Etikett: Stora Karlsö

Den hårda nordostliga blåsten har gjort, att Karlsökutterna de två senaste dagarna måst ligga stilla i Klintehamn. Norderhamn på St. Karlsö ligger alltför öppen och oskyddad vid sådan vind. Blåsigt har det f.ö. varit många gånger förut i sommar, vilket gjort att sjösjukan stundom härjat svårt bland resenärerna, av vilka många på så vis inte fått så stort utbyte av besöket på den märkliga ön.
Alltjämt väntar vi på det definitiva omslag i vädret, som ger oss sol och värme och milda sydliga och sydvästliga vindar, eller varför inte några dagars vindstilla.

Gotlänningen
Torsdagen 24 Juli 1952
Nr 168

Kan hälsa från Stora Karlsö. Från trutar och tördar och andra bevingade invånare på den stora fågelön, från Norderslätts forngravar och Västerbergets väldiga fågelhyllor, från det solstekta Svarthällar och från svalkan i Stora Förvar … Ja, naturligtvis också från Ivar Widange, som med sin långa stav i handen möter floden av turister varje dag öch ser till att ingen enda gör några extraturer utan ängsligt håller sig på de bestämda stigarna, från fyrfolket och från fru Klasen och hennes medhjälperskor, som så förträffligt sköter restaurangen på Karlsö.
Ja, för se restaurang finns det där som bekant. Och kiosk också. Men en kiosk, som inte säljer snask, därför att man vill förskona naturen på Karlsö från att bli nedlusad av papper och askar och skräp av alla de slag. En och annan har förstås med sig från stan eller från Klintehamn något som lämpar sig utmärkt att kasta ifrån sig t. ex. i Hien, medan guiden berättar om Willy Wöhler, eller bland krutbrännare och valeriana, solvända och kustruta på vägen ned mot Norderhamn, men nog är den originella kiosken på Stora Karlsö ändå en hälsosam påminnelse för tanklösa turister om att det är skam att skräpa ned i naturen.
Det är ingen konst att komma till Stora Karlsö nu för tiden. Det går båtar dit var dag under sommaren, och det skall ett sjusärdeles väder till för att man inte skall kunna återvända från ön samma dag. Värre är det att få lov att stanna kvar. Risken att bli inblåst är faktiskt inte så stor, och inte är det så lätt att få stanna kvar av egen fri vilja heller. Jo, är man aktieägare i Karisöklubben, så kan man ju alltid få en plats i Jaktpaviljongen eller i Spanghytte eller någon annan stuga,’och är man en skicklig konstnär eller arkeolog eller naturvetare, så öppnas nog dörrarna. Men annars måste man se till att man håller sig med en aktieägare i familjen eller i den nära vänkretsen, om man vill bekanta sig närmare med Stora Karlsö. Sovplatserna är begränsade, och Karlsöklubben, som avfordrar varje Karlsöbesökare en landstigningsavgift, vill inte ha kreti och pleti springande omkring på ön. Man är rädd om härskarorna av fåglar, som mer än andra har hemortsrätt på »Fugleöjar», och man är rädd om den förnämliga floran.
Bäst att skaffa sig en aktie då, tycker kanske ni, som blivit betagen i Karlsö och gärna vill komma tillbaka. Men det är lättare sagt än gjort. Karlsöaktier finns inte att få på börsen, och det fordras nog antingen mycken skicklighet eller också sagolik tur för att komma över en, såvida man nu inte sitter som säker arvtagare till en av de privilegierade herrar och damer, som har rang, heder och värdighet av aktieägare i Karlsöklubben.
Och priset är inte billigt. Pari är hundra kronor, men en aktie lär ha sälts för tusen, och mindre än trefyrahundra kronor lär man inte slippa betala, om man nu till äventyrs skulle få korn på en aktie. För resten berättade gamle Gotland runt-seglaren konsul Bruun från Vasa, då han häromdagen, skrudad i pyjamas, företog en morgonpromenad på Stora Karlsö, att han blivit uppsökt av en spekulant, som rysligt gärna ville komma in i det exklusiva sällskapet Karlsöklubben. Var konsulns aktie möjligen till salu? Nej, svarade hr konsuln och Karlsöälskaren, den säljer jag inte för 10.000 kronor!! Därmed var förhandlingarna slut, och jag har inte hört av spekulanten sedan, tillade hr Bruun.
Så förtjust i Karlsö och Karlsöklub; ben kan man alltså vara, om man är aktieägare. Men också vi andra kan bli djupt och allvarligt betagna — eller skall man säga bergtagna? — av ön. Kommer vi när tördarna söker upp sina hyllor på Västerberget, när Adonis och Adam och Eva skänker sin skönhet åt slätterna eller när sillgrisslorna, knuffar ner sina ungar från klipporna för att lära dem simma, alltid är Stora Karlsö lika storslaget och intressant, en trestjärnig upplevelse för varje turist, ett eldorado för naturvännen med flora och fågelfauna som specialitet, ijuvligheters ljuvlighet för den som helt enkelt älskar sol och hav, avskildhet och avkoppling och som har en obestämd känsla av att Karlsös speciella atmosfär är någonting alldeles unikt, välgörande för både kropp och själ i en jäktets och orons tid.
Odd

Gotlänningen
Lördagen 5 Juli 1952
Nr 152