Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Uppträdena sistlidne stortorgdag voro i dag ånyo före. Olof Hjalmar Larsson, Anglarfve i Träkumla, hade inkallat Olof Hagvall och Johan Hallgren som vitten, hvilka intygade att Larsson ej varit öfverlastad, hvilket deremot extra kon staplarne Enogström och Andersson ansågo att han varit. Larsson dömdes för fylleri och oljud samt motstånd mot polis att böta 50 kr. samt hans kamrat Per Karlsson 25 kronor.
— I målet mot plåtslagaren G. A. Viderström och hemmansägaresonen Albert Enogström, Anglarfve i Träkumla, rörande slagsmål, hördes två vittnen, som intygade att Engström ej varit berusad och ej heller gått anfallsvis tillväga mot någon, utan endast försvarat eig mot Viderström. Konstaplarne, som tagit dem i försvar, ansågo att de båda varit berusade. Viderström fick böta 15 och Engström 10 kronor.
— Rörande uppträdet mellan husbonden Lars Alfred Olsson, Orleifs i Alskog, och snickaren Adolf Jönsson Lönnroth, intygade vittnet Adolf Vestman, att Lönnroth varit den af Olsson förfördelade, såsom Lönnroth vid föregående rättegångstillfälle uppgifvit, hvadan åklagaren återtog sitt yrkande om ansvar mot Lönnroth och vände det mot Olsson, som dömdes att böta 30 kronor.

För våld mot arbetaren Dahlgren från Roma dömdes Karl Hemström att böta 20 kronor samt att ersätta målsägaren med 10 kronor.

Byggmästare Kihlberg var i dag afallmänna åklagaren instämd för det han utan vederbörligt tillstånd vid Mellangatan anlagt en bygnadssnickerifabrik med ångmaskin, hvilken inrättniog vore eldfarlig och menlig för grannarne. Aklagaren yrkade att Kihlberg måtte vid vite åläggas att borttaga åvgmaskinen. Svaranden bestred genom ombud att fabriken vore sådan eldfarlig inrättning, som omförmäles i § 54 bygnadsordningen. Bygnadsnämden, dit svaranden gjort anmälan, hade ej haft något emot ångmaskinens insättande i särskildt maskinhus samt hade för sjelfva fabrikens ordnande hänvisat svaranden till helsovårdsnämden, som emellertid ej ansett sig ha med saken att göra. Ångmaskinhuset låg föröfrigt genom gata skildt från andra bygnader, och svarandens mening hade varit att så fort sig göra låter flytta fabriken. Åklagaren begärde och erhöll 8 dagars uppskof för att styrka att fabriken i eldfarlighet vore likstäld med tändsticksfabrik.

Frikänd blef i dag på grund af bristande bevisning ogifta Johanna Rosengren från beskyllvingen för skörlefnad.

I bergningsmålet rörande finska förolyckade skonerten Kuopio afkunnades i dag utslag, hvarigenom kärandena N. Olsson, Nore i Vamlingbo m. fl. såsom bergare tilldömdes i ersättning en tredjedel utaf värdet å fartyg och last, den senare uppskattad efter besigtning till kr. 2,526: 50, hvarjämte svarandena ådömdes att utbetala rättegångskostnaderna.

