Etikett: Sproge

Sproge socken ligger vid Gotlands sydvästra kust.
Gårdsnamn: Allmännings, Alvegårds, Annexen, Bosarve, Botrajvs, Butvier, Gandarve, Hägsarve, Kruse, Lindarve, Matsarve, Mårtens, Norrgårde Lilla, Norrgårde Stora, Skogs, Snoder, Stymnes, Tjängdarve, Urgude, Vattskog.

Publicerat

Landsbygden.

Södra Gotland, 30 Mars.
Vårsådden är nu i full gång på söder, nära nog öfverallt. Redan esistl. påskafton var en landtman från Vamlingbo sysselsatt med att så hafre, på högländ jord naturligtvis.

Fisket af strömming, har ej hittills krönta med önskad framgång, oaktadt flere fångstförsök blifvit verkstälda på olika platser.

Vid offentlig auktion i Vamlingbo kyrkomagasin, såldes sistl. tisdag ett parti (100 hektoliter) korn, som betingade ett pris af 8 kr. 15 öre för hektoliter (= 3,821 kubikfot) på samma ställe lade kronobetjeningen för några dagar sedan beslag på gamla målkärl, hvilka förvarades i magasinslokalen.

Ett hastigt sjukdomsfall inträffade i förflutna veckan, då en landtman från en af socknarne, hvilken ett godt stycke från hemmet, i en äng var sysselsatt med något arbete, träffades af ett plötsligt slaganfall, så att han blef liggande på stället utan förmåga att röra sig. Ensam, som han vid tillfället var, observerades den sjuke omsider af en granne som händelsevis passerade förbi platsen, och hvilken genast skyndade hem efter skjuts och forslade honom till närmaste bostad, der han ännu qvarligger utan hopp om vederfående. Tillkallad läkare lär hafva förklarat att lunginflammation och flere invärtes åkommor äfven tillstött, hvilket ännu mer förvärrar den ejukes tillstånd.

Bra tur hade för några dagar sedan en fiskare från trakten, då han om morgonen kom för att vittja sina ryssjor. Det befans nämligen att, bland många andra fiskar, äfven en säl hade inkrupit i en af de största ryssjorna, der han dock med lifvet fick plikta för sin näsvishet. Tilläggas kan att det ej var någon liten unge, ty den fångade ägde omkr. 12 kilo epäck och dertill en vacker hud. Förliden höst fångades en likadan fisk nära nog på samma plats af samma fiskare.

Dåligt intresse för kommunalsaker, tyckas en viss kommuns medlemmar vara i besittning af, ty då förliden vecka extra kommunnalstämma var utlyst för val af taxeringsnämd, infann sig ingen mer än ordföranden, hvilken, sedan han tåligt bidat en stund, måste sända bad efter en i närheten boende arbetare och ett fruntimmer, hvilka voro röstberättigade, för att således få ärendet afgjordt.

Ejsta, 30 April.
Olyckshändelse med dödlig utgång. Skomakarehustrun Boberg i Fröjel begaf sig i lördags eftermiddag till Ejsta i något ärende. Under vägen får hon åka med husbondesonen Jakob Jakobsson i Bjerges af sistnämda socken. Hästarne skyggade för en upplagd stenhög vid vägen så att de kommo i sken. Innan kort blefvo de åkande kastade af vagnen med den sorgliga påföljd att hustru Boberg slog hufvodet i en sten. På qvällen afled hon.
Körsvennen lär ej farligt skadat sig. Hästarne fasttogos först vid Bopparfve.
Makarne B. ha tillsammans ett minderårigt barn. Mannen är döfstom.

Tillbud till en större eldsvåda. I en flygelbyggnad, tillhörig hemmansägaren Georg Jakobsson, Snoder i Sproge, kom elden lös för några dagar sedan. Pigans kläder, som å voro brandförsäkrade, uppbrunno jämte åtskilligt annat af mindre värde. Inonan kort blef elden släckt. Der ligga dock flere större byggnader bredvid hvarandra så nära, att emellan somliga endast finnes en smal gåugstig, hvarför hela gården lätt kunnat blifva lågornas rof. Nu blef blott den ifrågavarande flygelu något nedrökt invändigt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 1 Maj 1889
N:r 49

Publicerat

Från landsbygden.

Vestra Gotland 5 April.
Ny orgel. Ejsta församling, som förlidet år beslöt att till sin kyrka skeffa sig orgel, väntar denna hit på försommaren från den kända firman Åkerman i Stockholm. Verket skall kosta 2,400 kronor, som uttaxeras på allmän fyrk.

Ung jägare En sådan finnes vid Stymnäs i Sproge, blott tio år gammal, och har under den senaste tillåtna jagttiden skjutit fem harar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 April 1889
N:r 41

