hvilan och nedsinktes i jordens tysta sköte. På kyrkogården var en ovanlig mångd folk församlade, kanske för att såga ett tyst farvål åt åt den allmånt afhållne ynglingen.
Kyrkoberde Kulliu, som förråttade jordfåstningen höll, efter de vanliga ceremoniernas slut, ett för tillfållet och efter omståndigheterna sårdeles anslående tal, hvaruti han framhöll lifvets ovaraktighet, och huru snart såvål ung som gammal blir skördad af dödsengelns hand, helt hastigt och oförmodadt. Till den i tårar badande, djupt sörjande modren stlde talaren många trösten och uppbyggelsens ord. »Denne son» sade han »som nu nedbåddades i jorden, hade, menskligt sedt, varit en förhoppningsfull yngling, sin moders ålderdomströst; men hvem visste ifall han fått lefva långre, om haus lif blifvit till någon glådje för de sina; kan hånda, hanhånda icke. Detta låg i den allvises beslut förborgadt för oss menniskor; om det ån syntes oss svårt, vore det helt visst till nytta, ty »mina vågar åro icke edra vågar», stiger Herren. Man fick hoppas på ett lyckligare återseende derofvan, der ingen död mer år».
I de nårvaraudes ögon glånste sorgens och saknadens tårar.
Oaktadt ifriga spaningar har man ånnu icke lyckats finna liket efter fadren Nils Larsson.
Såsom en sårskild ömmande omståndighet kan antecknas att denna familj, som så tvårt hemsökts af sorg och olycka, befinner sig i knappå ekonomiska omståndigheter.

En åldrig gumma,
— jag tror Vamlingbo sockens åldsta invånarinna, — har i dessa dagar gått ur denna verlden, nåmligen förre husbondeenkan Kajsa Lona Söderlind vid Rofinds, hvilken — enligt uppgift — uppnått den höga åldern af 94 år.
På tal hörom han anföras att i Sundre lefver ett fattighjon, Anna Kajsa, som snart nog kan fira sitt hundraårs jubelium. Gumman år, i förhållande till sin höga ålder, ovanligt kry och rask.

Egendomligt jagtäfventyr.
Att stena harar till döds hör nog till sållsyntheterna. Detta inträffade dock för kort tid sedan, då en landtman från Vamlingbo, åtföljd af sin hund, befann sig ute på marken i arbete, ty då den senare plötsligt fick upp en »jösse» hvilken iblixtsnabb fart kom kilande förbi bonden, fattade denne en mindre sten, och slungade åt haren med den påföljd att han föll till marken och blef således den lycklige jägarens byte.

Från sjön.
Tre större okände ångare inkommo i dag — antagligtvis för motvind — till ankars å vestkusten utanför Burgsviks hamninlopp.

Hamra, 24 Nov.
Hamra socken,
en bland Gotlands mindre församlingar, har på senaste åren haft många och stora utgifter. För.ett par år sedan uppfördes ett nytt skolhus och anskaffades tidsenlig materiel för undervisningen, så renoverades kyrkan och nu i dagarne har uppsatts i nämda kyrka en orgel — sjuståmmigt labialverk — hvilken högtidligen invigdes söndagen 13 dennes Orgelverket är bygdt af herr Johan Lindgren från Göteborg, född i Linde socken på Gotland.

Fo!kskollärareval
har för eu tid sedan hållits i Eke, der ende sökanden, vikarien på stället, hr Ezström, född i samma församling exhälligt antogs som ordinarie lärare.

Herta salteribolag.
som nyligen upplösts, har sålt sin salteribygnad, som stod vid Herta strand, till styrelsen för Levide mejeribolag, hvilken skall använda bygnaden till mejerilokal.

Brandsynerna
å Södra Gotland hålla nu på att verkställas inom socknarne för innevarande år. Måtte nu vederbörande synesmän äfven efterse, huru pass flitige föreningens deltagare äro att hålla sina skorstenar frie från sot. På de flesta ställen torde sällan eller aldrig sotas, fastän erfarenheten lärt oss, att många för att ej säga de flesta eldsvådor uppkommit genom skorstenseld.

Stararne,
dessa lifliga och sällskapliga fåglar, tyckas i år hafva god lust att stanna qvar hela vintern, ty ännu för en vecka sedan såg man dem i stora flockar slå sig ned i trädens numera nakna kronor och sjunga lika muntert som om våren.

En nykterhetsförening
är bildad inom Öja socken, och har densamma i kyrkoherden derstädes en varm vän och beskyddare, som esomoftast uppträder med uppmuntrande och sakrika föredrag för hämmandet af dryckenskapslasten.

Orgelverket
i Wamligbo kyrka, hvilket är ett af de största och äldsta på gotländska landsbygden, undergår för närvarande reparation och ombygnad af orgelbyggaren herr Johan Lindgren, förut nämd-i brefvet.

Den regniga väderleken
har orsakat att vägar och stigar nu befinna sig i ett tillstånd, som påminner om nyligen tillredt murbruk. Våra skolpligtiga barn härute på landet, helst de fattiga, som sakna täta och bastanta skodon och ytterplagg, hafva derför under denna årstid det ej för angenämt.
Att i »ur och skur» dagligen gående trafikera de samtliga vägarne från och till skolorna är verkligen för barn ett påkostande arbete. Deras skodon och kläder äro alldeles genomvåta, då de komma från skolan, och hinna knappast torka, förrän de följande morgon åter skola påtagas för att ytterligare vätas ned. (Tänk huru luften i skolrummet blir beskaffad då kläder och skodon från ett 50-ja 60-tal barn under dagers lopp i skolrummet få torka på barnkroppen!) Och renligheten sedan? — Somliga barn hafva en half mil ja insändaren känner ett skoldistrikt så vidsträckt, att de fjermast boende barnen hafva tre fjerdingsväg till skolan. När dessa sistnämda barn Komma hem om qvällarne i mörkret, äro de alldeles uttröttade och förmå ej ordentligt lära sina hemlex\’r; och nästa morgon måste dexbege sig i väg långt före dagningen för att i smutsen och slasket arbeta sig fram till bestämd tid. Det fordras i sanning stor lust till skolan för att ej under sådana omständigheten tröttna. Många af oss vuxne torde knappast äga en så seg vilja, som dessa små visa sig besitta.

Ovanlig fruktsam jord.
En person i Rone hade på ett »lopsland» (1/4 tunuland) jord fått några kappar hvete förliden höst, och i eomras skördade han på denna jordbit sex tunnor.

Strömmingsfångsten
har åter de senaste dagarne varit rätt gynnande vid några af våra fisklägen härute.
Vid t. ex. Herta i Burs såldes strömmingen för 28 öre valen.

Ett par storkar
syntes en morgon i förra veckan på södra Gotland. Troligen var besöket härstädes af kort varaktighet, eller hålla de blott här ett par dagars hvila för att sedan, ehuru sent, med all kraft anträda resan till Nilländerna.