Södra häradsrätten.
(Länsfängelset).
På rusdryckernas konto. Såsom vi för någon tid sedan omtalade införpassades till härvarande fängelse arbetskarlen Johan Olof Karlsson, hvilken 7 Oktober på aftonen med knif huggit brunnssprängaren Johan August Pettersson å Klintehamn. Rörande detta våld hölls i lördags ransakning.
Sedan polisprotokollet, som endast innehöll ett par vittnesberättelser, blifvit uppläst fick den häktade berätta, huru vid våldstillfället tillgått. Han gjorde det klart och redigt och gaf intryck af att tala fullkomlig sanning.
Den 7 Oktober hade Karlsson, hvilken en tid bortåt haft arbete med kanalgräfning vid Lilla Norrgårda i Sproge, begifvit sig derifrån till Klintehamn, bland annat för att hos en träskomakare Larsson beställa sig ett par träskor. Han hade vid tillfället en kassa af 25 kronor samt en ksppsäck, hvari låg en tredjedelsliterbutelj med bränvin, hvilket han ett par månader baft liggande orördt.
Utanför Krokstedts försäljningslokal hade Karlsson mött tvänne personer, målsägaren Pettersson samt en dräng Karlsson, hvarvid denne sistnämde till sin följeslagare yttrat, att »der går en fastländing». Tilltalade Karlsson och Pettersson hade då stanvat och börjat samtala om något känalarbete i Alfva, då Karlsson bjudit Pettersson en sup ur den medförda buteljen, hvilken tömts. Derpå hade de skilts. Karlsson hade hämtat sina träskor, köpt en fällknif och en rakknif, hvarpå han vid 1/2 4-tiden gått upp till bagare Johanssons gård, der Pettersson varit sysselsatt med något tillfälligt arbete. När P. fått betalt för detta, bjöd han den tilltalade på en flaska öl samt bad honom så följa med hem, Då de inkommit i Petterssons rum, hade Karlsson sedan det öfverenskommits att han skulle logera hos Pettereson, framtagit enliter bränvin han köpt samt Pettersson mjölk och ett bar kaffekoppar, hvarpå de båda druckit bränvin och mjölk tillsammans, till dess Karlson ej mera visste till sig. Det begångna våldet kunde han hvarken erkänna eller neka till, han mindes ingenting; han hade ej haft medvetande om att han blifvit häktad af länsmannen förrän han redan var nära staden. Så länge Karlsson var vid sina sinnens bruk, hade dock han och Pettersson varit vänner. Hur osämjan uppkommit kunde han, som sagdt, ej göra någon reda för, Han antog att det möjligen kunde haft sammanhang med att Pettersson sagt sig vara ovän med en karl, hvilken vid tillfället bjelpt ett folk flytta från ett rum i samma hus, der Pettersson bodde. Något ondt ord dem emellan hade dock ej fälts.
Petterssons uppgifter voro väsentligen olika. Han nekade för att på f.m. ha talat vid Karlsson, sade att Karlsson kommit upp till bagare Johanssons, frågat efter målsägaren samt begärt logis, hvilket han blifvit lofvad. Vidare sade han, att han under hela tiden ej varit berusad, ingen ordväxling hade heller ägt rum. mellan honom och Karlsson, utan hade denne, när Pettersson kommit in, efter att ha varit ute för att köpa kött, utan vidare huggit honom under högra ögat med ett hvasst tillbygge, då han genast förlorat sansen. Vittnena vid polisförhöret hade sedan sett Karlsson sparka Pettersson i förstugan.
T. f. domaren, v. häradshöfding Bergström, gjorde Pettersson uppmärksam på det osannolika i denna berättelse, som dessutom var mycket sväfvande och stundom motsägande. Karlsson bedyrade att han sagt sanningen. Åklagaren framstälde till Karlsson frågan, huru mycket penningar han haft med sig till Klintehamn. Karlson sade det varit något mera än 25 kronor; 6 kronor hade han köpt upp; vid häktningen innehade han blott något öfver 16 kronor. Hvart det öfriga tagit vägen kunde han ej erinra sig, och Pettersson förnekade att K. inne hos honom haft penningar framme.
Rörande sina lefnadsomständigheter berättade Karlsson att han var född 9 Januari 1866 i Ljungby församling af Kalmar län, der fadreo, som ännu lefver, är torpare under herregården Kranklösa. Vid 2 års ålder hade han intagits på socknens fattiggård, der han vistats till konfirmationen 1880. Uader fem år tjenade han sedan på flere ställen å Öland.
Ett par vintrar hade han sedan arbetat med grundläggning i Stockholm, kom våren 1888 till Gotland, der han arbetat vid Botvide i Öja, Mickels i Hablingbo och från slutet af Mars till Juli vid cementfabriken härstädes samt sist ute på vågbrytaren, innan han fick arbete hos husbonden Per Mattson, Lilla Norrgårda i Sproge. Der hade han, enligt Mattsons uppgift, uppfört sig väl, arbetsamt och nyktert.
För vidare utredning uppsköts målet till andra rättegångsdagen af rättens tredje sammanträde vid Skogs, d. v. s. till i morgon. Karlsson försattes emellertid på fri fot, enär rätten ansåg hans brott ej vara af den art att han längre derför kunda hållas häktad.

