Från flydda dagars Gotland.

Lefnadsbeskrifning öfver kyrkoherden Lars Neogard i Östergarn.
Ibland the ymniga ämnen utaf hvilka then kraftigaste upmuntran flygter, en sann Gudachtighets öfning och oskrymtad dygdevandel, som ock ibland the margfalliga tröstegrunder emot thetta lefvernets oräkneliga vedervärdigheter,är thet icke thet ringaste at efter then utsago, som then Högvisaste ibland konungarne förer: then rättfärdiges åminnelse lefver uti välsignelse. Thetta är en ärestod, som trotsar then eljest alt förtärande tiden, och själfva förgänglighetens wälde. Ett conterfej, hvilkets wederskin intrycker the aldra lifligaste efterdömen.
En sannskyldig Kristen, som icke räknar thet för sin ringaste plicht, at på dygdens och äbrones bahn vinna alla rättsinnigas loford i tiden gjör sig ock tillika välförtjänt til den rättvisa at thess lif blifver efter döden uti en välsignad åminnelse, hvilket ock icke med afundsjuka ögon anses af androm än them, som intet dygdelecken bevisa och hafva altså orsak at icke gjöra sig annan räkning än at theras åminnelse warder förgången (Psal. 9:7) och theras namn måste blifva utskrapat emedan thet intet dåger (Syr 44:14).
Men såsom dygden är sin egen lön, så äro ock alla dygdiga och välsignade hennes benägna försvarare samt thess tillbörliga lofords oförtrutne befordrare.
Förthenskull och thet lofvärda bruk at vid the saligen aflidnes begrafning gjöra en berättelse om theras Lifslopp, som väl och christeligen vandrat sin verld igenom, hafver häraf sin uprinnelse och vinner än mera grundfäste, både af then fägnad, som vännom, och then hugsvalelse, som anhörigom ther af flyter Ty hvad kan väl vara trösteligare under sorgen, än att eringas om sina älskade Dödas börd och födelse, theras christanständiga lefverne, ja, själfva theras saliga afsked och hädanfärd?
Wår Saliga Döde bar uti lifstiden gjort sig värdig at Hanz Namn efter döden blifver skrefveti the Redeligas bok (2 Sam 1:18). Och eburuväl man icke har orsak att tvifla, at thess äbreminne är i alla ovälduges sinne lifligare skildradt, än thet genom et ringa tolkande kan åstadkommas, så bjuder oss likväl den sig på loflig sedvänja grundade skyldigheten at vid thenna christliga Begrafningsact, fast icke en fullständig berättelse, dock ett kort utkast af Thess lifslopp och therwid förmäla så väl om thenna Saliga Mansens hederliga härkomst, som Thess väl förda vandel och saliga död, i förstone tjenstligen anhållandes at thenna Välförnäma och Hedervärda Guds församling icke ville låta sig besvärligt falla thet samma med tålamod at afhöra.
Wår Bal: Christendomsbroder, i lifstiden mycket Berömlig och nitälskande Kyrkioherden uti thessa lofliga Östergarns, Gammalgarns och Ardre församlingar then Wäl ährevördiga och Höglärde Herren, nu hos Gud evinnerligen Saliga Herr Lars Nilsson Neogard, år födder hit till verlden här uti Östergarns Kyrkioherdegård Åhr 1683, den 29 Septembris kl. 8 om aftonen, af hederliga Föräldrar samt gammal, så på Fäderne som Möderne Prestslägt och stämma.
Hans Fader war fordom trowakande Kyrkioherde uti thetta Östergarns Gjäll och Högt berömlig Probst uti Midel Tredringen then Högährewyrdiga och Höglärde Horren, Herr Nils Larsson Noogard, en icke mindre af grundlig lärdom och vidsträkt erfarenhet än af sin oförmodeliga fångenskap samt then Högstes besypnerliga omwårdnad om honom wida hamnkunnig man. Hans moder war den Ähreborna och Dygdädla Fru Probstinnan Johanna Bartholdsdotter Norby, född Kyrkioherdedotter uti Klinte Gjäll; så at alltså wår Salige döde war en Ättelägger af the 2:ne vidsträckta Preste stämmor här i landet som leda sin härkomst, then ena ifrån Garde och then andra ifrån Rohne fordna Prestebus, warande Han en son sons son af then för sin lärdom namnkunniga Wice Superintendeuten öfver Gotlands stift, Probsten uti Södra Tredingen och Kyrkioherden uti Garde och Etelhems Församlingar then Högvyrdige och Höglärde Herren, Herr Nils Larsson Gardeus.
Sedan wår Sal. ChristendomsBroder genom then lekamliga födelsen fått skåda thenza werldens ljus, hafva ofvanbemälte, Hans Föräldrar efter sin christliga plikt låtit befordra thenna sin Son til thet Saliga Dopet, att genom then andeliga nya Födelsen i then sanna Winstocken Jesus Christus inympad och i Helga manna Samfund intagen warda; Hvarefter the näst all Faderlig och Moderlig omvårdnad för hans lekamliga uppfostran, hafva ther om warit högst sorgfällige at han måtte upwäxa i tukt och Herrans förmaning, samt tilltaga i wisdom och nåde för Gudi och menniskom.
Till hvilken ända han ock strax, så wäl genom sin egen Faders trogna undervisning, som åtskilliga skickliga och wälfrägdade Informatores handledning anförd til the Vetenskaper och snilles öfningar som lägga grnnden til sannskyldig lärdom, hafvande han den lyckan at aldraförst genom sin wärda moderbroder Herr Johannes Norby och Herr Barthold Strachoun med sådan behändighet blifva hågretad, så at lusten att läsa aldeles öfvervann så späd ålders wanliga håglöshet Förthenskul Han ock under sina sednare läromästare Herr Jonas Gahne 12 åhr, Herr Erik 9Sandelius i 1 1/2 åhr och Herr Johannes Endislöf i 5 åhr gjorde så wackert framsteg at Han utan widare privat undervisning kunde idka the academisk studier, uti hvilket afseende ock hans Fader försände honom tillika med den yngre brodern för thetta i Herranom afledne HansÄhbrewyrdighet Herr Barthold Neogard, til Kungl. Carolinska Academien uti Lun i Skåne, tit Fans ankomm den 28 Sept. 1703 och war altså jemt 20 åhr tå han i tbet accademiska Samhället inträdde under tå warande Rectore Magnifico, Herr Professorn Johannes Linnarius samt Decano, Herr Professorn Erland Lagerlöf.
(Forts.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 Febuari 1897
N:r 25

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *