Från landsbygden.

Södra Gotland, 6 April.
Snö och vatten.
April månad ingick härstädes ovanligt blid, ej ens tecken till frost om nätterna förefans; men detta önskvärda förhållande blef ej af lång varaktighet. På tisdag (3:dje dag påsk), föll ymnigt snö, som med ett fotstjockt lager betäckte marken och på qvällen var det ett par graders kyla, hvilken sedermera under veckan uppgått ända till 10 C. om nätterna.
I slutet af förra veckan, under tövädret, hade landtmännen fullt upp att göra med snöskottning å sädesåkrarne i diken och kanaler, för att på detta sätt erhålla aflopp för det öfversvämmande vattnet, ja, sjelfvachelgdagarne måste många förrätta detta arbete, för att så mycket som möjligt blifva qvitt det myckna vattnet. På åtskilliga ställen har till och med vattnet inträngt i sjelfva boningshusen, så att man bokstafligen fått vada på golfvet, förrän man hunnit få bryta de af snö och is bestående fördämningarne. Att sådana vattenflöden mångenstädes förorsakat stor skada, och ej minst å höstsädesbrodden, behöfver ej sägas, ty de uppskottade afloppsdikena, bindas åter af den stränga kylan.

Sjömännen
gå nu med sorgsen uppsyn och skåda utöfver hafvet, der för deras blickar, stora isfält dagligen passera revy hvilka än drifva till sjös utom synhåll, och än till lands, allt efter vindens beskaffenhet, och det är ju ej egnadt att ingifva någon förhoppning om en snar sjöfart.

Ett hastigt dödsfall
har — enligt hvad för eder meddelare blifvit berättadt — för kort tid sedan inträffat i Hafdhem, då en hemmansägare, under det han satt till bords, plötsligt träffades af — som dot uppgifvits — hjertslag, så att han ögoublickligen vedföll död på golfvet.

Många personer,
från söder, som denna vår ämnat emigrera till det »stora landet i vester» ha måst inställa sin resa tillsvidare på grund af de vidriga naturförhållanden, som nu en tid varit rådande. Flere af dessa, som äro i beväringsåldern, ha utverkat sig lof af k. m:t dertill.

Gotlands Allehanda
Måndagen 9 April 1888
N:r 29

Från landsbygden.

Vamlingbo, 26 Mars.
Folk och småskolorna
ha i denna och flere närgränsande socknar, nu ett par veckors tid fått inställa sin verksamhet med anledning af den myckna snön och det otjenlige väglaget för skolbarnen.

Liten post
erhölls här i torsdags, då blott två, säger två bref utgjorde dagens hela post. Visbyposten för veckan hitkom ej förrän på lördagen till följd af snöhinder.

Omslag i väderleken
ha vi numera erhållit. Temperaturen har de sista dagarne växlat emellan + 2 och — 2 C.; i går på eftermiddagen och qvällen föll ett länge efterlängtadt regn. Förut har lin: driga snöfall ägt rum.

Öppet vatten,
så långt man kunnat se, har sedan sistl, 17 dennes å vestra kusten förefunnits; blott de senast tvänne dagarne bar en massa dritis samlat sig, hvilken, när detta skrifves, åter drifvit tillgsjös; utom synhåll. Såsom ett exempel på de kolossala snömassor, som hopat sig å landsvägarne, kan anföras, att vid skottning under förra veckan en del af manskapet måste ställa sig ofvanför på drifvorna, för att bortskotta: de af det öfriga manskapet uppkastade snöblocken. Jag tror mig ej gå till öfverdrift, då jag säger att snödrifvornas höjd å åtskilliga ställen belöpa sig till omkring 15 fot.

Egendomligt missfoster.
Ett sådant har i dagarne framfödts af en sugga å Gervalds gård i denna socken. Fostret i fråga, som var af en ovanlig storlek — ungefärligen dubbelt så stort som en vanlig gris — saknade helt och hållet både hufvud och bakfötter; blott å ena sidan tycktes vara tillstymmelse till tryne, för öfrigt var kroppen af oval form, Oåfvanpå ryggen, om man enskan beteckna det så, syntes en utväxt liknande en del af en svans. Såväl det missbilda fostret, som en vid samma tillfälle framfödd välskapad gris, voro då folk kom tillstädes utan lif, men det antogs att åtminstone den senare haft lif vid födseln.

Rone, 26 Mars.
Höken i ladugården.
Eno hök flög under den stränga kölden i förra veckan in i sjelfva kostallet, der hönsen också funnos. Ägaren, som just gick derin, anade ingenting, förrän den objudne gästen började kretsa krig öronen då han greps och fick med lifvet plikta för det djertva tilltaget.
Då ett ploglag härstädes häromdagen skottade snö blefvo de vittne till huru

en räf
gjorde sina skutt och lade ut sina krokar för en kråka -en liten bit från landsvägen. Den gången lyckades ej mickel, troligen derför att det blef för många vittnen. Bättre lyckas han med rapphönsen, hvilka tyckes vara hans säkra byte. En hemmansägare, hvars dräng fitigt undanskottat snön för dem, hade på sin åker trenne kullar tillhopa 21. Antalet minskades hastigt till 14, men dessa höllo sig rätt bra en tid. Men sedan minskades den till 8. Då beslöt man passa på. Jo, mycket riktigt, kära mickel kom och knep en tre eller fyra och en hittades död på snön. Afståndet var dock för långt att skjuta på honom. Emellertid är det örskvärdt att skallgånger anställas ty det är ovanligt godt om Gotlands »högdjur» räfven här, och torde herrar räfjägare äfven bebjerta den saken. På åkrar och gödselhögar kan man se honom morgon och qväll.

Snö, mycket snö
ha vi fått härstädes, I måndags blef ett fruntimmer, som bodde ensam i en stuga, insnöadt och måste hjelpas ut.

På hamnen
äro vägkanterna 7 alnar höga och trettio alnar breda mellan Cramérs och bron.
Snö på en gård, som är 200 alnar lång och 56 alnar bred, ligger ända till 18 fot hög på vissa platser. Snömängden på detta ställe kan lågt beräknad godt skattas till 224,000 kubikfot.

Skarlakansfebern
går epidemiskt här, dock ej många fall med dödlig utgång. I ett hus lågo 5 barn på en gång för litet sedan.

Vårförebud
visa sig. Vid vårdagjämningen blef det omslag i väderleken, så vi fått rätt blidt med starkt töväder + 9 t. o. m. på dagen. Vårens föregångare ha också visat sig. Ett par lärkor sågos redan 19 dennes, men sedan har man sett starar vipor, änder och gäss. Så nu lära vi få vår, fast det nog dröjer innan drifvorna smälta.

