Etikett: Olyckshändelse

KJ. 1 i dag har af stadsfiskalen å rådhuset hållits polisundersökning om olyckan.
Först hördes kapten O. Karlström, hvilken strax efter kl. 1/2 7 på morgonen fått se den döda kroppen midt för tullhuset 3 till 4 alnar från kajen. Karlström var då på väg till sitt arbete. Då K. fick se den döde, gick han upp på ångbåtskontoret och telefonerade till polisvakten, gick så ned igen, då mycket folk\” var samladt. Då den döde uppdrogs höll han sin käpp i högra handen, kroppen var stående i vattnet med ansigtet åt kajen. Först sedan han blifvit uppdragen, hade K. känt igen den döde, som hade haft rocken uppknäpt. Hufvudbonaden var icke synlig i närheten. Kroppen stod på bottnen något framåtlutad med omkring 1 fots vatten öfver hufvudet.
Konsul 7 Kort hade varit i sällskap med pen döde föregående qväll från strax efter kl. 8 å stadshotellets nedre lokal till några minuter efter 11, då konsul Stare med sitt sällskap, kaptenerna Hedenblad och Säfstén, aflägsnat sig. Enligt hans uppfattning var Stares sinnesstämning fullt normal. På fråga förklarade hr Ö., att han, som väl kände Stare, aldrig hört bonom yttra någon leda vid lifvet. Stare hade flere gånger yttrat önskan att lefva så länge att hans barn hunne växa upp.
Kapten Hedenblad vitsordade hr Ö:s uppgifter rörande hvad som gälde uppehållet på Stadshotellet. Kl. omkring 1/2 12 hade uppbrottet skett. Stare, Säfstén och Hedenblad hade följts åt till residenset, der H. sagt godnatt och, efter hvad han ville minnas äfven Stare. Just vid detta tillfälle hade lyktan släckts, så att det blifvit alldeles mörkt. Kapten H. hade då gått hem, uppför backen. För så vidt han kunnat märka, hade Stare, som han väl kände, varit fullt normal; intet ovanligt kunde märkas i hans gång eller tal. Han hade varit vid särdeles godt humör och öfverenskommit med kapten H. om en lustfärd 22-dennes. Kapten H: tillade att posten utanför artillerikasernen nr 66 Karlberg hade 3/4 2 på natten hört ett par rop från hamnen. Men hade ej uppfattattadt dem som nödrop, alldenstund under hela den föregående delen af natten varit skrik och skrål vid hamnen.
Kapten Säfstén berättade, att konsul Stare kommit ner på Sofia vid ½ 8-tiden på onsdags aftonen och bedt honom komma upp och supera på stadshotellet. Efter supén hade kaffe intagits på schweizeriet. Efter skilsmessan med kapten H. hade kapten Säfstén och konsul Stare gjort sällskap ner åt Skeppsbron, der de båda gingo en stund och promenerade.
Derunder nämde Stare att Polhem snart skulle komma, men yttrade ej bestämdt att han skulle vänta på ångaren. Derpå hade kapten S. frågat Stare om han ej ville titta ner ombord på Sofia, hvilket Stare gjorde. Antagligen var klockan då något öfver 12 på natten. Sutto och pratadei kaptenens hytt till en stund före 1, drucko ett glas punsch och en flaska vatten. Tiden, då de skildes, kunde kapten S. ej närmars angifva. Kapten S. hade sek Stare till landgången der denne sagt godnatt och sprungit öfver densamma. Vid tillfället hade S. varit vid normal sinnesförfattning. Hvilken väg han tagit kunde kapten S. ej uppgifva, när det varit mycket mörkt och han omedelbart gått till sin hytt.
Fröken Hilma Larssén, akterstäderska å Sofia, berättade, att konsul Stare och kapten Säfstén kommit ombord något efter kl. 12. Stare hade, enligt hennes åsigt, varit vid normal sinnesstämning, blott visat sig vid mycket godt humör. Hon hade serverat de båda herrarne en halfbutelj punsch och en flaska vatten. Kl strax före 1 hade kapten Säfstén tillsagt henné att taga bort brickan, då i detsamma Stare gått. Hon hade då ej sett honom.
Sjomannen Anders Viktor Holmberg hade haft vakten ombord å Sofia vid tillfället från kl. ½ 12 till kl. 1. Något öfver 12 kommo kapten och konsul Stare ombord; hade gått in i kaptenens hytt, låtit servera sig ½ punsch till kl. något före 1, då konsul Stare sagt godnatt åt kaptenen vid landgången och gått öfver densamma bortåt tullhuset. Han hade ej kunnat märka att Stare då var annorlunda än när han kom. Vid passerandet af landgången hade Stare slagit igen rocken om sig samt tagit käppen i högra hand.
Häradsskrifvare Nordahl berättade rörande uppehållet å schweizeriet detsamma som konsul Öfverberg och kapten Hedenblad. Hade ej Nordabl sett Stare dricka punsch, skulle han ej ha kunnat märka det på honom. Häradsskrifvare Nordahl, äfvensom öfriga vittnena, förklarade på fråga, att konsul Stare varit mycket närsynt samt att natten varit mycket mörk.
Arbetaren Norberg hade väntat på Polhem; kl. 12 hade han gått ombord på Sofia in i försalongen. Han hade då hört två glada röster från kaptenens hytt. Akterstäderskan hade så gått dit in med ett par flaskor. Kaptenen hade vid Stares hemgång följt honom blott till dörren. Vid afskedet hade Stare bedt kapten Säfstén vara välkommen hem till honom, när han nästa gång kom hit. Vid passerandet af landgången hade Stare med högra handen ledt sig i linan, som tjenstgör såsom barrier, och hållit käppen i venstra hand.
Enligt vittnets uppfattning hade konsul Stare varit något upprymd.
Fröken Hedvig Wiekman hade under natten hört tre rop; tiden för de samma visste hon ej.
Fru Johanna Bodin som bor hos Gabrielssons hade också hört ett underligt rop ett par eller tre gånger långt efter klockan 12 på natten till igår. Hon hade dock ej uppfattat dem som nödrop.
Kommissarien Smedberg, som ankom senare och bad såsom ombud för sterbhuset få protokollet uppläst, anmärkte att Norbergs vittigamål helt och hållet stred mot de öfrigas, hvarvid stadsfiskalen, som ledde förhöret, förklarade, att detsamma troligen komme att bortfalla, enär Norberg vid ett föregående förhör haft uppgifter alldeles stridande mot de nu lemnade.
Härmed afslöts förhöret.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

timade härstädes natten till i går, då konsul Jobn E. Stare drunknade i inre hamnen ungefär midt emot tullhuset. Om förloppet vid tilldragelsen, som under gårdagen utgjorde samtalsämnet i vår stad, dels vet man, dels gissar man sig med tämligen stor sannolikhet till följande.
Konsul Stare hade jämte ett par personer, bland hvilka kapten Säfstén å Sofia, intsgit supé å stadshotellet, hvarifrån de begåfvo sig i väg omkring kl. 11. Man tog vägen Strandgatan söderut förbi residenset, der en af sällskapet gick uppåt Södertorg, men konsul Stare förklarade sig skola följa kapten Säfstén ner till Sofia, helst som han enligt hvad han förut under qvällen yttrat, hade för afiigt att invänta Polhem, med hvilken en bekant förmodades anlända.
Strax före kl. 1 begaf sig konsul Stare från Sofia, och hvad som sedan inträffat, känner man naturligtvis ej med visshet.
Kapten Karlström å jakten Apollo, som bekant liggande i vinterlag i inre hamnen, skulle strax efter kl. 6 i går morgse af någon anledning gå nedåt hamnen, och då han för sådant ändamål gick framåt kajen, får han plötsligt se en kropp stående & det grunda vattnet der nedanför, så långt från kajen, att vattnet gick en fot öfver hufvudet. Han såg ej hvilken den drunknade var, oaktadt ansigtet var vändt inåt hamnen, ty hufvudet var en smula nedböjdt, och ville ej sjelf vidtaga några åtgärder för kroppens upptagande, utan begaf sig till det bredvid liggande tullhuset, der vaktmästare Lindberg ombads att telefonera till vaktkontoret, hvilket denne också gjorde.
Innan poliskonstaplarne emellertid hunno anlända, hade ett par af Polhems besättningskarlar kommit till och med deras hjelp upptogs den döda kroppen. Mun såg då, hvem den olycklige var. Han infördes i tullhusets packbod, der liket qvarlåg till i går på aftonen.
Platsen der kroppen fans ligger ett par steg norr om den ungefär midt för tullhuset befintliga stentrappan i kajen.
Hvad hade då försiggått i den tysta natten? Här börja gissningarne, men på grund af flere omständigheter kunna de göra anspråk på att vara tämligen säkra förmodanden. Att en olyckshändelse föreligger torde vara utom allt tvifvel. Allt af värde återfans hos den döde.
Sannolikt är att han, som var mycket närsynt, i det rådande mörkret under sin gång längs kajen snafvat mot en just invid stället der han blef fannen, öfver Skeppsbron liggande ketting och sålnunda stupat omkull och handlöst fallit i sjön. Det synes att han i fallet slagit hufvudet antingen mot sjelfva kajen eller mot en på sidan af kajmuren sittande större jernring, så att han måbända förlorat sansen. Han var nämligen, då han upptogs, betydligt skrubbad och blå öfver venstra tinningen.
En förmodan är också att hans käpp — en tämligen smal sådan, men af syanverligen starkt och segt träslag, fastnat i kettingen och vållat fallet, dervid den brutits af omkring 6 tum från doppskon. Men deremot talar åter det att den döde befans hålla den afbrutna käppen i handen.
Huru vid olyckan tillgått lärer väl aldrig bli fullt utredt, då allt försiggått så tyst och hamnen var folktom. Don lots, som om natten hade vakten, säger sig nu från vaktstugan uppe i palissaderna omkring kl. 1 ha hört några underliga rop från hamnen och samma iakttagelse lär man ha gjort från smeden Vickmans gård utan att der dock kunna angifva tiden för ropen. Detta torde nog stämma öfverens med tiden för olyckans timande, ty den dödes ur hade stannat på 2,25 och någon tid dertill alltid åtgått.
Den så olyckligt omkomne var född år 1848, blef nederlänsk v. konsul år 1872 och engelsk v. konsul 1885 samt dref dessutom agenturaffär. Gift med Ottilia Kuylenstjerna, efterlemnar han enka och 5 barn. Stare var en stilla och fridsam man, som i vår stad efterlemnar en rätt vidsträckt vänkrets.
Den aflidne var i hvartdera af bolagen Skandia och Tule lifförsäkrad för 10 tusen kronor och i Fylgia, hvars agent han var, olycksfallsförsäkrad för 20 tusen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24