Publicerat

Om husslöjden

inom länet har bushållningssällskapets nyss utkomna årsberättelse, som i öfrigt i väl samarbetad form mestadels innehåller af våra läsare förut kända saker, ett och annat att meddela.
Genom den under 1887 antagna planen för slöjdundervisningens främjande, bestämdes att Hushållniogssällskapets slöjdskola i Visby skulle, såsom utgångspunkten för denna undervisnings spridande till länets alla delar, i främsta rummet uppehållas.
Då af statsmedlen 500 kr. utöfver det begärda tilldelats sällskapet, beslöts det att bereda åt slöjdskolor på landsbygden första uppsättningar af hylvelbänkar och verktyg af bästa slag samt-modeller, med vilkor att de såsom kommunernas egendom vårdas och underhållas. Utförandet uppdrogs åt styrelsen för slöjdskolan i Visby, hvilken på grund häraf faststälde en normal uppsättning af verktyg, beräknad för slöjdskola med 12 elever, som utgör medeltalet inom länet. En sådan uppsättning åstadkommes för 125 kr., när träarbetet utföres vid sällskapets slöjdskola. På ansökningar har styrelsen utlemnat sådana till 4 kommuner, nämligen Hafdhem, Roma, Öja och Björke, åt den sistnämda dock något mindre fulltalig, emedan dess skola är mindre och en del af anslaget redan tagits i anspråk för modeller åt slöjdskolorna i Fole och Lokrume, hvilkas lärare icke hade tillgång till nääs-modeller af egen tillverkning. Der skolans lärare innebaft verktyg, hvilka han önskat måtte få ingå i uppsättningen, ha de för sådant ändamål inköpts, när de befunnits fullgoda.
I vidsträcktare mån har med detta anslag sällskapet icke förmått tillgodose ett af statens undervisare i husslöjd, efter inspektion af länets slöjdskolor, framstäldt förslag, åsyftande att åt kommunerna inlösa de verktyg som folkskolornas lärare på egon bekostnad anskaffat för att kunna bereda slöjdundervisning i sina skolor.
Emellertid har sällskapet för egen del beslutit, att, när medel kunna dertill beredas, åt slöjdskolorna på anhållan inlösa behöfliga och fullgoda verktyg som ägas af lärare, för hvarje skola på en gång eller delvis, efter styrelsens för sällskapets slöjdskola bepröfvande; men att i främsta rummet tillgängliga anslag skola användas till beredande åt slöjdskolor på landsbygden af första uppsättningar af hyfvelbänkar och verktyg af bästa slag samt modeller, Mo det för det gångna året varit bestämdt, enär alöjdundervisningens allmänna införande på landsbygden borde anses främjas mera genom sådan bjelp åt skoldistrikt som öppna nya skolor eller åt äldre skolor som af någon anledning äro i saknad af verktyg, än genom att åt redan i verksamhet varande skolor betrygga innehafvandet af de befintliga verktygen — och detta i synnerhet för närvarande, då ett stort antal folkskollärare, som genomgått slöjdlärarekurs, äro färdiga att begynna slöjdundervisning så snart utväg kan beredas dertill; och slutligen att tillfälle skall lemnas skoldistrikt att inom utsatt tid, t. ex. 1 Juli, inkomma med ansökningar till erhållande af första uppsättningar af verktyg.
Sällskapets slöjdskola tillhandahåller för öfrigt numera slöjdskolorna på landsbygden mot betalning vissa förnödenheter för undervisningen. Häraf ha flere skolor begagnat sig.
Deé slöjdskolor på landsbygden, som under året uppburit understöd af staten med 75 kr. hvar, äro Sanda, Mästerby, Vestergarn, 2 i Othem, Öja, Sproge, Stånga, 2 i Klinte, Garda, Lokrume, Fole, Hejde, Väte, Hafdhem, Guldrupe.
Under året ha slöjdskolor öppnats i Hafdhem, Roma, Björke.
På sällskapets reqvisition har äfven under år 1888 statens undervisare i husslöjd, ingeniören A. T. Ramström inspekterat slöjdskolorna i länet och han har icke framstält någon anmärkning vid den meddelade undervisningen. Beträffande sättet att bereda skolorna passande verktygsuppsättningar har han ansett det af hushållningssällskapet för året vidtagna vara det rätta, likväl önskande mera omfattande åtgärder för inlösande af lärares verktyg. Han har också vitsordat, att den uppsättning som lemnats till Hafdhem, den enda färdiga, före inspektionen, befunnits särdeles ändamålsenlig.
I utlåtande af hr Ramström om Fruntimmerssamfundets slöjdskola vitsordas att skolan är i alla afseenden berömlig samt väl skött och verkar mycket välgörande och nyttigt gagnande, så väl för staden som landsorten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 3 April 1889
N:r 39

Publicerat

Från landsbygden.

Fårö, 17 Febr.
Ett sjelfmord
har blifvit begånget här på ön. Skräddaren Johan Stenholm försvann, från. sitt hem vid Landsnäsa gård härstädes i tiedagsafton. Han spårades i Onsdags ner till iskanten i Fårösunds norra gatt, samt hittades omkr, 10 Hur ute i sjön. — Anledningen till sjeltmordet vet man ej bestämdt. I lördagsnatt hade han ensam nedslagtat deras enda ko, antagligen i någon öfverilning eller sinnesrubbning, och tros det att han kommit att ångra sitt tilltag samt af bekymmer deröfver tagit sig bjelf afdaga. . Han var en omkring 60 års man, känd Som en arbetsam och ordentlig person i temligen goda ekonomiska omständigheter; efterlemnar hustru men inga barn.
I dag valdes här på

extra kommunalstämma
löjtnanten L. von Scheven, Lauters, till ordförande i Fårö sockens kommunalnämd och till vies ordförande hr Mikael J. Ekström i Gåsemora.

Mycken snö
har här fallit som genom stormen hopat sig i qvierna , så at nya vintervägar måst utstakas ötver trädgårdar, ängar, åkrar och hagmark, tills väderleken blir stadigare och de rätta vägarne hiona uppkastas.
Öfver Fårösund köres med en häst, men isen är mycket svag.

Vesterhejde, 18 Febr.
Gotland kommer icke att mista sin prins, om än sin hertig.
Enligt trovärdig meddelare lär prinsessan Engenie hafva testamenterat sitt kära Fridhem på Gotland till prins Oskar och hans snart blifvande gemål, hvadan testamentstagarne, efter den högsinnade gifvarinnans dagar, — och kanske dessförinnan någon gång såsom gäster, — komma att göra sommarturer till vår ö, hvarest de säkerligen blifva lika mycket välkomna som den första bebyggarinnan i skogsbrynet vid Högklints närhet.

Ejsta, 17 Febr.
Skogsköp ock afverkning
Landtbrukaren Adolf Kolmodin, Tjängdarfve i Sproge, som för några år sedan tillhandlade sig en ångsåg, har nyligen med hemmansägaren Johan Matsson, Kruse i samma socken, afslutat köp af ståndskog växande å omkring 10 tunl. till värde af 6,000 kronor.
Handlanden Karl Smitterbe:g å Klintehamn och hemmansägaren O. Cedergren, Bopparfve, hvilka äga en gemensam ångsåg vid sist nämda gård, hafva af hemmanägaren Karl Hultberg, Mellings, köpt ståndskog på gränsen af Ejsta och Levide för 2,300 kronor.
Hemmansägaren O. Pettersson i Lerdarfve m. fl. hatva af hemmnnsägaren J. Jakosson i Uggårds tillhandlat sig skog för 1,000 kronor.
Afverkningen och forslingen häraf pågå nu som bäst i långa banor under för sådant ändamål nu gynnsam vinter.

