Etikett: Tofta

På grund af stadsfullmäktiges beslut sistlidae vår uppdrogs åt länsveterivären att under senare hälften af 1884 öfva kortroll öfver handeln med animaliska födoämnen. Med anledning deraf har han dels & stadens torg verkstält inspektioner öfver till salu hållet kött och fläsk, dels i sin bostad på anmodan förrättat dylika besigtningar. Uti den berättelse, han häröfver afgifvit till helsovårdsnämden, framhålles att af undersökningarna framgår beträffande köttets beskaffenhet
att fårkött och fläsk i allmänhet varit af god beskaffenhet;
att köttet efter nötkreatur dels varit magert, dels efter allt för gamla slagtdjur samt till följd deraf af minskadt näringsvärde;
att kalfköttet, sådant det utbjudes till salu af allmogen och en del andra personer, efter nyfödda eller en vecka gamla kalfvar varit mycket dåligt och af ringa värde såsom födoämne;
att hästköttet endera varit af allt för gamla, magra och utslitna hästar eller också af sådana som nedslagtats i följd af yttre skador eller sjukdomar.
Af stadens slagtare tillhåndahållet kött synes hafva varit af något bättre beskaffenhet, beroende på bättre slagtdjur, mera praktisk metod vid slagtningen och bättre behandling af köttet efter densamma.
Med afseende på tillförseln af kött efter djur behäftade med sjukdomar synes, yttrar länsveterinären, helsovårdsnämdens kungörelse under sommarmånaderna hafva utöfvat ett varnande inflytande, enär under denna tid jämförelsevis få anledningar till anmärkningar funnos. Tillförseln är också mindre under sommaren, tilltager med bättrad qvalitet på hösten, men ju längre framåt vintern det lider, desto talrikare varda fallen af kött efter sjuka djur eller af eljes underhaltig beskaffenhet.
Såsom varande för helsan vådligt samt otjenligt såsom födoämme har kött konfiskerats, som hållits till salu af nedanståeude personer:
Karl Larson, Laxarfve i Boge, ettslagtadt hästkreatur; Lars Thomson, Rone, ett slagtadt hästkreatur; O. Vestman, Dyple i Tofta, en sjelfdöd kalf; O. Jakobson i Guldrupe, en nyfödd kalf; hemslagtaren Lindqvist i Vegterhejde, en slagtad ko; Karl Larson, Gyle i Ala, en sjelfdöd rutten kalf; L. Thomson, Vallbys i Hogrän, ep slagtad oxe; M. Mattson, Krokstäde i Tofta, ett slagtadt hästkreatur; O. Olsson, Sudergårda i Bara, en slagtad ko; M. A. Berg, Tors i Bro, en vyfödd kalt; Larson, Scenstugård i Ekeby, ett parti hästkött.
Större delen af detta kött har oskadliggjorts genom begjutning med fotogen samt derefter på egarens bekostnad nedgräfts.
Då den erfarenhet, som dessa besigtniogar under senare halfåret medfört, skulle utgöra grunden för köttbesigtningens framtida ordnande inom staden, så anser länsveterinären vara öfverflödigt att nämna, att en fullt betryggande sådan ej kan tppnås utan införandet af ett offentligt slagthus, der kreaturen finge un dergå besigtning såväl före som efter slagten. Då detta svårligen för det närvarande låter sig göra såsom medförande alltför dryga omkostnader, så torde det bitills använda sättet med några förändringar blifva det enda verksamma att tillförsäkra allmänheten erhållandet af jämförelsevis friska och sunda födoämnen. Till dessa förändringar räknas tillsättande af en särskild helsopolis, som skulle verkställa besigtniug af alla till salu hållna animala födoämnen. Då denna person i första rummet skulle innehafva någon vana vid bedömandet af friskt kötts utse ende, så borde till denna befattning företrädesvis antagas någon som under en tid utöfvat slagteriyrket.
Möjligen skulle saken enligt länsveterinärens mening billigast kunna ordnas så, att någon ordentlig person bland stadens slagtare mot ett mindre arvode ville åta ga sig denna befattning, då hans närvaro under den tid torghandeln påginge i alla fall erfordrades för skötandet af egen affär. Detta skulle naturligtvis ej göra särskilda visitationer af veterinären obehödliga, men medförde den stora fördelen att en tillsyningsman städse funnes till städes. Skulle detta hans förslag ej befinnas antagligt, finnes så vidt han vet ingen annan utväg än att besigtningen anordnas på samma sätt som hittills, eburn detta alltid blir otillfredsställande, då det snart sagdt är omöjligt för en person att uppträda både i egenskap af åklagare och domare.
Beträffande kontrollen öfver de kött- och fiskvaror, som tillhandahållas af stadens handlande, så torde en sådan bäst kunna åstadkommas genom allmänheten sjelf på så sätt nämligen, att de inköpta skämda eller oeljes skadade varorna uppvisas för polisen, som derefter anmodar veterinären att medfölja och verkställa undersökning öfver de födoämnen, som finnas till salu i den angifna lokalen. Detta sätt torde i hvarje hänseende vara af mera praktiskt värde samt mindre stötande än att företaga sådana undersökningar |så att säga utan giltig orsak.
Då stadsfullmäktige ej anslagit några medel för köttkontrollens utöfvande för år 1885, skulle veterinärens befattning vu afslutas, men då det icke lider något tvifvel, att det resultat, som uppnåtts genom densamma, inom kort tid skulle blifva förgäfves och tillintetgöras samt i följd deraf samma oskick och be drägerier som hittills komma att utöfvas, så torde det blifva nödvändigt, att kontrollen fortfarande uppehålles I följd deraf anser han sig förpliktigad att tillsvidare fortsätta dessa besigtningar, till dess helsovårdsnämd och stadsfullmäktige vidare yttrat sig rörande köttbesigtningens ordnande inom staden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1885
N:r 2.