Hemse, 25 Mars.
Missionsmöte
Missionsmöte hölls härstädes i missionshuset i lördags och söndags. På första dagen predikade de vanliga predikanterna Jaeobsson och Ahlqvist, hvarefter hölls middagsrast till kl. half 3. Som alla deltagarne infanno sig något sent, blef tiden framskjuten. Derefter samtalades öfver frågan: »Hvilken är dep rätta platsen för den troende att lära sig följa Guds bud, inom eller utom församlingen»? hvilken naturligt besvarades sålunda att rätta platsen vore inom församlingen. För öfrigt voro meningarna något skilda om begreppet församling.
Derefter predikade Hendrickson och Skedin i stora salen, under det ombuden höllo konferens i den lilla. Mot denna konferens må med fog påpekas det slarf, ombuden tillåta sig, att under förhandlingarna springa ut och in samt att aldrig sitta till slut. Man kan börja med en 40 till 50 medlemmar men måste sluta med 10 till 15. Som intet tåg anlände från Visby på f.m. måste ordföranden, som är från Hogrän, taga skjuts från Roma, med hvilken han anlände kl. 2, Det offentliga mötet slöt kl. 6 och konferensen kl. 9.
Andra dagen predikades af Ahlqvist och P. A. Wassberg. Den senares predigan torde blifva offentliggjord sedermera. Det gilde att vinna hjertan för missionssaken. Texten var Joh. 12:1—16. Derefter offentliggjorde predikanten en öfversigt öfver fjorårets räkenskaper, hvaraf framgick att under året influtit genom förbundet till inre och yttre missionen omkring 4,200 kr. Dessutom redogjordes för Hemsehusets skuld, som nu var betald, och som orden föllo >vi samlades i dag för första gångeu i ett skuldfritt hus», För att vinna detta mål hade några gjort rätt stora sammanskott vid ett sammanträde hos kassören. För detta sade tal. borde man tacka all god gåfvas gifvare och med all kraft taga i för att få ett hus i Visby till stånd. Ena kollekt upptogs genast för sagde ändamål, som ej inbringade så litet.

Till Norder Jaku.
Sum de nå jär faslit läng\’ se\’n vör talt mä hvarandrä, så kom de nå för mi att skrifvä någlä radar till di gamlä haidarsbror, nå sum vör, bad ja w mejvä grannkarlar, för att int talä um kvinfolki, mattä sitä inne hajlä tejden för den miknä snåjens skuld. Tänk um däu kundä kummä hejt till uss skudd däu fa sej, snåidrejfvar som gar langt upp på taki, u kåirvägar sum gar yfvar stuckar u stain, så att man kan brautä bajni af bad kräk u folk, när man promt skall äut u färdäs. Ja har mangä gangar tänkt att däu var dödar u väl bigrafven, ettar sum däu vart så tystar af di en så langar tejd, ellar att däu hadä ränt i sjoän u bränt upp di sum kalfskinnsollä, men sum ja int\’ fat någä sorgbud så har ja den tankän att däu ännu lifvar. Nå kan däu tro att vör gynnar ta uss upp häräntä i sudrä, sen vör fat bad telletån u maijarej; tänk va ust u mjölk de nå jär till fas, bad till grejsar u folki. Kaffi de har ja sägt mor att vör ekall vän uss af mä nå etterhandi, när vör kan fa mjölki fran majjarejä för tejä stöifvar kannu, för kaupmännar, de döirgudar, di sättar npp bad kaffi, sockär, u fårtujen, så att allmogen inv kan ha rad till fa någderä, atminstän intä förr än vör far sej um tullen sättar någ prejs pa sedi, sum vör far till sälä i haust, Kärä Jakul säg din rajnä majning när dän kummar till skrifvä järnest, um däu tyckar um tellefån, maijarej, snåi u allä sånnä nöjjä uppfinningar. — Ja vill nå till släut talä um en lejtän passjas sum händädä i sundäsnat för di. Da var astu stejnä, pejku sum di har, u så skräddarpellä pa lajkstävå, u när di fram imot måndäs mårgnän gick haim to di in pa stallsluftä beiastäuas, der di sumnäd\’ till a stund på dag. Astufar sum int jär så bleidar af si fick håir dum snarkä i håjjä, u da stängd han till duri sått di inv kuud\” kummä äut, u int viddä di heldar vejsä si i fölgä så bi dagen. Da hittäddä pejku pa att pellä, sum uss imillum sägt, jär en dummerjöns, skuddä gäjmä si i håijä, när ha bankädä pa duri u vidd ävt, sam u skedä. Astufar, däu vajt att han jär väl lumhåirdar, sat just i stäugu u jetäd ust sum sunän kaupt hajm fran maijarejä, när stejvä gynt allarmä pa luftduri, men han störtäd si gejnäst äut u frågäd pejku när han fick luck upp för nä, um ha var ajosummi på höusä, da sägdä ha jå. Astufar blaj da argar u rautäddä till att ha ljaugäddä, u så upp i håjjä u ravastä, till han trampäd pellä pa nasar, sått Lå fick ajn stor skråmä der, u da störtäd\’ pellä, si upp, u såg så slokåirå äut när ban kräupt äut i ginum duri men sägdä alldri ett ård, gick se\’n på häudä pa göjselhopen u förstördä bästä troiju, da grejndä astufar da kan däu tro Jaku, u sägd till mi att de var bäst att löjden nå för tejden, gick in kyskhajt u nyktarhajt u kaupäddä blå band u drack mjölk sum vör andrä. Låt snart håirä någ af di Jaku, bidar din gamlä vän
Hobergsgubben.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 29 Mars 1888
N:r 26

Från landsbygden.

Södra Gotland, 16 Mars.
Den ovanligt stränga kylan tyckes ej vilja mildra sig något. Flere morgnar har termometern här på landsbygden visat från 17 till 20 gr, Cels, under nollpunkten. Annorlända hade vii fjor vid det här laget; då voro synliga flere sommarfåglar, sedan en vecka tillbaka, under det flere graders värme rådde vid vissa tider på dagen; men nu! nu får man finna sig belåten att, så fort tillfälle kan erbjuda sig, krypa i närheten af kakelugnen, för attsåmedels uppfriska de frusna lemmarne. Isarne å sjön äro ganska vidsträckta, ja somliga dagar kan man mad beväpnadt öga ej upptäcka vak från land. — Hårdt ansatte äro äfven sjöfåglarne, särskildt änder, hvilka då ej vak finnes, nödgas flare dagar å rad sitta på isen utan någon föda; flere lära ha hittats döda på isen af brist på föda och till ytterlighet utmagrade. Repphönsen ha äfven fått släppa lifvet till af köld och hunger; dessa falla äfven offer för roffåglarne i stor skala, hvilket eder meddelare sjelf ett par gånger varit i tillfälle att iakttaga. Höstsädesbrodden,

som å de ställen, der blåsten bortsopat snör på åkerfälten, är utsatt för köldens inverkan, lider äfven betänkligt, helst der solen, vid de tillfällen hon tittar fram, förmår verka och upptina något.

