Kategori: 1897 02 Februari

Det är icke ofta man får höra applåder vid Musikaliska sällskapets soaréer, ty applåder äro ju ett mindre fint sätt att uttrycka sin belåtenhet, hvilket möjligen kan begagnas på mera tarfliga tillställningar, såsom då en Madame Melba sjunger på en operascen eller hofkapellet uppträder vid en symfonikonsert, men rakt icke i våra kretsar, der lyckligtvis god ton ännu ’är rådande. Men i går afton fick gud comme-il-faut m.ka litet på sig, och handskklädda små händer slogos mot hvarandra i rask takt så att det smattrade och herrarnes stora näfvar dånade som bastrummor. Och det lyste i ögon, läppar logo och kinder purprades af förtjusning öfver hvad man fick böra — Martha, nära nog hela första akten af Flotows komiska opera.
Först fick man uvertyren, spelad mönstergilt af den väl besatta orkestern, hvilken tydligen var synnerligen intresserad för sin uppgift, och sedan kommo duetter, terzetter och körer i brokig klangfärgsblandning. Vi hörde den blaserade lady Durham konversera på tonernas språk med Nancy, lord Tristan kom högfärdig och dum som han bör vara och sökte vara galant mot ladyn, tjänstfickorna drogo förbi och sjöngo i eggande rytm om sitt lustiga mod och unga blod, unge Lyonel och den hederlige Plumkett tolkade vemodsfullt sina minnen och förhoppningar och till sist kom den stora marknadskören med alla sing humoristiska infall och hela sitt rörliga lif.
Det låg något tilldragande helt öfver allt detta, och det visade att sällskapet verkligen kan åstadkomma något mera än det oftast vanliga småplecket.
Lady Durham sjöngs briljant af fru Helga Wickström, det var en charme att lyssna till hennes perlande toner. Hennes väninna Nancy hade fått till representant en ung dam inom sällskapet, som fullkomligt öfverraskade genom sitt säkra uppträdande, sin nätta röst, sin rena intonation och sin ypperliga frasering. Lord Tristan sjöngs vokalt alldeles förträffligt af direktör Lambere, som i sitt föredrag dessutom inlade just så mycket dramatik som konserttribunen kan tåla. I tre värderade musikälskare hade Lyonel, Plumkett och domaren i Richmond fått goda företrädare. — Duetten mellan de båda förstvämda var synnerligen vacker — hvilket är kompositörens förtjänst — samt stämningsfull — hvilket sånvgarne få räkna sig till godo. Och så förtjänar till sist kören ett varmt erkännande för påpasslighet och sammanhållning. Ackompanjemanget sköttes hela tiden ledande och musikaliskt förståendefullt af fröken Jenny Köhler.
Intrycket af aftonen var hos alla de talrika åbörarne det samma, det hade varit en alltigenom lyckad och njutningsrik kväll, som gifvit oss litet lifsglädje, och det kunna vi i sanning behöfva. I främsta rummet skyller man sällskapets anförare, direktör Lamböre, ett uppriktigt tack för hans otroligt dryga arbete med denna operaafton. Han var det sammanhållande, det enande och lifvande elementet, han bar hedern af det lyckade resultatet af det vågade försöket med ett dylikt program. Han vann i går kväll en vacker seger.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Febuari 1897
N:r 32

Ångaren Rurik som sedan 13 Febr. ej varit synlig utanför Hangö, har nu anträffats af isbrytaren Murtaja i närheten af Rackerort utanför Baltiscbport, innesluten af drifis och ur stånd att tills vidare komma loss eller kunna losstagas. Allt väl om bord.
— Enligt telegram från S:t Vinceut har tyska skeppet Baltimore, från London till Newyork i barlast, under vägen sprungit läck och 24 Januari gått till bottnen. Alla ombord befintliga per-oner hafva autagli en gått förlorade, utom matrosen Gustaf Christiansen, som 26 Januari upptogs af portugisiska skonerten Alice.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Febuari 1897
N:r 31