Följsnde reparationsarbeten

och leveranser för Lotsverkets räkning utbjudas härmed på entreprenad:
Vid Visby lotsplats: taktjärning och golfförstärkning i magasinet samt oljestrykning af signalstången.
Vid Fårösunds norra gatts lotsplats: taktjärning af boningshuset och anskaffning af en signalstång med knula.
Vid Fårösunds södra gatts lotsplats: hvitkalkning af uppassningshuset och sjö märket på Bungeör samt målning m. m. af stången på Skarfgrundet.
Vid Kylejs lotsplats: reparation af stårgmärket på Rute missloper och kumlet på Lörje backe.
Vid Slite lotsplats: tsktjärning och oljemålning samt reparation af upparsningshuset.
Vid Hårviks lotsplats: reparation af boställshueet och utkiken samt affärgning af brunnskaret.
Vid Ronehamns lotsplats: affärgning af stångmärkena vid Ronehamn och Matearfve böd samt kumlen vid Tomteboda och Getaskär.
Vid Klinte lotsplats: affärgning af 2:ne märkestänger.
Vid Gotska Sandöns norra fyrplats: reparation af plankvandringarne.
Vid Stenkyrkehuks fyrplats: oljemålning af fyraltanen m. m., anbringande af en lucka öfver trappuppgången i vaktrummet, oljemålning utvändigt af dörrar, fönster och listverk å bonings- och uthusen, samt iordningsättande af en källa.
Vid Enholmens fyrplats: taktjärning af fyrhuset och förrådsboden samt målning af den senare jämte inhägnaden.
Vid Närs fyrplats: oljemåloing in- och utvändigt af fyrtornet, rifning af bakugnen och insättsing af en jernspis i fyrvaktarens kök, enbringandse af innerpanel i 2:ne kök samt oljemålning af desamma jämte fönsterlufter och en förstugudörr.
Flyttning från Vestergarns Utholme till Närs fyrplats och uppsättning derstädes af en tvätt: och bagarestuga med densammas inredning m. m.
Vid Faluddens fyrplats: oljemålning utvändigt af fyrtornet.
Vid Gotlands södra uddes fyrplats: reparation af boningshuset samt taktjärning af detsamma och uthusen.
Vid Burgsviks fyrplats: målning af öfre fyrhuset jemte tektjärning at fyroch förrådshuset.
Vid Stora Karlsö fyrplats: tapetsering af 2:ne kök, reparation af taket och målning af 2:ne grindar
samt reparationer och kompletteringar af inventarier och anskaffning af konsumtionseffekter till nio större och fem mindre fyrar.
Närmare upplysningar om dessa arbeten och anskaffningarne lemnas all söckendagar emellan kl. 10 f. m. och 2 e. m. å lotskontoret i Visby, der äfven skriftliga anbud särskildt för hvarje arbete och åtföljda af borgen för desammas ordentliga utförande intill den 10:de nästinstundande Maj; gällande i öfrigt för dessa arbeten och anskaffningar Kongl. Maj:ts Nådiga kungörelse af den 10 Maj 1889 angående tillämpning under viss tid af förändrade föreskrifter rörande statens upphandlings- och entreprenadväsende.
Visby i Lotskaptensexpeditionen den 10 April 1891.
A. V. Berggren.

FÖDDA.

En Dotter.
Stora Carlsö den 19 Febr. 1891.
Maria och Lars Laurin.

Gräfningarna å Stora Karlsön.

För fortsättning och afslutande i ett sammanhang af dessa för kulturhistorien värdefulla gräfoingarna i grottan Stora Förvar hade hos Antiqvitetsakademien gjorts framställning om ett anslag af 1,850 kronor utöfver de 650 kr. som frikostigt lemnats af en högt uppsatt person.
Enligt hvad Gotl. Allehanda enskildt erfar från Stockholm är akademien under loppet af nästa år sannolikt icke i tillfälle att anvisa mer än ett mindre belopp af hvad som för ändamålet behöfves. Gräfningarna skulle i så fall komma att delas på flere år.

Fynden på Stora Karlsö.

Vid Svenska sällskapets för antropologi och geografi sammanträde i lördags redogjorde riksantiqvarien Hildebrand för

de senaste undersökningarne på Stora Karlsö.
Vid en föregående sammankomst hade tal. redogjort för de gräfningar, som dr Lars Kolmodin, på uppdrag af Vitterhetsakademien, utfört i grottan Stora Förvar på Stora Karlsö. Dessa undersökningar bade blifvit fortsatta under den förlidna sommaren, och de gjorda fynden hade nyligen blifvit insända till nämda akademi. Grottan Stora Förvar är belägen i den ganska branta strandsluttningen på öns norra sida och består af två afdelningar, en yttre, något rymligare, och en inre, mera trång, som bildar vinkel mot den förra. Vid gräfning i grottan visar det sig, att den jordfyllning, som betäcker dess golf, utgöres af en mängd olika lager, omväxlande af aska och kol; under föregående år har man funnit ända till 29 sådana lager intill ett djup af sammanlagdt 3.2 meter. Årets gräfningar hade trängt ned till ett djup af 4,2 meter och lagt ytterligare ett antal dylika lager i dagen. I år hade också den i grottans mynning belägna jordfyllovingen blifvit genomgräfd, och äfvea denna hade visat sig innehålla en liknande lagerföljd som den inre grottan.
Samtliga de gjorda fynden, utom några få i de allra öfversta lagren, tillhöra stenåldern, och äfven årets undersökningar hade gifvit bevis för att denna grotta och dess invånare ej få sammanställas med de hålor, som man funnit i Frankrike, Belgien och Eogland och som innehållit rester från en mycket tidig del af stenåldern. I år liksom i fjol har man anträffat ett stort antal djurben; i de öfre lagren företrädesvis af husdjur, längre ned mest af sälar. Fynden af redskap hafva fortfarande varit fåtaliga; 1889 träffades en ganska väl arbetad stenyxa, i år har på ett djup af 2,7 —3 m. funnits en bit af en stenvyxa. Dessutom har man träffat talrika flintskärfvor, de flesta tämligen oformliga, mera liknande dem som uppstå såsom affall vid stenredskapens tillverkning, än sådana som blifvit formade för att användas såsom redskap. Föremål af ben, prylar m. m. af enkel beskaffenhet hade varit talrikare än stenredskapen; dessutom hade fortfarande anträffats skärfvor af lerkärl, delvis med enkla orneringar af för stenåldern typisk beskaffenhet. I år hade man funnit flere bitar af menniskokranier, som blifvit bearbetade i kanterna med skärande verktyg, men tal. trodde dock ej, att man häraf kunde draga den slutsatsen, att grottans forna invånare varit kannibaler. Nära nog djupast ned, i det 29:e lagret, hade man träffat hela kranier och andra menniskoben, för hvilka prof. Retzius skulle redogöra.
Grottfyndets stora betydelse ligger deri, att det utgör lemningar af en boningsplats från stenåldern — för kännedom om denna kulturperiod I Norden hade man hittills väsentligen varit bänvisad till de fynd, som gjorts i grafvar. Då på den senaste tiden åtskilliga frågor angående stenåldern, särskildt om periodindelningen inom densamma, kommit på dagordningen bland de arkeologiska forskarne, så vore det antagligt, att dessa under den närmaste framtiden skulle komma att mycket sysselsätta sig med de vigtiga och intrersazta fynden från Stora Karlö.
Derefter höll professor G. Retzius ett föredrag om

de i grottan Stora Förvar funna menniskokranierna.
I det 29 lagret, på något mer än 3 meters djup, hade, såsom den föregående tal. nämt, anträffats tvänne kranier. Lagren hade tydligen varit orubbad och då i dem äfven blifvit funna redskap af sten och ben från stenåldern, så borde de nämda kranierna vara af särskildt intresse, emedan vi af dem kunde hoppaw viona kävpedom om Skandinaviens äldsta bebyggare. Frågan om Skandinaviens äldsta bebyggare bragtes på tal redan af Sven Nilsson. Vid bestämmandet af den ras, som dessa tillhört, hade han blott att stödja sig på två i Danmark fannva kranier, och af dessas korta och runda form, vidt skild från de nuvarande skandinavernas hufvudskålsform, slöt han, att det folk, som under stenåldern bebott Skandinavien, varit beslägtadt med lapparne. Till denna uppfattning anslöt sig Anders Retzius, genom hvilkens kraniologiska forskningar frågan om Europas urbefolkning egentligen väcktes till lif. Af undersökningar på fornkranier kom A. Retzius till den slutsatsen, att äfven det öfriga Europas äldsta befolknivg tillhört en lappsk eller finsk ras, och denna åsigt, som äfven bestyrktes af andra forskare, gälde länge som obestridd.
Emellertid började man finna, äfven från de allra äldsta kulturstadierna, kranier af en mera långsträckt form, således af en helt annan typ än den, hvarpå Nilsson och A. Retzius stödt sin lära. Då den förre skulle utgifva andra upplagan af afdelningen om stenåldern i Skandinaviska nordens urinvånare, begärde han, att nya undersökningar för frågans lösande skulle anställas i våra stenåldersgrafvar. Så skedde ock på 1860-talet i närheten af Falköping, och af det 20-tal brukbara kranier, som tillvaratogos i de der belägna gåvggrifterna, befunnos alla tillhöra samma typ, som för närvarande är rådande bland Skandinaviens befolkning. Teorien om lapparne såsom vårt lands urbefolkniog sköts alltså &t sidan. Några år senare anstäldes nya undersökningar af stenåldersgrafvar i Vestergötland af prof. Montelius och tal. och äfven de då funna kranieraa, med ett enda undantag, visade sig tillhöra den långhufvade, den = dolikocefala, formen, hvarigenom vans ett nytt stöd för den åsigten, att skandinavien redan under den senare stenåldern varit bebodd af ett folk, hvars kraniologiska raskaraktär väsentligen öfverensstämde med det folks, som ou här finnes.
Då underrättelse först ingick om kraviefyndet på Stora Förvar, så föreföll det, som om detta skulle kunna sättas i paritet med det bekanta Neandertbalsfyndet och fyndet från Spy i Belgien. På båda dessa ställen hafva blifvit träffade kranier, som genom sin låga panna, kraftigt utvecklade ögonbrynsbågar och starka muskelfästen visat sig tillhöra en mycket lågt stående, nära nog apliknande ras. Vid närmare undersökning af Karlsöskallarna hade det emellertid visat sig, att de närmast liknade de kranier af den långsträckta formen, som förut anträffats i Vestergötlands stenåldersgrifter, och ehuru de visade tämligen låg panna och tämligen starkt utbildade ögonbrynsbågar, förekommo dock ej dessa karaktärstecken i så hög grad att det kunde vara fråga om någon sammanställniog med menniskorna från Neanderthal och Spy. Tvärtom talade allt för att grottinvånarne på Stora Karlsö stått mycket nära den ras, som under stenåldern bebott mellersta Sverige.
Bland menniskoben från Stora Förvar funnos äfven ett antal, som visade sig vara klufna på längden. På sådant sätt brukade ej ben af sig sjelfva sönderfalla, hvaremot man ofta bland fornfynd träffade djurben, som blifvit så behandlade för att åtkomma märgen. Man kunde alltså vara böjd att. i dessa ben från Stora Karlsö se bevis för att kannibalism derstädes varit utöfvad. Några märken af redskapens slag mot benen hade dock ej kunnat upptäckas, och eburu någon annan förklaring på det nämda förhållandet för närvaranda icke kunde gifvas, manade dock åtskilligt till försigtighet vid kannibalbypotesens framställande.

Fyrmästarebefattningen

vid Stora Karlsö fyr har inom fatalietidens utgång i dag sökts af t. f. fyrm. på platsen P. O. Jakobsson.

Bland de äldsta spår

vi äga af Sveriges invånare intaga tvifvelsutan de fynd, som nu under ett par års med allm. medel och delvis af enskilda perso: ner understödda gräfuingar kommit i dagen uti en af de stora grottorna på Stora Karlsön, ett mycket betydande rum beträffande både mängd och beskaffenhet. Naturligt är derför att det intresse, som från vetenskapens sida varit fästadt vid dessa gräfoingar, alltmera vuxit, Så mycket mera mana då de hittills gjorda fynden till grottans fullständiga utgräfning. När en sådan kommer till stånd är också blott en tidsfråga. Men bäst af flere skäl vore emellertid, om gräfningen snart och i ett sammanhang finge fullbordas, på det materialet för den vetenskapliga bearbetningen på en gång må ligga fullfärdigt.
Vi anse oss derför böra uttrycka en förhoppniog, att vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien må träffa anstalter i här antydt syfte, på samma gång vi kunna nämna, att akademiens arbete härutinnan fått ett kraftigt stöd från en mycket hög person, som med frikostig hand anslagit en jämförelsevis betydlig del af det belopp, som för ändamålet är behöfligt.

Fyrstaten.

Fyrmästaren å Stora Karlsö fyr C. Ribbing, som under fyrmästarens å Ölands norra udde fyr sjukdom skött dennes tjenst som tillförordnad, kommer att den 1:a November öfvertaga sin befattning vid Karlsö, sedan fyrm. å Ölands norra udde nu blifvit återstäld från sin sjukdom. Till uppbörds fyrvaktare vid Skansuddens nya fyrär transporterad och konstituerad fyrvaktaren vid förra Vestergarns utholmes fyrplats J. Vess, som varit tjenstefri sedan sistnämnda fyr släcktes.
Den nya fyren kommer dock ej att tändas förr än en ledfyr blifvit uppsatt och i ordning å Vestergarns utholme, hvilket snart torde komma att ske.

