Regeringen har ogillat av fyrmästaren vid Fårö fyrplats J. E. Berggren anförda besvär över, att lotsstyrelsen med förbigående av honom utnämnt fyrmästaren vid Hävringe fyrplats O. A. L. Bäckström till fyrmästare vid Ölands norra uddes fyrplats. (P.) Regeringen har ogillat av extra fyrbiträdet vid Hävringe fyrskepp H. A. Rydberg anförda besvär över, att lotsstyrelsen med förbigående av honom utnämnt extra tjänstemannen vid Understens fyrplats E. O. Mattsson till fyrbiträde vid Stora Karlsö fyrplats. (P.)
Gotlands Allehanda Fredagen den 29 april 1938 N:r 97
Vid Svenska Naturskyddsföreningens årsmöte, som på torsdagskvällen hölls på Stockholms högskola under ordförandeskap av författaren Sten Selander, höll. fil. dr Lars-Gunnar Romell ett föredrag om det gotländska änget och dess framtid ett ämne som han f. ö. utförligt behandlar i naturskydsföreningens just nu från trycket utkomna årsskrift, Sveriges natur. Dr Romell, som illustrerade sitt föredrag med en serie vackra ljusbilder, visande både typiskt hävd-präglat änge och sådant ivanhävd och förfall, uttryckte en livlig förhoppning att genom vissa nu föreslagna åtgärder åtminstone något litet av det berömda gotländska inget, vilket i alla sina olika former utgör ett paradis för botanisten och en ögonfröjd för alla, skall kunna räddas åt landskapet Gotland. Tal. nämnde hur odlingen gått hårt åt och förvandlat täta lunder till tämligen enformiga åkerfält och framvisade bl. a., att år 1900 Gotland hade 32,000 har naturäng, år 1910 17,000 har och år 1932 4,000 har. Det var alltså hög tid, sade dr Romell, då vi förra sommaren — det var stiftsjägmästare Nils Ekberg och jag, som fingo detta i uppdrag av stiftsnämnden. på Gotland — gjorde en undersökning av möjligheterna att rädda åtminstone den ecklesiastika jordens skatt av gotländska ängen. Vår inventering under sommaren 1937 visade att Gotlands alla prästängen ha en areal. av 560 har, därav ha 100 har prägel av hävdat änge. Detta visar att gällande föreskrifter om ängeshävden på den arrenderade jorden efterlevts. Nu finnes dessbättre i de olika pastoraten ute i bygderna ett stort intresse för att ge naturskydd åt återstående prästängen och vi ha godål förhoppningar om att kunna rädda något åt framtiden. Vi ha, sade dr Romell, föreslagit stiftsnämnden vissa åtgärder för fortsatt skötsel av redan hävdade ängen på prästboställena och någon svårighet att få ängena utarrenderade med föreskrifter om ängeshävden borde f. ö. ej möta, sedan erfarenheter från sådana boställen visat, att i ett riktigt skött änge mestadels all slåtter kan göras med maskin. Dr Romell betonade till sist vilka naturvärden det här gäller att skydda. Vi ifrågasätta, huruvida Ångfartygsaktiebolaget Gotland, som ju har intresse av att bevara en av de få attraktioner, som det gotländska normallandskapet har innanför kusten, skulle kunna betala hela slanten. Större är förresten inte denna, sade dr Romnell, än att om varje hemma-gotlänning skulle vilja ge sin årliga tribut, så behövdes det ej mera än priset för en cigarrett. Numera återstår endast bråkdelen av en procent av all den härlighet, som fanns för några årtionden sedan i den gotländska naturen. Föredraget hälsades av de församlade ledamöterna med livliga applåder. Ur föreningens årsberättelse kan bl. a. erinras om att styrelsen den 13 april i år till Vetenskapsakademiens naturskyddskommitte inlämnade en skrivelse med förslag om att den ur djurgeografisk synpunkt ytterst märkliga förekomsten av dolkstekeln (Scolia fascia-ta) på Gotland måtte fridlysas. I Sveriges natur har den berömde fågelforskaren Duranngo skrivits m det senaste fågelskyddsområdet på Gotland, Norsholmen på Fårö. Till nya hedersledamöter i föreningen kallades konstnären Bruno Liljefors samt den danske jakt- och naturlivsskildraren Svend Fleuron. Till naturskyddsföreningens ordförande för tre år omvaldes författaren Sten Selander. Denne meddelade därefter, att styrelsen beslutat utdela föreningens nya men ännu icke färdiga naturskyddsplakett till inspektor Josef Nordström, Stora Karlsö.