Gotlands Allehanda
Måndagen 28 Oktober 1889
N:r 124

Upphittadt.

Under vrakfiske söder om Stora Karlsö har hittats 3 st. Strömmingsnät och ett stycke af ett fjerde; ett försedt med märket IX. Emot annonskostnaden kan ägaren återfå desamma hos Göran Jakobsson,
Snoder i Sproge.

Gotlands Allehanda
Fredagen 11 Oktober 1889
N:r 117

Landsbygden.

Södra Gotland, 8 Oktober.
Ett mera märkligt fornfynd
gjordes för några dagar sedan i en åker tillhörande Snoders hemman i Sproge. Husbonden Jakob Göransson var vid tillfället sysselsatt med plöjning, då plogbillen stötte emot något hårdt föremål, som vid närmare efterseende befans vara en större spiralformig guldten. Jämte denna fann den lycklige upphittaren ännu ett par mindre guldtenar, alla tre sammanlagt vägande omkring ett halft skålpund.
Jakobsson har gehom länsstyrelsen hembjudit fyndet, som i penningvärde torde motsvara 400 kronor, åt staten till inlösen.

Från lamsamlingen i förra veckan härstädes kan antecknas, att en stor mängd köpare hade infunnit sig, hvilka på åtskilliga ställen der konkurrens uppstod bjödo verkliga öfverpris för fåren. Så t. ex. betaltes från 5 ända till 8 kronor för en ungbock och från 7 till 15 kronor för ett gammalt får allt efter beskaffenhet. (Priset å fårkött har här gält 838 till 40 öre pr kilo.) Till följd af de höga prisen på lammen återvände mången mera försigtig köpare hem med oförrättadt ärende: Såsom särskildt glädjande för djurvänner kan omtalas att största delen af lamhandlandena voro försedda med sådana fordon stt lammen fingo åka fristående i vagnen, och icke såsom förr alltid varit fallet ligga i en trång karm eller dylikt tätt sammanpackade med fötterna hopsnörda.

Sjöfynd. Åtskilliga tjogtal tolfter vackra bräder ha i förra veckan ilandflutit utanför Sundrekusten, der de af kustborna ilandbergats och sedermera anmälts på närmaste tullinspektion.

Våra fiskare ha de sista dagerna fått glädja sig åt tämligen vackra fångster af utmärkt vacker torsk, från 5 till 25 tjog på båtlag.

Från Hemse stortorgdag i förra veckan kan äfven antecknas att kor, rätt vackra exemplar, såldes för det enormt billiga priset af trettiofem, säger trettiofem kronor stycket. På tal om kor rann mig just i minnet en trasslig handel med en dylik samma dag, hvartill Eder meddelare delvis var åsyna vittne, Det var nämligen en fattig man från en söderut belägen socken gom legde en icke fullt normal person att gå till torgdagen med sin enda ko, och framkommen dit utbjöd han henne på torget till salu för 50 kronor. Uttrycklig tillsägelse hade djurets förare erhållit att ej sälja djuret för mindre än 45 kr., men en re köpare som märkte den stackars enfaldiga förarens tillstånd, passade på och knep djuret för 35 kronor. När sedermera den verklige djurägaren kom till städes, yrkade han, att antingen nä skulle återgå, eller ock att han måtte erhålla en tillgift af 10 kronor, hvilket dock bestreds af köparen, som derefter aflägsnade sig med djuret trots den »förre» ägarens protester. Af de flesta närvarande personer uttalades enhälligt att en sådan handel vore orättvis, ja rent af bedräglig, och jag hörde tillfälligtvis af en person att han vore villig, i händelse den gamle djurägaren i denna tidning upgifver sin adress, hos domstol åtala den orättvisa köparen.
Ficktjufvar hade också infunnit sig på platsen, hvilka i folkmassan här och der gjorde sig byte. Så berättas att en person förlorade sin klocka, en annan sin portmonnä.

För ett tämligen groft narrspel var en person från trakten utsatt för en kort tid sedan.
Till honom anlände näml. från utrikes ort ett värdebref, som då det vid framkomsten af adressaten utlöstes på postkontoret, befansinnehålla blott några papperslappar och skräp.
På en lapp stod skrifvet: »Grosshandlaren Z. får nu lång näsa.»