Mejerifrågan i Ejsta.
Kyrkoherden Altvegren hads till i torsdags e. m. kallat vederbörande inom Ejsta och Sproge till sammauträde i Ejsta skolhus på det att ett afgörande måtte ske, huruvida ett mejeri inom pastoratet skulle komma till stånd eller icke.
Sedan protokollet fråa ett föregående tillfälle blifvit uppläst och lemnats utan anmärkning, och ur hvilket framgick att endast sjuttiofem aktier blifvit tecknade, men ej flere kunnat anskaffas, upplystes, det en stor del af Ejsta socken, den vestra, ännu låge under laga skifte, och på grund deraf ett ordnadt jordbruk ej ännu på länge der kunde påräknas; att den östra delen af socknen låge mejeriet i Levide mycket nära och att der mjölken med fördel kunde få afyttras; att Sproge sockenmän väl icke kunde med fördel transportera sin mjölk så långt som till Levide, men ägaren at Tjängdarfve, hr A. Kolmodin, hade erbjudit sig att utan gengäld upplåta sitt gamla mejeri, med tillbehör, med skyldighet för dem, som kunde vara intresserade för saken inköpa en separator.
Sedan allt detta tagits i betraktande beslöts uppå framställning att något ångmejeri inom Ejsta pastorat icke skulle anläggas för närvarande.

Mellersta Gotland, 18 Febr.
Ehuru för några år sedan en behjertansvärd uppsats om

Rapphönsens skydd
af en af det nyttiga villebrådets mest nitiske beskyddare var införd i Gotlands Allehanda och blef väl beaktad af allmogen, vågar jag dock komma med en begären till våra jägare och landtmän, att en hvar i sin stad efter sin förmåga måtte bringa de små rödkullorna den hjelp, som de utan någon synnerlig tidspillan kunna tillskyoda dem. Snön ligger nu djup på fälten, ehuru jämförelsevis ännu lös, så att de småttingarna förmå krafsa sig ner till brodden; men skulle ett töväder med påföljande köld inträffa, då blir det för de s’nå varelserna svårt, ja kanske omöjligt att genomtränga skaren för att nå sin föda och stilla hungern. Att vid boningsbusen och !ladugårdarne utströ säd för rapphönsen och sålunda vänja dem att der infinna sig är nog en vacker bavdling, men icke särdeles rådligt, emedan den falske: misse kan få sigte på dem. Bäst är är att ute på åkerfälten skotta undan snön från brodden på några qvadratsalnars vidd samt till skydd mot roffåglarne nedsticka några små tallgrenar vid detta ställe; rapphönsen infinna sig snart och må bra. Den på stället qvarlemnade snön smälter något af rappbönsens kroppsvärme samt fryser pånatten, hvarför en ny fläck påföljande dag bör öppnas och tallqvistar kringsättas. Kråkorna infiona sig ofta och oroa rapphönsen, men några bösskott ibland äro merendels tillräckliga att afhålla dem från den platsen.
En och anvan invänder kanske, att rapphönsen skada fälten genom att afäta brodden, men det är noga utforskadt, att skadan blir så ringa och mångfaldt uppväges af den nytta, de tillfoga landtmannen genom bortplockandet af myriader små skadedjur från sädesfälten. Jag har sjelf på många ställen befriat brodden helt och hållet från snö och låtit rapphönsen äta så rent, att ej en grön nacke synts till samt derefter nedsatt käppar vid dessa ställen för att förvissa mig, om skadan kunde blifva särdeles stor; men då skördetiden kom, befunnos dessa afbetade ställen bära den vackraste säd. Jag är ej den ende och förste, som gjort detta försök.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Publicerat

Från landsbygden.

Beslutad slöjdskola.
Sedan folkskoleläraren i Sproge under sistlidne sommarferie genomgått en kurs i hushållningssällskapets slöjdskola i Visby, beslöt nämda församling på ordinarie kyrkostämma att en slöjdskola för gossar, hvartill statsbidrag i vederbörlig ordnivg af skolrådet skall sökas, derstädes skall organiseras nästa år. Och lär undervisningen härutionan komma att fortgå hvarje helgfri lördag under åtta månader om året.
Beslutet förtjenar efterföljd öfverallt. Och bar brefskrifvaren ännu en annan from önskan att göra till de lagstiftande gubbarne: ett litet anslag också till lärarinnorna i handaslöjd för flickor.

Ordföranden saknas.
Att en och annan ordförande i stämma då och då helt och hållet saknar tillstädesvarande ledamöter, så att vigtiga frågor ånyo måste utlysas till handläggning, är icke så ovanligt. Men sällsyntare torde det likväl vara att ordföranden utan anmäldt giltigt förtall uteblifver.
Så inträffsde likväl någonstädes i södret, då ordinarie kommunvalstämma skulle hållas. Hvarken ordföranden eller vice ordföranden syntes till, hvarför man måste skicka bud till den senare, som bodde helt nära lokalen. Man hade kunnat taga en annan utväg. Det är lagligt i anförda fall att välja ordförande för tillfället.
I sammanhang med omnämnandet af kommunalstämmor torde få arinras, att det öfver allt är på tiden att ordet begäres af den, som vill yttra sig, om ock aldrig så kort. De gamla sockenstämmornas tid är hänsofven för något mer än ett fjerdedels sekel sedan, då man pratade i korus.

Nämdemansval.
På grund af skrifvelse från ordföranden i Gotlands södra häradsrätt, att Per Paulsson i Runadarfve begärt och erhållit entledigande från nämdemansbefattningan i samma rätt, voro röstberättigade inom Ejsta och Sproge socknar kallade ait vid sammanträde siatl.
onsdag inför ordföranden i Ejsta kommunalstämma utse nämdeman i Paulssons ställe.
Vid anstäldt val erhöll fanjunkaren Jakob Jakobsson i Lillegårds 24 röster och godemannen Karl Bolin i Butvier 16 röster, ett par andra hemmansägare erhöllo hvardera 1 röst; hvadan den förstnämde förklarades till nämdeman för Ejsta pastorat vara vald.