Gotlands Allehanda Fredagen den 29 april 1938 N:r 97
Lotsstyrelsen har antagit av Karisö Jaktklubb gjort erbjudande att avlägsna lotsverkets decauvilleräls och syllar till verkets rallbana vid hamnen. Rallvagnen förblir lotsverkets egendom och kommer att från Karlsön bortföras. Lyftkranen kommer styrelsens byggmästare i samband med övriga arbeten å platsen att låta nedtaga.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 26 april 1938 N:r 94
anlände vid 1-tiden i natt till Gotska Sandön för att där landsätta fyrbiträdet O. Brändström, vilken som bekant transporterats till Sandön från Östra Kvarken. Landstigningen var ganska besvärlig, då rätt hög sjö rådde, och livbåten vattenfylldes två gånger. Man måste därför gå i land ända borta vid Franska bukten, som ligger på andra sidan av ön från fyren räknat. Vega fortsatte därefter till Stora Karlsö, där fyrbiträdet B. O. Mattsson från Understens fyr landsattes, och färden går därefter till Hoburgen, där bojen skall skiftas, om vädret tillåter, samt till Närs och Östergarns fyrplatser. På hemvägen anlöpes åter Sandön, då fyrbiträdet F. Augustsson embarkerar för transport till Svartklubben via Stockholm. Man beräknar, att Vega skall åter vara vid Sandön på lördag.
Gotlands Allehanda Torsdagen den 31 Mars 1938 N:r 74
Sedan lotsstyrelsen i maj 1937 till Karlsö jakt- och djurskyddsförenings A. B. sände ett förslag till köpeavtal rörande förvärv för styrelsens räkning av ett område på Stora Karlsö i Eksta socken, har -styrelsen funnit, att det området fått en mindre lämplig utformning. Den har därför nu i stället för det förra förslaget framkommit med ett annat om köp av mark från bolaget för 100 kr.
Gotlands Allehanda Fredagen 28 Januari 1938 N:r 22
Lotsstyrelsen har konstituerat e. fyrbiträdet på fyrskeppet Östra Kvarken J. H. Brändström att från 1 april vara fyrbiträde vid Gotska Sandöns fyrplats. Från samma dag har extra tjänstemannen vid Understens fyrplats E. O. Mattsson konstituerats som fyrbiträde vid Stora Karlsö fyrplats. (P.)
Gotlands Allehanda Tisdagen 25 Januari 1938 N:r 19
En fyrbiträdesbefattning vid Stora Karlsö fyrplats sökes av fyrbiträdet K. R. Vigsten, Gotska Sandön, t. f. fyrbiträdena E. P. V. Lindholm, Närs fyrplats, E. O. Mattsson, Understen, och A. Ekman, Måsknuf, samt e. fyrbiträdena B. G. Rutkvist, Sydostbrotten, H. A. Rydberg, Hävringe, och J. W. Molin, Grundkallen. Lotskaptenen förordar Mattsson, vilken är den ende av de sökande, som uppfyller föreskrivna fordringar för anställande vid fast fyr, där radiofyr är anordnad. (P.)
Gotlands Allehanda Tisdagen den 21 december 1937 N:r 296
på Stora Karlsö skall skyddas från hotande förstörelse.
Några bilder från trådgårdsdirektör Boierths besök vid de märkliga träden på Storön.
Som Gotlands Allehanda redan omtalat, har trädgårdsdirektör Pehr Boierth från Uppsala i dagarna besökt Stora Karlsö för att på anmodan av Karlsöklubben undersöka möjligheterna av en plombering av Linnés ask på Storöns hjässa. Den märkliga trädsilhuetten, bekant för åtskilliga tusental resenärer till ön, torde enligt dir. Boierths uttalande kunna bevaras för många år framåt genom en sakkunnigt verkställd plombering av asken. Bilderna härovan äro tagna under dir. Boierths besök på Karlsö av fotografen Einar Åström från Stockholm, själv känd KarLsöentusiast. Nederst till vänster synes asken i bronsåldersröset och till höger därom ses dir. B. med sakkunnig min inspektera det månghundraåriga trädet. Bilden ovanför visar en av de plomberade almarna vid Söderhamn, vilka vid samma tillfälle inspekterades av den tillkallade sakkunnige.
