hvars styrelse har sitt sätes i Visby, har beslutit aktiekapitalets ökning med 2,000 kronor.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 18 februari 1913
N:r 40
Skydd för fågellifvet på Stora Karlsö.
Karlsö jakt- och djur- och djurskyddstärenings aktiebolag anhåller hos k. m:t om utfärdande af förbud för all jakt omkring Stora Karlsö å vattenområdet, äknadt från den linje, där strandrätten upphör och intill 3,000 meter från stranden, utom å den ena sidan af ön, som vetter åt Lilla Karlsö, där jakt skall vara förbjuden intill halfga afståndet emellan båda Karlsöarna, endast med undantag för den jakt å alkor, som Karlsöklubben anordnar en gång årligen.
Då klubben stiftades 1880 — framhålles bl. a. i skrifvelsen voro redan flera där förut häckande fågelarter utrotade, men ha så småningom, åter infunnit sig tack vare det oförtrutna skyddi, som klubben ägnat dem. Sillgrisslan var nära att utrotas, ty där fans endast kvar ett 20-tal ex. af denna att, och af Lord alen ett hundratal par. Båda arterna ha ökats i hög grad, hvilket särskildt beträffande sillgrisslan är af största intresse, då Karlsbazna utgöra hennes sista och enda häckplats i hela vårt land. Tordmulen finnes ju äfven häckande i mindre antal på några få andra öar. Ejder häckade då endast i ett fåtal par men har äfvenledes ansenligt ökats, fastän icke, till tusentals häckande par, Såsom klubbens stiftare hade tänkt sig. Men den har i istället härifrån talrikt blifvit spridd längs med stora sträckor af Gotlands västkust där den förut saknades eller blott sparsamt förekom: De grunda kuststräckorna lämna här gynsammare existensvilkor än Karlsö kan bjuda, där vitt, nets stora djup nödgar den att dyka långt efter födan.
Svärtan fans för 50 år sedan ännu häckande på Karlsö, men var vid klubbens stiftande utrotad sedan många år tillbaka. Först in på 1900-talet visade hon sig åter, hvar efter hon årligen ökats i antal. Grafanden, som anländer tidigast bland samsläktingarna, har tyvärr så småningom ansenligt ned gått i antal. Båda arterna äro värda allt det skydd som kan åstadkommas.
För Sveriges fauna skulle det särskildt — framhåller klubben till stöd för sin framställning om jaktförbud —vara. en svårersättlifg förlust, om sillgrisslan åter skullE nedgå i antal. Farhågor för dess utrotande — liksom för ett 30-ta. år sedan — kunna anses föreligga. Fågelbeståndet, kan också i sin helhet sägas vara af den art, att det är i högsta grad önskvärdt, att detsamma icke blott skyddas och fredas å ön och inom det ringa vattenområde, som strandrätten omfattar, utan äfven tillräckligt långt därutanför. I den mån som skjutrvapnen förbättrats och blifvit billigare och lättare att förvärfva ha svårigheterna att skydda fågellifvet å öar tilltagit i oroväckande grad.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 februari 1913
N:r 27
Kungörelse
angående ökning af aktiekapitalet hos Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings Aktiebolag.
Vid fortsatt ordinarie bolagsstämma i Stockholm den 30 decemix 1912 beslöts § 5:
Beslut fattades enhälligt om att öka bolagets till fulla inbetalda. aktiekapital, 20,000 kronor, med 2,000 kronor. Förutvarande aktieägare skola äga företrädesrätt att teckna de nya aktierna i tärhållande till hvad en rivas förut äger i bolaget och skall företrädesrätten begagnas inom 4 veckor från det kungörelsen införts i tidningarne enligt lagens, paragraf 41. Aktie bgtalås med 100 kronor. I händelse al öfverteckning fördelas, sedan aktieägare erhållit sin här ofvan anmärkte. företrädesrätt, tecknade aktiebelopp i proportion till hvad en hvar tecknat.
Ur gällande bolagsordning meddelas:
§ 2.
Bolaget har till ändamål att efter inköp af andelar i Karlsöarna eller någon af desamma och beredande af uteslutande dispositionsrätt till jagten, å samma öar skydda jagten och djurlifvet därstädes, så att därigenom dels de sjöfågelarter, isynnerhet Ejder, Grafgås, Tordmul och Grisla, hvilka der trifvas, må kunna föröka sig och blifva föremål för en förnuftig duntägt och jaga, dels ock att jagt å annat vildt måtte med fördel och nöje för delägarns der bedrifvas.