Om våldet mot handl. J. Bokström, som var mycket lömskt och otäckt, talas mycket och man hoppas att genom ifriga spaningar komma gerningsmannen på spåren, att han må få välförtjent näpst. Polisförhör om saken har hållits med hemmansägaren O. Nilsson från Ringume i Alfva såsom misstänkt och af B. uppgifven som gerningsman. Vidare voro hemmansäg. Jakobsson från Ringume och arbet. Isak Svensson dersammastädes inkallade att höras, emedan de varit synliga i den förstnämdes sällskap å Högby samma qväll öfvervåldet skedde. Men ingen bestämd upplysning ledande till upptäckt har med förhöret kunnat vinnas. Allmänna meningen tror sig dock känna hvem som är den skyldige, på grund af hotelser, som under sommarens öv fälts och som en gång öfvergingo till handling, då stenar kastades mot B:s fönster, ehuru utan att göra skada, enär markisen tog emot.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 9 Oktober 1889
N:r 116

Ett svårare öfvervåld

föröfvades i måndags afton vid Klintehamn, dervid ovanligt nog för våra lugna trakter knifven utgjorde anfallsvapnet.
Arbetarne Johan Olof Karlsson och Pettersson voro kamrater från ett kanalgräfningsarbete i Sproge, derifrån de i söndags begifvit sig till Klinte, hvarest de qvardröjde äfven öfver måndagen. Hela den dagen voro de båda vännerna tillsamman och söpo, men kommo så småningom osams, enligt hvad det uppgifves på grund af att Karlsson beskylt Pettersson att ha stulit penningar af honom.
Tämligen beskänkta anlände de vid 5-tiden till Petterssons logi vid hamnen, då Pettersson gick in till sitt. Karlsson rusade i vredesmod efter, men hindrades af Pettersson att komma längre än in i förstugan. Karlsson blef då alldeles vild, drog knif och började med denna på det förskräckligaste bearbeta Pettersson i ansigtet och hufvudet.
Folk kom till under tumultet och slet den vilde sällen från hans offer, hvarpå Karlsson gick hem och lade sig att sofva.
Telefonbud hade emellertid afgått till t. f. länsman E. Eneman i Fardhem, hvilken så fort sig göra lät ankom till stället och sökte upp Karlsson. Denne sof fortfarande, och då han väcktes samt fick veta hvad det nu var fråga om, blef han &nyo alldeles vild, så att tre karlar fordrades för att öfvermanna honom.
Karlsson häktades genast och fördes under stark bevakning samma natt till härvarande läasfängelse. För länsmannen vägrade han uppgifva sitt namn, men tycktes på vägen till häktet ha kommit på bättre tankar.
Karlsson, som nu afbidar ransakning härstädes, är enligt sin egen uppgift född 1866 i Ljungby socken af Kalmar län.
Den illa tilltygade Pettersson vårdas för närvarande i Klinte. Fara för lifvet lär dock ej förefinnas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 9 Oktober 1889
N:r 116

Landsbygden.