Vattenbrist
i brunnar börjar äfven att förspörjas från många håll; ja vatten måste flerstädes forslas långt ifrån, genom famnshöga snödrifvor, både till folk och kreatur. Fodret till dessa senare går med en förvåndnsvärd hastighet åt, ty kylan pressar äfven kreaturen, hvilka för att kuuna stå bi måste förses med bättre underbåll än vanligt. Fortfar Bore att visa sig strävg och barsk länge, är det fara värdt att många blifva i brist åtminstone på s. k. grönfoder till kreaturen denna vår.

Fotogén,
denna nödvändighetsartikel, tyckes här på södret äfven komma att tryta, ty mången, som vill köpa t. ex. en kanna får åtnöja sig med hälften, och betala efter 10 öres prisförhöjning å kannan.

Groft och straffvärdt okynne.
En elfvaårig pojke från en socken på södra landsbygden företog sig för någon tid sedan att fylla morfars tobakspipa till en del med krut, samt lade sedan röktobak derofvanpå och bjöd den intet ondt anade gamle mannen att röka. Gubben drog några väldiga rökbloss ur den kära pipan, då helt plötsligt krutet exploderade med den sorgliga påföljd att ögoneo, hvilka fingo emottaga största delen af innehållet i pipan, blefvo högst illa tilltygade. Oaktadt erhållen läkarevård, blef dock den stackars mannen genom sin dottersons förvållande, fullkomligt blind till döddagar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 Mars 1888
N:r 23

Från landsbygden.

Stenkyrka, 13 Mars.
Klockan 6 i morgse visade termometern 16 gr. Cels. och syntes ej (eg vatten från fyrtornets altan. Lugnt väder råder. Isen är delvis (till större delen) nybildad under natten, men råder denna stiltje och köld, kommer den otvifvelaktigt att på några dygn bli stark, isynnerhet som den fått fasta anknytningspunkuti i sjön varande gröfre issörja och drifis.
16 Mars.

Väderleken.
Den i mitt förra bref af 13 Mars omnämda hafsisen skingrades delvis af en sista dags eftermiddag uppkommande nordostlig bris, men lade sig åter på natten.
I går afton upphörde fyringen vid Stenkyrke huks fyrstation, då ej öppet vatten syntes från fyrtornets altan. Isen ligger som ett stort vidt fält och består såväl af s. k. blåis som af packad drifis.

Svåra tider.
Svåra tider höres allmänt klagas öfver bland de fattiga, som nu ej kunna få vare sig fisk eller ved — isen har stängt fisksumpen (hafvet) och snön har omöjliggjort forsling af ved.
Att de med oro vänta på våren eller åtminstone drägligare väderlek, är klart, men som det ser ut, blir deras väntan lång!

Djurplågeri.
Att med hårda piskslängar misshandla dragare under oket är en råhet, som ju af lagliga myndigheter beifras och bestraffas.
Ett vidare grymmare djurplågeri gifves dock, som i vanligaste fall får fritt passera såväl i staden som på landet — det systematiska.
Ett exempel på det sistnämda och bevis på åklagaremaktens slapphet på landet, bevisar följande:
Vid ett fiskläge här i trakten bor en arbetare, som för skötande af några små obetydliga jordbitar anser sig behöfva ett par hästar. Att de arma djuren höra till sistnämda ädla djurart, dertill får man nästan gissa sig, enär de blott i spridda drag likna sina bättre lottade likar.
På sommaren måste de under hårda lass och hastig framfart med dålig och ringa föda tåla husbondens behandling. Nu i vinter äro de formligen på god väg att ibjälpinasaf svält.
Deras föda består af vassrör (1) och några få sådor mjöl. Den ena hästen är derför oförmögen efter hvad man påstår att resa sig sjelf i spiltan och måste hållas upprätt med gjordar fastbundna i taket, den andra orkar knappast gå, men ändå så.
Barmhertiga menniskor ha velat köpa de arma djuren för att befria dem från deras grymme husbonde, som dock nekat att sälja dem; och nekar han hvar och en, som vill inträda i stallet, tillträde, troligen räld att få vittnen till sin uppfostringsmetod! Ehuru saken är känd af hvar och en i socknen har ej fjerdingsmannep, som ock borde ha reda derpå, ingripit, en sak som både förvånar och smärta.

Näs, 14 Mars.
Landtmännens dagliga göromål
är att skotta snön från vägar och stigar, för att hålla dem öppna, hvilket ibland är rätt besvärligt. Allt skogsarbete har fullkemligt afstannnat. Härvarande folkskola har instälts tillsvidare i afbidan på bättre väderlek. Gudstjensterna i vår kyrka bevistas af få personer.
— Äfven vår brefbärare har ibland besvärligt nog att hitskaffa vår post.

Apropå brefbärare
så kan jag omtala, att poststyrelsen beviljat ett anslag af 52 kronor årligen åt en sådan mellan Hafdhem och Näs.

Gotlands Allehanda
Fredagen 16 Mars 1888
N:r 22

Från landsbygden.

Stenkyrka, 8 Mars.
Väderleken.
Ett tiodygns härligt väder med 10 till 15 grader kallt efterföljdes i lördags af en förfärligt hård nordostlig snöstorm, som gjorde alla vägar oöfarbara. De personar, som denna dag begifvit sig till Visby, kunde på grund af snöhinder ej hemkomma förr än i söndags; ett lik, som var ämnadt jordfästas på lördagen, kom ej i grafven förr än måndagen; söndagens gudstjenst var ej bevistad af mer än sju personer, af hvilka de, som hade någon betydlig väg att tillryggalägga, måstetaga densamma öfver åkrar och gärden, med ett ord der man kunde komma fram, ty landsvägen var betäckt af famnshöga drifvor.
Först på tisdagen blef stora landsvägen trafikabel, men »qviorna» till resp. gårdar hade man ej haft tid iordningsställa. Igår började återigen en snöstorm, som åter gjorde vägen ofarbar, men slutade den som väl var på ett dygn.

Tillämnad säregen skridskofärd.
Den 1 dennes ämnade sig två personer att längs efter strandkanten, der ett 25 till 30 famnars bredt isband låg, göra en tripp till Visby, men kommo de ej längre än i närheten af Lummelunds bruk, då de påträffade öppet vatten, som satte p för resans vidare fortsättande. Hade dock nämda dags väderlek varit samma som föregående dags och ej »på landsstorm», skulle deras färd otvifvelaktigt lyckats.

Fisket.
Oaktadt den skarpa kölden har vid Lickershamns fiskläge fångats en väldig massa torsk, af soml. båtlag ända till 60 pund på dagen. Ända från 4 till 500 lisp. dylik fisk ha fiska rena vid Lickershamn fått en dag förliden vecka eller veckan förut. Det oaktadt gäller torsken härute som i staden 50 öre pundet.

Rapphönsen.
Rapphönsen härute hotas denna vinter gå sin undergång till mötes. Oaktatt såväl G. A:s som enskilda personers råd, vill ingen förstöra (!?) sin rågåker med att undanskotta snö å några qvadratfot, på hvilka de arma kräken skulle kunna lifnära sig.

Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Mars 1888
N:r 21

Från landsbygden.

Rone, 5 Mars.
Ett oväder,
hvars mako man icke i mannaminne härstädes skådat drog i lördags fram öfver våra kuster.
På morgonen var vinden O. men öfvergick sedermera till NO och på e. m, till full Nord under orkanlik storm och förfärlig snöyra. I hugs, stall, lador, vind ja isjelfva boningsrummen pressades snön in genom de minsta springor af det starka lufttrycket. Vägarne voro ofarbara och omöjliga att hålla öppna. Postbudet från Hemse måste öfver natten qvarstannna på Ronehamn till påföljande söndag. Åkande måste taga in hvar de kunde och man berättar om personer, som kommit vilse, hvilket dock ej är bekräftadt eller närmare kändt då detta skrifves. Rapphönsen kommo in under boningshusen.

Sitt ben afbrutet
fick häromdagen en arbetarehustru, då hon gick alldeles ensam bärande endast en kanna mjölk. På vägen måste hon ligga, tills hennes man ändtligen fick höra hennes rop och måste köra henne hem. Läkare tillkallades och benet blef gipsbehandladt eftersom håda läggpiporna voro afbrutna.

Hafsisen
utanför Ronehamn är icke blott gångbar utan äfven körbar. Dagligen forslas »släke» från holmarne af flere par dragare. Sedan 1881 har isen icke varit sådan.

Rone mejeribolag
hade idag ordinarie bolagsstämma som leddes af handlanden L. Cramér med landtbr. Nils Eneqvist till sekreterare. Styrelsen redogjorde för bolagets ställning 29 sistlidne Februari, hvaraf framgick att bolaget tills dato inköpt 9,263:70 k:r mjölk för kr. 1,654:82 samt afsändt tillsammans 2,308 skålp. smör. Vid mejeriet såldt smör, ekum- och kernmjölk belöpte sig till kr. 465:05, hvilket sammaalagdt med hvad man tror sig erhålla för afsändt smör utgör 2,285:33. Derifrån afgår ofvanstående summa för inköpt mjölk ellar 1,654:82, och några div. audra omkostnader 420;82. I så fall skulle dock uppstå en behållning af något öfver 200 kr. Vid mejeriet hade tillverkats 2,366 skålp. smör hvilket visar att omkr. 3,91 kanna mjölk utgått till hvarje skålp. smör. Härefter föredrogs revisiousberättelsen, som tillstyrkts ansvarsfrihet, hvilket af stämman tacksamt beviljades. Nuvarande styrelse omval des för nästa verksamhetsår 1889. — 100 kr. stälde bolaget till denna styrelses förfogande som ersättning åt verkställande direktören för korrespondens och besvär. Af suppleaaterna omvaldes de förre med undantag af handl. Fagerberg, i hvars ställe utsågs landtbr. Karl Norrby, Bölske, Eke. Revisorer blefvo hrr Nils Eneqvist och nämdeman O. N. Bolin. Styrelsen uppmanade alla aktieägare, som icke fullgjort sina amorteringar för halfva December, Januari och Februari månader att desamma ofördröjligen fullgöra med kr. 1,58 för aktie. Frågan om att bygga svinhus, hvartill ritning genom styrelsens försorg inkommit jämte kostnadsförslag slutande på 400 kr., uppsköts till framtiden. Men deremot lemnade stämman styrelsen i uppdrag att genast så fort ske kan låta uppföra en vedbod och skjul för skjutsar. Sedan åtskilliga mindre vigtiga frågor dryftats afslöts stämman sedan fabrikör A. V. Krokstedt och N. O. Nilsson utsetts justera dagens protokoll. Länsmejeristen G. af Wetterstedt har undersökt mjölken, Se här buru ett af hans undersökningsprof taget 23 Januari tar sig ut.

Som synes äro profven nr 16, 72, 101, 129 de styfvaste.

År 1830
var det påstå de gamle sådan vinter som i år. Mars var ovanlig kall och snörik och April hade starka yrväder så man i Rone kastade snö 16 dagar i denna månad och sista gången 19 April.

Tidig lamning.
Den 16 Januari erhöll en hemmansägare ett unglam, som nu är krytt och raskt.

Wamlingbo, 5 Mars.
En åtgärd, som af de kyrkobesökande emot tagits med särskild tillfredsställelsa, har kyrkoherden i denna socken vidtagit, nämligen

passionspredikningarnes
hållande i skolsalen, Under den nu rådande ganska skarpa kölden, torde detta tillvägagående mana till efterföljd flerstädes.

Snöyran 3 Mars.
All samfärdsel, likaså alla utomhus förefallande göromål måste formligen inställas.
Stormen, som vid middagstiden uppnådde en orkanlik styrka, sopade snön i drifvor af flare famnars höjd å flere ställen, och de landtmän, hvilka det ålåg att hålla landsvägen öppen för dem som af nödvändighet måste färdas, hade en ej afaudsvärd sysselsättning, då de, bokstafligen förvandlades tilllefvande isstoder, måste i det förfärliga ovädret traska öfver åker och äng, för att utstaka 8. k. bivägar, der snön & landsvägen ej till följd af sin myckenhet kunde undanskottas. Fram emot qvällen bedarrade dock vädret något, under det termometern sjönk allt mer och mer, tills den på natten visade 11—12 gr. Cels. under fryspunkten. — Å vestra kusten, från Hoburg och norrut, har ganska mycket is lagt sig å sjön, ända ut till omkring 16—20 famnars djup, öfver 1/2 mil från land.
För den väldiga snömassan och den stränga kölden infann sig i söndags blott en åhörare i Sundre kyrka, och derför vardt ingen gudstjenst förrättad, utan presten måste resa hem med oförrättadt ärende. I Vamlingbo kyrka infunno sig blott tre qvinnor och några män.

Flere ångare,
ha under den sist förflutna veckan synts trafikera Östersjön, de fleste å östra kusten af ön. I onsdags åtta dagar sen, inkom i Stockviken för att kola och proviautera en göteborgsångare, hvilken var lastad med sill och destinerad till Libau. På lördagsmorgonen afgick den åter med lots från Faludden ombord, och då hvarje försök att landsätta lotsen, till följd af påträngande drifis, syntes fruktiöst, måste deune, som var åtföljd af en kamrat, medföljde på färder. Fartygat angjorde sedermera för storm Visby, derifrån de bägge gotlandsmännen fortsatte resan åt hemmet.

Illa skadad
i ena foten blef en arbetare från en närgränsande socken för en liten tid sedan, då yxan slant med den olyckliga påföljd att foten nära nog klöfs midt itu från tårna och till yristen. Genom en skyndsam och omsorgsfull behandling har det gapande såret, som måste sys tillsamman, så småningom läkts, så att mammen numera är utan all fara.