Räven skyddad under fem år framåt. Kungörelse om tillfällig fridlysning av ån del djur har nu utfärdats, varigenom en del tillägg och ändringar gjorts i nu gällande bestämmelser. För Gotlands län är följande att observera: Hare är fridlyst 1 februari-30, September; på Fårön är jakt efter hare förbjuden även under oktober. Räv är fridlyst inom länet intill utgången av 1942. Ekorren är fridlyst under tiden 16 februari-31 oktober. Tjäder är fridlyst under hela året, likaså ripan, medan jakt efter orrhöna är förbjuden i Gotlands län intill utgången av år 1938. Rapphöns äro fridlysta i länet 1 januari-30 september samt 1 november-31 december. Fasanen är fridlyst 1 november-15 oktober. Grågås, sädgås och fjällgås äro fridlysta. 1 mars-31 augusti. Ejder är fridlyst 1 januari-31 mars samt 21 april-15 september. Alfågeln är fridlyst i länet — med undantag av Stora och Lilla Karlsö, vid vilka öar jakt efter alfågel är förbjuden under hela året — 1 februari-31 mars och 21 april-31 augusti. Ängsknarr (kornknarr) är fridlyst i hela riket under hela året och orre i hela riket till utgången av 1940. Berguven är fridlyst i vad avser annan mark än kronans 1 mars-31 augusti. Kungörelsen träder i kraft den 15 juli då den tidigare kungörelsen angående tillfälliga fridlysningstider för vissa djurslag med däri sonare vidtagen ändring skall upphöra att gälla.
Deras gåta blir aldrig löst. — Deras skallar ha försvunnit ur de arkeologiska samlingarna. Nya Dagligt Allehanda ger offentlighet åt en sak, som hittills varit känd endast i vetenskapsmännens krets, men som nu fått ny aktualitet inför det arbete, som dr Hanna Ryd är i färd med att utarbeta om fynden från Stora Karlsö. Detta vetenskapliga arbete, vilket bygger på de forskningar, som dr Rydhs make i första giftet, dr Bror Schnittger, gjorde i grottan Stora Förvar, väntas komma ut inom en ganska snar framtid. I Stora Förvar har man som bekant hittat åtskilliga intressanta saker — den märkligaste utan tvivel de kluvna människoben, som givit våra arkeologer anledning till antagandet, att grottan i själva verket skulle ha varit bebodd av kannibaler, något som för våra breddgrader betecknas som en verklig sensation. Det hade också varit ett ytterst intressant kapitel för våra vetenskapsmän, om de varit i tillfälle att lista ut, av vad för slags ras de människor voro, som här levt. Det hade icke heller varit omöjligt, ty vid grävningarna på 1890-talet hittade man i grottans metertjocka kulturlager tre människokranier av en lågt stående människotyp, ett slags neanderthal-människor vid Östersjön. Man ansåg sig redan vid den preliminära besiktningen kunna fastslå, att de icke varit av germansk stam. Hade man kunnat lösa deras gåta, så hade kanske en annan ännu större gåta kunnat klarna: Vad voro de första människorna i Skandinavien av för härkomst? Men nu äro dessa skallar helt enkelt förkomna. Det har skett redan någon gång vid sekelskiftet och det har sedan dess varit en offentlig hemlighet bland arkeologerna. Skallarnas försvinnande tillgick i korthet så, att när gamle riksantikvarien Hildebrand fick upp fyndet från Stora Förvar någon gång omkring 1900 — och skallarna voro då med —lät han Gustaf Retzius, den store antropologen, få hand om skallarna för närmare utrönande av vilken ras de kunde tillhöra. Hildebrand förde ett högst personligt regemente och gav utan tvivel. Gustaf Retzius utan någon som helst skriftlig förbindelse r de saker han ville att R. skulle undersöka. Retzius tog hem till sig skallarna i ett paket — och sedan äro de för alltid borta. Troligen ha de slängts på sophögen bland annat ”skräp” från den store antropologens vind eller källare efter hans död. Beklagansvärt är det emellertid att så skett. Varifrån kommo grottmänniskorna, vad tillhörde de för ras, när levde de på ett ungefär ? Svaret skulle ha bidragit till lösandet av högst intressanta problem när det gäller Nordens och speciellt östersjösträndernas första människor. Nu är det dyrbara materialet borta.
This website uses cookies so that we can provide you with the best user experience possible. Cookie information is stored in your browser and performs functions such as recognising you when you return to our website and helping our team to understand which sections of the website you find most interesting and useful.
Strictly Necessary Cookies
Strictly Necessary Cookie should be enabled at all times so that we can save your preferences for cookie settings.
If you disable this cookie, we will not be able to save your preferences. This means that every time you visit this website you will need to enable or disable cookies again.