Gammal katta.
Professor Berlin berättar i sin Läsebok, att kattor hinna sällsn öfver 14 års ålder. Men undantag gifvas. Eder brefskrifvare fick en till skänks sommaren 1865 och var hon då blott några månader gammal. Innevarande vinter har hon försvunnit. Hon fångade till det sista de största råttor. Såg litet anskrämmelig ut på ålderdomen. Hörseln hade hon alldeles mist sedan ett par år tillbaka, men synen var alltjämt god. Ds svåraste hundar tuktade hon på karlavis, särdeles när en hennes dotter var tillstädes och anföll i ryggen, under det mor sjelf marscherade med raska steg mot fronten.

Tiggeriet
har till innevarande jul varit mera utvidgadt än tillförene. Tvänne husmödrar, kända för gifmildhet, berättade hvar för sig sammanstämmande att de ej fingo stort anvat göra än gifva de fattiga besked, De sist nämda äro något planmässiga : sällan inkomma de flera på en gång, såvida de icka äro köttsliga syskon. Äfven då händer att man får se det äldre ute vid något hörn, medan det yngre går in för att bedja om allmosor. Stackars barn! De blifva merändels håglösa för allt nyttigt arbete och få håg för det de icke borde.
I fall bettleriet skall få fortlefva — det landets kommunallagskipning och en bättre uppfostran mer och mer förbjude — vore det kanske bäst att de fattiga tiggarne alla kommo på en bestämd dag, t. ex. sankt Tomas. Värst är att se barn på dylika ströftåg. Lika svårt är att höra dem, isynnerhet då de äro allena och uppgöra sitt inkomstförslag.
Jag träffade på två pojkar härom dagen. Den ene kunde vara sex, den andre åtta år, Kullen var stor derhemma. Fadren, sjöman, har ej låtit höra af sig på flera år. Modren beskylles för att ej hafva kunnat strida mot strömmen i moraliskt hänseende. Och så blifva afkomlingarne med mycken lätthet samhällets olycksbarn. En af de här etackarne (då två, tre år gammal) låg en höstnatt i ett dike, men öfverlefde. Hvarför? Gud vet det.

Hastigt dödsfall.
Skomakaren Per Qvarnström, Ejvide grund i Ejsta, omkring sextio år gammal, var i söndags på harjagt. Hemkommen derifrån, förtärde han sin måltid, men yttrade efteråt till hustrun att han troligen icke öfverlefde julhögtiden. Såsom han sagt detta var han ett lik, — Hans äldre broder dog på samma sätt i ett läsförhör för pågra och tjugu år sedan. Bägge bröderna, som hade stor och stark kroppsbygnad, dogo troligen af hjertförlamning.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 27 December 1887
N:r 103

Publicerat

Folkmusiken på Gotland.

Hvad brefskrifvaren från Fardhem sagt i nr 76 om folkmusiken är träffande och nästan sig likt hvart helst man kommer, Hur annorlunda blott för tretti, fyrti år sedan, särdeles under höbergningen i den stilla sommarqvällen,. Hvart man då lyssnade, hörde man glada, rena, klangfulla toner, än menniskoröster, blandade med fågelsång, än fiolen vid någon munter polska eller vals.
Den kände musikälskaren, aflidne komministern Olof Laurin, — han, som kunde sjunga, spela fiol, jaga, spela boll, allt så hjertans väl, — yttrade en gång under den tiden han var vice pastor i Atlingbo: »Jag gick tidigt ut en sommarmorgon och fick höra en ovanlig fruntimmersröst åt Väte-hållet. Hvilken röst, hvilket omfång, hvilken styrka, hvilken renhet! Det var en mjölkflicka från Lillambos, som gick till betningen med sittspann på armen och sin sticksöm i handen. Hon var full af lifvets rena poesi, hon hade lust att sjunga, lefva, arbeta».
Om nämde O. Laurin må här tillåtas anföra följade: han var anmodad af vederbörande kyrkoherde förrätta en »veckopredikning» i V. kyrka. Jag var anmodad att vara kantor för dagen, Men på »nummerlappen» jag erhållit af pastorn stodo ej antecknade mer än två psalmer. Jag var för rädd att gå in i sakristian och fråga honom om den mellersta psalmen var glömd. Jag sjöng den första till slut. Och den andra?… Då träder L. sjelf ut, ställer sig under triumfbågen och sjunger solo. Triumfera fick han; församlingen fick beundra. Gubben hade ej misstagit sig såsom jag först trodde: han ville blott ha ett af sina stora nöjen. Och det var hans stora nöje att komma i V. kyrka och — sjunga. Här kunde han få använda sin röst.
Dessutom plägade han med melankoliskt allvar efter gudstjenstens slut omtala, att det var hans farfar, som låg begrafven söder om altaret.
Men jag tar mig äfven friheten nämna några ord om en af de för sin musik beryktade »groddakarlarne»: gubben Anders Godman, som, sedan stugan derhemma blef trång, slagit sina bopålar ned å ett litet hemman vid Allvans i Rute och der trifdes och mådde godt. Och hur skulle han annat! Han bodde så idylliskt skönt och ingenting fattades af Guds välsignelse: ner under bergplatån i en vacker och bördig trädgårdstäppa, som visserligen icke var försedd med engelska gångstigar, men der var lummigt och grönt och svalt utanför bostaden, och det var husgudar innanför: renligt, fridfullt och ordningsfullt.
Der;trifdes gammaldags lefvande gudsfruktan, der bodde kristendomens ande i kunskapen och ej torr, sjuklig kristendoms-kunskap, såsom nu här och hvar finnes.
Jag skulle ju tala om gubbens musik. Kunde han något? Om han kunde! Låt då gubben ännu i våra tankar få gå upp på bergkrönet strax bredvid, medtagande sin fiol och sin klarinett. De voro hans älsklingsegendomar. Vi andra stanna vid bergets fot och höra på.
Ja, nu kommer det konstiga i beskrifeingen. Det kan jag icke. Endast den, som känt det trolska, nej, det himmelska i verklig musik, han fattar äfven det, som är utan ord till noterna. Och kunde gubben Anders någon. not till sin musik? Aldrig en. Han spelte oftast »utantill», liksom skogvaktaren gjorde för sin »pogablärra» på sin »Rebecka».
Nu hade gubben en son. Den tänkte han få till spelman. Det lyckades icke. Han var bra, men han blef blott en stilla och redbar jordbrukare och dertill fiskare af ypperligaste sort. Så hade han en sonson. Anders hette han också. På honom hoppades gubben allt i musik- och bokväg. Det senare gick nog bra af stapeln, men det förra var ohjelpligt, ehuru farfar tidigt skaffade honom en liten fiol. Han blef en hurtig och nykter skeppare, lät syster sin stanna hemma på gården; han hade lust för musik när andra utförde den, men kunde det icke sjelf.
Då han för omkring tfjugu år sedan en vacker söndag på sommaren besökte mig, frågade jag honom: Nå, Anders, kan du på strängaspel? »Nej, jag kan litet dragspel». Då tänkte jag: det var skada att Godmännernas folkmusik skulle så söart dö ut. Den plär ärfvas.
»Jag kommer med helsning från farfar sade unge Anders vidare — det är slut med hans musik. Han är död.» Jag visste det redan förut. Ett par af mina och gubbens vänner skrefvo strax till mig derom och jag hade knutit hvita duken om halsen såsom vi iliivet hade öfverenskommit vid skilsmessan, Visserligen lefver ännu »Florsen»; men snart får väl äfven han höra på harpotoner.
Och sedan? Sedan känner jag inga fler af den sorten. —
Är icke Gotlands natur nu lika fager och intagaude som förr? Visserligen är det tarfligt somligstädes, men der har det kanske aldrig varit bättre. Visserligen är skogens drottning, den högresta, vördnadsbjudande eken, der orren numera sällan kan spela från topp, fallen för sköflarens yxa; men icke har det så alldeles glesnat för allt, som ger intryck, skapar lif. Gå t. ex. ett litet stycke öster om Stymnäs gård i Sproge, der Mästermyr slutar med sin norra del. Der finnes ett näs emellan nämda och den närliggande, odlade Mellingsmyr i Ejsta. Vid först nämda myrkant, med träsket i perspertiv, kan man få se det härliga, det storartade. Der växer ännu fredad och vårdad ekskog, träd raka som ljus, om ock ej rätt så höga som kyrktorn. Och der finnes mer: alar, med en växtlighet som förvånar, klädda som majstänger, så snart de vederbörligen tuktas; i annat fall se de så stripiga ut och bladen blifva så små, Det fattas oss insjöar på vårt lilla, kära Gotland, men vi omgitvas ju af hafvet. Äricke vår jord bördig nog? En gotlandsson skref i somras från det rika Skåne, »Sveriges kornbod», att gotlandsjorden är lika bördig som i detta landskap, men att det ännu är mycket att göra på vår ö, innan det kan bli hvad det borde och kunde vara. Gotländingen är flitig och arbetssam, men han, äfven han, behöfver se sig omkring hur de gå tillväga annorstädes, tillämpa det som är klokt, men derför icke bemöda sig om att nedrifva eller hånskratta åt allt hvad förr varit har.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 30 September 1887.
N:r 78.

Publicerat

Från landsbygden.

Klintehamn, 30 Juli.
Agronomen- Kihlberg
höll i närvaro af landshöfding Poignant inför ett sextiotal åhörare föredrag i Ejsta skolhus 28 Juli.
Sedan landshöfdingen tillkännagifvit ändamålet med mötet, näml. att rådgöra med jordbrukarne om deras angelägenheter, och hr Kihlberg närmare utvecklat sina kända åsigter om hvad Gotlands jordbrukare hafva att iakttaga, öfvergick föreläsaren till jordbrukarnes räddningsplanka: anläggande af ett ångmejeri i hvarje socken eller pastorat.
Landshöfdingen, agronomen och församlingens kyrkoherde hade på f. m. tillsammans tagit trakten i närmare skärskådande och funnit att eft mejeri för Ejsta och Sproge, anlagdt på gränsen af nämda socknar vid vestra landsvägen, vore alldeles tillräckligt. Herr Kihlberg nämde att utsigt vore för handen, att smör, beredt efter den s. k. ismetoden, inlagdt i lufttäta bleckdosor, liksom anjovis, med fördel kunde sändas på Spanien, derjordbruket i långa tider legat i lägervall, öh der säljas för 2 till 3 kr. skålp. Spaniorerna hafva numera fått bättre smak på smör än sin förr så mycket begagnade olja. Den egentliga afsättningsorten skulle blifva England, der för svenska statens räkning är anstäldt ett ombud, som tillhandagår vid försäljningen af mejerialster.
Landshöfdingen inlade månget uppmuntrande ord till de tillstädesvarande jordbruktarne, hvaraf en del Ejstabor yttrade betänkligheter med afseende på foderodling, ty de naturliga ängarne här hatva ej särdeles stor ytvidd och voro ej af så gifvande beskaffenhet; och då en stor del af deras jord för närvarande låge under laga skifte, hvilket, med afseende å rättegång, ej så snart torde komma att vinna laga kraft, förordade hr Kihlberg, uppå framställning, användandet af grön råg, som borde afbergas i början af Juni månad, eller då axen voro allmänt utkomna, men ej så sent att blomningen redan inträdt eller försiggått, då stänglarne redan blifvit trädartade och förlorat sin närande kraft.
Efter slutad föreläsning och sedan hemmansägaren Mårten Stenström, Botreips, erbjudit ett halft tunnland jord för mejeriets bygnadsplan, skreds till aktieteckning, men för dagen upphans ej mer än fyratiotvå aktiar. De, som hade tecknat, öfverenskommo likväl avt söka verka derhän att efterhand vinna andra för saken intresserade, men för dagen icke närvarande personer, så att full teckniovgt minst 100 aktier å 50 kr., måtte uppnås.

Dagen derefter,
Sankt Olofsdagev, reste länets höfding från Kronvall ut på St. Karlsö, hvarest en nämd, utsedd inför Södra häradsrätten, var samlad för att bestämma afgäld m. m. för den jord, som för all framtid blifvit afsöndrad för fyrbåkens och fyrbetjeningens rakning. Nämden afslöt sina förhandlingar vid Bopparfve först på qvällen. Det var ett lif och en rörelse på Karlsö den dagen! Man såg läkare, prester, militärer, artister, jordbrukare, här och hvar i bergsrefvorna, beskådande de allvarliga och öfverraskande bergpartierna. Man saknade icke heller svalkande skugga på den mjuka mossan under de oftast lodräta klippväggarne i närheten af Norderhamn, hvilka stundom äro beklädda med murgröna; ej heller svalkande vatten ur de friska källorna. Färden gynnades af det härligaste väder, och en lätt bris underlättade hemfärden, som ifrån Stora Karlsö till Kronvall icke tarfvade längre tid än 50 minuter.

Stora Karlsö
är nu mera såld af de många gamla intressenterna (med undantag at en enda, som gifvit ett bleklagdt nej) att afträdas i nästa Nov. till jagtbolaget, som äfven är betänkt att försköna ön med plantering af lärkträd. Köpeskillingen bar i år i allmänhet utgått efter 16,000 kr.; taxeringsvärdet är 10,000 kr. Sjelfva själen i förteaget tyckes vara den verksamme godsägaren Willy Wöhler på Klintebys, Några får blifva således från 1 Nov. icke synliga på ön, men deremot så mycket mera af vildt: hare och sjöfågel. Ett stenhuggeri kan möjligtvis komma till ståni derute. Ett sådant var påbörjadt för omkring 20 år tillbaka, men arbetarne funno för godt att, ägarne oåtsporde, nedslagta får, hvarför de först nämde naturligtvis blefvo hastigt och lustigt utdrifne ur paradiset. Det är icke alldeles osannolikt att stenhuggeri under medeltiden bedrifvits derute. Sägnerna veta förtälja att Gotlandskyrkorna fått sitt materiel derifrån, och bland andra den stora och sköna kyrkan i Väte, helt och hållet bygd af huggen och tuktad kalksten, hafvande murar med upphöjda afbildningar: på södra sidan föreställande en vildsvinsjagt och på norra sidan den babyloniska skökan.
En fackman från Stockholm har under sommaren tagit prof såväl af Karlsöstenen som från en, och annan Gotlandskyrkas, Det vore af intresse få veta om likhet förefinnes eller ej.
Slutligen torde ett tidsenligt badhus icke komma att saknas på den vilda, intagande klippan i hafvet, klippan med sin friska sjöluft, hvilken inom kort borde allmänt blifva en behaglig vallfartsort för resande från både när och fjärran.

Friska inbyggare
måtte det väl finnas i Sproge socken, hvars folknummer vid förra årsskiftet uppgick till 360, men hvarest ingen aflidit sedan 11 Mars sistlidet år tills nu för en vecka sedau, då en äldre qvinna afled.

Kornåkrarnas
snart blifvande guldax lofva sina ägare äfven i år en riklig belöning för deras möda och arbete. Således vackert korn i fjor och likaså i år. Det lär höra till sällsyntheterna, att två på hvarandra följande år gifva rika kornskördar. De öfriga sädesslagen, isynnerhet hvetet, hvaraf bär endast litet kan odlas, stå mycket vackra på åkern. Bergningsvädret för såväl det odlade höet som det på de naturliga ägarne har varit ganska gynsamt, och mycket af ängshöet står icke nu under bar himmel. Måtte bergningsvädret blifva lika gynsamt för säden! Värmen är nu nästan tropisk och rotfrukterna behöfva åter mera regn.

Vamlingbo, 28 Juli.
Årets höslåtter
är nu nära nog afslutad härstädes, och har skörden varit någorlunda god om mau undantager en del af de ettåriga klöfver- ooh timotejvallarne, som på de festa ställen varit mycket klena, troligtvis deraf att stark torka rådde förlidet år. Apropå torkan kan sägas att vattenbrist börjar råda på flere ställen i trakten, så att flere måste forsla vatten till både folk och kreatur. Om ej regn snart inträffar, torde det vara fara värdt att åtminstone potatisen deraf kommer att lida väsendtlig skada. — Värmen har somliga dagar varit ganska tryckande, ända till 25 gr. cels. och deröfver, hvilket äfven i sin mån bidrager till att påskynda rågskörden, som pu är alldeles hvitnad på de flesta åkerfälten.
Strömmingsfisket fortfar att vara särdeles givande, både på östra och vestra kusten och har nu priset å denna vara nedgått till 25 öre valen.

Dryg dagspenning.
Under det engelska ångaren »Nicosian» stod på grund å Hoburgs ref var en hemmansägare behjelplig med lossandet af stendkolslasten (den ende anbetare från land) i något öfver ett dygn. Han erhöll för detta arbete icke mindre än 1 pund sterling (ungefär lika med 18 kr. i svenskt mynt), hvilket kan sägas vara ganska hederlig betalning.

Ett olycksfall
å en tjur timade häromdagen vid Tuna gård i Vamlingbo. Ett ungsto som gick på bete i sällskap med tjuren tog sig nämligen det orådet före att under häftigt springande förfölja denne, tills han omsider stördade till marken och dog. Som djuret ej var försäkradt drabbades ägaren här af en ganska känbar förlust, alldenstund det måste nedgräfvas.
Åter en påminnelse ati försäkra kreaturen.

Rådjuren
ha ov äfven förirrat sig ut i sjelfva södret. Då häromdagen en person från Hamra färdades vägen åt Öja, varseblef hau ett dylikt djur (antagligen en bock) helt lugnt spatsera brevid landsvägen i diket; men då vår man var på ett kort afstånd, fann den sällsynte gästen för godt att hoppa öfver närmaste gärdesgård- och med snabb fart begifva sig till skogs. Ett par dagar derefter, då en qvinna från samma socken var sysselsatt i en åker med ränsning af potatis, varseblef hon ett dylikt djur (efter beskrifning troligen en rådjurshona) i sakta mak hoppa in i ett strax bredvid varande kornland. Qvinnan, som ej kuude begripa hvad det var för ett otyg som befaun sig i åkern, fattade dock mod och affärdade detsamma medels stojande och hyssjande, då det kilade rakt undan. Hemkommen berättade hon för sina grannqvinnor den egendomliga synen, då en s. k. klok gumma» helt naivt förklarade att hin håle sjelf i bockskepnad visat sig för henne i åkern. Naturligtvis blefvo de sedermera upplysta om de stora misstaget af andra klokare personer.

