Länets pröfningskomités

förhandlingar taga sin början den 18 inst. september kl. 10 f. m. Senast åtta dagar förut bör skattskyldig, som finner sig föranlåten att anföra besvär öfver taxeringsnämds beslut i hvad det honom rörer, hafva till k. bfhde inlemnat sin till pröfningsnämden stälda besvärsskrift.
Till ledamöter äro utsedde:
Häradshöfding A. Waldenström,
Tullförvaltaren m. m. J. F. Lyth,
Grosshandl. Axel Ekman,
v. pastor A. Sundblad i Barlingbo,
Hemmansegaren L. N. Eklund, Nygårds i Fole,
Skolläraren J. P. Nordin i Veskinde,
Kyrkoherden A. H. Nyberg i Rute,
Handl. Fred. Nyström å Slite,
Nämdemannen J. C. Johansson, Gute i Bäl,
Hemmanseg. Olof Olofsson, Simunde i Bara,
Handlanden Viktor Ericsson vid Katthammarsvik,
Fanjunkaren Johan Österberg, Hedeby i Kräklingbo,
Hemmansegaren Lars Jakobsson, Rosenbys i Eskelhem,
Skolläraren L. W. Andersson i Tofta,
Hemmansegaren Oscar Pettersson, Odvalls i Linde,
Postexpeditören O. Th. Lagergren i Hemse,
f. riksdagsmannen L. Norrby i Fardhem,
Fanjunkaren O. Hallbom i Silte,
Kyrkoherden P. R. Kullin i Vamlingbo,
Hemmansegaren P. Larsson, Kattlunds i Gröttlingbo, och
Hemmansegaren Ol. Pettersson, Hallute i När.

Gotlands Tidning
Lördagen den 26 juli 1884
N:r 59.

FÖDD.

En dotters lyckliga födelse den 16 Juni 1884 tillkännagifves.
Tofta, Visby den 18 Juni 1884.
Thekla M. o. L. Valdemar Andersson.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Juni 1884
N:r 50.

Sjöförklaring

aflades igår inför rådhusrätten af kapten P. N. Pedersen, befälhafvare å norska barkskeppet Regina, som 8 dennes strandade vid Gnisvärds grund utanför Tofta.
Af förklaringen framgick, att fartyget, som 21 sist). April afgick från Middlesbro med last af stenkol, 8 dennes på natten under disig luft strandade & nämda grund samt blef läck, så att besättningen måste lemna det. Sedan 75 tons stenkol kastats öfver bord, blef skeppet 11 dennes flottaget af bergningsångaren Neptun och in: fördt hit till Visby.
Fyra man af besättningen intygade på ed förklaringens sannfärdighet.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 27 Maj 1884
N:r 43.

Haveri-auktion.

Genom offentlig auktion, som tisdagen d. 20 dennes kl. 12 på dagen kommer att förrättas å stadens auktionskammare, försäljes, för vederbörandes räknivg, bergningsrätten till ett parti stenkol, som ötverbordkastats från å Gnisvärds grund utanför Gnisvärds fiskläge strandade norska skeppet »Regina», kapten Pedersen.
Betalningen skall erläggas kontant.
Visby den 15 Maj 1884.
Auktionskummaren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 Maj 1884
N:r 40.

Från sjön.

Norska skeppet Regina, kapten Pederson, hvilket strandat å Gnisvärds grund utanför Tofta, flottogsi söndags af bergningsångaren Neptun och inbogserades hit till Visby. Fartyget, som var på resa från Middlesbro till Ljusne med last af stenkol, kommer att lossa och reparera härstädes,
— Uppslukad af hafvet blef fredagen 2 dennes en jakt med hela dess besättning. Kapten Daniel Ohlsson, förande skonerten Elise från Borgholm, lemnar följande upplysningar om katastrofen:
Nämde dag kl. 7 e.m. befann han sig jämte en grönmålad, antagligen skånsk, slup tvärs för Degerhamn, då en stark vestlig by öfverraskade dem -med den påfölj, att slupen gevast kantrade och blef liggande med segel i vattnet och kölen synlig. Kapten Ohlsson höll ned på den kantrade farkosten, af hvilkens olyckliga besättning en man var synlig på den öfver vattnet liggande delen af skrofvet, men innan han hann lemna de nödstälde något bistånd, sjönk slupen, begrafvande sig sjelf och sin besättning i Kalmarsunds böljor.
— Från Oskarshamn skrifves i förgår: I tisdags middag hitbogserade ångaren >Poseidon» den vid Ronehamn strandade norska ångaren »Sjofna», kapten E. Engelsen,. Ånugaren intogs samma afton i härvarande mekaniska verkstads skeppsdocka, der 49 nya plåtar komma att insättas på fartyget.
— Från Lule telegraferas i fredags: Isarue från Lule till yttre skärgården äro nu mera ofarbara med åkdon. Rödkallens lotspersonal och fyrmästare hafva redan begifvit sig till platsen. Den nu inträdda regniga väderleken kommer att göra god verkan på isarne.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 Maj 1884
N:r 39.

Från sjön.

Skeppet »Moya», kapten Lyberg, framkom 6 dennes till London.
— Helsingborgsskeppet Maria, som strandat utanför Lummelunda, kom i tisdags flott med egen hjelp och fortsatte resan till Hernösand.
— Sölvesborgsbriggen 8:t Johannes, som i söndags strandade utanför Klintehamn, är pu fullständigt vrak.
— I natt strandade under tjocka å Gnisvärds grund utanför Tofta norska skeppet Regina, kapten Pedersen, på resa från Middlesbrö till Ljusne med last af stenkol. Fartyget, som är hemmahörande i Porsgrund, är läck. Bergningsångare är reqvirerad till strandningsstället.
— Bergningsångaren Eol afgick i tisdags från Stockholm till Ryssland, dit äfven »Poseidon» afgick härifrån Visby i förgår.
Bergningsångaren Neptun hitkom idag på voftermiddagen och afgår härifrån i qväll. för att söka berga det utanför Tofta strandade norska skeppet Regina.
— Engelska ångfartyget Onega strandade i tisdags utanför Kronstadt.
— Från Newyork telegraferades i förgår: Ångaren Titania från Glasgow passerade i förmiddags Fatherpoint, medförande 24 personer från ångaren State of Florida, som skall hafva gått under efter en sammanstötning med en bark i öppen sjö. Titanias kapten förklarade, att af 167 ombord på State of Florida varande personer endast 44 räddats, Barken hade en besättning af 15 man, af hvilka blott 2 jämte kaptenen räddats, De räddade landa antagligen i Quebec.
Ångaren Nevada sammanstötte 3 dennes med ångaren Romano från Huw\’l, hvilken sjönk.
Romanos manskap och passagerare samt Nevadas passagerare upptogos af till Havre gående ångaren Saint Laurant, Nevada ankom i måndags starkt skadadt till St. Johns, Newfoundland.
— Från Kronstadt telegraferas i tisdags: Sjöfarten \’ är öppen. Två engelska ångare hafva hitkommit; omkring 10 ångare äro i sigte. Kaptenen å den ena ångaren berättar, att han i torsdags mött stora ismassor samt under vägen sett 14 ångfartyg och många segelfartyg, hvilka voro destinerade till Kronstadt.
— Jakten Friheten, lastad med kalk, som utgiek från Degerhamn, \’destinerad till Pukavik 16 sistl. April, råkade ut för en häftig snöstorm, och har sedan dess ejafhörts, hvarför med säkerhet antages, att fartyget förlist.
Rspgsren August Magnusson och hans broder Johan Magnusson, som medföljde fartyget, funnö\’i vågorna sin graf och sörjes af en åldrig fader och 2:ne systrar.
— Skonerten »Plimsoll», kapten Berntsen, hemina i Arendal, på väg från Newcastle till Oskarshamn med last af kol, grundstötte natten till i söndags på Furön. Den togs emellertid loss i måndags, sedan hjelp ankommit fiån land, och med biträde af ångaren >Oskarshamm.
— Enligt underrättelser från Mörbylånga har derstädes ilanddrifvit en del föremål, hvilka tillhört den der utanför kantrade och sjunkna slupen Freja, såsom: En skeppsbåt, en sönderslagen ruff, en sjömanskista, ett våttenfat, några FRA samt en plånbok, innehållande bref, utvisande att slupen förts af skepparen O. Nilsson från Skillinge.
— Enligt senare underrättelser från Bornholm har det derstädes strandade och förut af oss omnämda skeppet Matilda blifvit kondemneradt, Bergning af last och inventarier m. m, fortgår oafbrutet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Maj 1884
N:r 38.

För bedrägerier

mot tjenstsökande har, berättar »Fyris», kommissionären Karl Gustaf Engström, sorgligt bekant såsom föreståndare för Gotlands läns landtbruksskola på Varplösa, häktats i Stockholm. Engström är enligt egen uppgift hemmahörande i Tolfta socken i Upsala län.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 6 Maj 1884
N:r 37.

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätts
förhandlingar i förgår räckte i fulla fem timmar och leddes af magistratsse kreterare Herlitz såsom ordförande. Borgmästaren var af sjukdom hindrad att närvara. Såsom bisittare i rätten tjenstgjorde kapten Valgrén.

Förnyad ransakning angående uppträdet utanför Österport mellan landtbor och båtsmannen Kjällgren samt artilleristerna Östergren, Qviberg och Hansson hölls i förgår, hvarvid upplystes, att Hansson, som af Kjällgren erhållit ett knifhugg, ännu vårdades å lasarettet. Hanssons ombud yrkade, att Kjällgren måtte åläggas betala Hansson 150 kronor för sveda och värk, utgifva betalning för Hanssons vård ålasaretiet med kr. 1:70 för dag samt ersätta H. med kr. 11:50, för skadade kläder, hvarjämte ansvar för våldet yrkades; derjämte förbehöll sig ombudet att, i fall H. för framtiden komme att lida af det honom öfvergångna våldet, mot Kjällgren få väcka ytterligare ansvars- och ersättningspåståenden.
Kjällgren bestred Hanssons yrkanden, enär han endast i nödvärn försvarat sig, då han öfverfallits af artilleristerna.
Dom afkunnas 10 instnndande Mars.

Lömskt öfverfall. Ofvannämde artillerist nr 47 Gustaf Vilhelm Alexius Qviberg var af åklagaren åtalad för det han 13 dennes på qvällen öfverfallit timmerman Karl Nordström,
Målsegaren berättade, att han, då han ingick i Nilssons cigarrbutik, efterföljdes af 3 till 4 artillerister, af hvilka två följde honom ända in i butikens förstuga. Då han kort derefter utkom ur butiken, erhöll han med en butelj ett så häftigt slag i ansigtet af en artillerist, att han blödande och sanslös sjönk till marken samt måste föras till fältskär och förbindas,
Qviberg erkände, att han jämte artilristerna nr 19 Olsson, 14 Lind och 84 Karlsson följt efter Nordström samt att han och nämde Olsson äfven ingått i butikens förstuga. Då Nordström utkommit, hade han med handen slagit honom för bröstet, så att N. fallit omkull. Någon butelj hade hau ej begagnat; en sådan hade dock hans kamrat Olsson haft med sig. Åklagaren erhöll uppskof till 3 Mars, då Qviberg vid hämtnings äfventyr skulle komma till städes.

För våld mot drängen Anton Pettersson och tullvaktmästare Lind, har, såsom förut nämts, artillerist Hultqvist åtalats. Batterisehefen anmälde nu, att den åtalade var afskedad från stamtruppen. Vittnen intygade, att H, begåt nämda våld. Utslag afkunnas 25 dennes.

För våld mot polis och fylleri voro f. artilleristerna Olaus Olsson och Johan Blomqvist åtalade. Åklagaren anmälde, att de ej kunnat anträffas med stämning.

Våld. Sjömännen Karl Johan Edvard Falk och Vilhelm Edvard Persson voro åtalade för våld mot borstbindare Engström. De erkände endast delvis, hvarför målet uppsköts till 3 Mars, då de ålades att vid hämtnings äfventyr infinna sig.
— Samme Persson hade äfven våldfört sig å husbonden Johan Ansén, Fättings i Tofta.
Svaranden erkände.
— Ofvannämde Falk hade öfverfallit vaktkonstapeln å länsfängelset Hesselsten med sex slag i ansigtet. Han erkände saken, men sade sig hafva blifvit narrad till våldet afarbetaren Karl Palmgren. Direktören å länsfängelset upplyste, att Hesselsten, då han öfverfölls, varit stadd i tjensteärenden.
— Målare F. Rabe hade åklagaren instämt, emedan han misshandlat f. husbonden Per Olsson. Svaranden sade sig endast hafva kört ut Olsson, emedan han varit »uppkäftig».
Åklagaren erhöll uppskof till 3 Mars, då Rabe vid tio kronors vite skulle infinna sig.

För försummad sotning var brandmästare S. I. Berg åtalad af åklagaren, som anförde, att soteld 25 sistl. Januari uppstått i en skorsten i Vedinska bryggeriet, hvilken ej sotats sedan 12 sistl. September, oaktadt förordningen stadgar, att dylika skorstenar skola sotas bvarje måvad. Svaremnlar, Vr nämde at sotving Du komme att företagas i nämda skorsten hvarje månad, erkände, att sotning ej egt rum sedan 12 sistl. September. Dom afkunnas 25 dennes.

För uraktlåten anmälan om konserters hållande å stadshotellet mot inträdesafgift fäldes källaremästare Ågren till tio kronors böter.

Redovisningsmål. I detta förut omnämda mål mellan Mårten Niklas Ihre och sakförare Stenmark inlemnades af hemmansegare Pettersson, Harqvie i Björke, såsom ombud för svaranden Stenmark en skrift, hvari protesterades mot att rätten underkänt ett föregående ombuds fullmakt, mot att rätten förklarat ett annat hans ombud obehörigt att uppträda, samt mot att svaranden ålagts personlig inställelse. På grund af styrelsesammanträde i mejeribolaget 4 och 18 dennes hade svaranden för öfrigt varit hindrad infinna sig. Dessa sina protester komme svar. att afgifva till hofrätten, Slutligen hade han ej mottagit något som hälst inkasseringsuppdrag af käranden, till hvilken han dock erkände sig hafva skrifvit de angående ifrågavarande inkassering inför rätten företedda bref.
Kärandeombudet v. häradshöfding Karl Herlitz yrkade svarandens bötfällande, enär han ej iakttagit af rätten föreskrifven personlig inställelse, samt föreläggande för svarander, att vid vite af minst 200 kronor personligen komma tillstädes.
Efter en längre enskild öfverläggning afsade rätten det beslut, att, enär svaranden i sin nu ingifna skrift besvarat de af käranden framstälda frågorna, svarandens person: liga inställelse för närvarande ej vore behöflig. Häremot anmälde kärandeombudet missnöje samt anhöll om åtta dagars uppskof, enär ombudet, som ej kunnat vänta sig ett dylikt rättens beslut, nu ej vore beredt att på grund häraf vidare utveckla sin talan. Nämda DPp: skofsbegäran bestreds af svarandeombudet, Efrer ånyo hållen enskild öfverläggning utsatte rätten målet till 25 denones.

För tillgrepp af en portmonnä med inneliggande 1 krona 50 öre har, såsom förut nämts, gossen Jakob Otto Fredrik Johansson, Vestres i Tingstäde, varit åtalad. Han dömdes nu att såsom varande minderårig agas i hemmet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Februari 1884
N:r 15.

Märkliga gotländska jordfynd.

Om gotländska fornsaker hafva nyligen flere värderika skrifter utkommit, författade af riksantiqvarien Hans Hildebrand, hvars arbetsförmåga såsom författare i\’ sanning synes täfla med hans beläsenh t och lär dom. Vi nämna i främsta runmet bans i Vitterhets-, historie- och antiqvicets-aka daniens »Månadsblad» införda, at sju, större och mindre, förträffliga teckningar illustrerade beskrifning öfver en del af det i denna tidning förut kortligen omtalade; rika och praktfulla Dune-fyndet. Angående omständigheterna vid detta fynd anför hr H.:
»År 1881 hade, så har för mig berättats, en. hemmansegare i Dune gård, i Dalhems socken, vidtalat en arbetare, att å hans egor gräfva ett dike, Arbetaren åtog sig att fullgöra uppdraget, men sköt upp, ehuru påminnelser icke fattades. Jordegaren tröttnade till slut -att vänta och att påminna; han vände sig till en annan arbetare med sin beställning, och denne lofvade att infinna sig en viss dag på bestämdt klockslag. Den förre fick höra talas derom; och förargades, att ett arbete, för hvilket han hade visat så stor likgiltighet, skulle gå honom ur händerna, Han infann sig på ort och ställe en half timme före den andre, satte spaden i jorden och — fann en skatt, som inbragte honom i lösen af staten 2,000 kronor. Det beter på Gotland, att ingen annan hitter skatt än den som skall leta. Hvem kan undra, om sådana fynd-omständigheter som dessa gifva styrka åt den rådande fa????s???en?»
För attaren anser, att skatten varit gömd i en jernbeslagen träkista, men endast-en del-af jernet hade trotsat förstöringen i jorden. Proligt synes, att skatten blifvit nedgräfd på 1300-talet, måbända i sammanhang med den oro, som öfvergick Gotland efter midten af nämda århundrade. Flere af de funva föremålen äro dock afgjordt äldre. »Förmodligen» — säger författaren — »hafva vi här för oss en familjeskatt, i hvilken flere ätteleds dyrbarheter samlats, för att, efter att i ott eller annat århundrade hafva: gladt sina egare, anförtros åt jordens skydd, intill dess, efter nya århundradens förlopp, skat ten af en tillfällighet bragts i dagen för att sprida ett välkommet ljus öfver forna tiders smak, vanor och färdigheter».
Bland de talrika sakerna i detta fynd voro nio silfverkärls sat hvilka författaren till en början utförligt beskrifvit trenne, synnerligen utmärkta dels för skönhet, dels för kulturhistorisk märklighet i öfrigt.
Nr 1 bland; .dessa, en in- och utvändigt förgyld skål (af nära 4 tums diameter) med låg fot samt med ett mycket egendomligt och, liksom skålens yttre, rikt och smaktullt orneradt nandtag, anser förf. vara ett alster af österländsk konstslöjd och förfärdigadt i det af Araber och Morer under medeltiden inkräktade Spanien, till hvilket antagande förf. kommer deraf, att, bland andra skäl, de mynt, som i fyndet förekommo, bära arabiska inskrifter och att de alla äro präglade i Spanien utom ett, som tr från ett mynthus å NordAfrikas vestra kust, I sällskap med dessa mynt har kärlet sannolikt kommit till Gotland. — Utrymmet förbjuder, att redogöra för de lika rika som vackra ornav enten å såväl detta som de» följanue kärlen; I »Månadsbladet» äro de åskådliggjorda geno a finaste tenitt, och man ser dem med verklig beunCan. Men, såsom ett kuriosum vid nr 1 må nämnäs, att sedan kärlet fått nordisk egare, bar denne: under bottnen ristat en vårdslöst utförd fem-udd och i skålens inre botten med nordiska runor ristat en, såsom den lärde förf. meddelar, i flere länder uti både Enropa och Afrika fordom och ännu bruklig trollformel, hvilken; med vanliga bokstäfver återgifven, har följande utseende:
Såsom synes, ligger det mystiska i denna s. k. trollformel deri att om man läser på vanligt sätt eller baklänges eller rätt ned eller rätt upp, så får man alltid samma ord. Förf. omtalar, att i ett litet, af en bonde i traktén af Salzwedel i Tyskland skrifvet häfte med hvarjehanda trollformler, finnes uppgifvet ett medel mot vattuskräck, bestående deruti, att man mellan två brödskifvor lägger ett papper med ifrågavarande formel och & den ena yttre sidan ristar 3 sneda kors och å den andra en fem-udd. Det sistnämda tecknets förmenta mystiska betydelse, såsom afvärjande det ouda, är allbekant. Den såsom nr 2i hr Hildebrands beskrifning på Dune-fyndet betecknade silfverskålen visar i det derpå nedlagda arbetet ett ännustörre mästerskap än nr 1. Dess päronformiga, utböjda fält, af hvilka enhvar innehåller en fantastisk djurfigur, och dess öfriga ornament hafva en kraftfull och särdeles vacker karaktär i romansk stil. Förgyllningar och emaljer öka prakten. Hfter jämförelser med snarlika skålar i franska muséer förklarar förf. denna skål vara af franskt ursprung.
Den såsom nr 3 bet :knade skålen är större än de förut nämda (de: har näml. en diameter af 19 cm). Isynuerhet dess botten har synnerlig märkvärdighet, Öfver en rund skifva böja sig sex rundlar, och öfver dem höjer sig en sexuddig skifva; hvars uddar fylla de inre vinklarna mellan rundlarna och fortsättas med om hvarandra snodda stänglar, som breda ut sig och sina blad i de yttre vinklarna. Å det cirkelrunda midtstycket mellan de nämda sex rundlarna är ingraverad bilden af en konung sittande på en tron med en yxa i ena handen — antagligen den norske konung Olof den helige, Gotlands förste kristendomsförkunnare. De sex rundlarna innehålla följande graverade figurer: bröstbilden af en engel evangelisten Johannes sinnebild örnen — evangelisten Lukas sinnebild oxen — en bröstbild af: aposteln Bartolomeus, som i handen håller den knif, hvarmed (enligt den fromma sägnen) hans hud flängdes från kroppen — eyangelisten Markus sinnebild lejonet och Matteus dito engeln. Inom ett citkelruudt band, som löper omkring midtstycket läses:
+1HESUS: GVZ: SUN WARI: MED: VS d, v. s.: Jesus Guds son vare med oss.
På flere figurer och på bottnens släta ytor har, såsom några lemningar visa, funnits emalj, Man finner på denna skål visserligen icke samma beundransvärda finhet i arbetet, som på de tvänne förut omnämda, men inskriften är af stor märkvärdighet. Enär den icke, såsom trollformeln på nr 1, är med lätt hand svagt inristad, utan tillhör skålens ursprungliga anordning, så bevisa de gutniska ordformerna, att man här har ett arbete af en gurcnisk silfversmed. Andra föremål i Dune-fyndet, som sannolikt också äro af gutnisk tillverkning, visa väl större finhet, men af denna silfverskål kan man emellertid draga den vigtiga slutsats, att Gotlands guld- och silfversmeder kunde uttöra emalj-arbeten.
Författaren har lofvat, att framdeles i en specialbeskrifning redogöra för Dunefyndets hela. innehåll. Och det utomordentligt: vackra och rikhaltiga fyndet förtjenar en sådan, och den skall helt säkert väcka stort uppseende långt utom i Skandinaviens gränser.
I ett annat nummer af ofvannämda »Månadsblad» har samme författare utförligt redogjort för ett vid Hejs\’unds i Hafdhem sistlidet &r gjordt silfverfynd, hvilket ytterligare bevisar, hur skickligt och smakfnllt man i Norden, ungefär vid slutet af 1000-talet, förstod att bearbeta de ädla metallerna. I detta fynd fans en armbygel af sällsynt slag, med inslagna vackra sirater; en. armring, flätad afsilfvertrådar lagda så, att ringen är treryggad; fyra snodda fingerringar (bland dem en af guld); sju hängsmycken, bestående hvart och ett af en kullrig bergkristall i silfverinfattning, hvilka smycken förf. anser hafva varit, alla sju, trädda på ett snöre, å hvilket de hållits i sär genom mellan dem påträdda, runda eller åflångt runda silfverperlor, af hvilka 17 förekommo i fyndet, dessa perlor ärd af tunt silfverbleck med pålödda ytterst fina trådar och korn, som bilda ornma out af mycien skönhet. För öfrigt faunos der 3 arabiska mynt försedda med öglor och särskildt märkliga, emedan de äro förgylda. Aderton teck ningar förklara de förnämsta föremålen i detta dyrbara fynd.
Vidare: förekommer i »Månadsbladet» en. af prof. Es. Tegnér och riksantiqvarien Hildebrand författad redogörelse för ett vid Båtels i Hafdhem gjordt fynd af arabiska eller vanligen s. k. kufiska silfvermynt, hvilket myntfynd är ett af de största, som någonsin anträffäts. i svensk jord.
Dot innehåller nämligen ej mindre än 2,266 myntnummer, deraf 220 alldeles hela, och de öfriga sönderbrutna. Denna de tunna myntens sönderbrytning var vanlig och behöflig, när liqviden erlades efter vigt, och icke . efter stycketals-räkning. Dessa här funna mynts ålder ligger mellan år 715 och 969 efter Kristus. De äro präglade i de arabiska kalifståderna Samarkand, Taschkönd, Bokhbara, Bagdad, m.fi. För öfrigt funnos i fyndet mynt från Byzantz och från Köln, Mainz, m, fl. tyska städer, samt en stor mängd ornerade armringar, armbyglar, söljor, bängsmycken och perlor, allt af silfver.
Till ytterligare bevis på den prisvärda uppmärksamhet, som från Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademiens samt riksantiqvariens sida egnas åt Gotlands fornminnen, må nämnas, att af planschverket Teckningar ur Svenska siatens historiska museum, utg. af B. E. och H. Hildebrand, innehåller det nyss utkomna 3:e häftet (12 sidor text och 5 planscher, folio) första afdelningen af en redogörelse för »Gotlands jernålder». Man finner här ett par hundra vackra teckningar af märkliga föremål, funna vid L:a Sojvide och Bjerby i Sjonhem, på Vallstena-rum, vid Smågårda i Tofta, Enges i Burgs, Bjestafsi Sanda, Bjerges i Lau, Nybjers i Hörsne, Fridhem, Granskogs i Dalhem, Russhage i Stenkyrka; Kroks i Lokrum, Bjers i Guldrupe, .Gandese i Ganthem, Kallings i Follingbo, Lilla Fole i Fole, Endregårda och Bäcks i Endre, Sigvards i Eskelhem, Alands i Hogrän; Liffride i Alskog, Sandagårda i Sanda, och dessutom från fiere icke bekanta fyndställen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Februari 1884
N:r 10.