Fyrmästarens och fyrvaktarens,
på hvilken klippa eller strand de än må beffona sig, öden tänker jag på både dag och natt, såvida jag är vaken. Sofverjag på skinnsoffan å vindskammaren, drömmer jag om de tåliga och oförskräckta menniskorna, då nämligen stormarne ryta och rycka och kila in under utsprånget på spåntaket, så att väggarna (men icke jag, som tycker om sådan musik) darra af skrämsel.
Vare sig det är på Sandön, der flygsanden far in genom nyckelhålet och lägger sig i drifvor inne i rummet, ifall man inte är ytterst försigtig att väl stoppa till hvarje hål, om ett sådant också icke är större än ögat på en böjtnal (stoppnål som man bytt sig till, t. ex. för ull eller säd), ty gör man inte detta, då får man tro på annat; eller på Fårön derborta något i nordost om Ava gård; (i hvars närhet alen växer vildt, men på den ena partens storgård står en stor väldig ek, åtminstone har hon stått der, — kanske hon nu i tysthet för sudergutar ramlat öfver ända till följd af hög ålder). Men jag borde väl inte vara så långrandig, utan skynda fram till Fåröbåken. Det är tre och tretti vintrar sedan jag en mörk höstqväll vandrade dit i sällskap med en af Ava-karlarne. Under vägen förde han mig upp på en hall (hög), som bar namn efter gården. Slutligen kommo vi fram till båken, den första i sitt slag undertecknad gutason sett i sina dagar, Jag fick stora ögon, när jag såg det stora, vackra ljusskenet derborta i vrån (af viken), långt skildt från kyrka, prestgård och skola, men man vakade här då vi hunnit spiraltrappan uppför och fått se resans mål. I en handvändning kunna vi (tidens kraf är att resa fort), om icke just med hästar och vagn eller ångslup, vara vid Stenkyrke-huk och efter gammalt helsa på fyrmästaren derstädes, han, som i många år slet ondt som hund under tiden å Gotska Sandön, der han, menskligt sedt, icke kunde hafva mycket att roa sig med. Vil sådana kritiska lägen gäller det att vara uppfinningsrik och hafva godt förråd af idé-associationer.
Till sist bär det ändå aftill hemorten, resan får vara lång eller kort: Stora Karlsön, vid hvars båk man några fot från den höga lodräta klippväggen kan eisna eller frukta för att blåsa öfver lotsstyrelsens staket cch plumpsa ner »uti hafvet». Isynnerhet kan det vara farligt för små barn, som älska friheten mer än lifvet och vilja se sig om utför fyrtornet, som står »ytterst på skärets strand, sköljd utaf hafvets svall.» Och det blåser och det brummar och det tjuter derute! Det kan man tänka sig, om ock man ej varit mer än tre alnar från sjöstranden. Och aldrig någon vänlig menniska att få se och tala med på vintertid. Bara sin Gud, sin båk, sin klippa, sitt haf. Bara? Ja, det är tillräckligt tör den, som lärt sig förstå att vara nöjd; och är man inte det, då är det beklagligt.
Jag kan ej förneka att de stackars isolerade menniskorna jämt och samt komma för mig.
Ibland tänker jag: då de stadigt måste vara på sin post och aldrig komma på land, borde vi, fria barn, glädja dem då och då med ett litet besök. Senast tänkte jag så kl.5 på morgonen vid mitt uppstigande då jag såg deras vänliga helsning, de tre blänkarne efter hvarandra lik kornblixt vid horisonten. Da synas öfver trädens toppar endast vid duskig, snöblandad luft. En gång har jag sett det förut. Inte kommer jag för det, och troligen icke många andra heller medan det är vinter , ty den falska Ran fruktar man så mycket i öppen båt. Det är ingalunda såsom att gå till närmaste granne och sjuvga tillsammans med denne, om han har röst, Sehlstedts tilltalande »Fyrtorn»:
»Alltid lika på vakt
vakar du dag och natt
gungar en stolt fregatt
eller en gotlands-jakt;
lika för hög och låg
trotsar du vind och våg.»
Fyrbetjeningen måste kunna förströ sig med ett kärt och hemtrefligt familjelif, läsning, slöjd, fiske, ja brefskrifning till den öfriga lilla verlden. Det sista nöjet blir väl ej så strax besvaradt. Kanske kommer kuttern i regel en gång i månaden med post och förnödenheter. Men när böljorna vyreda som lejon, gå höga som hus, eller det är snötjocka såsom i dag, då får man vänta och vänta och blott lefva på hoppet. Men när han, lotskuttern, då ändtligen kommer, är den lilla farkosten säkerligen välkommen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Om Oss Drivs med WordPress