Gotlands Allehanda
Måndagen 1 Augusti 1887
N:r 61.

Publicerat

Från landsbygden.

Ejsta, 6 Juli.
Ett välbehöfligt regn
föll härstädes i går natt (med åska gående från vester åt öster), i går, i natt och isynnerhet i dag, då strida skurar, stundom blandade med hagel, fallit på den törstiga jorden.
Ehuru försommaren nästan uteslutande var kylig och blåsig, inträffade dock ändtligen efter midsommarsafton varma dagar, som blefvo rätt tryckande i början af månaden. Oaktadt kylan stå gräs och gröda ganska lofvande, isynnerhet höstsädet; och af vårsädet är det bäst som såddes tidigt. De odlade gräsvallarne, som pu, om väderleken blir stadig, skola afmejas, äro i allmänhet ej så illa till utseende, och å de naturliga ängarne, om de ej äro af allt för mager éller torr beskaffenhet, kan någorlunda god skörd påräknas. Grönsakerna i trädgårdarne äro öfver hufvud lofvande, der ej sena nattfroster allt för mycket härjat.
Fruktträd och bärbuskar lofva bättre afkastning än det föregående året, då total missväxt inträffade. Dock bör anmärkas att masken mångenstädes härjat såväl frukt- som löfträd. De förra stå somligstädes afklädda och de senares blad söndernaggade, hvartill de ständiga stormarn2 äfven mycket bidragit. I regel gå dock land:män och trädgårdsodlare en glad och förhoppningsfull framtid till mötes.

Den stora kanalen,
sträckande sig genxom Sproge socken från sjön nästan till vestra landsvägen, är ou fullbordad, med uuvudantag af några fot midt för en mindre bygnad, som var till hinder för gräfningen och som derför måste flyttas åt söder. Det har varit ett drygt arbete för delägarne att verkställa, sedan laga skifteskostnader med ty åtföljande utflyttningar, odlingsersättningar, skogslösen, åkerjordens omläggning, för attej tala om den »oändliga» stängselskyldigheten m. m., blifvit nndanstökade både med penningar och arbete: Arbetarne hafva haft möda, men ock god förtjenst. — När allt är väl utfördt och betaldt, må man med skäl hoppas, att jordbruket hädanefter skall komma att se helt annorlunda ut.

Från många håll
klagades förliden vår öfver bjertlidanden, som hos flere öfvergått till sinnesrubbning; och då vederbörande ej kunna bereda rum å Visby dårhus åt de arma offren, som måst stängas inne i hemmen, hafva deras anhöriga, liksom de sjelfva, varit mycket att beklaga.

Burgsvik, 7 Juli.
Åskslag.
Ett starkt åskväder, åtföljdt af strida regnskurar, drog sistl. tisdags morgon vid 4-tiden fram öfver södra Gotland. Vid samma tillfälle slog äfven åskan ned på flere ställen i väjden. Exempelvis vill jag här anföra några: Vid Sibbjens i Vamlingbo å boningshuset (der en i köket sysslande gumma af den hårda kvallen svimmade) utan att dock antända, blott litet ramponera bygnaden; äfvenså hos en qvinna, Anna Farstedt, i samma socken och ätven der utan antändning. En ko, tillhörig skomakare Qvarnberg från Hamra, som i sällskap med flere andra kreatur befann sig å bete på marken, dödades ögonblickligen likaså ett får vid Burge i Öja. I träd och ledstolpar har äfven åskan samtidigt slagit mångenstädes.

Egendomlig fångs!
fick häromdagen en fiskare i ett strömminggarn, hvilket var uthängdt till torkning. Då man på qvällen skulle intaga detsamma, hade ett bisamhälle, helt behändigt, tagit sin plats i ett garn; hvilket nu blef fiskarens byte.

Ett parti furustäf
har under loppet af gårdagen ilandflutit å vestra kusten i närheten af Hoburg. Troligtvis tillhör det däckslasten å något fartyg, hvilken under den rådande stormen spolats öfverbord.

Med slipstenshandeln
lär det i år gått tämligen trögt, eftersom åtskillige fartygsägare redan »lagt upp» med sin sjöfart för året.

Strömmingsfisket
har på våra kuster i sommar varit särdeles klent, nätt och jämt torskbete. Deremot har torskfisket varit ymnigt, 30—40 tjog om dagen. Priset har varit 25—30 öre tjoget.

En orm
påträffades härom dagen af en arbetare, sysselsatt med gräfning lätt vid en skog. Arbetaren hade lagt sin tröja under ett träd, men på aftonen, då man kom för att hämta devsamma, fann han till sin förvåning en stor huggorm ligganda död under tröjan. Troligt är att ormen fått tag i någon tobaksbit i tröjfickorna och deraf njutit döden, ty vid nogare efterseende fans ett blad qvarsitta i gapet.

Hangvar, 4 Juli.
Åfskedsfest.
I går på e.m. var ordnad en afskedsfest i kyrkan med anledning af vår folkskolllärare K. V. Thommasons afflyttning till Häradshammars församling i Östergötland, till hvilken plats han blifvit kallad. Efter afsjungandet af psalmen nr 342 besteg pastor Lagerman predikstolen, hvarvid han valt till ämne dessa ord : lärer dem hålla allt det jag hafver eder befalt. Sedan ban tillämpat detta på såväl lärare som åhörare och ett särskildt tack uttalats till den afgående läraren afslöts högtidsstunden med bön och sång, hvarefter pastorn trädde ivom altarringen och skolläraren uppmanades att framträda i koret för att emottaga en enkel minnesgåfva, som församlingen genom kyrkorådet insamlat, bestående uti ett par ljusstakar jämte några andra husgerådssaker, allt af nysilfver.

