Från flydda dagars Gotland.

Lefnadsbeskrifning öfver kyrkoherden Lars Neogard i Östergarn.
(Forts )
Båsom nu hans Fader hade bälst utwaldt tbetta Lärdomssätet för sina kära söner at ther gjöra en början uti the academiska Studier i tbet bänseende at the måtte åtnjuta et troget anförande af then Höglärde Theologie Professorn Herr Magister Thomas Ihre såsom nära anförvandt af Sal. Herr Probsten, så want han ock theruti sin önskan så at wälbemälte Herr Probsten icke allenast herbergerade thessa academicos = uti sitt hus utan nyttjade ock sitt önskade tillfälle, at betala thet capital, som henom nederlagt war, allthenstund Han i, unga åhbren hade genom Herr Probstens grundeliga undervisning lagt grunden til sin dråpeliga lärdom och förthenskul acktade för sin skyldighet at bevisa sin tacksamma erkänsla emot thessa Söner hvilka Han ock med all gunst och et’nitefult anförande bemötte. Sal. Herr Probsten war tå icke håglös at nyttja et så digert tillfälle utan profiterade fliteliga af meranämnda Herr Professors trogna information så väl publice in Theologicis såsom in Phiosophicis. Thessutom fick han genom samma Professors bearbétande åtnjuta Kong:t Stipendium som ock then förmon at få spisning uti thet så kallade communitetet hvarest han ock hade tillfälle tiltrogna exercitier så wäl in stylo som i orerande och disputerande, Som ock et läregirigt snille icke låter sig åtnöja at allenast hafva insigt i en eller annan Vetenskap, så underlät icke wår flitige Neogard at wäl anlägga sin tid, och freqventerade hos Herr Doktor Prelow in Physicis, hos Herr Professor Johannes. Stechius in Grecis & Hebrezicis jemväl hos Herr Professor Stobeus uti latinska poesien, hafvande han til thetta Studium en synnerlig naturlig böjelse och skicklighet hvar af Han ofta i sin lifstid wid åtskilliga tillfällen serdeles artiga och sinnrika prof aflagt hafver. För öfrigt öfvade han sig ock uti the stycken, som en studerande person äro anständiga och til fördelagtig conditions erhållande kunna wara beforderliga, såsom i synnerhet i Fransöska språket, Ritarekonsten och Musiquen i hvilket sista Han ock förwärfvade sig sådan färdighet, at han sedermera wid sitt wistande i Upsala war en ledamot uti thet Musicaliska Capellet therstädes.
Åhr 1706 om Sommaren reste Han på några weckors tid hem til Gotland och om Hösten tillbaka til Lund igen tå Han både i fram- och återresan fick bese Malmö och Köpenhamn uti kvilken senare Stad Han uppehöll sig 6 weckors tid, hvilken tid Han icke utan särdeles nytta tilbragte, inhämtande mycken kundskap både om lärda Män och lärda saker i synnerhet, som Han så hade tilfälle at besöka the wackra Boklådor på then orten.
Efter sin återkomst til Lund fortsatte Han med wanlig fit sina Studier intil Julii Månad följande åhret 1707, tå Han med wackert Testimonio thenna Accademien qvitterade och begaf sig åter Hem til. sin Fädernesort. Et åhr wistades Han tå hemma hos sina Kära Föräldrar och emellertid flitigt recollerade hvad han hvid Academien inhämtat. Hvaruppå han åhr 1708 om hösten efter egen åstundan och sin K. Faders tillstyrkjande begaf sig til then namnkunniga Kongl. Academien i Upsala. Här begynte han åter med ny flit, ifver och hog fortsätta sina studier, ju icke underlåtande at som ett flitigt Bij uti sin ungdoms Sommar insamla ett rikt förråd af wisdomens ädla Honung, förtbenskull Han ock träget körde the Höglärde Professorers så publiques som privates Föreläsningar, i synnerhet hade han collegium privatissimum in Theologia hos tå warande Adjuncten in Facultate Theologica, sedermera Sveriges Rikes Ärkje Biskop then Högwyrdigaste Herren, Herr Doktor Jacob Ben zelius.