Hemsekretsen höll sistlidne fredag i Sproge skolhus sitt tredje sammanträde för årat, hvilket bevistades af de flesta lärarne och lärarinnorna utom andra personer.
Efter afsjungandet af de tre sista verserna i ps. 138 höll kontraktsprosten Alfvegren i kyrkan en kortare predikan med anledning till Lukas 19 kap. 13 v.: »Handlen härmed till dess jag kommer igen»; sade bland annat i utvecklingen att »skolan hade ett tacksamsammare fält att odla än kyrkan, der åhörarne oftast voro mera tillhårdnade än barnen i skolan.» Sedan ordföranden derefter öppnat mötet i den pyreparerade och npymålade skolsalen och sekreterare för dagen blifvit utsedd, höll skolläraren på stället, K. A. Hemmander, tvänne lektioner: den första i ljudmetoden, som åskådliggjordes medels planscher, lösa bokstäfver och sakordsförklaringar; den andra med folkskoleafdelniogen i matematik.
Middagsrast hölls, hvarefter den första lektionen bedömdes och fattade mötet följande resolution:
Ljudmetoden förordas hafva företräde i de skolor, som kunna så ordnas ott den utan olägenhet kan öfvas, eller så att de äldre barnen icke åsidosättas.
Uppå gjord framställning beslöt mötet att icke någon kritik skulle förekomma med afseende på dea andra lektionen.
Ordföranden, skoll. A. Fredin, höll ett anslående föredrag »Om stjernhimmelen», der »Guds eviga makt och gudom varder beskådad i hans verk.»
Fredin valdes ånyo enhälligt till ordförande för nästa år, och bestämdes att nästa möte kommer att hållas i Silte, då läraren på stället kommer att gifva en lektion i katekes.
De lärare, som blifvit utsedde att samla bidrag till »Svenska folkundervisningens historia», skola senast då fullgöra detta uppdrag.
Till öfverläggningsämnen förekomma:
1:o Hvilka hinder möta för bättre rältstafning i småskolan och korrektare rättskrifning i folkskolan?
2:o Om fortsättningsskolor och
3:o Om sångundervisning.
En del ville hafva två, andra tre kretsmöten hvarje år. Den förra åsigten segrade på anförda skäl.
Några andra frågor, af mera enskild natur, afgjordes, hvarefter mötet afslöts.
Nekas kan ingalunda att dylika kamratmöten, så länge deras flärdfria ande finnes qvar, äro stärkande och upplifvande i det vigtiga uppfostringsarbetet. Den plägseden, som existerar, att skolrådet jämväl blir ivbjudet att härvid närvara, torde ingalunda underskattas, emedan hem och skola derigenom komma hvarandra litet närmare, och rådet i och med detsamma kan få se och höra hvad i skolan är att göra, att skaffa fram.
— Ångaren Gestrikland, förd af kapten K. B. Lindborg, kastade natten till i torsdags ankar vid Tjufholmen utanför Sundsvall. Då kaptenen vid 1/2 6-tiden på morgonen kom upp på däck för att låta lätta ankaret och gå in till staden fann han till sin bestörtning att fartygets förskepp sjunkit betydligt. Ea läcka hada på ännu obekant sätt uppstått, genom hvilken vattnet inströmmade. Ena lyckai olyckan var, säger Sundsvallsposten, att fartygets sjunkande så pass tidigt observerades; i annat fall torde fartyget ha gått till botten.
— Ångfartyget L. Runeberg, som i följd af ogynsam väderlek ej inkom till Stockholm för än kl. 7 i lördags afton, råkade vid förtöjning vid Skeppsbron komma för nära en strax utanför kajen liggande moring med dep påföljd att tre blad af propellern afslogos. Ångaren afgick i söndags till dockan för att reparera den lidna skadan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 2 Oktober 1889
N:r 113

Dödsfall Magdalena Siltberg

Att aflidne klockaren Paul Siltbergs i Sproge efterlemnade enka Magdalena Siltberg stilla afled härstädes den 19 Augusti 1889 i en ålder af 91 år, 1 mån., 16 dagar, varder härmed slägtingar och vänner tillkännagifvet.
Den aflidnas barn.
Ps. 90: 10.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 21 Augusti 1889
N:r 95

Styrelsen

för Gotlands södra härads brandstodsförening har 27 nysslidne Maj tillerkänt brandskade-ersättning åt nedannämde delägare:
Hemmansägaren Johan Lindström Gustafs i Fröjel 24 kr., skolrådet i Alskog församling 47 kr., hemmansägaren Frans Nyström Ruvier i Alskog 12 kr., handl. E. R. Söderlund i Hejde kr. 710: 25, hemmaasägarne Nils Jacobsson Maldes i Stånga 104 kr., G. Jacobsson Snoder i Sproge 15 kr., Nils Magansson Rodarfve i Fardhem 10 kr., Mårten Mårtensson Krokstäde i Tofta kr. 46: 75.

Gotlands Allehanda
Fredagen 7 Juni 1889
N:r 65

Från landsbygden.

Hejde, 10 Maj.
Gåfva. Landtbrukaren Lars Mårtensson, Löfves i Hejde, född och förnt ägande hemman vid Lilla Norrgårds i Sproge, har till sist nämda församling skänkt en likvagn.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Maj 1889
N:r 54

Landsbygden.