Vestergarn, 6 Juli.
Åskan
slog i torsdags förmiddag ned uti ett handelsmagasin, tillhörigt hr O. H. Nyman. Åskstrålen träffade husets gafvel samt följde ut efter väggen, som splittrades. Genast efter nedslagningen märkte man rök uppstiga, men genom raskt arbete med två sprutor blef man spart herre öfver elden, som icke hann göra synnerlig skada, Tilibudet var dock ganska hotande med hänsyn till åtskilliga närliggande hus med halmtak.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 Juni 1887
N:r 54.

Publicerat

Från landsbygden.

Lojsta, 25 Juni.
Åskslag.
Under det häftiga åskvädret i måndags slog åskan ned hos kyrkvärden Lars Pettersson, Båtels i Lojsta, uti norra ändan af manbygnaden, följande utefter och förstörande kaminröret samt förorsakande ett sådant lufttryck uti rummet, att glaset i dervarande fyra fönsterfack helt förstördes. Någon vidare skada skedde ej. Vid tillfället befann sig hustrun ensam hemma, hvilken, vaken, hörde den häftiga åskknallen och det derpå följande bullret i angränsande rum, samt med full besinning gick att efterse, hvad som var å färde.
Huru besynnerligt åskstrålen understundem banar sig väg, derpå kan exempelvis anföras följande tilldragelse, hvilken ej förut varit omnämd i eder tidning: För några år sedan slog åskan ned i Liade kyrktorn, förstörde spiran och söndersplittrade trenne af tornets åtta sidor, afref murbruket å tornbygnadens södra sida, inträngde sedan genom ett hål å tornbygnaden i trappuppgången, afref kalken och murbruket långs väggarne derstädes samt i »ringkammaren», hvarefter strålen vidare fortsatte vägen in i kyrkan genom den öppna dörren, borttog förtenningen å endast en pipa å orgelns fasad samt splittrade sönder en stödjepelare under orgelläktaren — allt detta utan att å något ställe antända.

Lojsta socken
så afskildt liggande och föga besökt under denna kalla årstiden, har dock under sommaren en vacker, storartad natur att bjuda på, hvilken ock ditlockar en mängd resande trots de dåliga vägarne. Inom socknen finnas ej mindre än åtta större och mindre träsk, många skogbevuxna höjder och vackra ängar, hvaribland den under anaexen hörande > Ekängen> förtjenar att särskildt omnämnas. Det vackraste partiet i denna vilda naturtafla är onekligen trakten omkring det mellan Lojsta och Stånga socknar liggande så kallade »Stånga slott», beläget i en vild naturs sköte midt inne i djupa skogen, vida afskildt å alla sidor från odlingen och menniskoboningarna. Der omväxla med hvarandra höga löf- och barrbeklädda kullar, vackra sjöar, blomsterrika ängar och myrar — ett stycke schweitzerland inkastadt midt inne i djupa skogen.
Ofvanpå den. högsta kullen samt uti den på andra sidan om den smala skogsvägen liggande »Qvie-äng, synas ännu tydliga märken efter befästningar — höga jordvallar och djupa grafvar. Der fiovas också i rik mängd sällsynta rara växter, hvarför äfven en skara botanister årligen förirra sig till denna aflägsna vrå af verlden.
Att döma efter antalet föreningsmedlemmar tyckes

Djurskyddsarbetet
inom Fardhems pastorat hafva framtid för sig. Icke mindre än 60 yngre och äldre personer hafva ingått i föreniogen och många, som ej formligen vilja ingå, äro dock varma djurvänner, och utöfva alla dessa ett välgörande inflytande äfven på andra. Att allmänua meningen i orten numera är för och ej mot djurskyddet, ser man ofta bevis på; synnerligen visades detta på ett glädjande sätt för några veckor sedan, En person hade vid vårbruket uppenbarligen öfveransträngt sina ntmagrade kampar, så att de gång efter annan neddignade. Detta vidriga handlingssätt möttes med sådan harm och ovilja från befolkningens sida, att den kristligt sinnade» djurplågaren nödgades upphöra med sitt olofliga handtverk. Ehura ej juridiskt dömd, har han dock af allmänna tänkesättet blifvit moraliskt dömd. Förnågra år tillbaka skulle ej ett sådant fall, liknande det omskrifna, knappast förmått en enda att upplåta sin mun för de värnlösas försvar.

Tillbud till eldsvåda
yppade sig för några dagar sedan vid Petesi Linde, då gnistor från skorstenen å manbygnaden nediöllo och på flere ställen antände taket, som är betäckt med den gamla, eldfarliga klufna spånen. Elden varsnades dock lyckligtvis snart af en förbifarande person och blef derför snart släckt. Om denna person ej händelsevis fått sina ögon riktade på det brinnande taket, hade säkerligen den vackra egendomen inom kort varit lågornas rof och den af brandstodsutgifter förut hårdt betungade föreningen yttreligare fått en extra utgift å 10,000 kronor.

Ejsta, 25 Juni.
En högtidlighet
af allvarligare slag ägde rum Midsommardagen i Ejsta kyrka, som för tillfället var prydd med grönt och blommor och som var till trängsel fyld, ej allenast af pastoratets invånare, utan äfven af många resande från närgränsande socknar, hvartör ett ej så litet antal måste intaga plats på kyrkogården.
Årets nattvardsungdom, trettioåtta till antalet, blef då konfirmerad och aflade sina trohetslöften.
Sedan altartjensten blifvit förrättad af Ejsta och Sproge församlingars kyrkoherde, besteg biskop v. Schéele predikstolen. Hans flärdfria ord gingo helt säkert till bjertat på de flesta af hans åhörare. Man har mer än en gång hört sägas att det är svårt för delärde att tala så enkelt, att folket kan förstå. Kanske är det så, men kanske också icke i viss mening, ty »allt det höga är enkelt, ett barn kan fatta dess mening».
Brefekrifvaren träffade på qvällen gråhårsmän och ynglingar, qvinnor och flickor, således både allvarliga och glada, men alla voro de af en mening om biskopens sätt att predika.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Juni 1887
N:r 51.