§ 3.
Bolagets aktiekapital skall utgöra minst 20,000 kronor och högst 60,000 kronor, färdeladt i aktier, hvarje lydande å 100 kronor. För öfrigt skall med a, selande på, aktiebrefvenss innehåll iakttagas, att § 4 mom. 1 i bolag ordningen uti aktiehrelvet skall intagas.
§ 10.
Vid bolagsstämma harva delägare rösträtt i mån af antalet tecknade aktier; och må delägare, för sig ställa ombud, som har del i bolaget.
Vid röstning såväl vid bolagsstämma som inom styrelsen varder pluralitetens mening gällande, med undantag af de fall, hvarom i §§ 18 och 19 förmäles.
§ 17.
Om behållning för något år inträffar, må denna eller någon del däraf icke utdelas bland delägarne utom i det fall, att bolaget upplöses, och då först efter det bolagets samtliga skulder infriats.
§ 18.
Beslut om ändring af balagsardningens bestämmelse i afseende på föremålet för bolagets verksainhet eller om sådan ändring af ordningen att aktie med företrädesrätt må utfärdas, vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslut fattats å två på hvarandra följande bolag ammor, därvid minst – ordinarie; och å dan stämma, som sist hållits, bittädts af minst tve fjärdedelar af de röstande med ett sammalagdt aktiekapital af minst tre fjärdedelar af hela aktiekapitalet.
§ 19.
Beslut om annan, ändring af bolagsordningen eller bolagets upplösning af annan orsak än i § 54 af gällande lag om aktiebolags sägs, vare ej gilligt med mindre samliga aktieägare förenat sig därom eller bislut fattats å två på nvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den stämma, som sist hållits, biträdts af minst tre fjärdedelar af de röstande.
STYRELSEN.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 februari 1913
N:r 27
De gotländska raukarna och deras bevarande.
Stockholmsbrev till Gotlands Allehanda.
Svenska Naturskyddsföreningen höll på torsdagsaftonen sitt årsmöte i samband med den nu pågående »Skogsveckan» i Svenska Läkaresällskapets stora sal, härstädes under professor R. Sernanders ordförande skap. Utom de sedvanliga årsmötesärendena upptog föredragningslistan tvänne föredrag, nämligen av fil. kand. Hugo Osvald och professor Henr. Munthe.
Det kan nämnas att föreringen vid årsmötet valde till sin första hedersledamot d:r Emil Bäcklin i Göteborg, känd som icke blott en energisk naturvän utan också som en givmild och omtänksam medlem av Naturskyddsföreningen, i det han vid flerfaldiga tillfällen riktat föreningena arkiv med fotografier och dess årsskrift med flera artiklar.
Den förstnämda höll ett längre, med ekioptikonbilder belyst, synnerligen intressant föredrag om en av Sydsveriges största högmossar, den på gränsen mellan Jönköpings och Älvsborge län liggande Komosse.
Professor Munthe höll efter kand. Osvald ett, likaledes med skioptikonbilder belyst föredrag om Gotlands Raukar.
1917 hade tal. fått i uppdrag att göra och fullgjort en undersökning beträffande rankar, jättegrytor, jätterullblock o. dyl. och erhöll därvid ett rikhaltigt bildmaterial. Tal. som nu mera beskrev de visade bilderna än höll ett direkt föredrag, gav först en liten inblick i rankarnas tillkomst, därvid visande bilder från strandpartier på Gotland och Öland. Raukarne finnas som bekant av flera slag, dels sådana som uppkommit genom havsvattnets inverkan
på stenlager med hårdare och lösare partier dels sådana som uppkommit genom förvittring och ras.
Den förstnämda av havet utförda raukbildning, som är specifikt gotländsk, har väckt rätt stor uppmärksamhet. Den första som ägnade dem någon uppmärksamhet var Linné som omnämner raukarna i sin »Gotländska Resa». han som var föregångsman på så många andra områden av naturforskning. Tal. citerade vad Linné i sin skildring säger om raukarne och utpekade, sedan med hjälp av kartan de olika mera utpräglade raukorådena på Gotland, såsom Fårö, Lergraf i Rute,
Slite, Kyllej, Lickershamn, Karlsö, Lau och När, Vamlingbo och Sundre m. fl. platser.
Bland de första bilder tal därefter visade från en rundtur kring ön var Högklint, där ju en raukbildning finnes i Getsvältan. I Slite finns en hel del väldiga raukbildningar bl. a. vid Lännaberget. Bilder följde sedan från skilda platser: Lickershamn, Lilla Karlsö, där tal. framhöll den egendomliga låga raukbildningen på själva Stranden.