Östergarn, 6 Mars.
Att gifta sig
midt i smällkalla vintern och uti ett så stormande yrväder, som knappast någon »ungdom» bevittnat, syntes häromdagen vara ganska riskabelt. Det fingo tvänne unga tu erfara under sista högtiden. I Alskog, brudgummens hem, skulle brölioppet stånda redan i lördags; men vigselförrättningen skulle försiggå uti härvarande kyrka, ity att bruden var född härstädes. Men »bradgummen dröjde» till följd af det då rådande yrvädret, och anlände först i söndagsaftop, På måndags f.m. vid tiotiden först kunde den högtidliga akten försiggå ehuru icke under gynsamma omständigheter, ty yrvädret tog åter till med sådan styrka, att återfärden till »brudhuset stälde sig enligt mångas omdömen ganska tvifvelaktig. Emellertid så bar det i väg, och hur det gick med »kronan» och hvad »kokarmor» sade, det vet ingen här ännu.

Buttle, 7 Mars.
Messfall
inträffade i söndags i Buttle och Guldrupe på grund af mycket svåra snöhinder. Till Vänge kyrka, der gudstjensten var utlyst till 12 midd. kommo endast ett par personer, hvarför gudstjensten, sedan pastor delgifvit de närvarande dagens text, blef instäld. Man kan icke minnas att messfall här förut inträffat 1:a böndagen.

Burs, 5 Mars.
Snöstormen.
Vid 1-tiden på e. m. hade stormen nått sin höjdpunkt. Saön yrde, så att man ej såg föremål två alnar framför sig. Några olyckor med anledning af stormen ba, då detta skrifves, ej athörts; dock såg det betänkligt ut med tegeltaken. På ett ställe måste man med stänger och rep binda fast taket, som flere gånger var i lyftning. På ett avnat ställe hade taket öfver pumphuset till gårdens bruan af stormen kastats ett långt stycke bort. Posten, som i vanliga fall brukar anlända kl. 1, kom ej förrän kl. 1/26, men gående, ty häst och släde måste lemnas vid stationen.
De gamle säga, att de ej minnas ett så fruktansvärdt yrväder sedan 1849, Äfven kölden har varit ovanligt stark. Så har det natten mellan lördagen och söndagen frusit i de källare och ladugårdar, hvilka förut i vinter rätt bra motstått kölden. Man hade af barometern förusett att något stort oväder skulle komma, ty den visade nära orkan; men äfven en annan ovädersspåman hade på förhand tillkännagifvit ovädret, nämligen

En tupp,
ifråga om hvilken man flere gånger förut iakttagit, att han genom sitt galande tillkännagifvit att oväder vore i annalkande. Nämde tupp gal då om qvällarne vid 9-tilen, hvilken tid i vanliga fall ej hör till hanegället.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20

Från landsbygden.

Sundre, 22 Febr.
Afliden åldring.
I den höga åldarn af nära 96 år afled i förra veckan fattighjonet Anna Kajsa i härvarande fattigbus. Öaktadt den höga åldern var hon ända till för kort tid sedan i besittnivg af både kropps- och själsförmögenheter; höll sig städse snygg och renlig och lagade sjelt den mat som blef buren till henne. På sista tiden blef hon dock behäftad med flere krämpor. Enligt hvad eder meddelare har sig bekant, var hon den äldsta innevånarinnan i såväl patoratet, som flera kyrksocknar på södra landsbygden.

Sin stora brandspruta,
har en socken på söder mycket säkert fövarad både för tjufvar och äfven för den som med hastighet vill hafva henne till hands vid förekommande eldsolyckor. Den befinner sig nämligen inom dubbla lås i en uti kyrkan brefintlig s. k. materialbod, och då den skall forslas ut i det fria skola ej mindre än fyra dörrar öppnas, deraf två med lås, Detta ansåg en af kommunens medlemmar vara ett olämpligt förvaringsställe, hvarför han bäromdagen vid stämman föreslagit att en lämpligare plats till sprutans förvarande skulle anskaffas, men det mötte motstånd från de fleste stämmoledamöternas sida, hvilka helt enkelt ansågo den nuvarande platsen ändam ilsenlig och säker och det skulle kosta för mycket att få en annan plats.

Snöfall
med stark storm ha vi nu haft en tid i förening. Vägar och stigar hafva stundom varit ofarbara på långa sträckor, och för snöns undanskottande ba landtmännen mångenstädes flere dagar å rad varit sysselsatta. Till följd häraf ha skogskörslor och dylikt måst inställas på många platser.

Skydda rapphönsen.
Detta är en uppmening som ej för ofta kan upprepas både till jägare och djurvänner. Här ser man dagligen hela flockar af dessa fåglar, vära nog halfdöda af hunger, krafsa i snön å sädesfälten för att erhålla någon föda, om än aldrig så sparsam. Huru man bör gå tillväga för att hjelpa dem härvid, är föruti denna tidning ofta påpekadt och det är ett nöje att omtala hurusom, då hundratals rapphöns sam lat sig å en åker, en barmhertig jägare och landtman der undanskaffat snön å några qvadratfamnars yta, för att förse fåglarna med föda. Skall något göras måste det göras nu.

Egendomlig fångst.
Att fånga kringströfvande kattor på s. k. torskanglar hör nog till ovanligheterna. Detta inträftade dock för kort tid sedan här i trakten, då en fiskare som stält sina anglar, Lvarå betet mångenstädes satt qvar, utanför dörren till boningshuset. En katt fick syn på det rara lockbetet och tog det till lifs; men misse blef grymt bedragen, ty helt plötsligt fastnade en krok i halsen, och så bar det i väg med ett förfärligt jamande. Fiskaren begaf sig ut på jagt efter tjufven som med fiskredskapen i släptåg lopp undan allt hvad han förmådde. Omsidor lyckades det vår man att få fast i djuret och sina anglar; men det värsta återstod dock ännu, ty att klorna voro skarpa för katten då kroken skulle ur svalget det fick fiskaren nogsamt erfara.

Olyckshändelse.
En snickarehustru från Vamlingbo råkade i går stjelpa ut en med kokande vatten fyld panna, med den olyckliga påföljd att fötterna erhöllo högst svåra brännskador. Läkarehjelp måste genast efterskickas till den arma qvinnan, som ett par gånger förut varit utsatt för olyckshändelser.

Ett ofrivilligt bad
fick en landsman härom dagen, som färdades med sitt släklass öfver sjöisen ett stycke, då helt plötsligt isen brast och hästar med åkdon och lass stör:ade i vattnet, som på platsen hade ett djup af 5—6 fot. Bonden var dock nog rådig att genast med sin knit sönderskära seldonen, så att hästarne blefvo befriade från lasset, hvarefter de åter med erhållen hjelp omsider kommo upp på isen.

Gotlands Allehanda
Fredagen 24 Februari 1888
N:r 16

Från landsbygden.