Södra Gotland, 30 Mars.
Vårsådden är nu i full gång på söder, nära nog öfverallt. Redan esistl. påskafton var en landtman från Vamlingbo sysselsatt med att så hafre, på högländ jord naturligtvis.

Fisket af strömming, har ej hittills krönta med önskad framgång, oaktadt flere fångstförsök blifvit verkstälda på olika platser.

Vid offentlig auktion i Vamlingbo kyrkomagasin, såldes sistl. tisdag ett parti (100 hektoliter) korn, som betingade ett pris af 8 kr. 15 öre för hektoliter (= 3,821 kubikfot) på samma ställe lade kronobetjeningen för några dagar sedan beslag på gamla målkärl, hvilka förvarades i magasinslokalen.

Ett hastigt sjukdomsfall inträffade i förflutna veckan, då en landtman från en af socknarne, hvilken ett godt stycke från hemmet, i en äng var sysselsatt med något arbete, träffades af ett plötsligt slaganfall, så att han blef liggande på stället utan förmåga att röra sig. Ensam, som han vid tillfället var, observerades den sjuke omsider af en granne som händelsevis passerade förbi platsen, och hvilken genast skyndade hem efter skjuts och forslade honom till närmaste bostad, der han ännu qvarligger utan hopp om vederfående. Tillkallad läkare lär hafva förklarat att lunginflammation och flere invärtes åkommor äfven tillstött, hvilket ännu mer förvärrar den ejukes tillstånd.

Bra tur hade för några dagar sedan en fiskare från trakten, då han om morgonen kom för att vittja sina ryssjor. Det befans nämligen att, bland många andra fiskar, äfven en säl hade inkrupit i en af de största ryssjorna, der han dock med lifvet fick plikta för sin näsvishet. Tilläggas kan att det ej var någon liten unge, ty den fångade ägde omkr. 12 kilo epäck och dertill en vacker hud. Förliden höst fångades en likadan fisk nära nog på samma plats af samma fiskare.

Dåligt intresse för kommunalsaker, tyckas en viss kommuns medlemmar vara i besittning af, ty då förliden vecka extra kommunnalstämma var utlyst för val af taxeringsnämd, infann sig ingen mer än ordföranden, hvilken, sedan han tåligt bidat en stund, måste sända bad efter en i närheten boende arbetare och ett fruntimmer, hvilka voro röstberättigade, för att således få ärendet afgjordt.

Ejsta, 30 April.
Olyckshändelse med dödlig utgång. Skomakarehustrun Boberg i Fröjel begaf sig i lördags eftermiddag till Ejsta i något ärende. Under vägen får hon åka med husbondesonen Jakob Jakobsson i Bjerges af sistnämda socken. Hästarne skyggade för en upplagd stenhög vid vägen så att de kommo i sken. Innan kort blefvo de åkande kastade af vagnen med den sorgliga påföljd att hustru Boberg slog hufvodet i en sten. På qvällen afled hon.
Körsvennen lär ej farligt skadat sig. Hästarne fasttogos först vid Bopparfve.
Makarne B. ha tillsammans ett minderårigt barn. Mannen är döfstom.

Tillbud till en större eldsvåda. I en flygelbyggnad, tillhörig hemmansägaren Georg Jakobsson, Snoder i Sproge, kom elden lös för några dagar sedan. Pigans kläder, som å voro brandförsäkrade, uppbrunno jämte åtskilligt annat af mindre värde. Inonan kort blef elden släckt. Der ligga dock flere större byggnader bredvid hvarandra så nära, att emellan somliga endast finnes en smal gåugstig, hvarför hela gården lätt kunnat blifva lågornas rof. Nu blef blott den ifrågavarande flygelu något nedrökt invändigt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 1 Maj 1889
N:r 49

Från landsbygden.

Vestra Gotland 5 April.
Ny orgel. Ejsta församling, som förlidet år beslöt att till sin kyrka skeffa sig orgel, väntar denna hit på försommaren från den kända firman Åkerman i Stockholm. Verket skall kosta 2,400 kronor, som uttaxeras på allmän fyrk.

Ung jägare En sådan finnes vid Stymnäs i Sproge, blott tio år gammal, och har under den senaste tillåtna jagttiden skjutit fem harar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 April 1889
N:r 41