Man har på senare åren uttalat farhågor för bl. a. en 18 meter hög rauk på Lilla Karlsö, den man ansåg hotades av söndersprängning av en stor oxel, som växer utefter väggen. Likaså befarade man att den vackra raukporten i Lergrav i Rute skulle taga skada av sprängningar i närheten, men i båda fallen hade tal. gjort sig säker om att ingen fara hotade.
Den intressanta rundfärden Gotland runt upptog vidare bilder från Hellvi, Östergarn, (gubben på bergklinten) de bekanta raukarne vid Kyllej m. fl. platser.
Av raukar, sådana som vattnet icke medverkat till att skapa, visade tal. bl. a. en på 11 meter vid Omberg, men även Gotland har en hel del av dessa formationer att uppvisa, såsom vid Östergarn, vid Rövar Liljas håla söder om Visby m. fl. platser.
Mot slutet av sin intressanta förevisning framhöll tal. det stora intresse som gotlandsallmogen, hyser för Gotlands raukar och naturminnesmärken i övrigt, vilket intresse i och för sig är en god vakt omkring desamma. Gotlandsbefolkningens intresse för bevarandet av raukarne tog sig t. ex. uttryck härom året då ett bergsprängningsföretag i Slite som hotade raukarne möttes med allmän indignation och också inhiberades.
Gotlands Allehanda
Lördagen 20 Mars 1920
N:r 67
Hemse.
Hemsebio ger på söndagen mellan kl. 5,30 och 8 e. m. föreställningar, vid vilka progrommet upptager ett bekant svenskt lustspel, Surrogete, med Karin Molander i huvudrollen, och bland aktualiteterna bl. a. bilder från Stora Karlsö.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 April 1920
N:r 99
Postångaren Sofia
har idag tidigt på morgonen ånyo gifvit sig ut på en af dessa expeditioner, som hört till de senaste veckornas händelser att anteckna. Afsigten var att söka Kåreholm, men utsigterna för att detta skall lyckas äro icke stora. Enligt telegram från Borgholm vid 12-tiden ansågs postutväxling vid Kåreholm idag omöjlig, der isen låg utom synhåll. Och ifrån stora Karlsöns högt belägna fyrtorn kunde man idag på morgonen icke se öppet vatten vester- eller söderut.
Ljugarns och till och med Faluddens fyrar äro släckta, så att nog finnes det is i hafvet alltid.
Härutanför Visby är emellertid hafvet idag isfritt, med undantag af enstaka drifvande mindre isstycken.
Gotlands Allehanda
Måndagen 26 Mars 1888
N:r 25
Sofias senaste färd
till Kåreholm har ej varit någon lustresa. Kl. 4,20 i lördags morgse gick ångaren härifrån och styrde i sigte af Högklint till kl. 6 f. m., då körs sattes på Kåreholm. Man styrde långs iskanten till kl. 11 f. m., men då man skulle söka att forcera isen, möttes ångaren af sådana ogenomträngliga ismassor, att alla försök voro fruktlösa. Folk skickades ut för att undersöka isen. Närmast ångaren fans ett fast, gångbart isbälte ungefär 2 gånger så bredt som vår inre och yttre hamn, men der innanför bar den ej längre. På grund af dessa förhållanden kunde Sofias isbåt ej användas; ej heller var det möjligt att från land komma ut till ångaren.
Till kl. 8 e. m. fortsattes dock med försöken att någonstädes genombryta isen, hvarefter kurs derpå sattes utåt och höll sig Sofia under natten till söndagen i sigte af Stora Karlsö fyr. Ostlig snöstorm rådde under natten och på söndags morgonen, då kl. 10 åter styrdes på Kåreholm. Vid iskanten uppehöll den sig till 6,30 e. m., då kurs sattes på Kapelluddens fyr. Under natten höll Sofia sig i sigte af Karlsön, hvarpå hon i dag kl. 7 f. m. gjorde ett tredje försök att forcera isen vid Kåreholm. Öppningar funnos visserligen här och der, men så långt söderut att de ej voro till någon nytta för Sofia. Kl. 1/2 9 måste försöken uppgifvas, och ångaren styrde på Visby under ihållande snöstorm med snöbyar. Kl. 1/2 4 inkom Sofia hit, och kommer att qvarligga här tillsvidare.