Fårö, 17 Febr.
Ett sjelfmord
har blifvit begånget här på ön. Skräddaren Johan Stenholm försvann, från. sitt hem vid Landsnäsa gård härstädes i tiedagsafton. Han spårades i Onsdags ner till iskanten i Fårösunds norra gatt, samt hittades omkr, 10 Hur ute i sjön. — Anledningen till sjeltmordet vet man ej bestämdt. I lördagsnatt hade han ensam nedslagtat deras enda ko, antagligen i någon öfverilning eller sinnesrubbning, och tros det att han kommit att ångra sitt tilltag samt af bekymmer deröfver tagit sig bjelf afdaga. . Han var en omkring 60 års man, känd Som en arbetsam och ordentlig person i temligen goda ekonomiska omständigheter; efterlemnar hustru men inga barn.
I dag valdes här på

extra kommunalstämma
löjtnanten L. von Scheven, Lauters, till ordförande i Fårö sockens kommunalnämd och till vies ordförande hr Mikael J. Ekström i Gåsemora.

Mycken snö
har här fallit som genom stormen hopat sig i qvierna , så at nya vintervägar måst utstakas ötver trädgårdar, ängar, åkrar och hagmark, tills väderleken blir stadigare och de rätta vägarne hiona uppkastas.
Öfver Fårösund köres med en häst, men isen är mycket svag.

Vesterhejde, 18 Febr.
Gotland kommer icke att mista sin prins, om än sin hertig.
Enligt trovärdig meddelare lär prinsessan Engenie hafva testamenterat sitt kära Fridhem på Gotland till prins Oskar och hans snart blifvande gemål, hvadan testamentstagarne, efter den högsinnade gifvarinnans dagar, — och kanske dessförinnan någon gång såsom gäster, — komma att göra sommarturer till vår ö, hvarest de säkerligen blifva lika mycket välkomna som den första bebyggarinnan i skogsbrynet vid Högklints närhet.

Ejsta, 17 Febr.
Skogsköp ock afverkning
Landtbrukaren Adolf Kolmodin, Tjängdarfve i Sproge, som för några år sedan tillhandlade sig en ångsåg, har nyligen med hemmansägaren Johan Matsson, Kruse i samma socken, afslutat köp af ståndskog växande å omkring 10 tunl. till värde af 6,000 kronor.
Handlanden Karl Smitterbe:g å Klintehamn och hemmansägaren O. Cedergren, Bopparfve, hvilka äga en gemensam ångsåg vid sist nämda gård, hafva af hemmanägaren Karl Hultberg, Mellings, köpt ståndskog på gränsen af Ejsta och Levide för 2,300 kronor.
Hemmansägaren O. Pettersson i Lerdarfve m. fl. hatva af hemmnnsägaren J. Jakosson i Uggårds tillhandlat sig skog för 1,000 kronor.
Afverkningen och forslingen häraf pågå nu som bäst i långa banor under för sådant ändamål nu gynnsam vinter.

Mejerifrågan i Ejsta.
Kyrkoherden Altvegren hads till i torsdags e. m. kallat vederbörande inom Ejsta och Sproge till sammauträde i Ejsta skolhus på det att ett afgörande måtte ske, huruvida ett mejeri inom pastoratet skulle komma till stånd eller icke.
Sedan protokollet fråa ett föregående tillfälle blifvit uppläst och lemnats utan anmärkning, och ur hvilket framgick att endast sjuttiofem aktier blifvit tecknade, men ej flere kunnat anskaffas, upplystes, det en stor del af Ejsta socken, den vestra, ännu låge under laga skifte, och på grund deraf ett ordnadt jordbruk ej ännu på länge der kunde påräknas; att den östra delen af socknen låge mejeriet i Levide mycket nära och att der mjölken med fördel kunde få afyttras; att Sproge sockenmän väl icke kunde med fördel transportera sin mjölk så långt som till Levide, men ägaren at Tjängdarfve, hr A. Kolmodin, hade erbjudit sig att utan gengäld upplåta sitt gamla mejeri, med tillbehör, med skyldighet för dem, som kunde vara intresserade för saken inköpa en separator.
Sedan allt detta tagits i betraktande beslöts uppå framställning att något ångmejeri inom Ejsta pastorat icke skulle anläggas för närvarande.

Mellersta Gotland, 18 Febr.
Ehuru för några år sedan en behjertansvärd uppsats om

Rapphönsens skydd
af en af det nyttiga villebrådets mest nitiske beskyddare var införd i Gotlands Allehanda och blef väl beaktad af allmogen, vågar jag dock komma med en begären till våra jägare och landtmän, att en hvar i sin stad efter sin förmåga måtte bringa de små rödkullorna den hjelp, som de utan någon synnerlig tidspillan kunna tillskyoda dem. Snön ligger nu djup på fälten, ehuru jämförelsevis ännu lös, så att de småttingarna förmå krafsa sig ner till brodden; men skulle ett töväder med påföljande köld inträffa, då blir det för de s\’nå varelserna svårt, ja kanske omöjligt att genomtränga skaren för att nå sin föda och stilla hungern. Att vid boningsbusen och !ladugårdarne utströ säd för rapphönsen och sålunda vänja dem att der infinna sig är nog en vacker bavdling, men icke särdeles rådligt, emedan den falske: misse kan få sigte på dem. Bäst är är att ute på åkerfälten skotta undan snön från brodden på några qvadratsalnars vidd samt till skydd mot roffåglarne nedsticka några små tallgrenar vid detta ställe; rapphönsen infinna sig snart och må bra. Den på stället qvarlemnade snön smälter något af rappbönsens kroppsvärme samt fryser pånatten, hvarför en ny fläck påföljande dag bör öppnas och tallqvistar kringsättas. Kråkorna infiona sig ofta och oroa rapphönsen, men några bösskott ibland äro merendels tillräckliga att afhålla dem från den platsen.
En och anvan invänder kanske, att rapphönsen skada fälten genom att afäta brodden, men det är noga utforskadt, att skadan blir så ringa och mångfaldt uppväges af den nytta, de tillfoga landtmannen genom bortplockandet af myriader små skadedjur från sädesfälten. Jag har sjelf på många ställen befriat brodden helt och hållet från snö och låtit rapphönsen äta så rent, att ej en grön nacke synts till samt derefter nedsatt käppar vid dessa ställen för att förvissa mig, om skadan kunde blifva särdeles stor; men då skördetiden kom, befunnos dessa afbetade ställen bära den vackraste säd. Jag är ej den ende och förste, som gjort detta försök.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Från landsbygden.

Hemse, 2 Febr.
Väderleken.
Temperaturen har på årets första månad varit omväxlande, synnerligast första hälften; den senarejdelen har hållit en mera jämn karaktär. Än har det varit tö än snö och regn, men »barjord» har varit det mest förherskande till fromma för den ännu |qvarstående skogen. — På 87ans sista dag visade termometern 19 grader under fryspunkten (den största köld hitintills för ii vinter) och 88-an ingick äfven ganska barsk. Januari slöt också bister (15 grader under 0). Snö har det de senare dagårne fallit, så att det blifvit en liten slädväg, som flitigt anlitas.

