Etikett: Olyckshändelse

Innehåller allt om olyckor på Gotland.

Publicerat

Olyckshändelse.

I tisdags afton råkade ett par hästar i sken vid kyrkan i Hangvar. Mannen, som gick bredvid skjutsen, hade för ett ögonblick öfverlemnat tömmarne åt hustrun, som satt på vagnen. Genast sprungo hästarne åstad och fortsatte i vildt sken vägen framåt omkring 200 meter, der det bar i diket tillföljd af vägens skarpa krökning. Här möttes de till olycksstället skyndande af en hemsk syna: tunen nerbråkad, vagnen med alla fyra hjulen uppåt och den venstra hästen omkull med högra frambenet afbiutet. Hästen måste genast skjutas och som den ej var försäkrad, så drabbas ägaren af en rätt stor förlust. Huru qvinnan kunde slippa undan med blotta förskräckelsen är oförklarligt. Nervskakningen var dock så stor, att hon nu ligger betänkligt sjuk.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Januari 1890
N:r 12

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 20 Jan.
Olyckshändelse. Då en arbetare från Sundre, vid namn Mårtenssop, häromdagen var sysselsatt med uppbrytning af furustubbar råkade han få bommen (brottstången) att falla ned öfver ena foten med den påföljd att benet afbröts på tre särskilda ställen. Ensam som ban vid tillfället var lyckades han dock att, med tillbjelp af en spade och en trädgren släpa sig bem till sin ett stycke derifrån belägna bostad, der blott hans tvänne minderåriga burn för tillfället voro hemma. Mad tillbjelp af den äldsta flickan lyckades det vår arbetare att komma i säng, hvarefter barnet genast sprang till en granne med begäran om hjelp för den sårade. Sedan en tillfällig förbindving verkstälts, forslades den sjuke till läkaren i Hemse, hvarest gipsförband pålades och bar mannen nu, efter omständigheterna rätt bra, återkommit till hemmet, der han fortfaraone vårdas af hustran.
Tillbud till olycka uppstod äfven för några dagar sedan då en fiskare från trakten skulle vittja sina ryssjor vid stranden. Han begagnade vid tillfället en liten flatbottnig båt eller »flatäska» då han, alldenstund stark storm rådde, plötsligt halkade i båten och föll baklänges i sjön. Sedan han gjort en riktig »volt» i vattnet lyckades det dock honom att med en snabb rörelse få fatt i den lilla båten och inkrafla sig i densamma och så komma i land.

I fråga om »influensan» kan nämnas att den nu börjar uppträda äfven här på södra landsbygden, i mera omfattande skala. Enlandtbrefbärars som blef angripen måste helt simpelt lega en annan att bära posten i sitt ställe, flere liknande fall att förtiga.

Vedprisen stå ganska höga härute. Så t. ex. betaltes vid entreprenadauktion häromsistens omkring 11 till 12 kronor för gammal kast (6X8 fot) för furuved till lärarepsrsonalens och skolans behof i en socken.

Priset å höstsädeshalm, har tillföljd af stark efterfrågan äfven stått ganska högt härstädes, ända till 6—7 kronor och undantagsvis deröfver för häck.

Fjällfisket har nu en tid varit särdeles klent nästan öfverallt på söder. Såsom motsats härtill kan dock antecknas att en person för en liten tid sedan erhöll ej mindre än sextio stycken gäddor, då han en morgon kom att vittja sina fångstredskap.

Sydvestra kusten, 21 Jan.
Väderleken är elt annat än behaglig: sump och slask och grått som på en höstdag. Kan man ej få rysk så drages man med svensk snufva. De slitas om herraväldet äfven här i trakten och lära ej lemna oss förr än Kall Vinter kommer och gör slag i saken.
Då snö och mera sådant ej förunnas, få vi nöja oss med den hr Rasenthal från Klinte bjuder på. Med vederbörandes tillstånd har han äfven i Hablingbo skola förliden gårdagsafton fört en talrik åhörarekrets dels bort till de flitige och konstälskande Morernes Alhambra, än med Nordenskiöld och hans modiga kamrater upp i Samojedernas land, än visande en drinkares sorgliga fysiognomi och till sist scener ur vår frä!sares lif med flere lärorika saker, hvarför vi blefvo honom tack skyldige.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Januari 1890
N:r 11

Publicerat

För ett missöde,

som kunde medfört svåra följder, men nu, dess bättre, aflopp tämligen lindrigt, var tullförvaltaren Lyth utsatt 17 dennes på eftermiddagen.
På väg ned till tullhuset, skulle han på trottoaren utanför smeden Dahlbäcks gå ifatt en person, då han plötsligt erhöll ett slag på venstra sidan af hufvudet med den påföljd att han slungades handlöst ut i gatan, hvarpå han kände huru ett par vagnshbjul gingo öfver hans venstra ben.
Af tillstädeskommande personer upphjelpt fördes han in i Dahlbäckska gården, der det skadade benet eftersågs. Körsvennen, som varit vållande till olyckan, fasttogs och befanns vara en man vid namn Engström från Ösarfve, Bäl. Mannen förklarade, att han, som stått uppe i den tomma vagnen, ej kunnat styra sina hästar utan hade de, som voro istadiga, rusat upp på trottoaren, men stegrat sig bakom tullförvaltaren, som af den närmaste hästens knä erhållit det slag, som kastade omkull honom — till hans lycka.
Den öfverkörde kunde gående begifva sig till tullhuset, hvarifrån han dock snart måste åka till sitt hem, der han sedan måst hålla sig i stillhet.
Att benet ej bröts af genom öfverkörningen torde endast kunna förklaras deraf att hjulen gingo öfver vaden och att gyttjan på gatan något mildrade vagnens tyngd.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Januari 1890
N:r 10

Publicerat

Postångaren Sofia

stötte i dag vid inloppet emot kajen på grund af rädands svår sjö.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Januari 1890
N:r 7

Publicerat

Ett tillbud till eldsvåda

yppade sig trettondagen på e. m. å Adolfsberg. Några å banvallen nedanför promenerande herrar märkte rök uppstiga från taket, men fäste sig ej vidare dervid, i tro, att röken från skorstenen i den disiga luften slog nedåt, då i detsamma någon uppifrån bygningen ropas att elden utbrutit.
De tillstädeskomna trenne personerna släckte snart elden med några spann vatten. Den hade kommit från en skorstenspipa, och sjelfva taket hade ej hunnit fatta eld.
Ingen allarmsigsal gjordes och det hela aflopp i all sköns stillhet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Januari 1890
N:r 3

Publicerat

I sken

råkade vid 11-tiden i går f. m. på vägen utanför Österport tvänne par hr J. A. Dahlström tillhöriga hästar. Under den vilda farten trasslade det eftersta paret in sig med det föregående, hvarvid en af hästarne föll omkull och släpade ett stycke mellan hjulen. Härigenom hejdades de skenande djuren. Den störtade hästen fick man upp utan att den tagit någon nämvärd skada. En annan af hästarne skadade något ena foten.
Mod knapp nöd undgick en mötande landtmannaskjuts att komma i kollision med de hopkopplade kärrorna.
Hästarne hade blifvit skrämda derigenom att en af drängarne afkastat ett bräde från den ena kärran.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Januari 1890
N:r 1

Publicerat

Eldsvåda

utbröt nyårsdagen vid 1/2 8 tiden på morgonen i hökaren A. A. Larssons under Nybergska bokhandeln belägna salubod, men släcktes lyckligtvis efter omkring en half timme utan att elden gjort någon större skada.
Då klockorna började ringa i den tidiga nyårsmorgonen, förmådde de ej väcka synnerligen många ur slummern, ty dels ljödo de mycket svagt, dels trodde mången att det var gudstjenstringning. Då emellertid snart nog sprutorna började slamra i väg på gatorna, fick man brådt upp; men då man kom till eldstället möttes man af qväfvande rök som utträngde dels ur källaren, dels ur bokhandelslokalen. Med tillhjelp af -stadens spruta nr 1, pytssprutan och Segerdahlska sprutan, dämpades elden, som sagdt, snart nog, sedan man fått bryta upp dörrar ochh fönsterluckor till handelslokalen.
Rörande förloppet vid och orsaken till branden har i dag hållits polisförhör, hvartill voro kallade bok handlare Nyberg, vice värd för huset, hvilket äges af grosshandlare Geber i Stockholm, bagare Lyberg, hökaren Larsson, handelsbiträdet Viktoria Närström samt enkefru Emma Sandström. Dessutom voro brandschefen samt försäkringsbolaget Sveas agent konsul Ekman tillstädes.
Af de inkallades berättelse framgick.
Ungefär vid 1/2 8-tiden på morgonen hade fru Sandström, som bor i södra ändan af huset, förmärkt en stark röklukt. Hon antog den komma från bokhandeln och vid eftersende genom ett i en bakdörr befintligt nyckelhål fann hon hela kontorslokalen innanför sjelfva saluboden fyld af rök. Hon sprang då genast in till bagare Lyberg, hvilken ofördröjligen telefonerade till vaktkontoret, derifrån brandsignaler ombestyrdes. En af sina söner sände hon till bokhandlare Nyberg med bud om olyckan, hvarefter hon tog fatt med räddandet af sina oförsäkrade tillhörigheter.
Bokhandlare Nyberg hade genast skyndat till bokhandeln Vid öppnandet fann han denna så full af rök att han ej kunde gå in, men eld såg han ej. Då han också såg rök uttränga ur fönstren till saluboden inunder anade han att eld utbrutit der, samt var behjelplig med borttagandet af luckorna för fönstren. Fortfarande upptäcktes ingen eld i bokhandeln, hvarför endast ett par herr Prien och Lyberg tillhöriga assuranssprutor placerades derinne i händelse elden skulle tränga upp.
Ty man hade nu kommit ner i källaren och fått tag i härden för elden i det jämsides med boden belägna packhuset.
Handlanden Larsson hade 9,15 på aftonen lemnat boden jämte sitt biträde utan att förmärka något ovanligt. I kaminen i kontoret mellan boden och packhuset hade eldats senast kl. 5 e. m., hvilken eld han ansåg vara utbrunnen kl. 7.
Vid 8-tiden på morgonen hade han af sin värdinna — han bor i St. Gertrudsgränd — varskotts att eld var lös, fått upplysning om att den utbrutit vid Skoppsbroa samt först å St. Hansplan fått veta, att det var i hans egen bod det brann, då han skyndat dit. Elden var då släckt.
Handelsbiträdet Närström vitsordade Larssons uppgifter.
Rörande uppkomsten af elden meddelade stadsfiskalen efter undersökning samt brandschefen, att elden synes ha utbrutit ofvanför en hylla i packboden, der ett upplag af omkring 50 karduser fosfortändstickor och 1500 askar säkerhetständstickor lågo.
Omkring 1/2 meter derifrån stryker kaminröret fram under taket, som är plåtbelagdt, samt går sedan ini den stora rökledningen i muren. Möjligen ha tändstickorna blifvit heta och fattat eld. En annan möjlighet torde väl också vara, att råttor, som svårt hemsöka packboden, dragit omkring fosforstickorna, som fattat eld. Säkerhetständstickorna voro oskadade, men fosforstickorna voro, då man ref ned dem från hyllan, så heta, att man, oaktadt påslaget vatten, ej kunde taga i dem. Dock brunno de ej. Taket och riorna omkring hade dock fattat eld, voro mest brända ofvan tändstickorna, sedan mindre. Elden hade kunnat skönjas upp genom bokhandelsgolfvet. Brandschefen antog sålunda tändstickorna ha förorsakat elden.
Allmänna brandstodsbolaget har beviljat en ersättning af omkring 650 Kronor för det förstörda bokhandelsgolfvet samt åtskilliga skador i källaren. Bodens ägare begär för den skada han lidit ersättning af Svea till ännu obestämdt belopp. Hans försäkring der var 2,000 kr.
— Angående eldstillbudet hos jägmästare Sylvan hölls också förhör Dervid förekom intet nytt. Orsaken ansåg man vara den af oss anförda.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Januari 1890
N:r 1

Publicerat

FÖRSVANN EFTER KROCK MOT VÄGG.