Enligt utsago af styrmannen, hvilken under de 19 år han farit med Sofia hunnit blifva förtrogen med förhållandena, lär det aldrig ha sett så omöjligt ut som under denna färd.
Gotlands Allehanda
Måndagen 12 Mars 1888
N:r 21
Hjorten på Gotland.
En jagtsägen från förra tider af S…
Halloh! det skallar genom skogen
Och falken dristig, hunden trogen
Forfölja rofvet. I galopp
En jägarskara svängar opp.
Axel (af E. Tegnér).
I gamla dagar var Gutarnas ö ett rikt jagtland. Flocktals solade sig kutarna (hafssjälarne) på sina behagliga hvilstenar vid alla stränder sedan de gjort sig ett godt mål; flyttfoglarna, som i skaror af tusental från sin luftiga stråt varsnat midt i hafvet den grönskande ön, slogo susande ned i vikarna och på de lugna landualtnen eller i den täta vassen för att andas ut efter den långa färden, hvarefter brudsången au-stämdes i vexlande ljud och dunsängarna tillreddes för ägg och ungar; och ett fullrikt djurlif, fast af få arter, rörde sig uti lundarnas hägn samt i den tätt bevuxna buskmarken. Ty landets barrskog af tall och gran stod då orörd, hög och tät af väldiga timmerträd, såsom norrut Fors-viden, i öster Trull-halsar samt här och hvar i midtlandet Laikunga- och Låista-hajd, äfvensom Gyllaui och Brajd-floar, m. fl.; och löfskogen utaf asp, sälj, alm, ask och (endast på Fårö) al, men mest af ek och björk, oftast med vacker underskog at hassel och vide, herrskade i hela socknar och det i nästan sammanhängande bestånd allt norr ifrån Bäl och Stenkyrka genom hela landet ända till Klinte i sydvest, eller en sträcka af flera mil, hvarefter han i spridda lundar, i söder om det tvärt öfver landet gående barrskogsbältet, åter utbredde sig allt från Ardre, Etelhem och Eista ut åt öns sydligaste egnd. Sålunda var i forna dagar tingens danad ännu orubbad, skogarna gåfvo svalka åt fälten och drogs till sig himmelens moln, som göto välsignade regnskurar ned öfver åkrarna, och de bräddfulla myrarna fyllde med sitt flöde tusende källor. Då var Gotland med sina skogar, lundar och vatten mycket vackrare än i vår tid, di värnlausa (djuren) hade hus allestädes och folket, de forntrogne Gutarne kunde, enligt det nordiska lynnet, också då lefva, nemligen af fiske, jagt vid stränderna och på hafsisen samt medelst inskränkt hushållning, men utan skuldsättning, af det som ett måttligt skogsbygge, boskapen och åkern kunde gif va; m. e. o. det var i den gamla enfaldiga tiden, innan cirkelsågen rifvit ned skogen samt all jord och alla myrland skulle bära potatis samt klöfver och hvete, då folket väl ej hade så mycket pengar som nu och ej visste af hvarken bränvin, läseri eller Amerika, — men lefde ett tarfligt och i många fall förnöjsammare lif än som nu i all enfald, då man efter dagsmödorna, och isynnerhet; när det gällde ating (gästabud) eller andra ”tillfällen”, i gladt sällskap inom bide-laget (umgängskretsen), — lätt tog sig ett kok fisk i träsket eller ej just långt från stuguväggen, knallade ned sin jösse, njöt Guds gåfvor med glada hjertan samt förlustade sig derefter med oskyldiga lekar.