Andra torgdagen
för året hölls här i går 1 dennes och företedde efter vanligheten på vintermånaderna mindre liflighet. En hel hel kreatur voro visserligen torgförda, men endart några få exemplar blefvo sålda, till låga pris; synnerligast på hästar var efterfrågan ringa, eller snart sagdt ingen.
Oxar om 13 till 14 qvarter tingade omkring 80 till 100 k. stycket, 12 till 13 qvarters 70 till 80 kr. st., mindre oxar 50 till 70 kr.st. Ungstutar och qvigor 20 till 85 kr., smärre kor 30 till 40 kr. och större dito 50 till 70 kronor stycket. Hästar betingade omkrign 150 kr. stycket mer och mindre, allt efter beskaffenheten.

Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11

Från landsbygden.

Hemse, 26 Nov.
Eldsvåda
utbröt i onsdags natt vid tretiden på morgonen hos svickare Hagström, (boende på Hulte grund) i en honom tillhörig verkstadsbygnad. Elden varsnades först då verkstaden stod i ljusan låga af nårboende grannar. Då de kommo till stillet, hade elden åfven fattat i boningshuset, som stod endast några fot med sin ena gafvel från verkstadsbygnaden.
Med möda haun också elden, som redan genomtrångt gafvelu in på loftet i boningshuset, slåckas af flere tillskyndande persouer. Verk, staden, som åfven var af trå, brann totalt upp. Ej heller några af de i verkstaden varande verktygen hunno bergas, utan de blefvo lågornas rof; åfven en del på bestållning fårdiggjorda möbelarbeten blefvo uppbrånda. Huset och en del af verktygen voro försikrade. Hur elden uppkommit kan ej med beståmdhet sågas, men troligen, då eld dagen förut vid fyratiden på eftermiddagen varit uppgjord i verkstadsspiseln har någon gnista sprakat fram och legat dold bland sågspånen och först senare brutit ut til eld. Ägaren hade en half timme före eldens utbrott varit uppe, men då ej varsnat något.

Sundre, 23 Nov.
En gripande jordfästning,
förråttades höromdagen å Sundre kyrkogård, då stoftet, efter den i sina blomstrande ungdomsår vådligen omkomne husbondesonsn Niklas Nilsson från Hallbjens, invigdes åt den sista hvilan och nedsinktes i jordens tysta sköte. På kyrkogården var en ovanlig mångd folk församlade, kanske för att såga ett tyst farvål åt åt den allmånt afhållne ynglingen.
Kyrkoberde Kulliu, som förråttade jordfåstningen höll, efter de vanliga ceremoniernas slut, ett för tillfållet och efter omståndigheterna sårdeles anslående tal, hvaruti han framhöll lifvets ovaraktighet, och huru snart såvål ung som gammal blir skördad af dödsengelns hand, helt hastigt och oförmodadt. Till den i tårar badande, djupt sörjande modren stlde talaren många trösten och uppbyggelsens ord. »Denne son» sade han »som nu nedbåddades i jorden, hade, menskligt sedt, varit en förhoppningsfull yngling, sin moders ålderdomströst; men hvem visste ifall han fått lefva långre, om haus lif blifvit till någon glådje för de sina; kan hånda, hanhånda icke. Detta låg i den allvises beslut förborgadt för oss menniskor; om det ån syntes oss svårt, vore det helt visst till nytta, ty »mina vågar åro icke edra vågar», stiger Herren. Man fick hoppas på ett lyckligare återseende derofvan, der ingen död mer år».
I de nårvaraudes ögon glånste sorgens och saknadens tårar.
Oaktadt ifriga spaningar har man ånnu icke lyckats finna liket efter fadren Nils Larsson.
Såsom en sårskild ömmande omståndighet kan antecknas att denna familj, som så tvårt hemsökts af sorg och olycka, befinner sig i knappå ekonomiska omståndigheter.

En åldrig gumma,
— jag tror Vamlingbo sockens åldsta invånarinna, — har i dessa dagar gått ur denna verlden, nåmligen förre husbondeenkan Kajsa Lona Söderlind vid Rofinds, hvilken — enligt uppgift — uppnått den höga åldern af 94 år.
På tal hörom han anföras att i Sundre lefver ett fattighjon, Anna Kajsa, som snart nog kan fira sitt hundraårs jubelium. Gumman år, i förhållande till sin höga ålder, ovanligt kry och rask.

Egendomligt jagtäfventyr.
Att stena harar till döds hör nog till sållsyntheterna. Detta inträffade dock för kort tid sedan, då en landtman från Vamlingbo, åtföljd af sin hund, befann sig ute på marken i arbete, ty då den senare plötsligt fick upp en »jösse» hvilken iblixtsnabb fart kom kilande förbi bonden, fattade denne en mindre sten, och slungade åt haren med den påföljd att han föll till marken och blef således den lycklige jägarens byte.

Från sjön.
Tre större okände ångare inkommo i dag — antagligtvis för motvind — till ankars å vestkusten utanför Burgsviks hamninlopp.

Hamra, 24 Nov.
Hamra socken,
en bland Gotlands mindre församlingar, har på senaste åren haft många och stora utgifter. För.ett par år sedan uppfördes ett nytt skolhus och anskaffades tidsenlig materiel för undervisningen, så renoverades kyrkan och nu i dagarne har uppsatts i nämda kyrka en orgel — sjuståmmigt labialverk — hvilken högtidligen invigdes söndagen 13 dennes Orgelverket är bygdt af herr Johan Lindgren från Göteborg, född i Linde socken på Gotland.

Fo!kskollärareval
har för eu tid sedan hållits i Eke, der ende sökanden, vikarien på stället, hr Ezström, född i samma församling exhälligt antogs som ordinarie lärare.

Herta salteribolag.
som nyligen upplösts, har sålt sin salteribygnad, som stod vid Herta strand, till styrelsen för Levide mejeribolag, hvilken skall använda bygnaden till mejerilokal.

Brandsynerna
å Södra Gotland hålla nu på att verkställas inom socknarne för innevarande år. Måtte nu vederbörande synesmän äfven efterse, huru pass flitige föreningens deltagare äro att hålla sina skorstenar frie från sot. På de flesta ställen torde sällan eller aldrig sotas, fastän erfarenheten lärt oss, att många för att ej säga de flesta eldsvådor uppkommit genom skorstenseld.

Stararne,
dessa lifliga och sällskapliga fåglar, tyckas i år hafva god lust att stanna qvar hela vintern, ty ännu för en vecka sedan såg man dem i stora flockar slå sig ned i trädens numera nakna kronor och sjunga lika muntert som om våren.

En nykterhetsförening
är bildad inom Öja socken, och har densamma i kyrkoherden derstädes en varm vän och beskyddare, som esomoftast uppträder med uppmuntrande och sakrika föredrag för hämmandet af dryckenskapslasten.