En polispatrull påträffade vid 4-tiden på söndagsmorgonen en övergiven, kvaddad personbil mot Roséns Bageri vid rondellen där Stenkumlavägen ut i Södervärn. Bilen hade kört i bageriets vägg samt fortsatt mot en mur och stannat i en grindöppning med en bit av muren ovanpå kylaren.
Bilen var låst och ingen förare syntes i närheten. 50 meter från platsen såg polisen blodspår. Man sökte föraren i hans hem, men där uppenbarade han sig inte förrän vid 12-tiden på söndagen.
Han omtalade att han tillbringat natten hos en kvinnlig bekant. Eftersom han var omtöcknad tillkallades läkare, som konstaterade att han ådragit sig en hjärnskakning.
Föraren uppgav för polisen att halt väglag skulle ha orsakat krocken.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 april 1965
N:r 95

Publicerat

Ett tillbud till eldsvåda

yppade sig härstädes i lördagsafton. Klockan strax före 1/2 11 började såväl klockan uppe på Klinten som i metodistkapellet ringa, bådande att eld utbrutit. Någon stund förgick inaan man fick klart för sig, hvar brandstället befann sig. Det upplystes dock snart att det var hos jägmästare Sylvan.
Ingen rök eller eld syntes då man anlände dit. Gatan var emellertid full af folk. Portarne till huset voro stängda. Efter en kort stund utkom brandschefen med förklaring att ingen fara var för handen.
Elden hade utbrutit uppe på en två trappor upp åt öster belägen kammare, der en piga på aftonen uppgjort eld i kakelugnen. Trots det att en plåtskyddare var uppsatt framför öppningen, sprakade dock några glöd upp i en nära stående säng, hvars kläder började kola och antändas, hvarjämte det började brinna här och der i väggarne.
Snart nog märktes elden af de i hoset boende och släckningsåtgärder vidtogos gevast med tillbjelp af en assuranssprata. För säkerhets skull underrättades dock patrullerande nattpolisen om olyckan, och han ombesörjde att klämtning verkstäldes. Nere på Strandgatan började man också ge signal med trumpet, men den nedtystades snart, enär all fara som sagdt var öfver innan det frivilliga brandmanskapet hann anlända. Uppfordringsverket hade dock raskt nog ryckt ut till sin plats nere vid stranden och tvänne af sprutorna voro likaledes ute, men vände på vägen till brandstället.
Den ved, som vid tillfället användes vid eldningen, hads sprängts med krut. Det vill nästan synas som om några krutkorn skulle ha råkat sitta qvar i veden, att döma af eldens spridning till flere olika ställen i rummet.

Gotlands Allehanda
Måndagen 30 December 1889
N:r 154

Publicerat

Från landsbygden.

Södra Gotland, 23 Dec.
Den utanför Faludd strandade tyska briggen »Stephensons» last, bestående af 76 standard trävaror är nu i det närmaste ilandförd af kustborna. För att åtkomma lasten ha däcksbjelkarne måst afsågas och däcket uppbrytas. Det oaktadt har dock arbetet gått raskt, ty blott omkring ett tjogtal arbetare med ett par störra fiskebåtar (som användts för bogsering) har här varit sysselsatta omkring 10 dagar. Inventarierna äro äfven ilandbergade. Som förut torde vara bekant har Neptunbolaget uppgjort ackord om bergning af last och inventarier. För dess räkning har äfven arbetet verkstälts.

Jakt »Maria», kapt. Wallin, inkom sistl. fredag i Stockviken, tör att upplossa ett parti bygnadsmateriall. Aflastare var hr Sundell å Katthammarsvik, och skall fartyget efter verkstäld lossning för samma persons räkning intaga ett parti gammalt jern, för att dermed afgå till Norrköping.

Brinnande ljus måste en organist i en sydlig sockenkyrka använda sistlidne söndag under det han tjenstgjorde vid högmessogndstjensten. Det var nämligen sagde dag så mulet att ej noterna kunde urskiljas på läktaren, der det äfven under klara dagar är mycket mörkt oth dunkelt.

På tal om kyrka kan antecknas att en församling nyligen beslutat att anskaffa ny altartafla och då kyrkokassan, som inom parentes sagdt för en kort-tid sedan var ganska stark, nu blifvit läns, så att inga medel der funnos att tillgå, lär bland andra debiteringar äfven beslut fattats att någon af juldagarne upptaga en kollekt i kyrkan för sagde ändamål.
Sedan på hemställan af stiftets biskop vid senaste visitationen i det sydligaste pastoratet, det på kyrkostämma blifvit beslutadt att kyrkomagasinerna ej såsom förut må inrymmas i kyrkan, ha dessa magasinsfonder nu på det närmaste blifvit sluteålda, så att hädanefter blott sockenmagasinet kommer att bibehållas, för hvilket ny lokal skall inom den närmaste tiden uppföras.

För ett fatalt missöde var ev landtman från södret härom qvällen utsatt, då han var på väg hem från hamnen med sina juluppköp. Då han nämligen vid hemkomsten skulle inforsla sina varor, kaffe, socker o. d. ur åkdonet, samt bjuda en tillstädesvarande slägting på någon förfriskning, blet han ej litet förbluffad öfver att finna en del af sina varor putz weg. Troligen har någon långfingrad kanalje, gynnad af det intensiva mörkret, under färden passat på och knipit de saknade effekterna.

Medan jag nu talar om stöld och bedrägeri rann mig just i minnet en liten episod, som timade häromdagen i en handelsbod härute. Sagde dag hade en qvinna från en grannsocken varit inne på kontoret och med patronen uppgjort sina årsaffärer, hvarefter hon begaf sig ut i handelslokalen för att göra åtskilliga uppköp. Dervid anmälde hon till bokhållaren att vid den med hans principal verkstälda vidräkningen, hon fått sig till godo eu viss summs, hvars belopp hon nämde, och hvarför hon skulle erhålla godtgörelse i boden. Bokhållaren som i brådskan icke anade qvinnans knep, expedierade henne derpå, men kort derefter, då han vidare kom att tänka på saken, fattade han misstanker, hvarför han uppsökte sin principal för att få veta sammanhanget, då han till sin förvåning erfor att den »listiga kunden> icke hade ett enda öre att fodra utun tvärtom hade förnekat en del af sina uppköp under året. Så underrättad ilade han ut, fick tag i qvinnan som just stod i begrepp att aflägsna sig, och nu blef det ord och inga visor som vankades, hvarpå hon, »sig sjelf till straff och androm till varnagel» måste återlemna det orättvisligen bekomna, hvarefter hon, följd at tillstädesvarande personers skratt och åtlöje, helt skamflat lomade i väg åt hemmet. Tillläggas kan att qvinnan befann sig i tämligen goda ekonomiska omständigheter.

Ett välkommet bränsle till julen har erhållits i form af stenkol som under dagarnes lopp af hafsvågorna uppkastats på stranden, antagligen härrörande från lasten efter den strandade engelska ångaren Katy, hvilken kastade en del af lasten öfverbord. De sålunda ilandförda kolen få på stället bergas emot aflemnande at 50 proc. af det bergade till vederbörande ägare, men som stället är afside beläget och någon vakt ej kan hållas på platsen, hamnar största delen af kolen i bergarnes ägo och gömmor. Så t. ex, påträffades häromdagen långt ifrån stranden i en liten skogsdunge här och hvar smärre stenkolshögar öfvertäckta med risqvistar och dylikt till förekommande af upptäckt.

Jagt på hare i ladugården torde väl höra till sällsyntheterna, men det inträffade dock häromsistens i Vamlingbo. Haren hade, följd af hunden, tagit sin tillflykt in på en bondes gård, der han i vedhögen under några vagnar och diverse saker sökte gömma sig. Bäst det var tappade hunden spåret och vår jösse, som nu tyckte sig tämligen säker, skuttade med stolt hållning in på logen, hvars dörr stod öppen, men som han troligtvis fann luften qvaf derinne, stäldes kosan åter ut i det fria. Efter några hopp och afsprång lägrade han sig omsider vid ladudörren, hvarest han påträffades af jägarne eom med iltågsfart kommo efter.
Nu begynte ett häftigt bombardemang (dervid dock en del af gevären klickade) på stackars jössen, hvllket hade till följd att kosan åter stäldes till skogen, der delinqventen snart aflifvades.

Etelhem, 24 Dec.
Vid här i går hållen ordinarie kyrkostämma hade bland annat pastorn samt flere af församlingens medlemmar yrkat att den skramlande håfgången borde afskaffas och i stället offerskålar uppställas vid kyrkdörrarne för upptagande af kollekter, hvilket förslag också förr på flere stämmor varit på tal, men alltid rönt motstånd af kyrkovärdarne.
Så äfven denna gång. När frågan kom före, så reste sig samtlige kyrkans försvarare och anhöllo, att deras embete ej borde inskränkas, ty då hade deingenting att uträtta.
Sin vilja fiogo de äfven fram denna gång.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 December 1889
N:r 152

Om Oss Drivs med WordPress