Ja, Gotland var den tiden ett trefligt jagtland, hvilket det alltid kunde vara, emedan de skadligaste rotdjuren ej finnas här; och dessutom var det folksed och ansågs såsom synd att lajta ägg eller plundra vildfogelns bon. Också fauns det då karlar, — visserligen ej några mästare i den högre ekonomien, det är sant — som ansågo jagteve idrott såsom lifvets ädlaste krydda: när orren slog i topp och kuttrade solspelet, då ett vackert dref klingade i skogen en skön morgonstund i Sept. eller när räfven sträckte friskt ut på lagom sporrsnö, allt detta var för desse Ullers söner det herrligaste i de framfarna dagarna af flintlåsens vördnadsvärda tidskifte, då tappen af harull städse prydde fängpannan! Bland hedersmännen af de många gammaldags jagtvännerna må här blott nämnas den ridderlige kapten Lindeberg, hvilken var en utmärkt harjägare och som på gamla dagar, sedan hans ypperliga hundar fått godt sök, satte sig på en stubbe i skogen, hörde på ”musiken” och rökte sin pipa i godt mak tills jösse efter ett par vackra hugter kom dansande i närheten då bössan flög till kinden och det vardt knall och fall; den ädle öfversten och riddaren Joh. Norby (härstädes född 1754 och skjuten 1807), som här under de korta fredsåren den tiden mången gång med sin pomerska jägare och de förträffligaste hundar höll storjagter i fäderneöns lundar; vidare den gamle krigsbussen, klockaren i Fleringe, Johan Lindal (död 1848), hvilken såsom han sade, ”sett staten” eller luktat krutrök 88 och som i all sin tid äfven utom jagten städse bar gevär eller åtminstone jagtväska, efter det i alla fall, tyckte han, såg militäriskt ut; dennes embetsbroder den långe klockarn Göran Lindilöf, som sköt för kyrkoherden mag. Mich. Kolmodin i Eista, (sjelf jägare, död 1805) och uppstoppade alla foglar inom Gotland, hvilka slutligen funnos i hans förmans fullständiga och dyrbara samling, samt i senare tider hjelpte till att mota harflocken på St. Karlsö fram genom det trånga bergspasset, hvarest prostfar, med flera laddade bössor liggande i rad, väntade och i förbifarten brassade på de snabbfotade jössarna ; ändtligen den dråplige, stortalige och lustige länsman Nils Hansten i Lummelunds ting (död 1797), utom hvilken det på det hållet omöjligt kunde bli någon treflig jagt af och efter hvilkens anförande under en storjagt på Fors-viden jagtsällskap en gång på pvällen samlades i den för sin omfattande gästfrihet vida beryktade Stenkyrka prestgård, då de trötte jägarna, för att ådagalägga sin rätt till en väl behäflig jagt-sup, in för det förvånade prostfolket på stugugolfvet upptornade en hög af trettionio harar! Och slutligen må då påminnas om all-verldsens-bruttebonden (bröllopps-hedersmarskalken), den gamle evighets-studenten Hindrik Kölder, (född 1770 död 1850), en starkbygd och godmodig man från ordna tider, hyilken för lifvet endast och allenast var och blef jägare samt i skogarna uti engden af Fole och Heinum samt slutligen i Sanda och Eskelhem länge uppträdde i vacker jagtståt, vid utfärden ej sällan till häst, omgifven af sitt skallande koppel, och som, med pipsnuggan och larame-dysten (jagt-pluntan) i väskan, — hvarur man ”söp efter tumme”, då jagtkamraterna voro flere och förrådet knappt sedan proppen ”olyckligtvis fallit ur” —, ännu vid sina sjuttio år var en lika outtröttlig skogslöpare, som angenäm sällskapsbroder genom det bästa skyttelynne och de dråpligaste historier, hvarmed han ständigt kryddade de korta hvilostunderna på en stubbe under de hundra harjag-tema, hvarefter han, en den strängaste iakttagare af alla gamla jagtbruk, aldrig underlät t. ex. att fullt jägaresnits sigt öppna haren (livilket stundom skedde blott med en sticka), o. s. v.: och olycklig för H. K. var den unge jägare, som glömde att sist pryda jösses tomta mage med ene-stilkon (-sticken) samt att, ehuru han skrattade åt det, träda offrets bakbek på kom, på det att ej skogs=nua en annan gång skulle göra skytten något spratt ! Afvenså dennes yngste bror, den treflige kapten Fredrik Kölder, som också var en flitig jägare, men om hear mest lysande jagtidrott först här längre ned närmare skall berättas. Men bland dessa skogen sonnskylldige söner, som redan af-tågat till ”de eviga jagttnarkerna”, kande nämnas flera, men främst bland dem den utmärkte jägaren kapten J. Bolin (död 1871), som åtminstone sju gånger var segerskykt på vårt jägare-gilles skjutbana och byars lod sällan felade; hvilket allt, likasom mycket annat oförgätigt rLf skogens sagor, säkert ännu ofta framträden i Öns nu yppersta jägare af landets barn Fred. Hägg och 0. Laurin, som väl aldrigiörgäta t. ex. de glada snart jagterna på Närsholm de forna rika beckasin-skördarne på myrarna och isynnerhet do öfver all beskrifning trefliga utflygterna i bästa sällskap till Karlsöarna, då tamfen och andra bergfoglar under susande fart hetsades med skott på skott o. s. v.
Gotlands Allehanda
Lördagen 3 Januari 1874
N:r 1