Etter 11/2 åhrs förlopp gjorde ban en resa hem til Gotland som skedde i Majo 1710. Och ehuruväl hans Högeliga åstundan war at med första få anträda återresan, nödgads han likväl thermed fördröja till Åhr 1712, tå ban om Hösten in Octobre förfogade sig tillbaka til. Upsala ther tå hans wistande blef allenast til följande sommaren 1713, althenstund ban tå oförmodligen ärhölt Lands Höfdingen tå för tiden här på Gothland, Högwälborne Baron Herr Nils Posses Höggunstliga Kallelse att wara Håfmästare för thess 2:ne Herrar Söner, för hvilken orsak han i Augusti Månad åter måste resa hem, hvaruppå han straxt i början af Septembri tillträdde sin Condition then Han med thet Höga herrskapets fullkomligen goda nöje förestod emedan han förutom mycken upriktighet och trohet uti informerande jemväl med sådana egenskaper war wäl försedd som uthi et Högförnämt hus woro erforderliga och älskade.
Et Åhbrs tid nyttjade Sal. Herr Kyrkoherden thenna sin behagliga Condition och nögades tå med Herrskapets:wärdiga tilstånd tben samma qvittera af orsak, at Hon tå blef kallad af sin K. Fader til medbjälpare uti tbet Saliga Predikoämbetet, hvartil han af honom altifrån barndomen warit ämnad. Förtbenskul ban ock efter föregången och med beröm aflagd examen blef uti Wisby Stads Kyrkio ensam ordinerad af Högvördige Herr Biskopen Doctor Johannes Esberg, som skedde den 16 Maji 1715. Uti thetta — dyra Ämbetet war thenna Salige Mannen näppeligen inträdder förn ban efter thens Högstes wisa försyn fick nogsamt erfara buru the warda uti bedröfvelsens syn försatte, hvilka Gud sig til utkorade redskap wil bereda ithy at samma åbr d. 15 Augusti icke allenast Hans K. Föräldrars hus blef oförmodadt af fienden sköflat, utan ock, thet allrabeklagligast var, hans Kjärälskeliga fromma Fader, en man, som tå redan trycktes af hög ålder, blef bortröfvad och i fångenskap bortförd, hvarigenom jemväl skedde at hela arbetsbördan och själavården för församlingarne kastades på wår unga Herr Larses skuldror, hvilken dock, fast under bittraste ängslau, war en oförtruten arbetare i Herrans wiogård. Hvad för högt bedröflig tid thenna för honom warit, kan lätt ther af slutas at Fan icke allenast måtte dagl. wara ett åsyna witne til sin K. Moders bittra tårar, utan ock tu åhr therefter nemligen 1717 in Julio å nyo icke allenast se bedröflig försköfling af sin lilla ägendom och bokförråd, utan ock sina K. Föräldrars Hus och ägendom af fienden andra resan aldeles utplundrat, såsom ock samma hbeklageliga öde med hans hjertans grämelse tå jemväl öfvergick Östergarns och Gammalgarns Kyrkjor och gårdår med flera närgräntsande. Men efter så hård försökning hugnade then milde Guden åter hans hjerta i thy at han sedermera samma Åhr hade then hjertans fägnad at få omfamna sin K. Fader, som genom Guds underliga försorg war utur fågenskapen lösgifven och kom med lif oeh helsa til sitt hus och hem och samteliga sina d. 29 Nov. 1717, tå ock lusten och åhågan fördubblades för thenna Hans K. son at med all oförtruten fiit gå sin så Kjäre och Högwördige gamle Fader tillhanda och wara honom wid then Helga tjänsten en trogen understöd och ålderdorms staf.
(Forts.)

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Febuari 1897
N:r 29

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *