Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Innehåller allt om olyckor på Gotland.
Såsom af annons i dagens nummer synes har ynglingen Adolf Hansson från Halsegårda i Ardre varlt försvunnen sedan i söndags afton, då han skilde sig från sina kamrater.
Man sväfvar i fullkomlig okunnighet om hans öde.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Mars 1890
N:r 44
var lekter Fagerholm härstädes utsatt för ett par qvällar sedan. Han hade begifvit sig till en supé och uppkommen i tamburen skulle han stiga undan för en dam hvarvid han, som stod midt i dörren, råkade falla baklänges utför trappan som utan förstuga slutade vid dörrtröskeln. Lektor Fagerholm skadade bakre delen af hufvudet möt nedre förstugans stenläggning. Läkare eftersändes och såret förbands, och tros lektor Fagerholm om en vecka eller så vara fri från följderna af fallet, som kunde fått en olyckligare utgång.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Mars 1890
N:r 44
Lickershamn, 12 Mars.
Liken af de vid Lickershamn drunknade fiskarena ha ännu ej anträffats, men åror, skott och mataskar ilandflöto samma dag olyckan timade. Seglet har nu hittats. Detta senare befans vara ihopslaget — en förunderlig sak, då den olycksdigra brottsjön bröt ut rorsmannen öfver bord under seglatsen. Det ser ut som om någon eller bägge Jakobssönerna fått tid att »slå ihop» seglet, innan båten antingen sjönk eller kantrade. En af dem har setts sysselsatt vid masten då olyckan hände. Någon fullständig reda i denna punkt får man aldrig, men saken är i alla fall högst besynnerlig.
I sammanhang härmed skulle jag vilja nämna några ord om segling eller rättare båtriggning.
Den som haft tillfälle att i andra öppna skärgårdar se der befintliga fiskarebåtar, måste anse fastlandets båtar i allmänhet bättre utrostade än här vis å vis riggning!
Här har man, då väl masten kommit upp och seglen utslagits, mycket svårt, ja rent af omöjligt att vid häftigt byväder få dem fort bergade. Orsaken härtill är att masten står fast i toften, och att på seglen ej fins något fall. Fastlandets båtar ha sina master stående i en s. k. mastfot eller på en vanlig liten brädlapp, men med vant till stöd. Vanten äro med »tågnål och kosing fästade i en jernring i vrängarna, Vid häftigt väder behöfver man blott knäppa ringen (kosingen) öfver lovarts tågnål, och hela riggen faller. Ett ögonblicks verk. Seglet kan upphissas och nedhalas genom fall (isynnerhet utmärkt vid refning), och är derför med litser fästadt vid masten. Focken är jämväl löpande på stag antingen nederst läder- eller fina tåglitser eller små jernkosingar och kan på få sekunder halas ned, enär den jämväl är försedd med fall. Naturligtvis är fockstaget ock försedt med tågnål och kosing likasom vanten. Följden af fockens bergning genom nedhalning blir, att den blir liggande i båten naturligtvis, och aldrig kan slå ut, som händt och händer, då dem bergas på här brukliga sätt.
I allmänhet har man på fastlandet större fock och mindre storsegel i proportion. En följd häraf blir, att båten vinner i välsegling, ty den ligger härmed ej så hårdt på rodret som vid bär rådande bruk. En stor olikhet råder mellan fastlandets fiskarebåtar och våra beträffande årorna.
Fick en fastlandets fiskare se en här bruklig åra med »rodd», skulle han benämna dem »bondåror». Bönderna begagna nämligen sådana på insjöarna. I öppen sjö äro de opraktiska, Vid roende emot vinden kan man ej skafva här brukliga åran med tullpinnar, och tar hon derför ett erormt vindfång. Skulle en årtull förloras, som lätt händer, är man urståndsatt att begagna åran vidare, så vidt man ej har reservtullar, hvilket man sällav, om ens någon:in har.
På fistlandet begagnas antingen jernklykar, som kunna »försäkras», att de aldrig hoppa ur, eller ock s. k. årkrokar med årband af tåg. — I bägge fallen kunna årorna skafvas.
— En fördel vid rodd i motvind och mycket mera tilltalande för ögar än »tullpinnrodden».
Skulle ett årband springa, har man alltid rep ombord (om ej annat än fånglinan) för att strax kunna afhjelpa skadan. I nödfall kan jag t. o. m. ro utan årband.
Ångsågar äro i gång litet hvarstädes och »skogsraseriet» tycks vara värre än någonsin.
Huarn länge skall det dröja, innan landet blir »rent»? — Förvisso ej många lustrer med slik misshushållning.
Burs, 18 Mars.
— Vid den orkanlika storm i tisdags, som till middagstiden var förenad med blandad snö och regn, afbrötos stora träd, och ett hustak lyftades af och ramponerades. Isaroe utför kusten försvann med samma.
Godt om räf ha vi i Burs, men Bursborna vill ej göra sig besvär att skafta bort dem.
En hemmanegägare yttrade på stämman, att gå på räfskall det var bara att vara hund för herrar o. s. v.
I dag kl. 6 på morgonen är här 5 grader varmt, och sångfåglarne slå sina drillar. Kälen är nu ur jorden och vägarne äro ganska svåra att färdas, det tycks.som det skulle bli vår med detsamma.
Ronehamn, 13 Mars.
Tisdagsstormen. I förgår under då rådande starka stormen blåste taket (eller s. k. resningen på fodertaket med sparrar och allt) ned af en ladugård vid Autsarfve i Rone.
Ladugården var nybygd för några år sedan och var väl underhållen, hvilket kan ge ett begrepp om stormens styrka. Dock skedde ingen vidare skada, hvilket väl får anses som en stor lycka emedan kreaturen stodo inne. Man antager deck att något fel begåtts vid uppsättningen.
Afven i Ronemyr nedblåste en gammal ladugård samma dag. I den funnos dock ej några kreatur, ej heller foder.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40
råkade igår afton vid 6-tiden ett par hästar tillhöriga hemmansägaren Jakobsson, Tibbles i Hejdeby och förspända en tom häckvagn. Troligen skrämda af en från ett nybygge vid nya torget i öster nedfallande bräda, rusade djuren ner utför Hästgatan, med häcken slängande efter sig. Körsvennen, hvilken vid försöket att hålla inne hästarne, afslet tömmen, kastades ur, dock utan att skadas. Efter att vagnen hade krossat några rutor i ett hus, rusade hästarne öfver en vid sidan af gatan stående mjölkskjuts, som stjelptes omkull, fortsatte utför den smala backen nedåt Södra Kyrkogatan, öfver torget, der de lemnade vagnen i spillror efter sig, in på Norra Kyrkogatan och derifrån in på Kyrkogården, der de slutligen fasttogos.Ingen af hästarne skadades synnerligen och, kvad ännu bättre var, ingen menniska heller.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Mars 1890
N:r 40
Den så sorgligt omkomne konsul John Stare var sedan några år tillbaka olycksfallsförsäkrad i Fylgia för 20,000 kr. Sedan bolagets ombud för en kort tid sedan besökte Visby för att iohämta upplysningar rörande de närmare omständigheterna vid Stares drunkning, har bolaget Fylgias styrelse godkänt försäkringssummans utbetalande till efterlemnade rättsinnebafvare.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 Mars 1890
N:r 39
timade i Vamlingbo i onsdags, då hemmansägaren Lorens Olsson, Rofinds, under det han var sysselsatt med malning i en väderqvarn, ljöt döden. Om förloppet vid händelsen har berättats sålunda Olsson, som befann sig på nedre» botten, der de s. k. »grynstenarne» äro belägna, hvilka vid tillfället voro i gåog, var i sällskap med sin svärfader kapt. Hansson, hvilken befann sig på öfre botten. Plötsligt, under det qvarnen gick med fart, fick kapt. H. höra ett ovanligt allarm nere i qvarnen, hvarför han skyndade ned, då han möttes af en häpnadsväckande syn: på golfvet låg svärsonen liflös, nedblodad, med krossadt ansigte och ett större bål i bröstet; här och der Iågo kringspridda stycken af grynstenen som gått sönder, hvarvid stenskärfvor antagligen under den hvinande farten träffat Olsson i hufvud och bröst, samt förorsakat en ögonblicklig död.
Den så sorgligt omkomne var en man i sina bästa år, omkring 35 år, efterlemnande enka och tre minderåriga barn.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Mars 1890
N:r 36
I onsdags morgon var viaden på norra Gotland SV med vackert väder och något disig luft. Barometern som förr om dagarne stått ovanligt högt, ramlade med ens nedåt med synbar fart, förkunnande att ett oväder var i antågande.
Vid Lickershamns fiskläge hade i betraktande af det granna vädret på morgomen sex båtlag begifvit sig ut på torskfiske.
Vid tiotiden slog vinden i ett nu om från SV till N-—NNO med snötjocka. I början var den blott moj, men ökade sig snart till öfverhbängande storm och snöbyar, som ej lemnade utsigten fri ens 50 famnar. Sjögången varisynnerhet krabb och svår på grund af vindens hastiga omslag. — Att båtlagen så fort som möjligt sökte komma i land, är tydligt, dock åtgår minst ett par timmar, innan man hinner taga upp redskapen.
Då båtarne tycktes för länge vara borta, gick folk längs kusten för att se, huruvida de sökt annan landningsplats än vid hemmet.
Strax på middagen kommo två båtar lyckligt i land, hvaremot beklagligen det värsta fruktades för den tredjes öde.
Vår korresp, har nu på stället erhållit närmare kännedom om olyckan.
På kort afstånd från Ihrevik träffades den pu förolyckade båten af en häftig brottsjö, som fylde den och kastade den vid styret sittande M. Strandberg öfver bord. Att den samtidigt sjönk med alla af besättningen kunde man från en annan båt se, men var denna båt urståndsatt att göra någonting för hjelp, enär den ock fyldes af samma sjö. Nödrop hade hörts tre gånger. Den nyss omnämda båten, vittnet till olyckan, måste kasta öfver bord all fisk — omkr. 100 kg — samt med matäskor och allt tjenligt söka bålla läns — ett underverk att detta lyckades, Slutligen kom denna in och kunde konstatera den sorgliga händelsen om kamraterna. De förolyckades båt hittades vid femtiden ilauddrifven vid Lickershamn.
De omkomne voro husbönderna Mårten Strandberg, 45 år, gift, med 3 omyndiga barn, och Oskar Jacobsson; 23 kår, gift i 1 3/4 år, samt 22-årige Hj. Jacobsson, hvilkens föräldrar lefva. Jacobssons enka var syster till Strandberg och mistade således både man och broder. Stor sorg och förtviflan råder naturligtvis i de arma hemmen. De omkomne voro nyktra och ordentliga män.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Februari 1890
N:r 32
Rone, 25 Febr.
En olyckshändelse, som nog kunnat blifva ännu allvarsammare än den blef, inträffade här i fredags då landtbr. Melin från Mullvalds i Hemse skulle åka från hamnen. I närheten af Getor gård ej långt från kyrkan blefvo hästarna skrämda samt kommo i sken och rusade till sist ned i landsvägsdiket. Melin sjelf erhöll svåra slag och skråmor och den ena hästen bröt benet uppe vid bogen, så att han måste nedslagtas. En lycka var att ej Melin sjelf slog sig alldeles förderfvad, som lätt kunnat hända i det branta diket.
Föräldramöte hölls härstädes i folkskolan i söndags qväll under v. pastors ordförandeskap.
Huru långt bör föräldrarnes myndighet öfver barnen sträcka sig efter konfirmationstiden?
var den fråga som diskuterades, Nästa möte är utsatt att bållas andra dag påsk.
Stölder af ved och vuxna träd ur hagarne än här och än der har man alltemellanåt tyckt sig märka. Nu tror man sig ha kommit tjufven på spåren. En hemmansägare igenkände nämligen en stock som låg på en arbetares gård såsom sin. Han begärde då att få låna stocken till skogen för att mäta den vid stubben men detta nekades, hvarefter den med fart sönderhöggs. Åtal lär komma att anställas.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Februari 1890
N:r 31
som kunde ha fått den värsta utgång, inträffade i går eftermiddag ute vid cementfabriken härstädes. Arbetaren Olof Pettersson från Klinte skulle nämligen sätta i gång en af de kulqvarnar, i hvilka cementen malas, genom att lägga remmen på den tillhörande remskifvan, då han genom någon oförsigtighet kom för nära den å axeln befintlig kryssnålen. Denna fattade ögonblickligen i Petterssons kläder och snodde honom fast vid axeln, hvilken drog honom omkring, hvarvid inre delarne af låren och närliggande partier blefvo söndertrasade. Petterssons kläder formligen sletos af kroppen. Lyckligtvis hade P. ej hunnit få på remmen bättre än att den efter några hvarf genast åkte af och skifvan stannade. I motsatt fall torde P. ej ha sluppit undan med lifvet. Maskinen hade emellertid också stoppats, på grund af signal från en annan arbetare, som åsåg olyckan.
Pettersson fördes genast i eftertelefonerad skjuts till lasarettet; der han nu vårdas. Någon fara för lifvet förefianes ej.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 Februari 1890
N:r 31
Förre rektorn vid härvarande allmänna läroverk dr Karl Cramér befinner sig sedan några dagar bunden vid sjuksängen. Genom olycksfall häromdagen hemma i sin bostad råkade han afbryta lårbenshalsen, en kalamitet som vid hans höga ålder, 82 år, är egnad att ingifna farhågor, helst krafterna för öfrigt på sista tiden befunnit sig i aftynande.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 Februari 1890
N:r 28