Generallotsdirektör Ankarcrona,

som, åtföljd af förste fyringeniören E. F. A. Karlsson, under en månads tid ombord å ångaren Ring beeökt de flesta fyr- och lotsplatser utefter vestkusten och rundtom upp till Stockholms distrikt, derunder äfven den nya, i närheten af Karlsöarna å Skansudde af fyringeniör J. A. Höjer bygde fyren besigtigats, återkom i förgår till hufvudstaden.

Från landsbygden.

Burgsvik, 19 Aug.
Instäld lustresa. Till lustresa med ångfartyget Klintehamn från Burgsvik till Stora Karlsö i söndags hade teckningslistor utsändts i omkringliggande socknar åt norr och söder.
I söndags morgon samlades ock å Burgsviks brygga ett par hundra personer alla med föresats att å Stora Karlsö förlusta sig efter veckans ansträngningar Men stormen gjorde färden om intet.
Förlusta sig måste i alla fall hela lustbesökande sällskapet och samlades å gästgifvaregården, der förtäring intogs och dans arranpgerades i en större dertill förhyrd sal.
Men mången af den manliga delen bland de dansande hade flitigt konsumerat öl och innehållet i medhafda pluntor och då stickord växlats råkade några vildhjernor i slagsmål.
En uog kyrkovärd från en sydlig socken, ville sitt embete likmätigt förmana till sabbatens helgd. Men hans moraler hjelpte ej utan kringklappades han af några bland fridstörarne under öfriges munterhet.

Nervfeber, som på länge ej athörts å söder, bar utbrutit i Fide socken, och rasar der från ena fami’jen till den andra. Hos ett par tre bemmansägare ha nästan alla arbetsföra personer angripita af feberp, så att slägtingar och grannar måst hjelpas åt att skörda deras åkrar och uträtta mera trängande arbete.
Som glädjande kan dock omnämnas det intet dödsfall afhörts från de sjuka ställena.

Med uppförande af en kapellbygnad härstädes arbetar metodistförsamlingen. Huset tyckes blifva både rymligt och stilfullt.

Södra Gotland, 21 Aug.
En olyckshändelse under pågående tröskning har åter timat i Öja, der en 5 till 6årig flicka, dotter till landtbrukaren V. Jakobson i Unghanse, häromdagen skadade sig mycket illa i ena fotev. Dervid lär ha tillgått sålunda att tistelstången för det dragarepar som flickan körde, föll ned, då den lilla körsvennen råkade få foten emellan dragbommen och tistelstången med nämda olyckliga påföljd. Den skadade flickan transporterades genast till läkaren; Huruvida foten behöfver amputeras eller ej är ännu icke kändt,

Rågsådden, som delvis började på söder i förra veckav, är nu i full gång, tack vare den grundliga »myr» som i förgår erhölls.

Kornet står moget att falla för lien nästan öfverallt. En del har redän afmejats på fälten.

Hveteskörden är nu undanstökad och kan resultatet deraf sägas ha blifvit någet under medelmåttan.

Rågskörden har deremot gifvit mera rikligt om än ej man kan säga att den gifvit synnerligt väl i »måttet».

Landsbygden.

Burgsvik, 16 Aug.
Illa skadad blef ute på bete en häst, tillhörig J. Mårtensson i Vamlingbo, natten emellan 14 och 15 dennes. Antagligen har djuret blifvit skrämdt af det häftiga åskvädret och de skarpa blixtarna, så att det sprungit undan allt hvad det orkat och på samma gång törnat emot stenhägnaden i mörkret. Att,såsom somliga mena, något illdåd af menniskor här föreligger, torde dock vara tvifvel underkastadt. Åskan har slagit ned i en fura ett stycke derifrån och splittrat barken och en del grenar å densamma uppifrån och nedåt.

Elakt rykte. Af en bonde från Öja lär ett rykte ha utspridts att senaste eldsvådan vid Sandqvie, der tvenne ladugårdar nedbrunno, orsakats af vårdslösbet med cigarrökning af ett par namngifna landtbrukare från trakten, hvilka passerat stället en kort stund före eldens utbrott. De senaro ämna vid laga domstol åtala för den elaka beskyllning.

Fysisk är af ovanligare slag äger en landtman från Ögstens i Vamlingbo. Då han häromdagen härstädes gjorde sina uppköp af guano, tog han en säck (100 kilo) under hvardera armen och spatserade ut på gården från magasinet alldeles som om han hade ett per paket att bära på; flera exempel att förtiga. Tilläggas kan att personen ifråga icke är ovanligt storväxt, utan af medelmåttig kroppsbygnad.

I morgon ämnar ångf. Klintehamn bjuda oss på en liten lusttripp till Karlsö, om vädret blir gynsamt. Listor äro utlagda till teckning.