Etikett: Östergarn

Södra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde vid Skogs 10—11 Febr. Ordf. vice häradshöfding Axel Olivecrona).
Om ersätttnnig. Såsom vi förul refererat, håde skräddaren R. J. Olsson i Hemse instämt handl. Jac Norrby i samma socken, fordrande 100 kr. i ersättning för en kär:s 13-årige son, som varit i svar:s tjänst under tiden I Aug. 1893—1 Okt. 1894. För att styrka hvad gossen under tiden kunde hafva förtjänt, var af kär. tre vittnen inkallade. Af dessa hade Hanna Korsman fått plats hos svar., emedan han ej kunde reda sig med ifrågavarande gosse.
Handl. Frans Lysholm hade en torgdag användt samma gosse i sin affär och derför gifvit honom 1:50 jämte kost.
Handl. Krokstedt från Ronehamn, i hvars tjänst gossen f. n. v. är anstäld, ansåg att 5 kr. i månaden jämte kost ej alls vore för mycket, men upplyste på framstäld fråga att han själf ej gaf gossen någon lön, utan bara kost och kläder. Målet öfverlemnades å ömse sidor. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

I målet mellan L. Jacobsson, Mårtens i Garda, och H. Pettersson, Bjerges i samma socken, angående våld förekom ingenting nytt. Ett vittne hördes, som hört svar. fälla samma yttrande, som vi vid förra sammanträdet refererade. Utslag samtidigt med förra målet.

Smörj i st. f. konjak hade enligt angifvelse Viktor Mårtensson, Maldes i När fått af drängen Johan Johansson, Halbjenne i samma socken. Angifvaren hade nämligen på kvällen 2 sistl. Febr, af Johansson blifvit inbjuden i ett uthus för att få sig en snaps, men i st. blifvit illa slagen, dervid såsom tillhygge en messingsdosa begagnats. Johansson var alldeles okunnig om någon dylik händelse. Föratt med vittnen uppfriska hans domnade minne uppsköts saken till andra dagen af nästa sammanträde, då Johansson antingen bör inställa sig personligen eller böta 10 kr.

Om återställande af en förbindelse. Husbondeenkan Olivia Lindegren, Kulda i Garda, hade utverkat sig stämning å sin svåger Albreckt Lindegren, Gumbalde i Stånga, samt å vaktmästaren A. W. Engqvist i Visby om återställande af en förbindelse å 200 kr.
som vaktmästaren Engqvist lagsökt svar. för. Den sednare, som blott mottagit reversen af Albr. Lindegren til? indrifning, blef på kär:s medgifvande skild från målet.
Å svar. Lindegren yrkadeg ansvar för det han mot bättre vetande kräft för gäld som redan vore gulden och som af svar. aldrig lemnats valuta för, utan vore den af kär:s numera aflidne man Frithiof Lindegren för åtskilliga år sedan utfärdad, för att belånas i bank för svar:s räkning. Sedan förbindelsen blifvit i Gotl. Enskilda bank af svar. belånad och äfven inlöst, hade den bordt återställas till kär:s man eller ock till sterbhuset efter manuens död.
Svar. påstod sig vid ett tillfälle på ifrågavarande förbindelse ha lemnat brodern 200 kr., hvilket skulle vara respenningar åt en annan broder, som skulle resa åt Amerika i Sept.
1886.
Vidhöll sitt kraf såsom rättvist och yrkade ansvar å svägerskan för obefogad rättegång.
För att få någon reda i denna invecklade härfva hade kär. inkallat två vittnen, folkskolläraren Karl Qviberg i Garda och landtbrukaren L. Th. Jacobsson i Stånga, hvilka samstämmande berättade att de 10 Oktober förra året varit närvarande vid en uppgörelse parterna emellan angående ett arf på 1,200 kr., som ännu skulle vara innestående hos svar.
Vid uppgörelsen hade svar. utfärdat revers å 150 kr., hvilket belopp då skulle restera å den aflidne broderns innestående arf.
Vittnena, som hade kunskap om att den aflidne brodern varit ute med sitt namn rätt mycket för svar:s räkning, hade då i likhet med enkan frågat efter hur det förhöll sig med de papper, hvarå den afl. tecknat borgen för svar. Denne hade då svarat att alla sådana reverser voro inlösta, samt att han när som helst kunde förete intyg derom. Den nu omstämda fordran hade ej heller omnämts, och hade svar. äfven vid t. f. uttryckt sin glädje öfver att alla affärer med broderns sterbhus nu voro rangerade.
Kärandeombudet, notarien Viman, ansåg det underligt att svar. skulle utfärda en förbindelse å 150 kr. till samma person, som stode i skuld till honom för 200 kr. Derpå invände svar. att han ej utfärdat förbindelsen för egen, utan för sin moders del. Utslag vid nästa sammanträde.

Hästkrånglet mellan Johan Lindström, Rodarfve i Fardhem, och systrarne Josefina och Karolina Lingvall, Maldes i Stånga, förekom ånyo till behandling. Flera vittnen hördes. Ifrågavarande hästkreatur hade redan för 4 år sedan varit »väderslukare». De personer, som afgifvit det vid förra rättegångstillfället af kär. åberopade vittnesintyget beedigade detsamma.
För att träffa öfverenskommelse om förlikning fingo parterna afträda, och lär sådan träffats så att svar. ersatte kär. med 50 kronor.

Godemansed aflades af landtbrukaren Johan Johansson, Gardarfve, hvilken uttetts att som godeman närvara vid förekommande landtmäteriförrättningar.