Orgelverket
i Wamligbo kyrka, hvilket är ett af de största och äldsta på gotländska landsbygden, undergår för närvarande reparation och ombygnad af orgelbyggaren herr Johan Lindgren, förut nämd-i brefvet.

Den regniga väderleken
har orsakat att vägar och stigar nu befinna sig i ett tillstånd, som påminner om nyligen tillredt murbruk. Våra skolpligtiga barn härute på landet, helst de fattiga, som sakna täta och bastanta skodon och ytterplagg, hafva derför under denna årstid det ej för angenämt.
Att i »ur och skur» dagligen gående trafikera de samtliga vägarne från och till skolorna är verkligen för barn ett påkostande arbete. Deras skodon och kläder äro alldeles genomvåta, då de komma från skolan, och hinna knappast torka, förrän de följande morgon åter skola påtagas för att ytterligare vätas ned. (Tänk huru luften i skolrummet blir beskaffad då kläder och skodon från ett 50-ja 60-tal barn under dagers lopp i skolrummet få torka på barnkroppen!) Och renligheten sedan? — Somliga barn hafva en half mil ja insändaren känner ett skoldistrikt så vidsträckt, att de fjermast boende barnen hafva tre fjerdingsväg till skolan. När dessa sistnämda barn Komma hem om qvällarne i mörkret, äro de alldeles uttröttade och förmå ej ordentligt lära sina hemlex\’r; och nästa morgon måste dexbege sig i väg långt före dagningen för att i smutsen och slasket arbeta sig fram till bestämd tid. Det fordras i sanning stor lust till skolan för att ej under sådana omständigheten tröttna. Många af oss vuxne torde knappast äga en så seg vilja, som dessa små visa sig besitta.

Ovanlig fruktsam jord.
En person i Rone hade på ett »lopsland» (1/4 tunuland) jord fått några kappar hvete förliden höst, och i eomras skördade han på denna jordbit sex tunnor.

Strömmingsfångsten
har åter de senaste dagarne varit rätt gynnande vid några af våra fisklägen härute.
Vid t. ex. Herta i Burs såldes strömmingen för 28 öre valen.

Ett par storkar
syntes en morgon i förra veckan på södra Gotland. Troligen var besöket härstädes af kort varaktighet, eller hålla de blott här ett par dagars hvila för att sedan, ehuru sent, med all kraft anträda resan till Nilländerna.

Fyrmästarens och fyrvaktarens,
på hvilken klippa eller strand de än må beffona sig, öden tänker jag på både dag och natt, såvida jag är vaken. Sofverjag på skinnsoffan å vindskammaren, drömmer jag om de tåliga och oförskräckta menniskorna, då nämligen stormarne ryta och rycka och kila in under utsprånget på spåntaket, så att väggarna (men icke jag, som tycker om sådan musik) darra af skrämsel.
Vare sig det är på Sandön, der flygsanden far in genom nyckelhålet och lägger sig i drifvor inne i rummet, ifall man inte är ytterst försigtig att väl stoppa till hvarje hål, om ett sådant också icke är större än ögat på en böjtnal (stoppnål som man bytt sig till, t. ex. för ull eller säd), ty gör man inte detta, då får man tro på annat; eller på Fårön derborta något i nordost om Ava gård; (i hvars närhet alen växer vildt, men på den ena partens storgård står en stor väldig ek, åtminstone har hon stått der, — kanske hon nu i tysthet för sudergutar ramlat öfver ända till följd af hög ålder). Men jag borde väl inte vara så långrandig, utan skynda fram till Fåröbåken. Det är tre och tretti vintrar sedan jag en mörk höstqväll vandrade dit i sällskap med en af Ava-karlarne. Under vägen förde han mig upp på en hall (hög), som bar namn efter gården. Slutligen kommo vi fram till båken, den första i sitt slag undertecknad gutason sett i sina dagar, Jag fick stora ögon, när jag såg det stora, vackra ljusskenet derborta i vrån (af viken), långt skildt från kyrka, prestgård och skola, men man vakade här då vi hunnit spiraltrappan uppför och fått se resans mål. I en handvändning kunna vi (tidens kraf är att resa fort), om icke just med hästar och vagn eller ångslup, vara vid Stenkyrke-huk och efter gammalt helsa på fyrmästaren derstädes, han, som i många år slet ondt som hund under tiden å Gotska Sandön, der han, menskligt sedt, icke kunde hafva mycket att roa sig med. Vil sådana kritiska lägen gäller det att vara uppfinningsrik och hafva godt förråd af idé-associationer.
Till sist bär det ändå aftill hemorten, resan får vara lång eller kort: Stora Karlsön, vid hvars båk man några fot från den höga lodräta klippväggen kan eisna eller frukta för att blåsa öfver lotsstyrelsens staket cch plumpsa ner »uti hafvet». Isynnerhet kan det vara farligt för små barn, som älska friheten mer än lifvet och vilja se sig om utför fyrtornet, som står »ytterst på skärets strand, sköljd utaf hafvets svall.» Och det blåser och det brummar och det tjuter derute! Det kan man tänka sig, om ock man ej varit mer än tre alnar från sjöstranden. Och aldrig någon vänlig menniska att få se och tala med på vintertid. Bara sin Gud, sin båk, sin klippa, sitt haf. Bara? Ja, det är tillräckligt tör den, som lärt sig förstå att vara nöjd; och är man inte det, då är det beklagligt.
Jag kan ej förneka att de stackars isolerade menniskorna jämt och samt komma för mig.
Ibland tänker jag: då de stadigt måste vara på sin post och aldrig komma på land, borde vi, fria barn, glädja dem då och då med ett litet besök. Senast tänkte jag så kl.5 på morgonen vid mitt uppstigande då jag såg deras vänliga helsning, de tre blänkarne efter hvarandra lik kornblixt vid horisonten. Da synas öfver trädens toppar endast vid duskig, snöblandad luft. En gång har jag sett det förut. Inte kommer jag för det, och troligen icke många andra heller medan det är vinter , ty den falska Ran fruktar man så mycket i öppen båt. Det är ingalunda såsom att gå till närmaste granne och sjuvga tillsammans med denne, om han har röst, Sehlstedts tilltalande »Fyrtorn»:
»Alltid lika på vakt
vakar du dag och natt
gungar en stolt fregatt
eller en gotlands-jakt;
lika för hög och låg
trotsar du vind och våg.»

Fyrbetjeningen måste kunna förströ sig med ett kärt och hemtrefligt familjelif, läsning, slöjd, fiske, ja brefskrifning till den öfriga lilla verlden. Det sista nöjet blir väl ej så strax besvaradt. Kanske kommer kuttern i regel en gång i månaden med post och förnödenheter. Men när böljorna vyreda som lejon, gå höga som hus, eller det är snötjocka såsom i dag, då får man vänta och vänta och blott lefva på hoppet. Men när han, lotskuttern, då ändtligen kommer, är den lilla farkosten säkerligen välkommen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.