Ärekränkande tillmälen, såsom tjuf, tjufpack, m. m. skalle Oskar Jacobsson, Ringome i Alfva, fält om arbetaren Anders Holgerssons familj, äfven från Alfva. Jacobsson skulle äfven ha sagt att de stulit fyra Kaniner, diverse hafremjöl och ved. Som svar.
nekade, åberopade kär. ett par vittnen som hört svar. säga att han mistat omnämda kaniner, mjöl m. m., men visste ej om Holgerssons tagit detsamma; ansåg dock troiigt att deras gosse tagit kaninerna, emedan en morgon i Januari månad, när snö fallit på natten, från Jacobssons ladugårdshus, efter åtskilliga omvägar, mindre träskospår ledt till Holgerssons bostad.
Jacobsson hade äfven varit orolig för sina ladugårdshus och kreatur, emedan vid sådana nattliga operationer ljus måste i ladugården påtändas och dervid kunde eldsvåda möjligen uppstå.
Någon direkt beskyllning mot Holgerssons familj hade för öfrigt vittnena ej hört Jacobsson fälla. Utslag meddelas vid nästa sammanträde.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde vid Allekvia 10 Febr. Ordf. v. häradsh. Grenander).
För att ha skjutit gräsänder under otillåten tid, i början af sistlidne Jan. månad detta år, var arbetaresonen Aug. Pettersson, Nystugu i Tingstäde, instämd. Svar. erkände förseelsen under förklaring, att han ej haft vetenskap om de nya förändringarna angående jagt å nämda fågelart. Åklagaren anmärkte härvid, att svar. såsom gammal jägare ej borde vara ovetande derom.
Utslag på 3 sammanträdet.

»Ja blidde inte af med dem förr». Sålt bränvin till några personer påskhelgen förlidet år hade hemmansägare J. P. Larsson, Åkra i Sjonhem, och derför mottagit kontant betalning. Svar., personligen tillstädes, nekade emellertid för förseelsen.
Domaren : — Ja, men ha då alltså inte dessa i stämningen omtalade personer fått något bränvin af er?
Svar.: — Jo, de fick di. Ja blidde inte af med dem förr. De förföljde mig hela vägen och lofva mi stryk…
— Och då gaf ni dem…
— Ja, jag, blidde ju inte af med dem…
Domaren: — Men ni tog ju kontant betalning?
— Naj, si de gjorde ja inte.
Uppskof för bevisning till 4 sammanträdet, då svar. skall vara tillstädes vid 15 kr. vite.

För våld hade ffskare Johan Herlitz å Östergarn instämt Nils Olofsson och dennes son Niklas, Hammars å Östergran. Då kär. kommit för att taga igen några honom tillhöriga stakar, hvilka svar. tagit och upphängt sina nät på, hade han blifvit öfverfallen och illa slagen af svar. med en stake, hvilken gick af. Blodvite hade äfven uppstått.
— I genstämning bestredo svar. våldet under förklaring att de endast velat aflägsna Herlitz, hvilken nedrifvit deras nät, och dervid föst undan honom med staken, hvilken, upprutten som den skulle varit, derunder gått af. Litet bråk hade förstås uppstått, men något våld å Herlitz hade Olofsson och hans son icke begått. För skadan å de nedrifna näten begärde de senare 10 kr. i ersättning.
Uppskof till nästa sammanträde.

I konkurs försattes landtbrukaren Cedergren, Malms i Helvi, på begäran af Gotlands enskilda bank. Svar., hvilken vistas i Stockholm, anhöll telegrafiskt genom ombud på platsen att få protestera mot sitt försättande i konkurstillstånd, och anförde i telegrammet att hans tillgångar numera öfverstege hans skulder med 60 tusen kr. Efter enskild öfverläggning och sedan dels bankens ombud styrkt att C. äfven vore affärsman, dels närvarande utmätningsmän hvilka, sedan de med stämning ej kunnat anträffa C. utmätt all hans egendom, förklarat att de funnit de utmätningsbara tillgångarna ej på långt när räcka till betäckande af skulderna, resolverade rätten, att Cedergrens protest ej kunde till någon åtgärd föranleda.
Ingeniör Berg från Karlskrona, af hvilken hr Cedergren, såsom vi omtalat, skall hafva i dagarne tillhandlat sig några fastigheter, var vid rätten närvarande i afsigt att begära lagfart & egendomen Malms, som han tagit i byte. Detta kunde nu icke beviljas, hvadan hr B. förklarade, att han komme att anmäla missnöje öfver rättens beslut i denna sak.

För att genom försumlighet ha varit vållande till den eldsvåda, som sistlidne höst lade hemmansägare J. P. Nyströms gård med lösören i aska, var, på angifvelse af norra häradets brandstodsförening, hushållerskan Sofia Engström från Sanda instämd.
Svar. berättade att hon den dag olyckan inträffat varit ensam hemma, då hon kom att erinra sig, att hon måste gå bort ett ärende för sitt husbondefolks räkning. Eld hade visserligen varit uppgjord inom hus, i brygghuset, men innan svar. gått, hade hon tillsett att luckorna varit väl tillslutna, så att inga gnistor skulle kunna komma ut och orsaka någon olycka. Hon hade varit borta 1 timme ungefär. Orsaken till eldens uppkomst kunde svar. ej ange, men hon trodde ej att den börjat inom hus. Möjligen hade gnistor från skorstenen fallit på husets ytterväggar, å hvilka ribbor varit anbringade, och på så sätt förorsakat eldsolyckan. För öfrigt anförde hon att brygghusets skorsten en längre tid varit felaktig.
Åklagaren inlemnade en skrift angående det hållna polisförhöre:. På det att styrelsen för brandstodsbolaget måtte få tillfälle yttra sig uppsköts målet till 4 sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Febuari 1896
N:r 23